Back in the days!

[escodobe]

En lite fånig grej, men jag minns att tanken på att ha varmare kläder på vintern inte slog mig som ridskolebarn Hade minsann ridbyxor (möööjligtvis med underställ, men tror fasen inte det). Jodphurs utan fodring året runt. Det gjorde så ont att hoppa av efter att ha ridit!

Mvh
Överlever numera vintern i overall, bär fodrade ridbyxor från typ oktober till mars.

Jag är övertygad om att mina problem med händerna i kyla idag är på grund av rida med usla vantar hela min uppväxt

 

[Jeps]

Hjälmar med hakskydd hade jag helt glömt bort! Red länge med det och tyckte att utan det så kittlade hakbandet mot halsen. Hatade det

Alltså jag hade innan detta även en Boerihjälm .Typ en motorcykelhjälm fast med hål för öronen.

 

[Nota]

Vi red ofta ut ett gäng tjejer i mellan-högstadieålder på ridskolehästar, till en visserligen ridväg men korsades av skogsbilvägar där det faktiskt kunde komma någon bil/människa, och så släppte vi tyglarna och tjoade lite, full fart mindre kontroll , när vägen tog slut i en volt någon kilometer bort så blev det naturligt stopp

Hästar stannar ju relativt snabbt om något dyker upp frågan är om man själv sitter kvar

 

[Luff]

Alltså jag hade innan detta även en Boerihjälm .Typ en motorcykelhjälm fast med hål för öronen.Visa bifogad fil 185608

Jag var den enda i stallet med sådan hjälm när den kom. Slutade använda den mest av den anledningen och red sen i en sammetskask av glasfiber utan foder med resårband under hakan. Hjärnskakning några gånger absolut. Jag red ju inte dom lugnaste hästarna.

 

[Luff]

Jag är övertygad om att mina problem med händerna i kyla idag är på grund av rida med usla vantar hela min uppväxt

Jag red i lovikavantar. Dom funkade förvånansvärt bra.

 

[escodobe]

Hjälmar med hakskydd hade jag helt glömt bort! Red länge med det och tyckte att utan det så kittlade hakbandet mot halsen. Hatade det

Jag tycker fortfarande att det känns konstigt att inte ha halkskydd!

 

[Reville]

Jag är övertygad om att mina problem med händerna i kyla idag är på grund av rida med usla vantar hela min uppväxt

Samma här! Envisades med att rida i tunna ridhandskar hela vintrarna och nästan grät av smärta varje gång känseln började komma tillbaka i fingrarna igen. Och numera är händerna överkänsliga mot kyla, ung och dum var det ja

 

[Keb71]

Alltså jag hade innan detta även en Boerihjälm .Typ en motorcykelhjälm fast med hål för öronen.Visa bifogad fil 185608

Jag hade också en sådan!
Försökte vara stolt över att den faktiskt var SÄKER till skillnad från de sammetsklädda bowlingkloten till Jofahjälmar som fanns innan (de där med små, små hål över öronen) men var såklart avis för att det var finare med "sammet" än slät plast.

 

[Tokyo]

Samma här! Envisades med att rida i tunna ridhandskar hela vintrarna och nästan grät av smärta varje gång känseln började komma tillbaka i fingrarna igen. Och numera är händerna överkänsliga mot kyla, ung och dum var det ja

Jag red med rejäla handskar om vintern när jag var i unga tonåren, men blev tillsagd av min tränare att jag skulle byta till tunna handskar för att det var smidigare. Det gjorde jag förstås, och skämdes lite att jag hade ridit i så "fula" vinterhandskar. Superdumt! Norra Sverige och vi tränade även när temperaturen låg kring -20 så man blev rejält kall om händer (och fötter). Numera fryser jag om fingrar och tår dygnet runt, året om

 

[Emma-pemma]

Vilken rolig tråd! Både trevliga minnen och mindre trevliga metoder.

På 90-talet köpte jag ett par helskodda ridbyxor i vinröd Manchester. Jag var sååå nöjd med dessa! Lite pösiga över låren och midjan så hög att det tog i revbenen!

 

[Luff]

Mina första och sista helskodda var mest besvärliga. Skulle gnuggas efter tvätt så en inte red i sandpapper. Tvättade i grönsåpa så dom var liksom flötiga. Och luktade såpa länge. En svettades fast i både lår och sadel vilket var livsfarligt om en hamnade på sne. En kom ju inte tillbaka. Så stretchiga så att dom började ridturen över naveln men vid avsittning kasat ner till strax över busken. Även byxbenen var vid fotknölen när en stuvade ner dom i ridstövlarna men mitt på vaden efter ritt. Dom var dock så välsydda så dom hängde med från 1987 till 97 utan mer än ett litet sömsläpp vid en hänka. Sen växte jag ur dom. Skulle inte förvåna mig om dom är på vinden någonstans och är fullt användbara.

 

[lingonben]

MIn första helskodda var marinblå. Lädret färgade av sig mot huden när de var nya. Jag invigde dem på dagridläger på ridskolan en mycket, mycket varm sommar så jag hade blåa märken på benen... Min dåvarande pojkvän ville inte synas ute med mig på några dar då... "Du ser helt blåslagen ut och folk stirrar på mig som de vill döda mig för att jag slagit dig"