Barnens rätt till båda föräldrarna - men om den andre inte vill?

[athena]

Sv: Barnens rätt till båda föräldrarna - men om den andre inte vill?

Skulle jag göra det så skulle han såklart ta hand om dem. Han har trots allt klarat ha dem själv varannan vecka i 3,5 års tid... det är det som gör den här situationen ännu konstigare. Jag vet ju att han kan!

Däremot skulle han troligen bli vansinnigt arg på mig om jag gjorde något dylikt .

 

[athena]

Sv: Barnens rätt till båda föräldrarna - men om den andre inte vill?

Det finns massor som du kan göra för dina barn för att de ska kunna ha en fortsatt bra relation med sin far. Han måste självklart stiga in och ta den delen också. För att det ska hända måste dialogen er emellan vara klar och tydlig, oavsett vilken bakgrund ni har.

Vissa saker är lättare sagda än gjorda. Jag vet inte om jag varit otydlig mot honom - kanske. Jag har säkert lindat in väldigt mycket i en massa andra ord, men att han inte skulle ha förstått att jag vill att han har barnen mer är en helt orimlig förklaring.

Det är ni skyldiga era barn. Om ni inte kan lösa det får ni ta hjälp av tredje part, BVC brukar kunna hjälpa till med hänvisningar om var man kan få hjälp.

Men det känns orättvist att lägga den skulden bara på en av parterna. Jag skrev i första inlägget att jag är osäker på om jag vill ta hjälp av soc eftersom jag tror att situationen bara kommer att bli värre av det, och att barnen kommer lida av det. Jag vill ju att de ska få det bättre, inte sämre!

BVC ser jag inte riktigt kopplingen till, jag har ingen kontakt med dem så det känns inte alls naturligt att ta den kontakten i det här läget.

 

[Petruska]

Sv: Barnens rätt till båda föräldrarna - men om den andre inte vill?

Vill bara kasta in ett helt annat perspektiv på prov: vad gör han om du lämnar barnen där och helt sonika inte hämtar dem? Typ de har två veckor och sen råkar du vara på Mallorca i en vecka? Jag tycker att det är ett så totalt genomgående mönster att kvinnor pysslar och fixar och ordnar och tar ett maximalt ansvar.

Det verkar ju helt osannolikt att han skulle sätta ut barnen på gatan, så de skulle rimligtvis inte lida nöd av metoden.

Men, dels skulle ju även den metoden innebära att Athena tog ansvaret och initiativen för exets föräldraskap, dels kan ju barnen tänkas ha synpunkter även om de inte direkt lider nöd och hamnar på gatan, dels tycker jag att det är en väldigt underlig idé att som barnvakt när man åker utomlands välja ut den person som redan har visat bristande intresse för barnen. Normalt sett väljer man ju barnvakt med "barnens bästa" för ögonen, inte utifrån tanken att barnvakten ska uppfostras och att barnen ska användas till det syftet.

 

[Inte_Ung]

Sv: Barnens rätt till båda föräldrarna - men om den andre inte vill?

Jag hade en frånvarande Pappa och min mamma försökte få honom att ha kontakt.
Hans nya fru försökta få honom att ha kontakt.
Hans föräldrar försökte få honom att ha kontakt.

Jag åkte dit för att min mamma och hans nya fru bestämde det, så jag var omhändertagen när jag var där.
Men han lyckades inte hålla kontakt i alla fall.

Den frun och jag hade en jättebra realtion.

 

[mino]

Sv: Barnens rätt till båda föräldrarna - men om den andre inte vill?

Jag håller egentligen med att det finns en del risker med planen men jag tycker ändå det är intressant att tänka tanken. När man är i ett förhållande får man ofta rådet att kräva millimeterrättvisa - om man ser på ämnet till denna tråd så tycker jag att det är väldigt intressant att det egentligen skulle skilja sig åt bara för att man är skilda. Vaddå inte vill liksom - vad skulle hända om Athena plötsligt inte vill, skulle barnen adopteras bort då, om man hårddrar det? Varför är det möjligt för mannen att få välja vad han vill medan Athena inte har en chans att välja? Det skulle ingen av oss tycka är okej om de fortfarande var i ett förhållande, varför ska karln hanteras med silkesvantar bara för att de har separerat? Han är ju inte en total skitstövel som schappat helt och han är ju inte farlig för barnen. Varför ska man då bara acceptera hans "val"?

 

[Inte_Ung]

Sv: Barnens rätt till båda föräldrarna - men om den andre inte vill?

- vad skulle hända om Athena plötsligt inte vill, ....

Barnen skulle placeras i fosterhem.
Så det valet finns faktiskt.

 

[Petruska]

Sv: Barnens rätt till båda föräldrarna - men om den andre inte vill?

Vaddå inte vill liksom - vad skulle hända om Athena plötsligt inte vill, skulle barnen adopteras bort då, om man hårddrar det? Varför är det möjligt för mannen att få välja vad han vill medan Athena inte har en chans att välja?

Fast i en del trådar där föräldrarna lever ihop och pappan ägnar sig för lite åt barnen, så får då mamman/TS rådet att helt enkelt sätta barnet i pappans knä och gå ut på sitt.

Jag tycker faktiskt i de fallen att det är feltänkt på exakt samma vis som om Athena skulle dumpa barnen hos exet. Hela grejen med att sätta barnen hos någon som visar bristfälligt intresse, när det inte sällan finns tex morföräldrar som visar allt intresse i världen - för mig känns det konstigt.

Sen håller jag ju verkligen med om att det är märkligt att faderskap är frivilligt och moderskap obligatoriskt, men jag vet inte om lösningen på det problemet är att göra även moderskap frivilligt?

Snarare ser jag det som ett problem med män/mansrollen, som det nog i hög grad åligger män att lösa.

 

[mino]

Sv: Barnens rätt till båda föräldrarna - men om den andre inte vill?

Ja jag undrar om det verkligen skulle bli så. Kanske beter sig pappan på det här sättet för att han kan, för att han har tycker sig ha den valmöjligheten och han inte upplever sig själv som en primärförälder. Jag förstår mycket väl att det kan vara jobbigt att få hand om två barn som kanske pratar om mamma och vad mamma brukar göra hela tiden, särskilt om han varit dålig på att ta ansvar redan från början. Det är därför jag undrar vad som skulle hända om man gav karln signalen att han har halva ansvaret, punkt. Han verkar ju köra i samma spår som han gjorde med sina äldre barn, glömma det brustna förhållandet och se tiden med barnen som ett undantag från hans nya liv. Det vore intressant att veta hur han skulle hantera situationen om han inte hade den möjligheten.

 

[mino]

Sv: Barnens rätt till båda föräldrarna - men om den andre inte vill?

Men det innebär ju i så fall att du inte tror att människor kan förändras? Jag tror att du har fel på den punkten och jag tycker att det är rätt vanligt att man hör fäder som skilt sig och som torrt konstaterar att det är först efter skilsmässan som de har blivit föräldrar på allvar. Jag har full förståelse för att det blir som det blir och att vi alla är offer för snäva könsroller men samtidigt menar jag att vi är med och möjliggör beteenden för andra. Sedan finns det förstås idioter men jag tror ändå att lösningen på halvdåliga föräldra-barn relationer är att man umgås mer, inte mindre.

 

[athena]

Sv: Barnens rätt till båda föräldrarna - men om den andre inte vill?

kl eller svar till alla

Jag tror att om jag skulle dumpa barnen där i två veckor såklart han skulle ta hand om dem. Han kan ju - och han hade inte haft ett val. Jag tror också (eller jag vet) att om jag t ex skulle gå och dö så skulle han inte ha några problem med att ta barnen.

Problemet nu är ju att han har ett val. Jag har inte det valet. Nu handlar inte situationen alls om att jag vill bli avlastad eller så, jag har en kanonbra sambo och jag har ett liv som är 1000 gånger friare än när jag levde med barnens far. Jag kan jobba på ett helt annat sätt, jag har egna fritidsaktiviteter och ett rikt föreningsliv. Så jag vill inte att han har barnen mer för min skull - utan för deras skull.

Han kan t ex säga att han hämtar barnen en timme senare för han måste hem och elda först. Eller åka och handla först. Man blir alldeles... ser ut så här: . Vadå? Elda först? Det får ju vi göra varje dag när vi kommer hem från jobb/dagis/skola, men inte f-n låter jag barnen vara en timme längre där för att jag FÖRST måste hem och elda? Men han kan göra så för han har just det valet.

Det är det som genomsyrar alltihop, och som gör mig - arg. Varför får han välja, och hur kan man öht göra sådana val?

 

[Petruska]

Sv: Barnens rätt till båda föräldrarna - men om den andre inte vill?

Men det innebär ju i så fall att du inte tror att människor kan förändras?

jag tror ändå att lösningen på halvdåliga föräldra-barn relationer är att man umgås mer, inte mindre.

Nej, det är en felaktig slutsats.

Men hans förändring är inte Athenas ansvar, och inte barnens ansvar heller. Jag tycker att det enda rimliga är att tänka sig att exet mycket väl skulle kunna komma fram till att hans nuvarande inställning till föräldraskap och barn är på tok och sedan helt enkelt börja göra annorlunda. Tex göra ungefär som Athena: planera sitt liv utifrån sina barns behov. Självklart bör han umgås mer med sina barn, men det ska han ta initiativ till. Athena har inget som helst ansvar för hans förändring.

Precis som Athena är jag fullständigt frågande till varför och hur han öht kan göra annat än just det. Jag har en massa teoretiska konstruerade svar, men jag fattar inte. Inte på riktigt. Jag kan inte alls leva mig in i hur fäder som han resonerar och tänker.

 

[mandalaki]

Sv: Barnens rätt till båda föräldrarna - men om den andre inte vill?

Men problemet är ju: han gör det inte. Han tar inte initiativ till att umgås med barnen och han planerar inte sitt liv utifrån deras behov, som hon gör.

Jag tror att jag håller med dig i teorin och mino i praktiken

Om jag var Athena skulle jag bli helvetes rödglödgat galen över att han hämtar senare för att han har lite praktiska bestyr att lösa först. Det har väl hon också, dagarna i ända?

 

[Petruska]

Sv: Barnens rätt till båda föräldrarna - men om den andre inte vill?

Men problemet är ju: han gör det inte. Han tar inte initiativ till att umgås med barnen och han planerar inte sitt liv utifrån deras behov, som hon gör.

Nej, jag vet.

Men det betyder inte att jag tror att förändring är omöjlig, som Mino läste in. Däremot tror jag inte att det är realistiskt och jag hade inte orkat hoppas på det i Athenas kläder. Däremot tycker jag att det enda rimliga vore att exet ändrade sig. Men jag kan inte se hur Athena kan åstadkomma det. Hade jag varit exets nya hade jag dumpat honom om han inte tog riktigt ansvar för sina barn i förra förhållandet. Aldrig skulle jag vara ihop med en frånvarande pappa. Aldrig.

Jag hade också blivit galen. De första 300 gångerna. Sen hade jag resignerat och använt den kraften till något roligare.

 

[athena]

Sv: Barnens rätt till båda föräldrarna - men om den andre inte vill?

Om jag var Athena skulle jag bli helvetes rödglödgat galen över att han hämtar senare för att han har lite praktiska bestyr att lösa först. Det har väl hon också, dagarna i ända?

Det har hänt att jag blivit också, men det förändrar inte ett dugg. Det gör honom bara mer vansinnig än mig och sen är det igång.... Fast jag tar inte längre åt mig (när vi bodde tillsammans sög jag in all kritik som en svamp), det rinner bara bort och förbi, vilket gör honom ÄN mer vansinnig. Och det är då de här turerna med barnen kommer, som att "mamma pratar skit om mig" osv.

Han har till och med sagt att han ska polisanmäla mig för förtal - för att jag skrev på FB att "jag är så irriterad på mitt ex" (exakt ordalydelse). Det var en sån gång när han inte kunde komma och hämta barnen när han hade lovat utan ringde och ändrade en kvart innan. Då det äldre barnet dessutom har AS m fl diagnoser så blir reaktionerna ganska starka.

 

[Mynta2]

Sv: Barnens rätt till båda föräldrarna - men om den andre inte vill?

vad gör han om du lämnar barnen där och helt sonika inte hämtar dem? Typ de har två veckor och sen råkar du vara på Mallorca i en vecka?

Han slänger nog inte ut ungarna på gatan, däremot lär han ju göra en socanmälan mot henne. För saken är den att, man måste vara närvarande när ungarna ska lämnas tillbaka.

Min syrra har det som TS och lite värre. Umgängesföräldern har ALLA rätt och lagar på sin sida, och syrran som är boendeförälder kan inte göra något. Tex pappan hör inte av sig på typ 8-10 veckor, helt plötsligt ska han ha barnet. Syrran har ALDRIG nekat honom det, tvärtom. MEN, aldrig att hon kan få en tid när han ska hämtas eller lämnas. Om hon säger, bra du får hämta honom på dagis...så kan hon aldrig vara säker på att han gör det. Ibbland har dagis ringt och sagt: Ska ingen hämta xxx ?? Då sitter ungen sist av alla på dagis när dom ska stänga och syrran vet ingenting.

Samma med lämningen, han kan säga: Ja, jag dyker upp på söndag nån tid. Villket i praktiken gör att syrran inte kan lämna hemmet på hela dagen. För OM hon inte skulle vara hemma just när han kommer, då kan han anmäla henne till soc....villket har hänt Hon var inte hemma just då när han behagades dyka upp.

Å den fina i kråksången är ju att soc tar alltid umgängesförälderns parti..I vått och torrt.

Man kan heller inte tvinga till sig samarbetssamtal. Vill inte den ena, så kan man inte tvinga. Man kan som boendeförälder faktiskt INTE göra ett skit. Man får bara acceptera.

 

[Mynta2]

Sv: Barnens rätt till båda föräldrarna - men om den andre inte vill?

Akta dig för att skriva på FB säger jag. Du ska absolut INTE sitta och skriva sådant. Det kan verka oskyldigt. Men syrran fick en socanmälan mot sig pga av FB. Det var helt harmlöst det hon satt och skrev, men det räckte ändå. Även om nu anmälan inte ledde nånstans, så blev det ju en utredning. Utredningar TAR på krafterna oavsett om dom inte visar nåt.

 

[athena]

Sv: Barnens rätt till båda föräldrarna - men om den andre inte vill?

Skönt att höra att andra har det värre . Nej, men skämt åsido, det är ju hemskt! Så illa har vi det verkligen inte.

Nej, det var dumt att skriva på FB (men det VAR verkligen oskyldigt). Jag trodde inte han kunde se det - jag misstog mig där (har honom inte som vän).

Jag har också hört som du säger, som boendeförälder så har man alla skyldigheter men inga rättigheter. Och sen får man en gång i veckan höra att "pappa säger att du får så mycket pengar för att ha oss så du kan visst köpa '...'" .

 

[mino]

Sv: Barnens rätt till båda föräldrarna - men om den andre inte vill?

Ett råd jag fick en gång när jag var sur i en relation var att se över min roll i problemet. Jag tyckte att det var uppenbart att det var killen som bröt våra överenskommelser som var problemet men när jag tänkt på det ett tag så insåg jag att mitt beteende gav honom ved på brasan att hålla på som han gjorde. Han behövde inte göra som vi hade sagt eftersom jag blev arg, för det är väldigt lätt att avfärda en arg person och till och med motivera sin slapphet med att "hon är så sur hela tiden". Så för din egen sinnesfrids och för att inte ge honom några gratissegrar genom att han märker att han kan påverka dig genom att småsabotera så föreslår jag att du försöker att ignorera alla de brister han har och det som han gör sämre och mindre genomtänkt än du gör. Så länge barnen inte far allvarlig skada så skit i att han inte fixar grejer så bra som du gör. Det kostar dig förmodligen bara en massa onödig energi att irritera dig på hans klantighet och kanske har du svårt att träffa honom utan att det lyser igenom, vilket ytterligare stärker hans syn på sig själv och möjligheten att bete sig oansvarigt. Lämna bara över till honom rakt av och utgå från att han löser situationen utan din inblandning, han är ju en normal vuxen människa trots allt.

 

[athena]

Sv: Barnens rätt till båda föräldrarna - men om den andre inte vill?

Så för din egen sinnesfrids och för att inte ge honom några gratissegrar genom att han märker att han kan påverka dig genom att småsabotera så föreslår jag att du försöker att ignorera alla de brister han har och det som han gör sämre och mindre genomtänkt än du gör.

Exakt så gör jag idag.

Så länge barnen inte far allvarlig skada

Nej, de tar inte allvarlig skada, men jag tycker väl att det finns ett läge nånstans mellan "allvarlig skada" och en bra relation till sina föräldrar.

 

[Bambilino]

Sv: Barnens rätt till båda föräldrarna - men om den andre inte vill?

Vissa saker är lättare sagda än gjorda. Jag vet inte om jag varit otydlig mot honom - kanske. Jag har säkert lindat in väldigt mycket i en massa andra ord, men att han inte skulle ha förstått att jag vill att han har barnen mer är en helt orimlig förklaring.



Men det känns orättvist att lägga den skulden bara på en av parterna. Jag skrev i första inlägget att jag är osäker på om jag vill ta hjälp av soc eftersom jag tror att situationen bara kommer att bli värre av det, och att barnen kommer lida av det. Jag vill ju att de ska få det bättre, inte sämre!

BVC ser jag inte riktigt kopplingen till, jag har ingen kontakt med dem så det känns inte alls naturligt att ta den kontakten i det här läget.

Nej det är inte alls lätt när den ena parten inte vill bära sin del av ansvaret. Men samtidigt är det lätt att se att motparten gör fel när denne kanske bara reagerat på det man själv gör. Nu kanske det bara är jag, men jag har ialf lärt mig att kvinnor och män absolut inte tänker lika Att man måste säga rakt ut vad man menar istället för att linda in det i bomull.

Kopplingen till BVC var bara att de brukar ha nr till familjeterapeuter, går troligen att få tag på på fler ställen
Och förstår inte hur ett samtal för dig och ditt ex skulle förstöra mer för barnen? Ni ska ju inte direkt dit och kriga. Bara där för att reda ut knutar som ni tydligen inte kan reda ut på egen hand.