Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Nu behöver jag hjälp: hur får man inspiration och motivation den här årstiden?
Har ingen lust att gå till gymmet (trots att jag åker förbi där varje dag mellan skola och tåg), blir sjuk mest hela tiden, känner mig som en stor oformlig blob, har bara lust att äta massa onyttigt, ingen ork att ställa mig och laga bra mat (för det är så tråkigt att laga mat till sig själv).
Hur kommer man ur den här bubblan? Jag vill ju vara frisk, stark och snygg, men det räcker liksom inte när det känns som att det är helt omöjligt och fötterna sitter fast i tuggummi.
Har dessutom en intensiv period i skolan just nu (tenta varannan vecka... yay...) med tuffa ämnen. Vet ju att jag skulle må så mycket bättre av att ta nån pluggpaus här och där och ägna mig åt träning, men jag får liksom inte tummen ur för "allt känns meningslöst". Pissnovember.
Den enda fördelen just nu är att det är en hel del trappor i skolan samt att jag går till och från tåget varje skoldag (totalt ca 3 km), så jag är ju inte helt stillasittande. Har lämnat bilen hos min pappa så om jag vill ta mig nånstans är det ben och kollektivtrafik som gäller.
Nepp, det är själv eller inte alls. Just nu känns det dessutom som att jag bara skulle jämföra mig med en träningskompis och ge upp helt över hur kass jag är i jämförelse (åh hej självförtroende, var tog du vägen?!).@cili - kan du träna med någon? Gå på något nytt pass som verkar roligt? Det kan också hjälpa att ha ett tydligt mål med träningen, ex att innan året är slut ska jag klara 5 chins.
Jag tänker att jag ska träna åtminstone en liten stund, och oftast känns det bra att fortsätta när den där stunden har gått. Försöker ha träningssällskap ibland, och effektivisera genom att transportlöpa eller använda gymmet på jobbet innan jag börjar.Nu behöver jag hjälp: hur får man inspiration och motivation den här årstiden?
Har ingen lust att gå till gymmet (trots att jag åker förbi där varje dag mellan skola och tåg), blir sjuk mest hela tiden, känner mig som en stor oformlig blob, har bara lust att äta massa onyttigt, ingen ork att ställa mig och laga bra mat (för det är så tråkigt att laga mat till sig själv).
Hur kommer man ur den här bubblan? Jag vill ju vara frisk, stark och snygg, men det räcker liksom inte när det känns som att det är helt omöjligt och fötterna sitter fast i tuggummi.
Har dessutom en intensiv period i skolan just nu (tenta varannan vecka... yay...) med tuffa ämnen. Vet ju att jag skulle må så mycket bättre av att ta nån pluggpaus här och där och ägna mig åt träning, men jag får liksom inte tummen ur för "allt känns meningslöst". Pissnovember.
Den enda fördelen just nu är att det är en hel del trappor i skolan samt att jag går till och från tåget varje skoldag (totalt ca 3 km), så jag är ju inte helt stillasittande. Har lämnat bilen hos min pappa så om jag vill ta mig nånstans är det ben och kollektivtrafik som gäller.
Vet inte vad jag skulle byta till i så fall? Och studentbudget sätter ju rätt rejäla gränser dessvärre@cili Hur är det med träning du gillar, kan du byta träningsform tror du? Det tycker jag hjälper när jag behöver en nytändning. Simning tycker jag är skönt när det är såhär höstigt det är just nu.
Hej igen tråden!Hur är läget med alla?
Var simmar du?@cili Hur är det med träning du gillar, kan du byta träningsform tror du? Det tycker jag hjälper när jag behöver en nytändning. Simning tycker jag är skönt när det är såhär höstigt det är just nu.
Hej igen tråden!Hur är läget med alla?
Håller med de andra som svarat dig och vill säga att du inte är ensam. Jag befinner mig själv i nästan exakt samma position men har bestämt mig för att inte gå ner i vikt alls utan ge det här en chans. Se om jag kan vänja mig vid min nya kropp, lära mig att acceptera den och vara glad för vad en friskare kropp kan klara av. Svårt, svårt och det kräver att jag gör aktiva val vid varje måltid och vid varje promenad och att jag gör det varje dag.Känner mig uppgiven. Längtar så efter att få börja träna, men mensen vägrar att komma. Fram tills dess går jag mina promenader, men ärligt talat är jag så ledsen. Huvudet är inte friskt, jag har hela tiden tankar och förhoppningar om att om jag bara går ner några kilon nu, så kommer allt bli bättre. Jag menar inte att gå ner allt jag gått upp, men något. Kanske jag faktiskt kan trivas med mig själv då? Jag har mer erfarenhet nu så jag borde kunna bromsa när jag nått en vikt jag trivs bättre med.
Är överlag låg idag. Jag ser människor jag träffat genom åren med liknande problem gå vidare och utvecklas, men för mig gick det någonstans åt fel hål direkt jag blev utskriven. Eller ja, egentligen unnandes med. Var inte ärlig mot personalen och berättade inte hur det gick på hemträningarna. Den friska jag ångrar det.. Men det sjuka är rätt lättad över att "ha kommit undan".