Beach 2015, del 2

[snow]

Kanske inte helt tillämpligt i det här fallet, men det är bra att våga göra misstag ibland, man lär sig så himla mycket av att prova saker. Så länge man är uppmärksam och ödmjuk går det mesta att reda ut, vilket du absolut verkar vara. Sedan kommer du säkert att göra mängder med misstag på vägen, det gör alla, men lära dig så mycket mer.

När det gäller sadelutprovning hade jag inte velat chansa dock, du har ingen i stallet som du litar på som du kan ta med?

Grejen är att jag inte riktigt litar på någon just nu . Har rådfrågat flera olika personer men åsikter kan verkligen diffa i den här "branchen"... Jag står på en ridskola och skulle antagligen kunna testa deras sadlar på min häst för att försöka vaska fram en modell som sitter vettigt men då återstår fortfarande problemet "vem ska jag lita på?". Möjligen att jag kan ta hjälp av någon av mina ridlärare men en sadelutprovare som man dessutom kan köpa en bra sadel direkt utav hade verkligen varit att föredra.

 

[GoLightly]

Grejen är att jag inte riktigt litar på någon just nu . Har rådfrågat flera olika personer men åsikter kan verkligen diffa i den här "branchen"... Jag står på en ridskola och skulle antagligen kunna testa deras sadlar på min häst för att försöka vaska fram en modell som sitter vettigt men då återstår fortfarande problemet "vem ska jag lita på?". Möjligen att jag kan ta hjälp av någon av mina ridlärare men en sadelutprovare som man dessutom kan köpa en bra sadel direkt utav hade verkligen varit att föredra.

Det är just det som är så svårt tycker jag, som du skriver så kan åsikter verkligen skilja och det finns många knepiga människor så det är guld värt om man kan hitta någon som man litar på som kan agera mentor. Det jag tänkte på var någon du kunde ta med dig till sadelutprovaren, har hört en del tråkiga historier på samma tema som dina cykelerfarenheter så tänkte att det kan vara skönt med ett par extra ögon

 

[snow]

Det är just det som är så svårt tycker jag, som du skriver så kan åsikter verkligen skilja och det finns många knepiga människor så det är guld värt om man kan hitta någon som man litar på som kan agera mentor. Det jag tänkte på var någon du kunde ta med dig till sadelutprovaren, har hört en del tråkiga historier på samma tema som dina cykelerfarenheter så tänkte att det kan vara skönt med ett par extra ögon

Aha, du menar så! Jo om jag åker iväg (eller får hit en sadelutprovare) så kommer jag absolut ta med mig någon. Är dock lite tveksam till att åka bort då min häst inte reser så bra (svårlastad och inte så resvan, så han blir väldigt spänd på nya platser). Tänker mig att det kan bli svårt att testa samt provrida sadlar på en ny plats på en väldigt spänd häst? Alltså svårt att avgöra om sadeln verkligen passar?

 

[Wega]

Hjääälp! Vad gör ni som jobbar heltid för att orka med träningen?

Inne på veckans tredje 12h pass och ska dessutom jobba hela helgen, och jag är helt slut. Redan när jag kommer hem från jobbet har jag ångest för att det snart är läggdags för jag ska snart upp igen. Hur hittar man motivationen att åtminstone ta en promenad? Jag vet ju att all stress släpper så fort jag tar mig ut! Men det är så kallt, halt och mörkt

Tillägg: Jag älskar mitt jobb! Det är mer det här med för lite sömn som skapar ångesten

 

[imrahil]

Hjääälp! Vad gör ni som jobbar heltid för att orka med träningen?

Inne på veckans tredje 12h pass och ska dessutom jobba hela helgen, och jag är helt slut. Redan när jag kommer hem från jobbet har jag ångest för att det snart är läggdags för jag ska snart upp igen. Hur hittar man motivationen att åtminstone ta en promenad? Jag vet ju att all stress släpper så fort jag tar mig ut! Men det är så kallt, halt och mörkt

Tillägg: Jag älskar mitt jobb! Det är mer det här med för lite sömn som skapar ångesten

Förstår att det känns motigt med sådana långa pass! Det där med att komma hem sent och ha svårt att somna för att det snart är dags igen hade jag problem med på förra jobbet. När börjar du? Är det ett alternativ att gå ut innan jobbet istället?
Kan du ta sällskap med någon? Tycker det är bra som draghjälp. Eller att tänka "jag ska ut i en kvart åtminstone", för efter den där kvarten brukar det kännas bättre.

Här blir det noll träning den här veckan, och skidutflykten i helgen blir det inget av med. Har ont i halsen, då känns det dumt att chansa.

 

[Kolbeinn]

Hjääälp! Vad gör ni som jobbar heltid för att orka med träningen?

Inne på veckans tredje 12h pass och ska dessutom jobba hela helgen, och jag är helt slut. Redan när jag kommer hem från jobbet har jag ångest för att det snart är läggdags för jag ska snart upp igen. Hur hittar man motivationen att åtminstone ta en promenad? Jag vet ju att all stress släpper så fort jag tar mig ut! Men det är så kallt, halt och mörkt

Tillägg: Jag älskar mitt jobb! Det är mer det här med för lite sömn som skapar ångesten

Förra året var jag på jobbet 7.30, tog en lunchpromenad på 40-45 minuter, jobbade till 16.30.
Åkte hem (hade 4 ridhästar då) red hästarna sen åkte jag hem och tog en promenad på ca 1h.
När man väl är inne i det och bara tar sig i kragen och GÅR den där promenaden, då är det jätteskönt. I början gick jag lite hela tiden, har dessutom svårt att sitta still när jag är själv hemma (vilket jag för det mesta är då jag bor själv hehe) men kortare sträckor. Tillslut var jag tvungen att ta min promenad (nu har jag förvisso även en ätstörningsproblematik också) annars kunde jag inte sova. Pluggade i hörlurarna och lyssnade på musik. Stressen släppte och vardagsångesten med!
Hur skönt som helst att bli lite kall, komma hem lite trött och bara krypa ner under täcket. Sov ca 23.30 varje kväll.

Däremot undrar jag fortfarande hur jag orkade med min hyperperiod sommaren 2013 (när ätstörningen var rätt bra); heltidsjobb, 5 ridhästar varav en träningshäst, gymmet 6 dagar i veckan och dessutom extrajobb. Jobbade 34 dagar i rad

 

[Chili]

Hjääälp! Vad gör ni som jobbar heltid för att orka med träningen?

Inne på veckans tredje 12h pass och ska dessutom jobba hela helgen, och jag är helt slut. Redan när jag kommer hem från jobbet har jag ångest för att det snart är läggdags för jag ska snart upp igen. Hur hittar man motivationen att åtminstone ta en promenad? Jag vet ju att all stress släpper så fort jag tar mig ut! Men det är så kallt, halt och mörkt

Tillägg: Jag älskar mitt jobb! Det är mer det här med för lite sömn som skapar ångesten

Jag undrar samma sak just nu... Är fortfarande helt slut efter resan i veckan. Men jag tvingade mig verkligen ut på en promenad igår. Man behöver ju inte gå så långt! Det kanske får vara mitt motto tills det blir ljust och varmt igen...

 

[Emtherlia]

@snow Läskigt att du föll av igen men vad skönt att det gick bra och att du inte känner dig rädd. Angående skavsåren så tycker jag inte du ska vara ledsen på dig själv; du har upptäckt ett problem, kommer lösa det och skaven kommer gå bort. Jag tycker du verkar vara en väldigt bra hästägare!

 

[Emtherlia]

Idag går tar jag en promenad till jobbet och i eftermiddag blir det lite bommar på ridskolans högsta häst, jag känner mig mini på den hästen, särskilt eftersom jag alltid brukar få rida ponnys

Vikten idag stod på 54,4 kg, så ett hg ner trots massa gott igår och egentligen större delen av veckan Vikten ökade iaf inte, oavsett om det är vatten eller inte

 

[Wega]

Förstår att det känns motigt med sådana långa pass! Det där med att komma hem sent och ha svårt att somna för att det snart är dags igen hade jag problem med på förra jobbet. När börjar du? Är det ett alternativ att gå ut innan jobbet istället?
Kan du ta sällskap med någon? Tycker det är bra som draghjälp. Eller att tänka "jag ska ut i en kvart åtminstone", för efter den där kvarten brukar det kännas bättre.

Här blir det noll träning den här veckan, och skidutflykten i helgen blir det inget av med. Har ont i halsen, då känns det dumt att chansa.

Jag börjar vid 05, så ta sig ut innan är inget alternativ riktigt, då skulle jag nog dö på riktigt! Mina vänner uppskattar tyvärr inte promenader annars hade det varit toppen... Suck, men ja, det är väl bara ta sig i kragen antar jag.

 

[snow]

Jag börjar vid 05, så ta sig ut innan är inget alternativ riktigt, då skulle jag nog dö på riktigt! Mina vänner uppskattar tyvärr inte promenader annars hade det varit toppen... Suck, men ja, det är väl bara ta sig i kragen antar jag.

Men om du jobbar 12h/dygn så hoppas jag att du inte jobbar 5 dgr/vecka? Passa på att träna när du är ledig? Kan du ta en promenad eller gå till gymmet på lunchen kanske? Vad har du för typ av jobb?

 

[Wega]

Förra året var jag på jobbet 7.30, tog en lunchpromenad på 40-45 minuter, jobbade till 16.30.
Åkte hem (hade 4 ridhästar då) red hästarna sen åkte jag hem och tog en promenad på ca 1h.
När man väl är inne i det och bara tar sig i kragen och GÅR den där promenaden, då är det jätteskönt. I början gick jag lite hela tiden, har dessutom svårt att sitta still när jag är själv hemma (vilket jag för det mesta är då jag bor själv hehe) men kortare sträckor. Tillslut var jag tvungen att ta min promenad (nu har jag förvisso även en ätstörningsproblematik också) annars kunde jag inte sova. Pluggade i hörlurarna och lyssnade på musik. Stressen släppte och vardagsångesten med!
Hur skönt som helst att bli lite kall, komma hem lite trött och bara krypa ner under täcket. Sov ca 23.30 varje kväll.

Däremot undrar jag fortfarande hur jag orkade med min hyperperiod sommaren 2013 (när ätstörningen var rätt bra); heltidsjobb, 5 ridhästar varav en träningshäst, gymmet 6 dagar i veckan och dessutom extrajobb. Jobbade 34 dagar i rad

Om jag skulle ha hunnit med allt du hann med på sommaren där hade mitt dygn behövt haft 48h minst Jag är imponerad och samtidigt glad över att du tar det lugnare nu, herregud människa, att du inte dog av en hjärtattack! Och förresten, bilden du la upp, ingen gravidmage där inte, du är skitsnygg!

 

[Wega]

Men om du jobbar 12h/dygn så hoppas jag att du inte jobbar 5 dgr/vecka? Passa på att träna när du är ledig? Kan du ta en promenad eller gå till gymmet på lunchen kanske? Vad har du för typ av jobb?

Jag är ju timanställd tyvärr, så mina tider varierar fullständigt och jag vet sällan mer än en dag i förväg hur/om jag ska jobba. Så fort jag är ledig så tränar jag men ibland jobbar jag 6 dagar i veckan och då blir det himla dåligt med träning. Gymma på lunchen hade varit underbart men jag har sällan rast på hemmaplan, jag jobbar som tågvärd nämligen. Vet dock att det ska finnas ett gym på våran bas i Stockholm, kanske är dags att leta på det!

 

[snow]

@snow Läskigt att du föll av igen men vad skönt att det gick bra och att du inte känner dig rädd. Angående skavsåren så tycker jag inte du ska vara ledsen på dig själv; du har upptäckt ett problem, kommer lösa det och skaven kommer gå bort. Jag tycker du verkar vara en väldigt bra hästägare!

Åh tack för pepp @Emtherlia . Jag förstår inte hur folk kan våga skaffa barn; alltså det här med att ha ansvar för en annan varelses väl och ve?!?

Det kommer gå superbra att rida storhäst, lättridningen blir lite långsammare än på ponny bara .

 

[GoLightly]

Aha, du menar så! Jo om jag åker iväg (eller får hit en sadelutprovare) så kommer jag absolut ta med mig någon. Är dock lite tveksam till att åka bort då min häst inte reser så bra (svårlastad och inte så resvan, så han blir väldigt spänd på nya platser). Tänker mig att det kan bli svårt att testa samt provrida sadlar på en ny plats på en väldigt spänd häst? Alltså svårt att avgöra om sadeln verkligen passar?

Nej det låter ju så klart bättre om du hittar någon som åker ut. Jag vet inte om jag är rätt person att svara på det men det låter ju inte optimalt att provrida sadel på spänd häst, men hittar du en som verkar ligga bra och som du sitter bra i kanske du kan få låna hem den och provrida mer?

 

[GoLightly]

Jag börjar vid 05, så ta sig ut innan är inget alternativ riktigt, då skulle jag nog dö på riktigt! Mina vänner uppskattar tyvärr inte promenader annars hade det varit toppen... Suck, men ja, det är väl bara ta sig i kragen antar jag.

För mig brukar det kännas lite lättare om jag redan på morgonen planerar in att jag ska träna på kvällen. Då kan man planera in och anpassa allt annat runtomkring såsom när och vad man ska laga för mat.

 

[Mineur]

Efter en fråga jag fick av @Emtherlia i tisdags när jag gnällde om att jag tycker jag bara blir svagare, så har jag funderat en hel del. Frågan var om jag äter för lite, eftersom det isåfall gör att musklerna får svårt att återhämta sig och bli starkare.
Spontant svarade jag nej, men jag tror jag får ändra mig.

Gårdagens löpning gick helt åt skogen, jag hade noll ork och tog slut efter mycket kortare tids löpning än normalt. Senare på dagen åkte jag till stallet och red en häst. En väldigt lättriden häst, som inte kräver mycket alls av ryttaren. Efter det var jag så slut att jag knappt orkade stå i duschen Och en promenad med hundarna på kvällen var helt uteslutet.

Jag känner mig inte ett dugg hängig som när man är förkyld eller så, så efter ett långt allvarligt samtal med mig själv kom jag fram till att nej, jag har nog inte ätit så bra som jag inbillar mig. Jag tänker för mycket på att äta mycket protein och lite fett och kolhydrater. Resultatet av det blir att jag, bortsett från proteinkällorna, snålar in på allt och ser varje liten kalori som en fiende.
Därför åt jag ett helt enormt () kvällsmål igår, och nu har jag ätit en rejäl frukost bestående av gröt, en skiva mjukt bröd med kalkon, och ett glas mjölk. Det känns extremt jobbigt för hjärnan, men logiskt så vet jag att det är snällare mot kroppen. Jag har ju känt nu några dagar hur orken bara försvinner, och med tanke på mina mål i början av året (äta bra, träna bra, inte låta ätstörningen ta över ännu en gång, orka vara stark och rida bra, och springa vårruset i maj) så måste jag ta tag i mig själv. Det fungerar inte, det här. Jag måste skärpa till mig.
Målet är ju trots allt att bli starkare, orka mer, och bli mer fit. Inte att bli blek, svag och se allmänt risig ut

Dagens "träning" blir för övrigt 3 promenader (totalt ca 2 timmar) med hundarna, rida den extremt lättridna hästen (så mer "åka häst" än "rida") och förhoppningsvis köra lite lätt styrketräning här hemma. Och så den svåraste träningen, som är mental: att äta BRA (och inte bara "nyttigt") och inte väga mig.

Jag måste bara säga att jag är så oerhört imponerad av dig och av den vilja, självinsikt och ödmjukhet du verkar besitta. Det är så otroligt nyttigt och intressant att läsa dina inlägg och hur du besvarar andras inlägg tycker jag, verkligen!

Idag fyller jag år så frukosten bestod av frallor, oboy och vetelängd, mums! Till lunch blir det chokladtårta och min present till mig själv blir 30 min core följt av 55 min Actic Power i eftermiddag!

En dag för sent, hann inte med Buke igår... Men GRATTIS i efterskott fina du! Det låter som att du hade en perfekt dag med en bra blandning av träning och godsaker, bra jobbat! Själv inledde jag min förra födelsedag med PT-pass för att sedan vältra mig i tårta, choklad och goda drinkar resten av dagen. En ypperlig lösning tycker jag, vi måste vara hemskt kloka både du och jag, som kommer på sådana idéer!

Då har jag varit på VC.

Det kändes som att läkaren tog mig på allvar och inte bara viftade bort det, skönt för jag var lite orolig för det. Hen lyssnade på lungor och hjärta, jag fick göra utandningstest och EKG. Inget konstigt någonstans. Efter alla undersökningar och en mängd frågor om livsstil och livssituation så sa läkaren att hen inte kunde komma fram till någon fysisk orsak men att det mycket väl kan vara relaterat till stress. Men innan vi utesluter något fysiskt så fick jag ta en hel hög med blodprover. Var nog en 6-7 st Hb, socker, blodfetter, sköldkörtel, borrelia och fler som jag inte kommer ihåg Jag antar att jag får svar per telefon inom ett par dagar? Glömde bort att fråga Känner mig som en total rookie på sånt här med sjukvård, vilket jag i och för sig ska vara tacksam över.

Vi får se vad provsvaren säger. Att det skulle bero på stress känns så himla knäppt, jag känner mig inte alls stressad? Klart det är en del i skolan men det är ju under kontroll. Jag har ju inte vågat träna den senaste tiden, dum som jag är frågade jag inte läkaren om det men jag antar att om det inte är några uppenbara fel på mig så borde det vara lugnt, eller?

Oavsett så blir det inget mer än yoga idag, har tenta imorgon så jag måste sätta mig och repetera värmebalanser, dimensionering av ventilation och annat

Jätteskönt att du fick komma dit och dessutom blev tagen på allvar. Perfekt med alla dessa provtagningar också ju, även om det såklart kan bero på annat också. Jag hoppas i alla fall att de kommer fram till något snart så att du kan få hjälp, för guuud vad frustrerande det är att känna sig dålig och låg utan att kunna se någon direkt orsak.

Jag försökte ta mig ut på en powerwalk på rasten, men vet ni hur många stoppljus det finns i Stockholms innerstad?! Inte så mycket power i den walken, så att säga...

Haha, I know the feeling! Försökte tappert ge mig ut och springa några gånger under mitt första år i denna stan, men det gååår ju inte när man bor i centrum alltså! Det slutade med att jag sprang runt runt runt ett av de stora torgen som om det vore en löparbana. Folk glodde ju inte så lite kan jag säga... Efter det började jag gå på gymmet istället.

Lite jobbig dag detta .

För det första flög jag av min häst igen. Vi travade bommar, han spände till lite, jag spände till ännu mer (kan säga att kroppen reagerade på instikt här) varpå han flög iväg i en bockserie. "Näe, inte igen tänkte jag" men sen valde jag faktiskt mer eller mindre medvetet att tippa av när läget var rätt. Ville inte riskera att "slungas iväg" som förra gången. Landar perfekt utan minsta smärta (rider även med säkerhetsväst numera och det hjälpte nog till), sätter mig upp i sadeln direkt och vi rider om övningen tills vi klarar den med avspänd häst och ryttare. Jag hade en tränare på marken som gjorde övningen enklare med fler travsteg mellan bommarna, för att sedan succesivt minska antalet steg, och tillslut så travade vi helt avspänt över. Det positiva i det hela var att vi avslutade jättebra och att jag faktiskt inte blev ett dugg rädd av att trilla av. Nästan lite skönt att ha det avklarat men jag och pålle har lite att jobba på när det gäller avspändheten.

En sak som stört mig ett tag är att min häst började få skav på ryggen i början på januari. Jag har varit lite skeptisk till om min dressyrsadel verkligen ligger bra och därför kollat om skavet verkar komma av den, men konstaterat att skavområdet ligger bakom dressyrsadelns bossor. "Det måste ju vara skav efter schabraket" tänkte jag då och har lagt fårskinspadd under sadeln. Idag red jag i min hoppsadel, den sadel som han "alltid" haft och som var den enda av hundra miljoner sadlar som låg OK på honom när jag hämtade hem honom i augusti. Konstaterade efter ridningen att han skavt av nästan allt hår ända ner till huden och dessutom ömmade på skavet . Kollade hoppsadeln på ren ingivelse och bam - den har kilbossor som exakt matchar skavområdet. Ååååh jag känner mig så dum, jag har inte ens tänkt på att han kanske musklat om sig och att hoppsadeln därför inte passar längre. Stackars häst . Funderar såklart nu på om bockningarna har något med sadeln att göra (han har aldrig bockat i dressyrsadeln), men å andra sidan rider jag alltid ut med hoppsadeln och då har han inte visat något obehag. Så himla svårt ibland, man önskar ju att hästar kunde tala!

Ber om ursäkt för superdupermycket off topic nu men ni förstår säkert känslan när man tror att man skadat sin häst .

Usch vad tungt snow! Du har redan fått en massa bra svar, men jag vill bara återigen påminna dig om att inte klanka ner för mycket på dig själv här. Visst är det en trist situation och visst är det okej att känna sig lite nere, men precis som du önskar att han kunde prata så får du ju också tänka att hästar inte kan prata, och att det således blir tusen gånger svårare att inse om man gör något fel. Det är ju liksom inte direkt så att du medvetet orsakat detta (och det kanske inte ens är du som har orsakat något överhuvudtaget), vetandes att något var fel. Stor kram till dig, fortsätt gärna skriva av dig om du känner att du behöver. I alla fall jag kunde inte bry mig mindre om det blir lite off topic här ibland, och dessutom handlar det ju till stor del om din psykiska hälsa och välmående det här!

 

[Emtherlia]

En dag för sent, hann inte med Buke igår... Men GRATTIS i efterskott fina du! Det låter som att du hade en perfekt dag med en bra blandning av träning och godsaker, bra jobbat! Själv inledde jag min förra födelsedag med PT-pass för att sedan vältra mig i tårta, choklad och goda drinkar resten av dagen. En ypperlig lösning tycker jag, vi måste vara hemskt kloka både du och jag, som kommer på sådana idéer!

Superkloka är vad vi är Riktigt nice var det att köra slut på kroppen och komma hem till presenter och många fina liljor

 

[Kolbeinn]

Om jag skulle ha hunnit med allt du hann med på sommaren där hade mitt dygn behövt haft 48h minst Jag är imponerad och samtidigt glad över att du tar det lugnare nu, herregud människa, att du inte dog av en hjärtattack! Och förresten, bilden du la upp, ingen gravidmage där inte, du är skitsnygg!

Jag vet inte hur jag klarade av det ärligt talat.. Skulle inte göra om det igen, åkte på en veckas semester till Cypern sen och skulle vila upp mig. Vi festade konstant i 7 dagar...
Min mamma är likadan så vi har alltid gjort mycket och varit överallt och ingenstans. Det handlar om extremt effektiv planering tror jag

 

[Kolbeinn]

Min mobilkamera beslöt sig för att jag skulle bli vit av solljuset, nog för att folk klagar på att jag behöver sola men riktigt såhär vit är jag inte..

I morse så morgonfodrade jag hästarna, märkte att lillhunden var borta efter ett tag, visade sig att han gnällt utanför mammas dörr och gått in. Latmasken! Vi åkte hem till stan igen och vilade 2 timmar till (jag kunde bara sova 3,5 timme i natt)
Blev en långpromenad på lunchen, tror jag numera är världens mest hatade matte...