...att vara förälder........

Sv: ...att vara förälder........

Låter lite som om det blivit ett "ställningskrig" mellan er. Sådana kan vara mycket svåra att reda upp själv vet jag från min egen barndom. Varför inte gå och få lite hjälp? På många platser finns det numera föräldrastödsgrupper som verkar ge väldigt stor utdelning. Hör med din kommun. Annars en barnpsykolog (nej det är inte skamligt att söka upp en psykolog, bara smart eftersom man ofta kan lösa problemen på rekordtid).
Heja dig!!!
 
Sv: ...att vara förälder........

Allt det du beskriver har jag upplevt som barn! Om du skulle prata med min mamma så skulle du få exakt det här scenariot. Du beskriver mig.

I mitt fall var/är den största orsaken för många prylar. Det kan vara så att din dotter inte vet vilken ända hon ska börja i, kaoset blir liksom för stort att greppa.
Vid 10 års ålder är det inte lätt/möjligt att sätta ord på orsaken till att det inte blir gjort, det blir således lättare att ljuga! Även om du skyfflar ihop allt i hennes rum i en hög så kommer det inte bli lättare för henne att sortera och ordna in i hyllor och garderober. Inte ens om du är där och hjälper henne. Det är för mycket!

Man kan inte sortera när man inte vet vilken ända man ska börja i, och medan hon funderar på vad hon ska göra först växer högen sig dubbel.
Det bästa du kan göra är att själv sortera ut det DU vill spara och förvara i en låda på vinden, slänga sånt som inte behövs och SEN hjälpas åt att lägga det som blir kvar i hyllor. Så få saker som möjligt är bra.

Saker som du är rädd om får hon helt enkelt inte låna! Spelar ingen roll om hon tigger och gråter, klarar hon inte av att hålla ordning på dina grejer så får inte ha de. Stenhårt!

Vill hon fortsätta spela cello så får hon se till att infinna sig på lektionerna, annars får hon sluta. Man kan inte äta kakan och samtidigt ha kakan kvar! I bland måste man lära sig den hårda vägen.

Vet inte om det här är till någon hjälp, känns mest som svammel. Jag har inga egna barn, bara erfarenhet om hur jag var som barn.
Att min mamma överlevde de åren är ett under:o
 
Sv: ...att vara förälder........

Låter som ni hamnat i ett "låst läge". Har inte några erfarenheter av den här typen av problem då såväl bonusbarnen som det gemensamma barnet alltid har lyssnat. Ett vet jag dock att ungarnas rum alltid har varit en enda j..a röra men att de mellan varven städat när de inte själva stått ut längre. Till sistnämnda barn har det dock hänt att jag fått hota med att om du inte städar upp så kommer det inte en kompis innanför tröskeln.:devil: Tycker inte det låter som cellon är så viktig för din dotter för hon skulle inte glömma det då. Har inga egentliga tips men sänder en pepp. o tröstkram.:banana:
 
Sv: ...att vara förälder........

Nu ska jag vara elak.
Vem är det som bestämmer hos er?
Vem är det som bestämmer hur din dotter ska vara?

Du vill att din dotter ska vara på ett sätt som hon inte är, det är faktiskt inte särskilt snällt att som mamma inte kunna acceptera sitt barn som det är.

Hon är drömmar typen och det låter på dej som om du är fruktansvärt svartsjuk på hennes lätta sinnes stämning?!

Varför har hon dina saker som du är rädd om?
Det är ju ditt ansvar att ta hand om dina saker, dina saker är dina och då får du lägga dem så att hon inte kommer åt dem.

Att hon glömmer saker beror enbart på att du hela tiden finns där som backup och extra minne åt henne.
Sluta påminna men berätta först att du slutar så att hon inser att det är upp till henne.

Att hon inte respekterar dej och vad du säger är väldigt uppenbart, men respekterar du henne när du vill att hon ska vara någon annan än hon är?
Barn vet inte av födsel hur och vad respekt är, det är något de lär sig genom att bli respekterade själva.

Genom att säga nu och då att hon måste röja gör förmodligen att hon absolut inte gör det, även om hon sekunden innan funderade på att sätta igång.

Att hon inte kan dammsuga är faktiskt att förminska henne, hon dammsuger inte som dej och då duger det inte?
Har du visat hur man gör?
Varför kan hon inte få lära sig att om man inte dammsuger överallt så kryper dammråttorna fram?!
Jag vet många vuxna som aldrig dammsuger under sängen eller i hörnen, de överlever ändå.

Jag tror att du hade mått bra av att söka upp någon som kan hjälpa dej, genom att ha någon att tala med/terapi eller någon där du bara kan vräka ur dej allt.
För jag tror faktiskt inte att det är barnen som är problemet, men de är närmast dej och enklast att klaga på.
 
Sv: ...att vara förälder........

Fast hade det varit mitt rum hade jag nog velat lagt tidningarna hur jag ville. Varför måste de just ligga i en hög?

Klart man ska kunna städa sitt rum ibland, men nivån på renligheten måste rumsinnehavaren få vara med och bestämma själv. En vän till mig hade pedantmamma som krävde total ordning i alla rum och min kompis kände aldrig att rummet riktigt var hennes för allt som hade med det att göra bestämde hennes mamma.

Jag håller med, det är hennes rum - hennes röra. Tycker hon att det är ohygieniskt så får hon ju städa. Hon dör ju knappast av dammråttor under sängen och klibbigt golv, men det kan ju vara pinsamt att ta hem skolkompisar... Men det borde trots allt vara hennes beslut om hon vill ha tidningar i en hög eller skrynkliga i sängen. lägger hon inte smutstvätten i tvättkorgen så har hon en dag inte rena kläder då får hon lära sig hur man tvättar själv.

Låna däremot INTE ut saker du är rädd om innan hon kan bevisa att hon sköter dem.

Men du däremot ge henne hushållsansvar. Hon kan gott handla mat, städa toan och tex ansvara för diskmaskinen.
Ni kompromissar helt enkelt.

Hennes rum - hennes röra.
Era gemensamma utrymmen - gemensamt ansvar!
 
Sv: ...att vara förälder........

Kl

till ts

Med fasta konsekventa rutiner menar jag snarare att
* är rummet stökigt är det mitt ansvar
- det kan inte vara mitt ansvar och låtas vara stökigt i tre veckor och sen den 4:e veckan är det hus i helvette och min mamma blir jätte upprörd och ledsen och arg då jag inte städar när hon ber mig. En dag senare har HON städat. = varför ska jag städa ? PLUS obehag med en upprörd mamma.

Detta är ett exempel på vad jag tror är en inkonsekvent rutin i erat hem. En konsekvent rutin hade varit att det alltid är stökigt och alltid hennes ansvar.

Eller att du varje gång du bad henne (behöver ej vara varje vecka eller varje torsdag även om det underlättar för barn) lugnt och sansat - gjorde att dom konsekvenser utav att inte göra som du bad om var värre än att göra det, så gjorde Hon det själv. ( om du där kommer och ändå ska in och damsuga/tvätta golv så har inte HON gjort det ändå, är det hennes rum som hon ska städa kan hon göra alltihopa själv och ha ansvaret för det, sedan tycker inte Jag att hon ska få negativa konsekvenser så som "du tog inte under sängen, i hörnen" utav att ha gjort det som du bad om, utan istället något positivt - oavsett om det mäter upp till din standard eller ej - hon gjorde det du bad om och det är Bra )

Sen kan du inte förvänta dig ( i mina ögon ) att en 10 åring ska ha samma standard system som du har för städning, och jag tycker inte heller att du ska behöva få gråa hår utav det. Om du kan välja att en gång i veckan ( istället för att små gnabba var och vareviga dag ) få henne att göra det du ber henne om - OCH följer upp det.

tror jag att båda erat välmående kommer att öka.

sen tror jag att en viktig del utav detta är att dels följa upp det i allt annat ( ber du henne ställa i diskmaskinen efter maten, måste det bli en konsekvens om hon inte gör det - sen kan det vara en god idee att införa någon sorts "time limit" för att det inte ska bli för utdraget - "Innan du går ifrån köket, skulle du kunna ställa in diskmaskinen" ( annars är det lätt att komma med" jag gör det seeen" - sen kan hon få stanna i köket i 6 timmar innan hon gör det -) men att lämna köket är att "bryta" mot det ombedda och därmed får det en konsekvens. Antagligen kommer det vara tidsödslande och jobbigt för dig, men förhoppningsvis kan ett sådant system innebära att du relativt snart bara behöver be En gång och att det faktist blir gjort. Är det inte mer värt att ta hela striden nu än att gå omkring tills dom blir 19 och tjata vareviga dag?

konsekvensen i sig är något som du som känner din dotter får välja - men bör vara något påtagligt som syns och hörs. Känns som att din dotter är förstor för "ställas mot väggen i 5 minuter" men det kanske finns dator, tidningar, leksaker och annat som är viktiga för henne som kan tas bort. ( och även fås tillbaka som positiva belöningar )

sen vill jag bara trycka lite på att jag i den åldern mådda fantastiskt dåligt utav att mina föräldrar var arga och ledsna. tror inte att jag vill visa det för mina barn, såvida det inte är något som jag anser att dom behöver se - om min mamma är i en olycka är det klart jag får vara ledsen att gråta, det kan jag även förkldara för barnen. Är jag ledsen över något som rummet som jag bara är ledsen över var 4:e vecka - blir det väldigt förvirrande och konstigt.

men återigen, bara mina tankar och funderingar på ´hur jag skulle ha velat ha det.
 
Senast ändrad:
Sv: ...att vara förälder........

Klart man ska kunna städa sitt rum ibland, men nivån på renligheten måste rumsinnehavaren få vara med och bestämma själv.

Det finns dock en lägstanivå när det övergår till att bli en sanitär olägenhet.
Eller när inte ens barnet själv vill vara i rummet för att det är för stökigt.
 
Sv: ...att vara förälder........

Jag kan bli redigt :devil: arg, men de är lika uppslukade av tv´n, datorn, kompisen eller hunden eller vad det nu är som är på tapeten.

Men då så tar du bort det som stör.
Stäng av TVn eller datorn, skicka hem kompisen och flytta hunden till ett annat rum.

Om inte mina barn lyssnar för att de tittar på TV så stänger jag helt sonika av den tills att vi är klara med samtalet.
De har blivit attans så effektiva i att fatta mina budskap.

Jag blir oerhört sällan arg på mina barn för det behövs inte.
Det finns andra vägar att nå fram på.
 
Sv: ...att vara förälder........

Jag håller med, det är hennes rum - hennes röra.

Vi kunde definitivt inte göra så.
Min dotter hade astma och då så kan man inte köra den linjen.
Den blir farlig.

Jag hade dock regeln att man inte fick gå och occupera vardagsrummet därför att det var för rörigt i det egna rummet.
Vi märkte att röran blev för stor när inte ens barnen ville vara i sina rum.
 
Sv: ...att vara förälder........

Att hon glömmer saker beror enbart på att du hela tiden finns där som backup och extra minne åt henne.
Sluta påminna men berätta först att du slutar så att hon inser att det är upp till henne

Hade jag gjort så med min dotter så hade det förstört hennes liv.
Hon kan inte själv - det bara är så.
Vi fick i stället skapa ett system för henne så att hon skulle klara utav att hålla reda på sitt liv och sina saker.
 
Sv: ...att vara förälder........

Jag håller med, det är hennes rum - hennes röra. Tycker hon att det är ohygieniskt så får hon ju städa. Hon dör ju knappast av dammråttor under sängen och klibbigt golv, men det kan ju vara pinsamt att ta hem skolkompisar... Men det borde trots allt vara hennes beslut om hon vill ha tidningar i en hög eller skrynkliga i sängen. lägger hon inte smutstvätten i tvättkorgen så har hon en dag inte rena kläder då får hon lära sig hur man tvättar själv.

Låna däremot INTE ut saker du är rädd om innan hon kan bevisa att hon sköter dem.

Men du däremot ge henne hushållsansvar. Hon kan gott handla mat, städa toan och tex ansvara för diskmaskinen.
Ni kompromissar helt enkelt.
Hennes rum - hennes röra.
Era gemensamma utrymmen - gemensamt ansvar!

Men är inte flickan 10 år??! Då ska man förberedas inför vuxenlivet. Självklart är det inte acceptabelt med klibbiga golv, det blir en sanitär olägenhet. Hur ska en flicka på 10 år som aldrig fått lära sig hemifrån att man måste följa vissa regler kunna klara sig i vuxenlivet?? Det betyder inte att jag förespråkar någon slags kadaverdisciplin, lite flexibiltet måste man ha som vuxen. Men jag tycker inte att det handlar om det här, utan om respektlöshet för den vuxna mamman av barnen. SJÄLVKLART ska barnen lyssna och repsektera mammans beslut, annars blir det konsekvenser, självklart stänger man av TV:n, datorn vad än det månde vara tills barnet gjort det den ska, städat sitt rum. Sedan kanske man måste hjälpa barnet med att skapa ett system för städningen som funkar, men det är en annan sak. Man måste ju som förälder tänka på framtiden, hur vill jag att mina barn behandlar andra människor? Vad ska det bli av dem när de är vuxna? jisses, jag tror inte jag har hört på maken, låta 10-åringar bestämma huruvida de ska leva i skit eller inte...
 
Sv: ...att vara förälder........

Hade jag gjort så med min dotter så hade det förstört hennes liv.
Hon kan inte själv - det bara är så.
Vi fick i stället skapa ett system för henne så att hon skulle klara utav att hålla reda på sitt liv och sina saker.

Min dotter är väldigt uppe i det blå.
Givetvis måste man ge barnen redskap för att de själva ska komma ihåg saker, man kan inte bara från en dag till en annan tro att de ska klara allt själva.
Det är därför man som förälder inte ska ordna allt i sina barns liv, de måste få ta ansvar för det som de klarar av nu och sedan lägger man på efterhand som barnet växer och mognar.

Att t.ex inse att om alla kläderna ligger smutsiga på golvet så blir de inte rena är helt ofattbart för en människa som alltid har haft någon som plockar och fixar.
Men för någon som fått leka "nu lägger vi smutsiga kläder i tvättkorgen leken" så är det helt självklart.

Mina barn var små, typ två-tre år när vi började med den leken, efterhand de blev större så behövde man inte leka längre, de visste ju ändå och då kunde kravet komma att man också skulle sortera sin tvätt i 40 ljus 40 mörk 60 ljus och 60 mörk, då var det inte svårt för dem men väldigt tidsbesparande för den som tvättar.
Efter det var inte heller steget långt till att var tvättkorgen full, ja då lägger man in en tvätt i maskinen.

Men hade jag sagt till mina barn nu, när de är 16 och 18 år att nu får ni börja tvätta själva och de aldrig hade ens fått lägga tvätten själva i tvättkorgen, då, hade de inte fungerat.

Så givetvis redskap att få lära sig hur saker och ting fungerar, varför man gör saker och hur.
Det måste man få chans att lära sig som barn av sina föräldrar annars blir livet väldigt jobbigt när man bor själv och inte fattar varför soppåsen inte försvinner när den är full och varför inga kläder finns i garderoben längre, och varför ingen mat finns i kylskåpet och varför blir golven klibbiga?

Det är ju inget man bara vet utan måste få lära sig.
 
Sv: ...att vara förälder........

Det är pinsamt men jag är nog en lite mildare varinatr av det du beskriver fast jag spelar fiol, över inte så mycket eftersom läxorna och sporter tar mycket tid men det hör inte hit.

Vi är 3 barn och hund. Jag ser mamma när hon är som mest besväraf ovh brukar då göra ett litet ryck till att hjälpa till men det är inte ofta.
Har nog inte vaknat riktigt föränn jag såg detta inlägget.
Jag tror nästan man måste sätta upp mål, låter väldigt mesigt men så är det. Du kanske ört talas om en familje kalender, skriv ner saker du vill att dom ska hjälpa dej med under veckan och när det inte blir gjort blir det bestraffning, låter väldigt hemskt men det 'r så man får göra. T.ex din äldsta dotter skulle dammsugit huset men gick till kompisarna istället. Då blir det kanske mindre månadspeng eller kanske inte får träffa kompisarna tills hon hjälp till hemma. Glömm inte att ha belönning när dom gör som du säger. Typ får vara med kompisarna den där fredagskvällen osv.

Kanske inte att det funkar för er men hoppas det ialf. Efter ett tag brukar det sitta aotomatiskt.

(Förlåt om jag inte får skriva på förälder eller att inlägget är olämpligt)
 
Sv: ...att vara förälder........

Är 14 föresten* Förlåt för att jag skrev slarvigt förut men hade bråttom och en promenad att gå med hunden.
 
Sv: ...att vara förälder........

Vilket bra svar av dig!!!

Det är jättenyttigt att få åsikter och synpunkter från en som är närmare 10 år än vad vi föräldrar är. Ditt svar var väldigt vuxet utformat och det märks att du fått ta ansvar.
 
Sv: ...att vara förälder........

Vilket bra svar av dig!!!

Det är jättenyttigt att få åsikter och synpunkter från en som är närmare 10 år än vad vi föräldrar är. Ditt svar var väldigt vuxet utformat och det märks att du fått ta ansvar.

Ooh tack. Satt flera gånger och funderade på delete kanppen men det blev ju bra ialf.
Det min mamma glömmer och många andra är att se det väldigt posetivt när vi faktiskt hjälper till, den vanliga kommentaren är väl "synd att du inte gör detta oftare så som jag får slita och dra bla bla" ofta det där sänkande tonfallet vilket gör att vi ser ännu mindre anledning till att hjälpa till.
 
Sv: ...att vara förälder........

Ooh tack. Satt flera gånger och funderade på delete kanppen men det blev ju bra ialf.
Det min mamma glömmer och många andra är att se det väldigt posetivt när vi faktiskt hjälper till, den vanliga kommentaren är väl "synd att du inte gör detta oftare så som jag får slita och dra bla bla" ofta det där sänkande tonfallet vilket gör att vi ser ännu mindre anledning till att hjälpa till.

Precis:bow: tänk om alla föräldrar kunde säga hur glada de är över att barnet gör det de ska istället för att vara nedlåtande som du skriver.
 
Sv: ...att vara förälder........

Men är inte flickan 10 år??! Då ska man förberedas inför vuxenlivet. Självklart är det inte acceptabelt med klibbiga golv, det blir en sanitär olägenhet. Hur ska en flicka på 10 år som aldrig fått lära sig hemifrån att man måste följa vissa regler kunna klara sig i vuxenlivet?? Det betyder inte att jag förespråkar någon slags kadaverdisciplin, lite flexibiltet måste man ha som vuxen. Men jag tycker inte att det handlar om det här, utan om respektlöshet för den vuxna mamman av barnen. SJÄLVKLART ska barnen lyssna och repsektera mammans beslut, annars blir det konsekvenser, självklart stänger man av TV:n, datorn vad än det månde vara tills barnet gjort det den ska, städat sitt rum. Sedan kanske man måste hjälpa barnet med att skapa ett system för städningen som funkar, men det är en annan sak. Man måste ju som förälder tänka på framtiden, hur vill jag att mina barn behandlar andra människor? Vad ska det bli av dem när de är vuxna? jisses, jag tror inte jag har hört på maken, låta 10-åringar bestämma huruvida de ska leva i skit eller inte...

Du missade helt att jag skrev att de bör ha ansvar att sköta gemensamma utrymme, som tex badrum och disken?:angel:
Självklart så ska de göra hushållssysslor!
Men när det gäller deras egna rum kan de få bestämma mer själva hur de vill ha det.
Att någon som i tex Jadiza fall bestämmer exakt hur du ska ha dina tidningar gör att den personen inte själv bestämmer att den personen vill ha det städat. Den personen lyder bara order. Då blir man sällan motiverad.

"Att t.ex inse att om alla kläderna ligger smutsiga på golvet så blir de inte rena är helt ofattbart för en människa som alltid har haft någon som plockar och fixar." Skrev Tinyviny. Tjatar nån tills du lägger i tvätten i korgen så gör du det för att det är tjatat. Struntar du att lägga smutstvätten i korgen så att det blir tvättat står du en dag och får gå till skolan i smutsiga strumpor.
Orsak - verkan.
Tvätten ligger säkerligen i korgen samma kväll.
 
Senast ändrad:
Sv: ...att vara förälder........

Angående städningen tänkte jag direkt på något jag läste om Maria Montessori. Där var det mer "Jahopp, barnen vill ha det som en stia i rummet och då är det inte mitt problem". När jag var 10 fick jag dammsuga själv. Att hon inte ska få ta hem kompisar när det ser för:devil: ut låter enligt mig som ett bra förslag.

Nä, försök tuffa på dig lite. Svårt kanske men effektivt.
 
Sv: ...att vara förälder........

oooh time limit är bra!
jag hade endel problem med maten när jag var mindre..
jag fick sitta kvar tills jag ätit upp.. FY VAD JAG HATADE DET men åt upp, det gjorde jag.. även om det tog tre timmar att få i mig en liten macka.

min farmor var smart också.. jag avskydde te när jag var liten och ibland vad det det enda som fanns... o jag har alltid varit en liten tävlingsråtta så jag vet inte hur många gånger jag och min farmor tävlat om vem som kan dricka upp tet snabbast haha!


TS, försök vända saker till något positivt? som tävlingen ovan?

våga bli FÖRBANNAD... min pappa har ett sju jävla humör, jag visste att min pappa ALDRIG skulle göra mig illa, men om jag ville vara jävlig så visste jag när der räckte, för det var INTE värt att pappa blev förbannad så jag höll mig på mattan.

Koncekvens, PLOCKA INTE (jag var en stökråtta själv) min mamma plockade inte. lät mig bo i sörjan, dock tillät hon mig inte att ta hem kompisar när det såg ut så... kompisar hem = städat
låt henne sova i hennes äckliga säng, få henne inte att tro att det är okej att komma till din säng där du städat.
ska man sova i en ren säng får man städa den... nu är iof jag fortfarande en stökig jäkel, men jag KAN städa om jag vill.. meeen istället för att städa själv (som jag HATAR) så jobbar jag så hårt att jag fått en bra lön och kan anlita en städerska... (det behöver du ju dock inte nämna för din dotter.. eler det kanske är det du ska göra för att få henne o plugga ordentligt ;))

mina föräldrar va tuffa mot mig... jag fick aldrig åka till centrum.. jag fick inte umgås med vilka som helst, jag fick inte vara ute, jag fick inte dra för långt hemifrån, jag fick inte göra ditten och datten som ALLA andra fick.... jag ÄLSKAR mina föräldrar för det! jag uppskattar det SÅ himla mycket att mina föräldrar pallade med att sätta gränser för mig när jag var mindre. Det har gett mig så himla mycket, jag respekterar människor på ett annat sätt mot vad många av mina kompisar gjort genom alla åren och jag har vart mycket vuxnare, mognare och en större människa än dem för att mina föräldrar var tuffa och satte gränser. Dock ska väll sägas att dom gav mig väldigt mycket också, men ta saker för givet, det gjorde jag aldrig!
 

Liknande trådar

R
Övr. Barn Våren 2010 separerade jag och mitt ex efter tio år ihop. Vår son var då 5 år. Jag har väl alltid varit den som skött "allt" gällande...
2 3
Svar
56
· Visningar
8 118
Senast: Amha
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Valp 2024
  • Guldfasanerna
  • Flämtningar

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp