Förresten är jag lite upprörd just nu, var hos min kontakt på psykiatrin och berättade att jag har ständiga självmordstankar och att jag inte vill leva mer, att det känns som att jag håller på att drunkna i ångest och dåligt mående och inte orkar mer. Men fick inte mycket till respons, borde hon inte reagera lite iaf? Jag hatar sjukhus men på ett sätt känns det nästan farligt att vara hemma själv just nu, jag är så labil och lusten att ta livet av mig är så enormt stark. Som tur är får jag besök ikväll av en kompis som ska vara här några timmar så den här kvällen hoppas jag att jag tar mig igenom eftersom jag inte kommer vara själv och så blir det nya tag imorgon för att ta mig igenom den dagen, får ta det timme för timme och dag för dag nu.
Dum som jag är tog jag mig till dumma destruktiva beteenden och skadade mig själv för att ångesten är så stark, nu är hela armen öm, röd, sårig och ser hemsk ut och måste döljas.Skäms för hur den ser ut
Så dumt att göra så där så att det syns.
Dum som jag är tog jag mig till dumma destruktiva beteenden och skadade mig själv för att ångesten är så stark, nu är hela armen öm, röd, sårig och ser hemsk ut och måste döljas.Skäms för hur den ser ut