Barn, ett hinder?

[Miran]

Läste i en annan tråd att någon satte likhetstecken mellan barn och handbojor. Dvs att barn hindrar en från att göra en massa saker.

Den här inställningen ser jag ofta, men kanske inte så drastiskt uttryckt. Utan mer som att barnen (förstås) är livets mening MEN att de ändå hindrar en att förverkliga sina drömmar. Det blir på något sätt barn ELLER det andra, typ resor, utbildning, drömjobb.

Känner ni verkligen så?

Jag kan bli frustrerad ibland när jag vill ta en långtur med hästen men i stället måste gå på något trist föräldramöte ...

Men i det stora hela har inte barnen (tre) hindrat mig. Vi har gjort många och långa resor tillsammans hela familjen och det går alldeles utmärkt. Redan som bebisar tågluffade de, öluffade i Grekland sedan har vi gjort riktiga långresor (på extrem budgetnivå) till både Thailand och centralamerika. Det är mer än vad mina vänner utan barn har gjort.

Jag har lång utbildning och ett suveränt jobb. Utan barnen skulle jag bara ha tråkigt. De är mina kompisar, vi har skitkul tillsammans. Så jag vill bara påpeka att barn bara är ett hinder om man låter dem blir det. Oftast tror jag folk bara skyller sin oföretagsamhet på barnen. Utan barn skulle de lik förbannat inte ha gjort något annat än de redan gör.

 

[Magdalena]

Sv: Barn, ett hinder?

Jag tror det är mycket ens egen inställning. Är det något man verkligen VILL göra så fixar man det även om man har barn. Gör man det inte tror jag i de flesta fall att det handlar om lathet och undanflykter. Det är lättare att skylla på barnen än att erkänna att det faktiskt inte är så viktigt att göra ditten eller datten.

 

[oz_joj]

Sv: Barn, ett hinder?

Inspirerande att läsa för en barnlös! Heja på!

 

[Albin]

Sv: Barn, ett hinder?

Jag tycker inte heller barn hindrar en från att göra roliga saker som att resa. Vi har också rest mycket med våra barn och det har gått bra. Vi har också turen att nästan alltid få barnvakt när vi vill.

Däremot kan faktiskt barn vara ett hinder när det gäller jobb och utbildning. Jag har fått välja bort vissa utbildningar eftersom de inte finns i min hemstad ( och inte på distans). Om man ska ha barn ska man ha tid att vara med dom och inte veckopendla under terminerna. Man kan heller inte ta ett arbete som kräver mycket övertid eller resor vilket många chefsjobb gör.

Nu har jag hittat en rolig utbildning i min hemstad som inte tar allt för mycket tid så jag hinner med mina barn också. Jag sitter absolut inte här och är bitter, barnen är det bästa jag har. Däremot kan jag inte riktigt hålla med om att alla kan få allt. I bland får man prioritera, och jag prioriterade familjen.

 

[mimmipigg]

Sv: Barn, ett hinder?

Barn kan visst vara ett hinder, nr tre i vår syskonskara har definitivt varit det!
Bara att ta bilen in till affären krävde de första fyra åren att man var två vuxna eftersom han kröp ur allt vad bilbälten hette. Skulle man dessutom handla var en tvungen att hålla i pojken och den andre handla.
Jag kunde under hans första fem sex år aldrig slappna av och låta bli att hålla koll på honom. Han rymde, hoppade i älven, stack till grannarna på kvällen iförd kallingar och sin fars skor m.m. Kan göra en lista lång som E4:an på allt denne unge herre tog sig för.
De andra två har varit hur lugna som helst men den siste, huvaligen!

 

[Cinemon]

Sv: Barn, ett hinder?

Precis som Albin säger så tycker jag med att man måste prioritera! Jag kommer nu aldrig att få barn! Jag vill ha min frihet istället! Sovar så länge man vill, göra spontana grejer,....
Sedan barnen kostar ju hur mycket som helst - iaf jag kostate hur mycket pengar som helst för mina föräldrar. Jag vill hellre spendera mina pengar på mina hästar, snygg bil, swimming-pool,...
Jag skämms nästan, men jag tror nog att jag är helt enkelt för egoistiskt för att få barn

 

[Snurrfian]

Sv: Barn, ett hinder?

Jag kan inte heller först åvarför så många ser såna problem med barn, jag har mer problem med en dels barns föräldrar...
Skämt åsido, vi har visserligen låtit bli att göra saker pga elin men det har varit skitsaker egentligen, tex så var det en period förra vintern jag inte följde med på trav på kvällarna, pga att elin hatade att sitta i sin vagn och det fanns inte särskilt mycket att göra, men hade jag verkligen velat åka så hade jag gjort det ändå. Hon har fått hängt med på det mesta och uppför sig nästan alltid bra, och fungerar det inte så har jag hittat på något annat. Vi har varit på två kortare semester resor, men att de har blivit korta har inte berot på elin utan snarare min man och hans/vårat jobb... Sen som sagt kanske inte alla föräldrar möten är de lyckligaste ögonblicken men de kan vara lite kul ibland oxå!

 

[Nidorina]

Sv: Barn, ett hinder?

Ja. Hinder och hinder. På det stora hela så har jag nog klarat min utbildning TROTS att jag har barn, inte tack vare. Samtidigt så blir man ju duktigare på att planera då man har barn!
Men inte tycker jag precis att barnen underlättar för mig i yrkeslivet, mest tvärtom.
Inte underlättar de heller för mig att utöva mina fritidsintressen, men jag/vi gör ändå mycket kul ihop med barnen. Det är inte så att de precis är ett hinder, och jag skulle för allt i världen vilja vara utan dem - verkligen inte. Men både praktiskt och ekonomiskt så visst tror jag att barnlösa har det lättare - även om jag inte är det minsta avundsjuk på dem.

 

[Jane_Done]

Sv: Barn, ett hinder?

En intressant fråga!

Jag såg våra barn, som vi fick som unga, den första när jag var 21 och han 20, som en FÖRÄNDRING inte ett hinder.

Det du vill göra kan du, med vissa anpassningar. Den största skillnaden tror jag är att du som förälder omprioriterar. Det är vissa saker som inte längre är superviktigt däröfr gör man det inte. Kanske tolkar omgivningen det som att föräldern är hindrad av barnen?

/Jane

 

[Pippi]

Sv: Barn, ett hinder?

Jag ser inte barn som hinder i livet, verkligen inte. Barn är någonting naturligt.

Däremot vet jag inte om föräldramöten är vare sig naturliga eller handlar om barn. Föräldramöten handlar väl om föräldrar? Det är väl inga barn på föräldramötena?

Min pojke går i fyran och jag har aldrig varit på ett föräldramöte!
Jamen, vad fan, jag vill väl inte sitta där och gagga i timmar med en massa föräldrar! Den tiden tillbringar jag hellre med mitt barn och pratar med han.

 

[oz_joj]

Sv: Barn, ett hinder?

Du verkar ha missuppfattat en hel del, kanske dags att gå på ett föräldramöte. Nej, föräldramöten handlar inte om föräldrar (i första hand) utan om skolan som ditt barn går i och klassen och sådant. Tycker det är synd med din inställning, tror att du och din son fölorar mest på den eftersom ni inte får samma information och inte är med och visar era åsikter vid dessa möten.

 

[Jippo]

Sv: Barn, ett hinder?

Det kanske inte alltid är världens roligaste att gå på föräldramöten kan jag tänka mig, men det handlar ju ändå i slutänden om din son och hans situation i skolan (ihop med resten av klassen), så jag skulle nog omvärdera min syn om jag var du. Kan inte riktigt förstå hur du resonerar faktiskt.

 

[Zuzz]

Sv: Barn, ett hinder?

Jag har precis startat en tråd på senior om detta. Är i 7 e månaden (var inte helt planerat att bli gravid just precis nu)och har häst. Känns MOTIGT.
Känns verkligen som om hela livet kommer förändras från och med nu. Hade tänkt att utbilda mig (utbildningen finns bara på andra sidan Sverige tyvärr..östkusten) och söka nya jobba. Precis köpt en kanonpålle och skulle försöka komma på vad jag ville med livet egentligen. Nu känns det som om ALLT ställs på ända..måste kanske sälja hästen, skjuta utbildningar och karriär på framtiden...känns tungt.
Visst...jag vet att nä'r man väl fått barn så kanske man inte bryr sig om allt det där man fått "offra", för jag inser att barn är en gåva och man älskar dem trots allt. Men...jag kaninte låta bli att undra: varför måste man offra allt annat? Speciellt som kvinna.
Min kille lever som vanligt. Män slipper vara gravida (VEM sa att det var så himla härligt..ryggont, illamåend, trötthet och depression..morr!). förlora 20% av sin inkomst, tillbringa ett halvår, minst, med gråt och ömma bröst...att sitta på sin häst och ta en tur i skogen är väl inte att tänka på?!

Jag vill dock inte gnälla..vet flera som kämpat flera år för att kunna få ett barn men misslyckats, så jag ser det som en GåVA. kommer göra allt för att förvalta den gåvan på bästa sätt och ber varje dag om att ett friskt och snällt barn ska titta ut snart..men vill ändå inte offra allt av mig själv.
Ser så många som verkligen BARA lever för sina barn, vilket är helt okej om man vill ha det så, men vi andra då? Kan man fortfarande vara så självisk att man vill ha sin häst och sin egna lilla bit av tillvaron kvar?

 

[Jippo]

Sv: Barn, ett hinder?

Ser så många som verkligen BARA lever för sina barn, vilket är helt okej om man vill ha det så, men vi andra då? Kan man fortfarande vara så självisk att man vill ha sin häst och sin egna lilla bit av tillvaron kvar?

JAAA det kan man!!!! Och det ska man tycker jag! För övrigt har jag skrivet ett inlägg på din andra tråd

Att få en bebis är otumlande och svårt många gånger. Men mycket av dina farhågor och det du oroar dig för kommer inte hända! Du är fortfarande DU, och du har fortfarande din häst. Bebisen är liten och totalt beroende av dig ett så kort tag av ditt liv, så du kommer inte se det som så uppoffrande när bebisen väl kommit. Jag är nu mitt uppe i det, min dotter är 6 månader, och jag tänkte mycket som du innan jag fick henne. Det VAR jobbigt i början, mycket stog på ända, men nu när hon är 6 månader så ser jag att jag fortfarande är JAG med mitt "gamla" liv runt hörnet. Det är snarare att jag tycker den riktiga bebistiden gått för fort :smirk: Tänk att du kan få en riktig pärla till bebis, en jättesnäll variant som älskar att hänga med dig till stallet!

Pm´gärna om du vill!

 

[Silverkedjan]

Sv: Barn, ett hinder?

Man kan absolut ha kvar häst och egen bit.

Jag trappade inte ner något med Vidar, hade runt 35 hästar och red...

Nu gravid med nr två har jag iofs prioriterat om och vill ha mer ledigt och mindre att försörja. Men 10-15 hästar blir det kvar, även om jag har för mkt foglossning för att kunna rida nu

Barn kan vara med på mer än man tror Och de tål att passas av andra

Däremot blir det ju knappare ekonomiskt om man inte vill jobba lika mycket.

 

[Albin]

Sv: Barn, ett hinder?

Det där ser helt livsfarligt ut! Du har hjälm, men bebisen då? Fast han kanske bara sitter där vid fotograferingstillfället?

 

[Ramona]

Sv: Barn, ett hinder?

Du har helt ratt, barn kan vara med pa det mesta, och dessutom ar det nyttigt for dem.

Tycker att din bild ar jattefin, och visst kan jag forsta vissa manniskors oro, men du och Vidar ar ju faktiskt bevis for att det fungerar att rida med spadbarn!
Det maste ju dessutom vara hur bra som helst for honom att fa upp kanslan for att rida och allting som har med hastarna att gora, vid sapass tidig alder.
Nar det ar dags for en fin tavlingsponny kat b, vet du vart du ska hora av dej!!

 

[chrysler]

Sv: Barn, ett hinder?

Varför måste du sälja hästen för att du är gravid?Du kanske kan låna ut den på foder eller skaffa medryttare.
Om det är av ekonomiska skäl så kan din pojkvän gott hjälpa till att betala för den så att inte du är den enda i ert förhållande som ska offra sig.

 

[Silverkedjan]

Sv: Barn, ett hinder?

Man kan inte ha hjälm på en så liten bebis. Det skulle vara mer farligt än nyttigt. När han blev större fick han hjälm, men då kunde han ju sitta själv på hästen.

Däremot sitter han FAST i mig och kan liksom inte dratta i med huvet före

Och jag är säkrare på Skjónas (24 år) rygg ute på landet än vad han skulle vara i en barnvagn i stan

Vidar har ridit mååååånga mil, i början var det ett av få sätt att få tyst på honom

 

[Silverkedjan]

Sv: Barn, ett hinder?

Hihi, tack ramona men jag hoppas Skjóna räcker länge till Vidar.. Det han tycker är roligast nu är att leda hästarna - säger "GLÅÅÅÅÅÅM" (=kom) och går resolut före med grimskaftet