Så tänker jag också om den äldsta. Hur ska en person som inte har tillräcklig med insikt i hur samhället fungerar orka med allt vad det innebär att få hjälp? Det är ju inte så att man precis blir erbjuden hjälp till höger och vänster när man behöver den alltid, man får ofta söka hjälp som vuxen. Kan ju vara annorlunda för en person som råkat ut för något sådant här, men jag tycker det är lite naivt att tro att det är självklart att tro att personen kommer få stöd och hjälp om den vill ha det. Det finns människor i Sverige som behöver och vill ha hjälp som inte får det, och som vet om vad den har rätt till, den här personen har inte koll på särdeles mycket om hur samhälelt fungerar, gissar jag, så hur ska den vara stark nog att göra sin röst hörd? Ja, säkert har första omhändertagandet varit bra, men sedan är jag inte lika säker på att det har följts upp, just för att man inte kan tvinga sig på någon.
Ja. Hur ska man veta? Det är så oändligt sorgligt och jag känner så med hen.
Ja och hur ska man ens veta att det man levt i är så väldigt långt ifrån det normala, att man ens behöver hjälp? Vet man inte ens hur samhället i stort fungerar så vet man ju inte heller att så som man har levt är destruktivt. Man vet ju inte att det föräldrarna har sagt och gjort, att det man har fått lära sig, är fel. Man vet ju att det är lättare att tro på en lögn man har hört tusen gånger än en sanning man hör första gången. Det lär ta lång tid innan hen ens kan ta in att det inte alls är så som föräldrarna har sagt att det är.
Så är det verkligen och just därför borde det gå att ordna någon form av hjälp även till det barn som har hunnit bli myndigt.
Jag gissar tvärtom, faktiskt. På 60- och 70-talen hände det i den småländska kommun där jag växte upp, att sociala myndigheter hittade barn som hållits undan från samhället och det sociala livet i sin närmiljö. Det gällde oftast barn med någon form av funktionshinder, tex downs, och föräldrarna skämdes över sina barn. (Jag vet detta pga närstående mötte det här i sitt jobb.)
Det är ju bara det att personen ÄR myndig.
Ja och det skaver i mig att det då inte finns någon hjälp att få
Men att stödet är frivilligt behöver ju inte innebära att myndigheterna sitter och väntar på att 18-åringen ska komma till kontoret och be om hjälp. Med tanke på hur skakande det här tvivlar jag starkt på att hen inte kommer att få varsamt stöd till att söka hjälp.
Det vet jag inte. Det gör bara så ont i mig att tänka på den här människan.
Man kan ju hoppas på det iallafall.
Det undrar jag också, skulle vara väldigt bra att hänvisa till vuxna gamla människor lever i misär och inte vill ha någon hjälp av samhället, oavsett den är varsam eller inte.
Jag tänker mig att det oundvikligen blir en del myndighetskontakter även för en myndig person i den här situationen, tex i samband med polisutredning. Och då finns ju även organisationer som Brottsofferjouren. Jag tror nog att man kommer att göra försök att visa personen de resurser som finns.Ja och det skaver i mig att det då inte finns någon hjälp att få
Jag håller med. Och det verkar för mig meningslöst att sitta och beklaga att en person inte får stöd när vi inte har en susning om ifall hen får det eller inte. Eller ja, det kanske har framgått i uppföljningarna av reportagen men då vore det ju bra om tråden fick veta det.
Flashback inte facebook. Jo, jag tycker att det är sneaky och spekulativt. Usch, obehagligt att se sån diskussion här.
