Bukefalos 28 år!

Avsäga sig faderskapet?

Status
Stängd för vidare inlägg.
Sv: Avsäga sig faderskapet?

itsme skrev:
Men exakt vad är det som talar att allt måste gå käpprätt åt skogen heller?

Jag bedömer din mognad utifrån ditt resonemang här.

Ni hade inte pratat om barn, utan du räknar med att han ska fatta, och ställa upp. Han å andra sidan kanske räknade med, eftersom han inte blev stoppad av dig, att DU skulle ta hand om barnbiten själv om det skulle bli något.

Att ensam ta något som borde vara ett gemensamt beslut mot den andres vilja brukar gå käpprätt åt helvete.

Visst, det finns enstaka solskenshistorier men jag kan inte se några sådana tendenser i den här soppan du berättat om.
 
Sv: Avsäga sig faderskapet?

Silverkedjan skrev:
Jag bedömer din mognad utifrån ditt resonemang här.

Okej,var någonstans är jag direkt omogen då? Bara nyfiken,för att jag försöker ta reda på så mycket information som möjligt innan jag bestämmer något?Är det omoget?
Möjligtvis lite borta och stavar fel,då jag försöker plugga ikapp det jag missat.

Ni hade inte pratat om barn, utan du räknar med att han ska fatta, och ställa upp. Han å andra sidan kanske räknade med, eftersom han inte blev stoppad av dig, att DU skulle ta hand om barnbiten själv om det skulle bli något.

Jag räknade inte med något,men jag räknade väl kanske lite med att vi iallafall skulle kunna prata igenom detta som vuxna människor,var väl det enda jag räknade med,om han bara "antog" att jag skulle göra abort eller helt enkelt inte skulle bli med barn har jag ingen aning om.

Att ensam ta något som borde vara ett gemensamt beslut mot den andres vilja brukar gå käpprätt åt helvete.

Brukar det verkligen ALLTID det?
Finns många som det blir riktigt bra för,sedan är jag medveten om att det finns många som det går åt skogen för också.
Har många vänner som är ensamna med barn,en del är helnöjda endå,andra inte,bla en tjej som har 3 alternativa pappor och ingen ville ta ansvar,hon har inget jobb,aldrig jobbat heller,ingen utbildning sedan 9:an,nästan inga pengar för att det aldrig blev utrett vem som var pappan,inget drömläge som jag behållt ett barn i,dock har det ordnat sig för henne,hon bor på en gård,med hästar,ny kille som adopterat barnet samt pluggar och är lovad jobb efter skolan.
Detta på vad jag tar det som ett tusen gånger sämre utgångsläge än vad jag sitter i just nu.

Visst, det finns enstaka solskenshistorier men jag kan inte se några sådana tendenser i den här soppan du berättat om.

Honom kan jag inte svara för i dagsläget tyvärr,kan bara svara för mig. Anta att jag får barnet (maj/juni)) jag hinner klart med skolan,lever ett år Jewligt snålt,jag vet,försöker fixa körkortet under den tiden samt söker jobb,är Undersköterska i vår samt har jobbat en helo del på olika ställen så rekommenderad är jag,får ett jobb så jag kan försörja oss,är ungefär som jag kommer att kämpa för.
Det tycker inte jag låter som världens sämsta plan det heller,även om utgångsläget kunde vara bättre,ibland får man göra det bästa av situationen man är i,även om utgångsläget inte är det bästa.
 
Sv: Avsäga sig faderskapet?

Nu har jag läst både den här tråden och din förra tråd. Och ingenstans kan jag se att du faktiskt vill ha barn! Det närmaste du kommer är att du "nog vill behålla det" och att det känns omoraliskt att göra abort när du förlorat familjemedlemmar så nyss.

Det där sista kan jag förstå. Jag kan förstå känslan. Men ändå: låt inte den känslan göra att du sätter ett barn till världen av nåt slags moraliska skäl. Tänk på BARNET.

Det här barnet skulle födas hos en ung, ensamstående mamma. Med en pappa som riskerar inte vilja veta av det. Tro mig, som barn och ungdom kan man behöva tampas med gigantiska problem ändå, man behöver liksom inte att aldrig att ha haft en pappa.

Du är bara 23, avsluta din utbildning, få ett jobb, hitta en kille som du älskar och bilda sen familj!

Nu verkar du mest upptagen av hur du ska få det du vill av killen som är du är gravid med. Det är INGEN bra start för ett barn. När ett barn föds ska det vara för att där finns föräldrar som älskar det redan som spermie och som VILL ha barn.
 
Sv: Avsäga sig faderskapet?

mandalaki skrev:
Nu har jag läst både den här tråden och din förra tråd. Och ingenstans kan jag se att du faktiskt vill ha barn! Det närmaste du kommer är att du "nog vill behålla det" och att det känns omoraliskt att göra abort när du förlorat familjemedlemmar så nyss.



Nu skriver jag från rätt nick igen,såg inte att hon hade en sida uppe,hon blev skitsur på mig...hur som helst.

Jo jag vill faktiskt ha det.helt ärligt,fäster mig mer och mer vid det lilla jag har i magen,sett bla på ultraljud,men har svårt att våga få några känslor för det då det är som det är just nu.
Hade blivit ännu mer ledsen om jag nu tar bort det ifall jag fäster mig mer vid det än jag redan gjort,därför jag nog inte skrivt så mycket om det då det är sådana känslor inblandade,allt för att inte ge mig falska förhoppningar om att jag kommer att få något som jag egentligen aldrig kanske får.

Som sagt jag spånar fortfarande,väger från & till hela tiden...Inget lätt beslut,och för mig även fast jag inte har jobb eller så än,så har jag god chans att få efter utbildningen som jag hinner klart osv
Det gör det ännu svårare för jag vill se att det blir bra i slutänden.

Besvärligt är det
 
Sv: Avsäga sig faderskapet?

Är du inom tidsperioden då du fortfarande kan göra abort och har redan sett fostret på ultraljud :confused:?
 
Sv: Avsäga sig faderskapet?

Ultraljud eller vad det kallas,ja det gör de ju alltid om man är gravid för att se vilken vecka man är i,då bad jag att få titta.

Jo det går att göra abort ännu,är i vecka 7,snart vecka 8.

Dock drar det ju på tiden när han inte vill höra av sig,eller är det rätt att bara ta bort det helt utan att ha pratat med honom om det?
 
Sv: Avsäga sig faderskapet?

Gäller det bara honom? Med tanke på att den kvinnliga parten ska bära barnet och i många fall uppfostra och försörja det på egen hand borde hon tänka till minst lika mycket.

I övrigt tror jag Silverkedjan sa det jag tänkte. Sen tror jag det vore bra för itsme att diskutera det här IRL t ex med sina föräldrar, och om dom inte finns till hands kurator.
 
Sv: Avsäga sig faderskapet?

Låter de nån som ännu inte bestämt sig titta? Jag har aldrig varit gravid så jag vet inte - men det låter ju mindre slugt :smirk:

Om du vill göra abort tycker jag inte att du behöver informera honom innan. Han har ju gjort klart på alla sätt att han inte vill ha barnet.
 
Sv: Avsäga sig faderskapet?

Vet inte hur de resonerar,gjort en abort när jag var 17-18,då var de noga med att INTE visa för att jag bestämt skulle ta bort det,eftersom jag redan låg på sjukhus när de kollade och praktiskt taget fått veta 5 min innan att jag var med barn så fick jag titta,hon pekade och visade och sånt.

Jo jag kan iofs göra så,men det hade endå kännts fel mot honom.Tänk om man endå kunde få pratat med honom,hade gjort allt så mycket lättare....
 
Sv: Avsäga sig faderskapet?

Inte för att jävlas men borde du inte lärt dig nåt av att redan ha gjort en abort?
 
Sv: Avsäga sig faderskapet?

Fel mot honom? In your dreams. Han är inget stöd för dig i det här, och han har visat - på ett fult sätt, med känslomässig utpressning - att han inte vill ha barnet.

Så varför i hela världen skulle han få information?

Bestäm dig SJÄLV, väg in i beslutet att du INTE kan räkna med honom varken som partner eller pappa - men han har redan gjort 100 procent klart för dig vad HAN vill.
 
Sv: Avsäga sig faderskapet?

Jo och det har jag...även om jag tycker att det är helt klart onödigt att ta upp det här...
 
Sv: Avsäga sig faderskapet?

Gräv inte ner dig i just den frågan nu. Nu är det viktigare att du löser den stora frågan som du har framför dig.

Jag hade en väninna som gjorde tre aborter. Visserligen med många års mellanrum, men ändå tre. Henne hade man också kunnat knacka i pannan och fråga "Hallå, tänker du aldrig före?". Men i vart och ett av de tre fallen var abortbeslutet mycket välmotiverat och anpassat efter hennes livssituation. Alltså fanns det ingen anledning att ge sig på henne DÅ, hon hade det svårt nog med sina beslut ändå.

Däremot kunde man ju, långt efteråt, ta en ingående diskussion om oskyddat sex med henne :smirk:
 
Sv: Avsäga sig faderskapet?

Okej,behövde nog någon som sa det till mig tror jag... :o
Känner också att varför i hela friden skall jag behöva upplysa honom om något just nu...Fast det är klart väljer jag att behålla kanske det är bra att få reda på det....
 
Sv: Avsäga sig faderskapet?

Behåller du det, absolut.

Gör du det inte behöver han inte få veta något förrän du gjort abort. Då tycker jag däremot att du ska tala om det för honom. Alternativt att du berättar det innan men då ska du berätta att du fattat beslut om abort, inget annat. Jag tycker INTE att du ska ta ett samtal till med honom INNAN DU BESTÄMT DIG, han har redan klargjort sin inställning och hela bollen ligger hos dig.
 
Sv: Avsäga sig faderskapet?

Fösta gången så hade jag missat ETT P-piller,ett enda,vilket gjorde att jag blev gravid,och jag tror det är väääldigt få som aldrig glömt ett enda piller :cool:
Men så lätt var det.

Nu denna gången kan jag erkänna att det var rent slarv,men denna gång är det inte klockrent att det blir någon abort heller.

Väger fortfarande för eller emot hela tiden,funderar på att försöka ta ett samtal med någon proffisionell innom detta.
Detr kanske hjälper,även prata mycket med vänner som har barn,både med och utan pappa i bilden,får väldigt olika svar.

Från de med barn ensamstående så tycker de jag skall behålla bara jag orkar och inte tror det blir någon dans på rosor,det tror jag inte heller.

En del med pappa till barnet är emot och en av dem tycker ABSOLUT INTE att jag ska ta bort det,hon anser att pappan bara är en stöttepelare och att det är mamman & barnet som är själva teamet....Hon är dessutom gift med pappan till barnet,tycker det var en lite konstig åsikt men men...

Som sagt mycket tankar....
 
Sv: Avsäga sig faderskapet?

Fullständigt självklart ska du prata med nån professionell. Sjukhusen måste ju ha särskilda kuratorer som enbart jobbar med gravida som överväger abort.

Att du får de svar du får från ensamstående med barn är naturligt. De måste ju rättfärdiga sin egen livssituation. Att säga "gör det inte" vore som att säga att ens eget barn inte borde blivit fött - och det gör man inte.

Som ung mamma, ensamstående från start, får du det tufft. Skittufft. Tänk bara på de praktiska omständigheterna. När jag insåg att jag snart borde sätta fart om jag ville ha barn övervägde jag noggrant om jag ville bli med biologiskt eller adoptivbarn som ensamstående. Men tänk dig en hel graviditet med alla hormonrejs, rädslor och farhågor utan att dela det med pappan? Tänk dig att föda utan pappan, att vara ensam med ett litet knytt som kanske vaknar åtta gånger per natt, ett knytt som kanske blir svårt sjuk och du kan inte dela oron med knyttets pappa, du har hela ansvaret själv?

Det där verkade oöverstigligt för mig. Men det som fällde avgörandet var ändå att jag tänkte på barnet. Det är illa nog om barnet blir utan pappa när det växer upp, pga skilsmässa t ex. Men att redan från start vara utan en närvarande och engagerad pappa - nej, det ville jag inte medverka till. Och då var jag ändå mycket äldre än du är nu, välutbildad, med fast jobb och hög lön sen många år, alltså en helt ordnad livssituation. Men jag valde bort det ändå.
 
Sv: Avsäga sig faderskapet?

Det är synd om killar som blir pappor mot sin vilja men är man inte beredd på att det kan bli barn så behöver man inte ha sex heller.
Saker kan hända som man inte räknat med å det finns folk som blir gravida fast de äter p -piller.
Jag äter p-piller tex å planerar inte barn på flera år då jag "inte vill bränna några broar" men skulle jag bli gravid skulle vi behålla barnet.
Lycka till hur du än gör!
 
Sv: Avsäga sig faderskapet?

Ja visst är det synd om honom på det viset,det kan jag också tycka på ett sätt,men han kunde å andra sidan lösa det lite snyggare än att häva ur sig hur synd det är om honom & hota med saker,Vore ju enklare om han förklarade vad som skrämde honom och varför det absolut är en omöjlighet,inget löser sig genom att försvinna mer än möjligtvis oron att bli uppringt om 7 mån med ett GRATTIS du har blivit pappa,och det utgår jag från att han inte vill,inte för stunden iaf. Är man dessutom enl honom "dödligt rädd för att bli pappa" och tycker att "det var det värsta som kunde hända" så borde man vara petnoga med att skydda sig...det borde ÄVEN jag ha varit,det säger jag inget om,men har som sagt ingen fobi för det heller.

Japp Gravid kan man bli endå trots P-piller så var det sist gång för mig,denna gång är dock RENT SLARV från båda sidor,men jag är beredd nu att ta konsekvenserna,vad det än blir...

Mvh//its me
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
164
· Visningar
19 357
Senast: jemeni
·
Relationer Jag vet inte vart tråden hör hemma, den spretar mot flera ämnen. Moderator kan flytta den om det blivit helt galet. Jag måste...
2
Svar
28
· Visningar
7 942
Senast: lundsbo
·
Relationer Just nu är jag bara ledsen över situationen som uppstått. Jag har jobbat på samma jobb i några år och trivs jättebra, främst då jag...
5 6 7
Svar
121
· Visningar
16 211
Senast: QueenLilith
·
Äldre Hej! Jag är generellt dålig på matematik och att tänka klart juridiskt är inte min bästa förmåga just nu, så jag skulle blir jätteglad...
2
Svar
35
· Visningar
4 830
Senast: lbb
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp