Beach 2015, del 2

[_Charlotte_]

@Kolbeinn
För det första vill jag bara säga att fan vad modig du är som "outar" dig så, det är starkt!

Och sedan. Människor som slänger ur sig dumma kommentarer kommer tyvärr alltid att finnas. Det svåra är att lära sig inte ta åt sig, och det är ju som bekant enormt skitsvårt.
Du vet om att din vikt är normal (jättebra!) och du vet om din ätstörning. Du märker att du har en sämre period. Allt det är väldigt bra saker, för ditt fortsatta tillfrisknande.

Du vet ju säkert redan det här, och jag vet att det är lättare sagt än gjort, men det bästa man kan göra för att mota ätstörningen är att äta enligt plan/matschema. Om du äter för lite (som bara några frukter) ökar risken att du äter något du kanske inte vill äta för att du inte har gett kroppen tillräckligt med näring.
Fast jag vill också passa på att säga att en fjärdedels pizza och en chokladkaka inte är någon katastrof och inte är "urspårat".

Kan du berätta för familjeläkaren om hur situationen är nu och hur du känner inför att börja jobba? Kanske du skulle kunna skjuta på det ett litet tag till, så du får hitta balansen i livet igen och känna dig stabilare.

Att träna för att må bra är något jag jobbar med själv, hela tiden. De senaste dagarna har jag märkt att jag äter mindre, drar ifrån kolhydrater o.s.v. och alltså börjar krångla igen för att försöka skynda fram någon viktnedgång (som egentligen inte behövs).
Jag försöker att bestämma då att jag får inte träna längre tid än X minuter, och om jag tränar måste jag äta mellis/kvällsmål/ordentlig lunch/vad jag nu planerat att strunta i.
Det är svårt, för jag måste vara stenhård mot mig själv och tvinga i mig sånt ätstörningen säger att jag inte borde äta. Exempelvis nu till frukosten, så sa jag åt mig själv att jag MÅSTE äta en knäckemacka till gröten. Att jag sedan gjorde vissa andra ätstörda beteenden är inget jag är stolt över, men jag vann iallafall över rädslan för den där knäckemackan. Och många bäckar små...

Vilken jättefin häst du har förresten Vad är det för en? Du får hemskt gärna PMa om du inte vill skriva här

 

[villagegirl]

Häftigt med pole! Det är jag också sugen på att prova men ser sjukt svårt ut

Jaa men testa! Alltså visst det är ju svårt, men det är väldigt bra uppbyggt i svårighetsgrad, så det är inte som att man helt plötsligt förväntas hänga upp och ner, utan allting byggs upp väldigt logiskt! Det är verkligen superkul!

 

[Ninnurur]

Det snöar igen. Fjärde dagen i rad... Jag är trött och har huvudvärk. Men, efter träningen ikväll ska jag bjudas på middag på Villa Anna, Uppsalas högst rankade restaurang! Så fram till eftermiddagen får det bli vila, återhämtning och lite mindfullness tror jag.

 

[snow]

Typ 1 cm snö här sydväst om London också när jag vaknade! Brittisk media rapporterar om "dödskylan", det är nu runt nollan .

Jag har startat dagen med en stoooor engelsk frukost. Mums

 

[GoLightly]

Mitt önsketänkande från igår gick i uppfyllelse, vaknade i morse med SNÖ utanför fönstren

Frukost nu och sedan blir det nog ett tidigt besök på gymmet.

 

[GoLightly]

Jaa men testa! Alltså visst det är ju svårt, men det är väldigt bra uppbyggt i svårighetsgrad, så det är inte som att man helt plötsligt förväntas hänga upp och ner, utan allting byggs upp väldigt logiskt! Det är verkligen superkul!

Det ska jag försöka göra, först fica jobb och sedan pole Problemet är bara att det finns så mycket jag vill göra och för lite tid

 

[GoLightly]

Typ 1 cm snö här sydväst om London också när jag vaknade! Brittisk media rapporterar om "dödskylan", det är nu runt nollan .

Jag har startat dagen med en stoooor engelsk frukost. Mums

Haha, man måste ju bara älska media... Men vi har ju haft 5-10 grader hela vintern så det känns rätt kallt nu

 

[snow]

Haha, man måste ju bara älska media... Men vi har ju haft 5-10 grader hela vintern så det känns rätt kallt nu

Haha, när man kommer från ett Falun som har typ 50 cm snö nu känns detta lite "so what?"

Men visst, dubbdäck är väl typ icke-existerande här...

 

[Ninnurur]

Typ 1 cm snö här sydväst om London också när jag vaknade! Brittisk media rapporterar om "dödskylan", det är nu runt nollan .

Jag har startat dagen med en stoooor engelsk frukost. Mums

Pappa jobbade i Oxford och en morgon hade det kommit ett cm-tjockt snötäcke. Han gick till jobbet som vanligt men möttes av tomma lokaler förutom typ vaktmästare som undrade vad han gjorde där, det var ju en snow day! Då ställdes allt tydligen in

 

[GoLightly]

Haha, när man kommer från ett Falun som har typ 50 cm snö nu känns detta lite "so what?"

Men visst, dubbdäck är väl typ icke-existerande här...

Ja det finns inte mycket dubbdäck och kommunaltrafik och flygplatser är dåligt förberedda för snö, men hoppas att det ska till lite mer än så här för att det ska bli problem

Min spanske sambo blev glad imorse iaf, stora minuset för honom att flytta ifrån Sverige var att flytta från snön.

 

[enjoyable]

Dags för en uppdatering från mig kanske.
Gått upp 1 kg. Känns lite sisådär men sköter maten och träning så antar att de är ett "bra" kilo. Än så länge håller jag mig under min målvikt så jag är inte missnöjd.

Kroppen känns lite sliten. Ont i ryggen och ett knä krånglar. Har tränat som en tok några veckor här nu så denna vecka blir lite av en vilovecka. Kommer träna ändå men inte lika intensivt. Nästa vecka kör jag på som vanligt igen.

Är med å tävlar om 10 PT tillfällen på gymmet. Man skulle skriva ihop en historia om sin träning och varför man tränar med PT. Sen skicka in bidraget tillsammans med en bild på sig själv och sin PT. Min bild blev jättebra, jag och min PT tillsammans i min gamla jacka

 

[Kolbeinn]

@Kolbeinn
För det första vill jag bara säga att fan vad modig du är som "outar" dig så, det är starkt!

Och sedan. Människor som slänger ur sig dumma kommentarer kommer tyvärr alltid att finnas. Det svåra är att lära sig inte ta åt sig, och det är ju som bekant enormt skitsvårt.
Du vet om att din vikt är normal (jättebra!) och du vet om din ätstörning. Du märker att du har en sämre period. Allt det är väldigt bra saker, för ditt fortsatta tillfrisknande.

Du vet ju säkert redan det här, och jag vet att det är lättare sagt än gjort, men det bästa man kan göra för att mota ätstörningen är att äta enligt plan/matschema. Om du äter för lite (som bara några frukter) ökar risken att du äter något du kanske inte vill äta för att du inte har gett kroppen tillräckligt med näring.
Fast jag vill också passa på att säga att en fjärdedels pizza och en chokladkaka inte är någon katastrof och inte är "urspårat".

Kan du berätta för familjeläkaren om hur situationen är nu och hur du känner inför att börja jobba? Kanske du skulle kunna skjuta på det ett litet tag till, så du får hitta balansen i livet igen och känna dig stabilare.

Att träna för att må bra är något jag jobbar med själv, hela tiden. De senaste dagarna har jag märkt att jag äter mindre, drar ifrån kolhydrater o.s.v. och alltså börjar krångla igen för att försöka skynda fram någon viktnedgång (som egentligen inte behövs).
Jag försöker att bestämma då att jag får inte träna längre tid än X minuter, och om jag tränar måste jag äta mellis/kvällsmål/ordentlig lunch/vad jag nu planerat att strunta i.
Det är svårt, för jag måste vara stenhård mot mig själv och tvinga i mig sånt ätstörningen säger att jag inte borde äta. Exempelvis nu till frukosten, så sa jag åt mig själv att jag MÅSTE äta en knäckemacka till gröten. Att jag sedan gjorde vissa andra ätstörda beteenden är inget jag är stolt över, men jag vann iallafall över rädslan för den där knäckemackan. Och många bäckar små...

Vilken jättefin häst du har förresten Vad är det för en? Du får hemskt gärna PMa om du inte vill skriva här

+ @Ackio Tack för svar

Jag har provat med ett matschema men det känns helt absurt och det finns inte på kartan att jag skulle kunna äta mer än en gång om dagen, för mig är det jättekonstigt. En period tvingade jag i mig åtminstone kvällsmat. Jag har aldrig riktigt hetsätit (kan väl trycka 2 semlor typ, det är hetsätning för mig) och jag kräks verkligen upp ALLT.
Innan jag blev sjukskriven åt jag ingenting på jobbet, eventuellt ett äpple. Då var jag tvungen att ut och gå 45 minuter på min lunch eller åka hem och kräkas (plasthandskar är utmärkt för att slippa bitmärken..).

I julklapp sa pappa att han hade hittat den perfekta presenten; ett jawbone-armband. Jag älskar det!! Tyvärr, så hjälper det att hålla stenkoll på hur mkt jag förbränner och kcal jag äter.

Det här med jobbet beslutades i fredags, först sa han "bra, då börjar du på måndag". Varpå jag fick sån panik och stängde av att han gick med på till 1 mars. Efter det blev ätstörningarna värre än någonsin, jag kräks upp vatten om jag inte har mat i magen..


Hästen är min fina Herbert En 13 årig valack som jag köpte som projekthäst. Mycket motor och egen vilja, så vi jobbar på att ta det lugnt, inte bli upprörd när man måste arbeta lugnt. Tror han kommer bli kanon!!
Finns mer info om mina hästar här

 

[Kiwifrukt]

@Kolbeinn, Jag har aldrig varit så pass ätstörd att jag har haft kontakt med vården, även om det var nära en gång i sexan när skolsköterskan tyckte att jag var alldeles för mager (29 kilo på vårterminen i sexan) och idag hade hon nog tagit tag i det, det var väl lite annorlunda förr. Jag har väl egentligen inga direkta råd att komma med, i mitt fall handlade det uteslutande om att strunta i måltider (för att ni ska förstå, jag har inte ätit en normal måltid i skolmatssalen under hela min skoltid, och gick inte ens in i matsalen under hela högstadiet), plus att jag höll en ganska hög aktivitetsnivå. Men det jag verkligen kan relatera till är alla plumpa människor som finns runt omkring oss, och tyvärr kommer vi aldrig riktigt ifrån att det kommer finnas människor som uttrycker sig... mindre klyftigt.

För min del hamnade jag på någon form av "normal" nivå under gymnasiet. Jag hade fortfarande fruktansvärt svårt med maten, det har jag på sätt och vis fortfarande, men jag såg absolut inte undernärd ut, utan "normal". Men i trean på gymnasiet råkade jag ut för en ridolycka, blev konvalescent väldigt länge, och gick väl som följd av det upp några trivselkilon, eller i mina ögon alldeles för många trivselkilon, som dessutom varit väldigt svåra att bli av med igen sen. På sätt och vis är det dem jag slåss emot fortfarande. Men i årsskiftet 2008/2009 bestämde jag mig för att försöka ta tag i det, och började motionera, och tappade en hel del. På sommaren -09 var det en väldigt klumpig person som påtalade på ett klumpigt sätt att jag hade ju minsann gått ner så himla mycket och det var ju jättebra och behövligt. Hen menade säkert bara väl (personen ifråga kunde vara lite plump överlag), men jag tog det enbart som att jag hade varit skitfet innan (det var jag inte!), och att jag behövde gå ner ännu mer. Och deppade ihop fullständigt. Jag blir fortfarande sårad och tar åt mig av kommentarer gällande vikt, men jag försöker intala mig att de här personerna som bara måste kommentera allting kommer alltid finnas, och att jag får försöka att inte ta åt mig av vad de säger.

 

[_Charlotte_]

+ @Ackio Tack för svar

Jag har provat med ett matschema men det känns helt absurt och det finns inte på kartan att jag skulle kunna äta mer än en gång om dagen, för mig är det jättekonstigt. En period tvingade jag i mig åtminstone kvällsmat. Jag har aldrig riktigt hetsätit (kan väl trycka 2 semlor typ, det är hetsätning för mig) och jag kräks verkligen upp ALLT.
Innan jag blev sjukskriven åt jag ingenting på jobbet, eventuellt ett äpple. Då var jag tvungen att ut och gå 45 minuter på min lunch eller åka hem och kräkas (plasthandskar är utmärkt för att slippa bitmärken..).

I julklapp sa pappa att han hade hittat den perfekta presenten; ett jawbone-armband. Jag älskar det!! Tyvärr, så hjälper det att hålla stenkoll på hur mkt jag förbränner och kcal jag äter.

Det här med jobbet beslutades i fredags, först sa han "bra, då börjar du på måndag". Varpå jag fick sån panik och stängde av att han gick med på till 1 mars. Efter det blev ätstörningarna värre än någonsin, jag kräks upp vatten om jag inte har mat i magen..


Hästen är min fina Herbert En 13 årig valack som jag köpte som projekthäst. Mycket motor och egen vilja, så vi jobbar på att ta det lugnt, inte bli upprörd när man måste arbeta lugnt. Tror han kommer bli kanon!!
Finns mer info om mina hästar här

Att äta en gång om dagen är på tok för lite, men det vet du antagligen också redan.
Kroppen behöver få näring regelbundet för att fungera som bäst. Vad jag förstår är du väldigt aktiv med hästarna, och då är det ännu viktigare att äta regelbundet, för att orka.
Jag tror dessutom inte att du kommer hitta någon ätstörningsbehandling som "tillåter" att du bara äter en gång om dagen. Regelbundenhet är jätteviktigt, sen är det väl såklart så att när man blir frisk kan man vara lite mindre petig med tider och så, men under tillfrisknandet är det verkligen en stor hjälp att äta enligt ett matschema.

Jag har i stort sett ingen erfarenhet av att spy upp det jag ätit, så jag kan inte riktigt relatera till det. Men det låter verkligen oerhört jobbigt och som något du behöver få hjälp med typ NU, helst nyss. Kan du få hjälp och stöd på något vis av din extramamma?
Eller någon annan i din närhet?

Låter som min häst, det där Tävlar du mycket?

 

[_Charlotte_]

Igår när jag var ute och sprang gick det mycket bättre än tidigare, jag orkade hålla igång mycket längre utan att bli trött. Känns jättebra!

Men jag märkte att jag får ont i insidan av vänster knä, och höger axel. Funderar på vad det beror på, det känns ju som att jag snedbelastar på något sätt. Iallafall är det så jag hade tänkt om jag hade lika symptom på en häst

Invigde min nya reflexjacka också. Kändes ball

 

[Mineur]

Men ååååh vad fantastiskt

Alltså @Mineur, det där caféet låter HELT FANTASTISKT!
Förstår att du är glad!

Men alltså ja, helt underbart är det! De la just upp en bild på sin Facebook-sida där de visar att de bakat semlor som de ska sälja idag... Men jag ska alltså inte gå dit. Nej, nej, nej. Jag ska inte gå dit. Absolut inte. Nix. Nope. Non.

 

[Mineur]

Välkommen tillbaka @Kolbeinn, jag har faktiskt funderat lite på var du blev av! Himla tråkigt att läsa att det gått lite utför, och herregud vilken otroligt puckad kommentar du fick av din vän där för ett tag sedan. Hur tänker folk?! Du har redan fått bra, insiktsfulla svar från andra som har mer erfarenhet än jag så jag nöjer mig med att ge dig en stor kram och ett varmt välkommen!

 

[GoLightly]

Det blev 75 minuter på gymmet nu på morgonen och det tog bra i särskilt mage och axlar känner jag. Gymmet är uppdelat i två delar, en liten, varm och mysig och en stor som blir svinkall nu på vintern och idag var alla cross trainers upptagna i den varma delen och kände att jag inte blev varm nog i den kalla så jag värmde främst upp i boxningsrummet. Skitkul, men det gör ju ont att slå nu när jag inte är van längre Väldigt nöjd med att jag inte kände av min gamla skada alls i benpressen idag, värmde först upp med lätta vikter och kunde sedan lägga på 20 kg mer än vad jag brukar. Mindre nöjd med att träningstightsen som alltid brukar sitta bra nu känns lösa. Visst vill jag tighta upp kroppen lite, men hade hoppats på att inte bli så mycket mindre, får hoppas på att jag kan fylla ut med muskler

För övrigt så har typ all snö töat bort redan, jag som tänkte att det skulle fortsätta snöa så att jag kunde se fram emot lite snögalopper på torsdag

 

[Mineur]

Förutom min lycka över det svenska caféet och en eller två andra saker som är väldigt bra med mitt liv just nu så känner jag att jag nog är inne i en liten vinterdepp faktiskt. Jag har känt mig trött, tom, omotiverad, orolig, aptitlös och tidvis lite yr och illamående till och från i ungefär tre veckor nu, men gjort allt jag kan för att ignorera det. Humöret pendlar extremt mycket, och jag som vanligtvis är väldigt jämn i mitt humör och mitt mående gick till exempel igår från att vara glad som en lärka och känna mig stark hela dagen till att på kvällen ligga gråtfärdig, yr och illamående i sängen och känna mig ledsen, ängslig och svag. Och visst har jag varit med om humörsvängningar tidigare, men de senaste veckorna har de blivit vanligare och vanligare och mitt generella humör har varit sämre och sämre. Jag känner att jag bara skulle behöva åka iväg på någon slags mindfulness-resa i en vecka och bara vara – släppa alla tankar på examensarbete, jobb, livet efter examen och andra saker som stressar mig något otroligt. Men det går ju inte.

Varje dag försöker jag ta nya tag, men idag slutade det försöket med att jag låg och grät i sängen vid 09.30 för att jag inte hade lyckats ta mig upp än. Jag hade ställt klockan på 07.00… Jag känner mig så dålig, otillräcklig och jobbig – gentemot mig själv och gentemot andra. Det enda som går bra och känns bra är träningen, men samtidigt har vi en del av mig som säger att jag kanske borde ta det lite lugnt där också eftersom att jag känner mig lite instabil inte bara psykiskt utan även fysiskt sett.

Usch jag vet inte, jag känner mig bara så obeslutsam, oproduktiv, omotiverad och dränerad på energi att jag inte riktigt vet i vilken ände jag ska börja för att nysta i det. Jag tror att skolan är en stor bov i dramat och att jag skulle må bra av att bara jobba stenhårt i några dagar för att få undan lite, men bristen på energi och motivation stoppar mig liksom där. Just nu var det till exempel tänkt att jag skulle sitta här på biblioteket och få en massa gjort hela förmiddagen innan det är dags för jobb 14-23, men jag kan inte fokusera. Jag som vanligtvis är ganska bra på att skriva och få färdigt uppgifter sitter bara som en idiot och stirrar på skärmen, även om det är en busenkel uppgift som ligger framför mig. Jag ska summera min egen text liksom – hur svårt kan det vara?

Det var skönt att skriva av sig här i alla fall, och det är skönt att veta att jag har en helt ledig dag imorgon då jag verkligen ska piska upp mig, komma iväg till biblioteket och jobba undan en massa. Det får ta både 10 och 12 timmar om det så vill – imorgon ska jag vara klar med de mål jag satt upp för dagen och morgondagen. Så det så.

 

[Kolbeinn]

Att äta en gång om dagen är på tok för lite, men det vet du antagligen också redan.
Kroppen behöver få näring regelbundet för att fungera som bäst. Vad jag förstår är du väldigt aktiv med hästarna, och då är det ännu viktigare att äta regelbundet, för att orka.
Jag tror dessutom inte att du kommer hitta någon ätstörningsbehandling som "tillåter" att du bara äter en gång om dagen. Regelbundenhet är jätteviktigt, sen är det väl såklart så att när man blir frisk kan man vara lite mindre petig med tider och så, men under tillfrisknandet är det verkligen en stor hjälp att äta enligt ett matschema.

Jag har i stort sett ingen erfarenhet av att spy upp det jag ätit, så jag kan inte riktigt relatera till det. Men det låter verkligen oerhört jobbigt och som något du behöver få hjälp med typ NU, helst nyss. Kan du få hjälp och stöd på något vis av din extramamma?
Eller någon annan i din närhet?

Låter som min häst, det där Tävlar du mycket?

Jag får fantastiskt stöd från henne, bor i princip där min mamma förstår mer och mer, det har bara tagit ett tag för henne att smälta allt. Jag har lyckats hålla det hemligt..

Jag ringde ätstörningsenheten idag, de hade inte fått in min remiss och kan ej ta emot mig eftersom jag har en kontakt på psyk.
Min psykolog svarar inte, fick tag på receptionen som sa att hon var sjuk... fick prata med en ssk som fick en läkare att ringa upp mig så nu har jag en akuttid där imorgon vid lunch.

Kaoset är ett faktum, har bölat sen 1

Mormor fick i mig 2 semlor... så ångesten är brutal. Morsan ramlade vid morgonfodringen och slog armen ur led så den är gipsad.
Så mitt i allt kaos har jag 13 hästar, 3 hundar och ett stall att sköta..


Jag tävlar en hel del, dock ska jag mest koncentrera mig på att döma detta år. Så jag kommer sitta på innerplan istället