Sv: Beach 2014 del III
Jahopp, då fick jag återigen bevisat att min kropp inte mår så bra än trots min viktuppgång
Jag var hos sjukgymnasten för att jag har så ont i kroppen och han konstaterade att jag har alldeles för lite muskler, i princip ingen muskelmassa alls utöver det absolut minsta man kan ha. Både i rygg, nacke, axlar, hals, armar, ben och händer hade jag alldeles för lite muskler och det är det som gör att jag får så ont. Mina muskler blir i princip inflammerade och alldeles slut bara av att hålla mig upprätt, att sitta upp, att hålla upp huvudet, att gå och alla dom där sakerna som är naturliga. Det gör att mina muskler blir väldigt trötta, det blir en större belastning på de små musklerna jag faktiskt har jämfört mot hos en normalmusklad person och utöver den smärtan i musklerna så får jag också ont eftersom min muskelbrist leder till att ligamenten i kroppen belastas och trycks ihop och får bära mer än de ska. Och benen i skelettet ligger liksom mot varandra och skaver.
Och det gör verkligen så ont även om jag vant mig och det är en del av mitt liv. T.ex. är att sitta ner verkligen jätte jobbigt för mig, bara att sitta på bussen eller i soffan eller var som helst gör att jag har ont i bäckenet, höften, svanken, ryggen, axlarna, nacken, armarna, halsen,låren, knäna...
Rekommendationen för detta är egentligen styrketräning men då jag inte får träna så vet vi inte hur vi ska göra. Sjukgymnasten gav mig sitt nummer och bad att min terapeut ska ringa honom så att de tillsammans kan prata om vad som är lämpligt för mig att göra. Han visade två små övningar och sa att jag absolut inte fick göra mer än så många gånger han sagt och inte ta i för mycket. Han sa att den bästa träningen för mig förutom styrketräning faktiskt är ridning då det är en väldigt dynamisk träningsform!

Så det låter ju kanon bra iaf! Att just det jag gillar är bra för mig. Fast jag vet inte om jag får rida just nu...
Men han gav ett väldigt seriöst intryck, han sa att han inte kan så jätte mycket om ätstörningar och därför vill rådfråga mina behandlare men jag tycker han förstod en hel del, han var kunnig, förklarade bra och lyssnade på mig. Han sa också att om jag börjar träna lite sen så är det super viktigt att jag äter ordentligt och absolut inte går ner i vikt av det.
Först fick jag fullständig panik när jag såg att det var en manlig sjukgymnast, ville springa iväg. Det var super jobbigt när han skulle klämma på min rygg och när jag var tvungen att visa min rygg utan tröjan. Han såg det verkligen på mig också och skyndade sig lite extra för att jag var så obekväm med det hela. Är det bara jag som är obekväm med att det är manliga läkare, sjukgymnaster, massörer och sådant?
I vilket fall fick det hela mig att inse att så mycket mer än vad jag tror påverkas av min sjukdom, och att höra att jag har allvarlig muskelbrist var svårt att ta in när jag gått upp så pass mycket i vikt att jag bara ser ett stort fläskberg i spegeln. Stackars min kropp, vad den fått och får lida mycket
