Avlivning?

A

Alvin

Jag tror jag har skrivit om detta innan, men nu har det hänt en hel del saker så det är inte direkt samma grej.

Iaf, vi ska flytta in till stan. Vi hade två hundar innan sommaren började, i juli fick vi lyckligtvis ena hunden omplacerad och han har det alldeles underbart, ute på landet, får gå fritt på tomten i stort sett hela dagarna, leka med barn och allt det där han älskar att göra.

Den andra hunden har vi inte lyckats finna något hem till än och vi flyttar nästa vecka. :crazy: Vi kan inte ha han inne i stan, i en lägenhet, han skulle inte trivas och för att komma till närmaste grönområde tar det alldeles för lång tid att promenera.
Vi har gjort allt för att hitta ett nytt hem åt honom. I maj fann vi honom ett hem långt bort, men efter mindre än en vecka så kom han tillbaka.
Dock är det ingen som verkar vara intresserad utav honom fast han är en sådan enormt härlig hund.
Vi känner ingen som kan ta honom, så nu verkar ända grejen att han ska få det bra....är att avliva honom. Det känns så totalt fel, han är bara 6½ år, han är pigg och glad etc. Han förtjänar ett liv, han ska inte behöva lida pga ändrade familjeförhållanden, det är inte han som har gjort fel.

Ja...och vad vill jag ha ut av att skriva detta?...Skriva av mig i första hand, sedan kanske få tips till alternativ istället för avlivning, eller kanske någon som har liknande erfarenheter...

(Om det är luddigt skrivit beror det på att tårarna rinner non stop.)
 
Sv: Avlivning?

Har hunden bott i lägenhet förut? Om inte, så tycker jag att du gott kan ge det en chans. Hundar kan acklimatiserar sig väldigt bra och en lägenhetshund behöver knappast må sämre än en gårdshund med rätt aktivering och motion.

Vad är det för hund, och vad har ni gjort för att försöka hitta ett nytt hem? Annonserat? Hört av er till omplaceringsorganisationer? Låtit djungeltrumman gå genom släkt och vänner?
 
Sv: Avlivning?

Varför förutsätta att han inte kommer att trivas?

Visst kan det ta några veckor innan han vant sig vid nytt boende, nya rutiner, ny utemiljö etc., så varför är det inte värt att ens prova :confused:

Till och med mina jakthundar, som bor mitt ute i skogen och har ett väldigt fritt liv acklimatiserar sig finfint till stadsliv och det ganska fort dessutom.
 
Sv: Avlivning?

Jag vill verkligen att han ska flytta med oss för han har utvecklats så mycket som "person" den senaste månaden.

Dock bor jag fortfarande hemma och mamma vill/orkar inte med att gå på promenaderna. Jag har erbjudit mig att promenera men då jag har ett dåligt schema med sena dagar/kvällar så kan jag inte alltid gå hem på lunchen eller på eftermiddagarna, därav är jag rädd att han inte får den motion han behöver.
Jag har erbjudit mig att ta honom när jag flyttar hemifrån vilket borde ske inom drygt 3 år men som sagt, jag vet inte om mamma orkar med honom då det är hon som kommer få ta det största ansvaret med promander o dyl. pga att hon har bättre schema.

Det är en terrier och vi har gjort det mesta i våran väg förutom annonsering då vi inte har den bästa erfarenheten utav det.
 
Sv: Avlivning?

Orkar inte med promenader...? Springer bara hunden på tomten dagarna i ända för nuvarande alltså?

Men om ni nu inte känner någon som kan ta honom så återstår ju bara annonsering, man får vara jävligt noga helt enkelt. Jag hade aldrig ens funderat på avlivning om jag inte testat alla vägar och det har ni ju inte. Hittar ni ingen lämplig genom det så kan ni ju höra av er till Hundstallet och liknande organisationer som hittar nya hem till hundar.
 
Sv: Avlivning?

Dålig erfarenhet av annonsering? Måste ni sälja till första bästa då?

När jag omplacerade min förra hund hittade jag en jättebra tjej via en annons jag la ut på blocket. Hon fick två provmånader som jag skrev kontrakt på (där jag inte lämnade något åt slmpen) och sedan skrev jag över hunden på henne. Har jättebra kontakt med henne fortfarande och händer det något kan hon alltid lämna tillbaka hunden till mig.
 
Sv: Avlivning?

Men ursäkta, vad menar du med "vill inte" gå ut med hunden på promenad ?

Ni får väl lösa det tillsammans eller hur.

Din mamma kan väl snabbrasta hunden på dagtid och hålla sällskap och du sköter om motionen och längre promenaderna ?
 
Sv: Avlivning?

Annonsera! Självklart det första ni ska göra. Man får ju skaffa sig en uppfattning om ev. köpare men man måste ju ge det en chans. Annars är det svårt att hitta köpare...

Men orkar inte gå promenader? Jag antar att hon inte motionerar hunden nu heller i så fall. Att ta en sväng runt kvarteret för att hunden ska få kissa och bajsa är inte så jobbigt.
 
Sv: Avlivning?

Är han renrasig? Då kan ni ju höra med rasklubben. Uppfödaren till honom kanske kan hjälpa till?
 
Sv: Avlivning?

Förstår att du mår dåligt, gör ont i mig bara av att läsa det.
Men självklart ska ni annonsera!!

Jag är av den strikta uppfattningen av att om man har skaffat ett liv har man ansvar för det livet, inget man kan säga upp för att man inte orkar med det längre.
Om ni inte kan ha kvar hunden råder jag er till att ha is i magen, ha hunden i lägenheten och gör det bästa av det tills ni har hittat ett bra hem till er familjemedlem.

Kanske låter hårt, förstår ju att man inte bara "väljer att flytta till stan o slutar att orka med hunden". Men som sagt... is i magen o annonsera.

Stort lycka till, hoppas att allt ordnar sig!
 
Sv: Avlivning?

Vi kan inte ha han inne i stan, i en lägenhet, han skulle inte trivas och för att komma till närmaste grönområde tar det alldeles för lång tid att promenera.
)

Handlar det inte mer om att familjen inte är villig att ge hunden den rastning den behöver, än att hunden nog inte kommer att trivas? Vi är många som har våra hundar i lägenheter i stan.
 
Sv: Avlivning?

Svår situation, men jag håller med de övriga, varför inte prova?

Min hund bor normalt på landet men följer glatt med mig överallt. Där jag finns bor hon, inga problem. Nu är jycken iofs 14 år men det bästa hon vet är att åka in till stan och gå med mig på drottninggatan, hon absolut hatar att vara ute i stallet i all skog... Tja, vad ska man säga? De finns de hundar som trivs i stan! Det finns tillräckligt att lukta på vid alla lyktstolpar :D
 
Sv: Avlivning?

*KL*

När jag flyttade till stan tog jag med min hund. en hund som då var 5½ år gammal o alltid sprungit fritt på tomten. (naturligtvis har hon fått koppelpromenader med) Trodde lägenhet o stan skulle få henne att må dåligt. Men hon mår jättebra o är nog en trevligare hund nu än förut då hon inte har massa revir som ska skyddas.

Tror hunden fungerar aldeles ypperligt i lägenhet. Om den nu inte är så att din mamma inte vill gå ut med den som är det stora problemet. Det finns folk som kan tänka sej att rasta hundar. Hunddagis finns samt på vissa platser dog waklers. som oxå rastar. Men det kostar ju förstås en slant.
 
Sv: Avlivning?

Min hund är en omplacering från blocket. Vi tog honom på en provmånad för att se hur hunden trivdes hos oss och hur vi trivdes med hunden. Vi har regelbunden kontakt med hans förra ägare som verkar nöjda med placeringen.
Och vi bor i lägenhet.
Och hunden har bott på landet.

Jag tycker också att ni ska annonsera. Provmånad/er är jättebra!

Mvh C
 
Sv: Avlivning?

Prova alla utvägar innan ni överväger avlivning, annonsera är det första ni borde göra i en sån här situation. Lycka till!

Ni som pratar rastning: Skulle gissa att TS är 15-16 år och det är ingen idé och skriva så det tolkas som att hon och hennes familj "missköter" hunden för att mamman inte orkar gå ut med hunden. TS säger att hon går ut med hunden och att det inte funkar med hennes schema och att det är mamman som inte orkar.
Var bara tvungen att skriva det här då jag själv är 16 år och jag vet hur lite man kan ha och säga till om en sådan här sak, och i sånna situationer är det inte kul och få förmaningar. Har man sånna föräldrar som tex. jag och dom skulle bestämma sig för att dom inte orkar rasta hunden skulle inte jag kunna snacka ner dom (Dock rastar dom hunden och sköter honom ordentligt så det är ingen fara i mitt fall, det var bara ett exempel).
 
Sv: Avlivning?

Samtidigt är det omöjligt att inte reagera på att någon vill avliva en hund för att föräldrarna, de som är ansvariga för hunden, plötsligt inte vill gå ut med den ens en kortis på dagen så att barnet kan ta hand om hunden när skolan är slut. Det känns både oansvarigt och omänskligt mot barnet om inte annat. Det är alltid den myndige som är ansvarig för djuret, och var denne inte beredd att hjälpa till så att det löser sig rimligt bra tycker jag inte de skulle haft nån hund från början.
 
Sv: Avlivning?

Nej jag håller helt med men jag vet hur det är att stå omgiven av vuxna människor som berättar vad man ska göra och man vet att sina föräldrar inte kommer vika sig en tum..

Jag tror nog att TS gör allt för att få sin mamma och promenera med hunden och jag lovar det blir ännu lite tyngre när man själv blir stämplad som oansvarig för att ens föräldrar gör "fel". ( Ni kanske inte menade att hon var oansvarig men det är lätt att man drar den slutsatsen till sig själv, vilket inte alls är kul.)
 

Liknande trådar

Övr. Hund Hej! Jag behöver er kloka hjälp i frågan om vår lilla franska bulldogg ska omplaceras eller i värsta fall avlivas. Hon är bara 2 år...
2
Svar
37
· Visningar
4 011
Senast: Hermelin
·
  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
27 986
Senast: Snurrfian
·
Hundhälsa Vi i vår familj har under hösten hamnat i en fasansfull situation, som gjort och gör mig så upprörd och ledsen. Den 20:de september i år...
14 15 16
Svar
311
· Visningar
22 224
Hästmänniskan För ett par månader sedan skrev jag ett inlägg om att börja rida igen, att söka mig tillbaka till ridskolan, ta privatlektioner, etc ...
Svar
10
· Visningar
1 083

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp