Bukefalos 28 år!

Beach 2014, VIII

Status
Stängd för vidare inlägg.
Åh jag fattar inte, jag har gått upp 0,4 kg sen förra veckan och 0,9 kg totalt sen två veckor :eek: Eftersom jag väger allt jag äter utom gurkan på mackorna så vet jag att jag fått i mig exakt lika mycket kalorier som innan så jag förstår inte varför jag går upp i vikt. Hur kan jag gå upp i vikt? Jag rör mig ju en del varje dag, ska jag behöva röra mig ännu mer än 2-2,5 timmar per dag? Jag ska ge det här en vecka till och tvinga mig att fortsätta äta som nu men har jag gått upp nästa vecka också har jag en trestegs plan för vad jag ska ta bort från matschemat för att se när vikten står still eller går ner. Jag klarar inte att gå upp mer än så här, är på smärtgränsen nu, vill väga mindre än det här och absolut inte mer. Mår inte alls bra över det här, det känns jätte jobbigt och jag vet att det jag äter egentligen än kaloriunderskott men tydligen går min kropp fortfarande på sparlåga så att jag måste äta ännu mindre eller så har jag samlat på mig vätska tillfälligt.
 
Jag bara tokdök i humör. Känner mig plötsligt så himla kass och värdelös. Sitter ensam hemma i soffan kväll efter kväll. Nyår närmar sig och det blir samma sak där. Det gör mig egentligen ingenting att det är just nyår jag sitter hemma (jag vill hålla koll så inte katterna blir rädda för allt smällande), men det känns när man hör alla andras planer.
Jag har inga hästar i mitt liv, och inte råd att börja rida på ridskola. Medryttarhäst verkar vara omöjligt i det här området, finns varken annonser att svara på eller svar på min annons.
Jag är inte så vältränad som jag vill vara, snarare som en muffin som pöser ut över kanterna. Och när jag väl kommer på rätt väg så händer det alltid något som sabbar allting och skickar mig raka vägen till ruta 1.
Det känns som att jag inte gör någonting. "Alla andra" flyttar över halva världen, gifter sig, reser utomlands, blir bra på saker. Och här sitter jag, tillbaka i samma geografiska område som jag startade från. Visst, jag pluggar, men det har ju "alla andra" redan gjort.
Det känns som att jag bara sitter i skuggan och tittar på, och varje gång jag försöker kliva ut i solen och vara med så skiter det sig. Det är som att det är meningen att jag ska sitta här i mörkret som en ensam, bortglömd, halvmöglig gammal muffin som inte ens fåglarna vill ha.
Känner igen mig i vissa av sakerna, jag har liksom varit sjuk så länge och levt utanför det "vanliga" livet medan alla andra fortsatt sina liv och mitt har stått på paus. Jag har också kommit igång med pluggandet nu men har svårt att finna glädjen i det och jag har insett att jag inte vill jobba inom det jag pluggar men tänker försöka slutföra utbildningen iaf. Från början hade jag också tänkt fira nyår själv, ingen har bjudit mig och jag har inte orkat fixa något och vill inte heller gå på någon fest. Men nu ska jag istället för fjärde året i rad ha filmkväll med en av mina kompisar. Om jag jämför mig med jämnåriga ligger jag långt efter, de är klara med utbildningar, har jobb och sambos, jag har inget av det och vet inte vad jag riktigt. Vågar inte flytta till något annat ställe för att jag är så rädd för förändringar och känner att jag behöver vara nära min familj och det kontaktnät jag har här, tror inte jag klara både flytt och börja plugga. Skulle säkert gå men det skrämmer mig.
 
Fick tummen ur arslet idag, årskort på simhallen inköpt! :D Det bästa var att det visade sig gälla för regionens (Gotlands variant av kommun) alla badhus, så jag kan plaska på olika ställen om jag ledsnar på simhallen som ligger närmast. ^^

Nu hoppas jag bara att mina nyshoppade baddräkter kommer med ilfart så jag får sätta igång medan jag ännu har andan uppe.

(Är det förresten bara jag i hela (buke)världen som har problem med benhinnorna? För mina dödar mig idag. Och då var Jag behöver tips på bra, vattentåliga skor som håller för många mil, har bra dämpning och gärna är hyfsat snygga. (Och billiga! *vissel*) Tips?
 
Det känns som att man lätt hamnar i de tankebanorna när man inte mår så bra, man ser vad andra gör och börjar jämföra sig och letar fel i sitt eget liv. Alla är vi unika, gör olika resor genom livet och får uppleva olika saker, det finns ingen lista över vad man ska göra och när. Just nu pluggar du ju till något du vill göra, det är ju grymt bra och vad du än har gjort tidigare i livet så har ju det format dig till att bli den grymma person du är idag.

Jag har ju inte hängt här i tråden så länge, men har förstått att du har det rätt tufft nu med stress och annat men också att du nyligen gjort stora förändringar i livet med plugg och flytt. Åtminstone för mig är sådant absolut triggers för svarta tankar, man rycks upp från det normala och hjärnan hinner inte alltid med. Börjar det kännas för tufft hoppas jag att du kan få hjälp från sjukvården att reda ut ditt mående men jag hoppas att det bara är en tillfällig dipp.

Angående hästeriet så förstår jag dig, jag tycker att det har varit tufft de perioder jag inte haft möjlighet att rida något. Är det just rida du vill göra? Annars kanske du kan utöka sökandet efter medryttarhäst till sköthäst eller dylikt, kanske går att hitta någon konvalescent eller mindre ponny som behöver lite extra omtanke?
Det är inte superviktigt med just ridningen, det är hästarna jag saknar. Men känner ändå inte att just sköthäst är min grej, mindre ponnier blir inte samma sak (det blir liksom inte "häst nog", om du förstår hur jag menar?) och konvalescens brukar innebära rätt laddade hästar eftersom dom inte får göra slut på krutet, och mitt psyke orkar nog inte med det just nu. En helt okomplicerad gammal skogsmulle hade varit det allra bästa, men det verkar inte finnas :( Jag vill ju liksom inte sitta och rida avancerad dressyr eller hoppa höga hinder, bara kravlöst åka häst och njuta av att komma ut i naturen.

Sjukvården har jag inte så stor tillit till dessvärre. När jag mådde som sämst i tonåren var det i sjukvården som mattan rycktes bort under mina fötter fullständigt, så det vågar jag ärligt talat inte riskera igen. Det var först när jag bröt all psykologkontakt och själv valde att sluta med mediciner som jag blev bra. Så länge jag håller mig flytande så gör jag det på egen hand, jag vill inte sitta och rota i förflutet som jag ändå inte kan göra något åt och jag vill definitivt inte ta några piller.

Har tagit mig orken att packa upp två-tre lådor till idag. Imorgon ska jag till jysk och köpa plastlådor så jag kan ta ner resten i källaren (det finns ev. möss där, och dom får gärna äta på mina bananlådor men inte på mina fotoalbum). Då kanske jag kan börja känna mig mer som hemma sen, när det inte ser ut som att jag bara mellanlandat här tillfälligt.
Katterna har varit som plåster på mig sen igår kväll också, det hjälper, för det betyder att de två jag tycker mest om i hela världen tycker om mig massor tillbaka :love:
 
Känner igen mig i vissa av sakerna, jag har liksom varit sjuk så länge och levt utanför det "vanliga" livet medan alla andra fortsatt sina liv och mitt har stått på paus. Jag har också kommit igång med pluggandet nu men har svårt att finna glädjen i det och jag har insett att jag inte vill jobba inom det jag pluggar men tänker försöka slutföra utbildningen iaf. Från början hade jag också tänkt fira nyår själv, ingen har bjudit mig och jag har inte orkat fixa något och vill inte heller gå på någon fest. Men nu ska jag istället för fjärde året i rad ha filmkväll med en av mina kompisar. Om jag jämför mig med jämnåriga ligger jag långt efter, de är klara med utbildningar, har jobb och sambos, jag har inget av det och vet inte vad jag riktigt. Vågar inte flytta till något annat ställe för att jag är så rädd för förändringar och känner att jag behöver vara nära min familj och det kontaktnät jag har här, tror inte jag klara både flytt och börja plugga. Skulle säkert gå men det skrämmer mig.
Låter ganska likt mig, och det är inte roligt att höra :(
Jag har blivit bjuden hem till en kompis på nyår, men kommer stanna hemma eftersom jag vill se hur det går med katterna. Känns bra att få en inbjudan i alla fall. Hoppas att ni får det trevligt på nyår, själv tänker jag festa till det med bra film, chips, dip och herrljunga flädercider! :D Och minst en katt i knät, såklart.
Vad var det du pluggade? Journalistik?
 
Jag ska faktiskt på nyårsfest, första gången på måååååånga år! :o Insåg NU att jag inte har en susning om vad jag ska ha på mig. Bra planering va? :D
 
Låter ganska likt mig, och det är inte roligt att höra :(
Jag har blivit bjuden hem till en kompis på nyår, men kommer stanna hemma eftersom jag vill se hur det går med katterna. Känns bra att få en inbjudan i alla fall. Hoppas att ni får det trevligt på nyår, själv tänker jag festa till det med bra film, chips, dip och herrljunga flädercider! :D Och minst en katt i knät, såklart.
Vad var det du pluggade? Journalistik?
Jo det är journalistik jag läser, det är så klart intressanta saker men jag blir väldigt stressad och det är ibland svårt att skriva på "kommando" även om jag vet att det är precis det som yrket går ut på, ibland är det dock skönt att få uppgifter för jag gillar att skriva men kan ha svårt att komma igång själv. Jag har svårt att hantera när vi får ut flera uppgifter samtidigt med massor olika deadlines, det stressar mig väldigt mycket eftersom jag känner att jag inte har kontroll. Är också jobbigt att hela klassen ska läsa det man skriver och att vi i helklass ska diskutera var och ens senaste text som ska vara en krönika.

Jag är också nöjd med mitt nyårsarrangemang, det räcker gott och väl att vara jag, hunden och en av mina allra närmsta vänner. Jag hade lätt kunnat fira ensam med min hund precis som du även om andra kanske tycker det är "sorgligt" men nu gör vi det till en filmkväll jag och kompisen. Det jobbiga är bara att jag måste äta i sällskap av någon annan vilket jag hatar. Men jag måste jobba med det.
 
Jag ska faktiskt på nyårsfest, första gången på måååååånga år! :o Insåg NU att jag inte har en susning om vad jag ska ha på mig. Bra planering va? :D
Förstår absolut ditt dilemma, jag går aldrig ut när man ska vara finklädd så när vi firade farfar med hela släkten hittade jag ett plagg i hela garderoben som passade till svarta jeans och som var lite finare. Annars lever jag i mjukiskläder, jeans och typ hoodtröjor :D
 
Förstår absolut ditt dilemma, jag går aldrig ut när man ska vara finklädd så när vi firade farfar med hela släkten hittade jag ett plagg i hela garderoben som passade till svarta jeans och som var lite finare. Annars lever jag i mjukiskläder, jeans och typ hoodtröjor :D
You and me both! Väljer leggings/jeggings och tunika när jag ska någon annanstans än till gymmet/dagis/föräldrarna/närmsta affären, och det händer inte så ofta... Äger mer träningskläder än snygga vardagskläder :D kan man inte gå i en snygg träningsoutfit? :angel:
 
Jag ska faktiskt på nyårsfest, första gången på måååååånga år! :o Insåg NU att jag inte har en susning om vad jag ska ha på mig. Bra planering va? :D

Åh men vad bra, då är vi två! :D Vet knappt vad vi ska göra, ska väl gå på nån slags fest antar jag. Men kläder då? Så synd att jag inte får på mig min kavaj längre men min lilla viktuppgång och därmed större boobs kanske gör att en viss klänning faktiskt passar. :D Man får väl försöka se på saker lite positivt.

För övrigt blev det ridning idag som planerat men bara en ganska kort tur. Dock skönt på gamle skrutthästen! I morgon är visst gymmet öppet till 13 så jag ska nog ta mig dit faktiskt. :) Har träningsvärk från igår så kör väl vidare på det spåret!
 
Ok, jag har två möjliga outfits, men det är så mkt boobs i den ena att jag lägger den som spoiler :D
10884559_10153031188345712_1109691252_n.jpg


10893444_10153031177425712_1117550233_n.jpg
För att vara så bekväm som möjligt så blir det nog den första, eller är den för tråkig?
 
Det räcker alltså med tre dagar @Mineur? Tyckte det kändes så kort... Men 4200 känns rätt saftigt så :p

Ja, det tycker jag nog! Å andra sidan var det det enda jag visste under de första tre åren - det var inte förrän nu den fjärde gången som jag valde att prova den längre varianten. Så det kan vara att jag tycker det är lagom med 3 dagar bara för att det var så jag började, så att säga. Ett femdagars är dock lätt värt 4200 kr - den kvalitén på hästar, människor och mat man får på Vedbände är verkligen värt varenda krona!

Åh, jag önskar att jag kunde åka med dig! Ska försöka att få ihop det så att jag kan åka på det korta lägret i augusti, men det i juni blir tyvärr helt omöjligt p.g.a. examensbal.

Ok, jag har två möjliga outfits, men det är så mkt boobs i den ena att jag lägger den som spoiler :D
10884559_10153031188345712_1109691252_n.jpg


10893444_10153031177425712_1117550233_n.jpg
För att vara så bekväm som möjligt så blir det nog den första, eller är den för tråkig?

Båda två var jättefina tycker jag och nummer ett var verkligen inte tråkig, men tvåan satt himla fint på dig... Och lite boobs har väl aldrig dödat någon? ;) Förstår känslan dock och det är såklart viktigast att du känner dig bekväm - på alla sätt och vis!
 
Alltså det där gympasset som jag betalade 100 kr för i morse - värt varenda krona! Jäklar i min lilla låda vad skönt det var, och vad bra jag mått ända sedan dess! Det blev ett långpass på 1 timme och 20 minuter, fokus överkropp då det är det jag tycker är roligast. La dock in lite löpning, cross trainer och benpress också och var rätt mör även i benen när jag var klar. Sedan blev det långfrukost med äggröra, bacon, fruktsallad, keso, croissants och pannkakor. Frukostbuffé är det bästa med att bo på hotell :D
 
Det är inte superviktigt med just ridningen, det är hästarna jag saknar. Men känner ändå inte att just sköthäst är min grej, mindre ponnier blir inte samma sak (det blir liksom inte "häst nog", om du förstår hur jag menar?) och konvalescens brukar innebära rätt laddade hästar eftersom dom inte får göra slut på krutet, och mitt psyke orkar nog inte med det just nu. En helt okomplicerad gammal skogsmulle hade varit det allra bästa, men det verkar inte finnas :( Jag vill ju liksom inte sitta och rida avancerad dressyr eller hoppa höga hinder, bara kravlöst åka häst och njuta av att komma ut i naturen.

Sjukvården har jag inte så stor tillit till dessvärre. När jag mådde som sämst i tonåren var det i sjukvården som mattan rycktes bort under mina fötter fullständigt, så det vågar jag ärligt talat inte riskera igen. Det var först när jag bröt all psykologkontakt och själv valde att sluta med mediciner som jag blev bra. Så länge jag håller mig flytande så gör jag det på egen hand, jag vill inte sitta och rota i förflutet som jag ändå inte kan göra något åt och jag vill definitivt inte ta några piller.

Har tagit mig orken att packa upp två-tre lådor till idag. Imorgon ska jag till jysk och köpa plastlådor så jag kan ta ner resten i källaren (det finns ev. möss där, och dom får gärna äta på mina bananlådor men inte på mina fotoalbum). Då kanske jag kan börja känna mig mer som hemma sen, när det inte ser ut som att jag bara mellanlandat här tillfälligt.
Katterna har varit som plåster på mig sen igår kväll också, det hjälper, för det betyder att de två jag tycker mest om i hela världen tycker om mig massor tillbaka :love:

Vad fint med kattkärlek :love: Jag saknar att ha djur, men får inte ha några där jag bor nu och vet inte om jag hade haft ork att ta hand om några som det är nu ändå. Hoppas det känns bättre när du har fått lite mer ordning i lägenheten och det känns mer som hemma.

Tråkigt att du har sådan erfarenhet av sjukvården. Jag har aldrig sökt hjälp när jag har mått dåligt utan försökt fixa det själv, men har funderat på om det kanske hade kunnat gå snabbare med professionell hjälp. Det verkar som att du ändå är väldigt medveten om ditt mående vilket borde göra det lättare att komma tillbaka.

Förstår precis hur du menar angående hästarna, jag hoppas att det dyker upp någon i din närhet som söker medryttare snart, finns ju inget bättre än hästar när man mår dåligt :love:
 
Ok, jag har två möjliga outfits, men det är så mkt boobs i den ena att jag lägger den som spoiler :D
10884559_10153031188345712_1109691252_n.jpg


10893444_10153031177425712_1117550233_n.jpg
För att vara så bekväm som möjligt så blir det nog den första, eller är den för tråkig?

Jag tycker båda var fina på dig, men tvåan är ju hur het som helst så den röstar jag på, men det viktigaste är ju så klart att du känner dig bekväm :)
 
Jag ska för första nyåret på över 10 år inte festa alls, och det känns faktiskt väldigt skönt. Blev inbjuden till en middag/fest men tackade nej. Har haft taskigt med ork och att vara social med främlingar långt in på småtimmarna är inget jag skulle palla just nu. Blir antagligen middag med föräldrar och sambo och sedan går nog sambon och jag ut själva och tittar på fyrverkerier och om jag orkar tar någon drink efteråt.
 
Har inte bestämt vilket av lägren jag ska åka på, om jag ska åka @Mineur.
Men inte helt omöjligt att vi ses om jag väljer det korta då kanske :D
Vore ju hur kul som helst!! :)

Är du i min älskade stad just nu förresten? Ska du fira nyår på. Bästkusten? :love:
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Kropp & Själ Mitt liv är så jobbigt. Jag arbetar som timanställd på deltid. Alltså många dagar utan jobb. Jag har knappt några rutiner alls i min...
Svar
6
· Visningar
1 105
Senast: Red_Chili
·
Kropp & Själ Lite luddig rubrik kanske men kom inte på något som riktigt passade. Det är är apropå tråden om hur man klarar ett tråkigt jobb där det...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
5 159
Senast: Grazing
·
Kropp & Själ Nu måste jag få skriva av mig lite. Allt går åt helvete för mig och jag verkar inte kunna göra någonting för att stoppa det. Inte som...
2 3
Svar
51
· Visningar
7 830
Senast: sjoberga
·
Skola & Jobb Kan man skriva en skriva-av-sig-tråd här? Den kanske bör ligga under Dagbok, men samtidigt kanske det funkar lika bra här? För er som...
2
Svar
24
· Visningar
4 243
Senast: Sasse
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Stänger du toalettlocket?
Tillbaka
Upp