Beach 2015, del 2

[snow]

@LindgrenV Din olycka låter ganska lik min, jag blev också avbockad efter hindret. Är dock inte rädd för att rida ut eller galoppera utan det är just när det kommer fram bommar som jag spänner mig. Lite frustrerande att kroppen är hel men huvudet inte verkar vara det.

Ni kanske har rätt; det finns inga "genvägar" utan jag måste jobba upp tryggheten långsamt.

 

[LindgrenV]

@LindgrenV Din olycka låter ganska lik min, jag blev också avbockad efter hindret. Är dock inte rädd för att rida ut eller galoppera utan det är just när det kommer fram bommar som jag spänner mig. Lite frustrerande att kroppen är hel men huvudet inte verkar vara det.

Ni kanske har rätt; det finns inga "genvägar" utan jag måste jobba upp tryggheten långsamt.

Det är tur att du har mindre moment du tycker är otäcka! Det bästa med att jobba upp tryggheten långsamt är att det troligtvis blir stabilare. Jag skulle, om jag var du, även jobba mycket med tillitsövningar med hästen. Jag började med det efter olyckan. För min del var klickerträning roligast men det finns ju olika "grenar" man kan välja. Det gav en enorm skjuts i tryggheten vid hoppningen, då vi lärde känna varandra och lita på varandra på ett helt annat plan på marken. Hade inte blivit så trygg som jag blev om det inte varit för det. Nu kan hon dra av en hel bockningsserie om hon vill - jag skrattar bara

 

[GoLightly]

@LindgrenV Din olycka låter ganska lik min, jag blev också avbockad efter hindret. Är dock inte rädd för att rida ut eller galoppera utan det är just när det kommer fram bommar som jag spänner mig. Lite frustrerande att kroppen är hel men huvudet inte verkar vara det.

Ni kanske har rätt; det finns inga "genvägar" utan jag måste jobba upp tryggheten långsamt.

Ja jag tror att det låter vettigt för att komma över spänningarna. Jag vet att det även finns en del instruktörer som är duktiga på att reda ut rädslor kring hoppning. Jag har ungefär motsatt problem än dig i hoppningen, kroppen är med men huvudet är det inte. Så trots att jag tycker att det känns skitjobbigt så ser det mjukt och följsamt ut. Nu hoppar jag inget alls men skulle jag vilja komma över min rädsla så tror jag att det bara skulle funka att utmana rädslan på en trygg häst, för att känna att jag faktiskt klarar mer än mina hjärnspöken tror.

 

[Kiwifrukt]

Är det någon som har erfarenhet av eller tips kring mental träning? Min kompis som är duktig hoppryttare red pålle idag och han var hur cool som helst. Efter några språng med henne satt jag upp och skulle trava över två minhinder, ca 20 cm högt. Tyvärr så blev jag superspänd, höll alldeles för hårt i tygeln vilket gav pålle ett ryck i munnen istället för eftergivt och pålle svarade med en bockning. Ingenting jag klandrar hästen för såklart utan allt hänger på mig! Han är så pass känslig för hur jag rider att han också spänner sig om jag spänner mig. Det blir extra tydligt eftersom han är stencool med annan ryttare i sadeln. Vi sänkte i alla fall allting till markbommar och då kunde jag trava över helt avspänt. Jag VILL så himla gärna hoppa honom igen men olyckan sitter fortfarande kvar i kropp och huvud . Jag blir spänd och kan inte riktigt kontrollera min egen kropp, känns det som. Min häst är ju inte så erfaren och jag vill inte överföra denna ofrivilliga osäkerhet jag har på honom! Jag vill tillbaka till där vi var i höstas och tog oss över hindren tillsammans.

Planen är att stegra långsamt - från travbom på marken till upphöjd bom när jag känner mig helt trygg med det förstnämnda, och sedan hinder när upphöjd bom känns bra - men jag tänker att det kanske finns något mer jag kan göra för att slappna av? Djupandning, något mentalt mantra, vifta på öronen eller vad som helst?

Jag har ju själv varit med om en olycka i samband med hoppning, även om det enda som gick snett på mig var ett brutet ben efteråt. Men det tog många, många år innan jag ens övervägde att alls ta upp hoppningen igen, och på den nivån jag var innan olyckan (tävlade lätt B på C-ponny, det betyder hinder på 90 cm och vi hade varit och nosat lite på lätt A höjden, alltså 10 cm till, på träning precis innan det hände) kommer jag nog aldrig igen även om det givetvis är en dröm. Min dåvarande häst var inte schysst när de gällde hoppning överhuvudtaget, hon krävde en pilot och fick hon inte det stödet hon förtjänade av mig kastade hon sig åt sidan. Jag hade med andra ord smakat grus många gånger innan, men efter olyckan var det helt otänkbart att riskera att åka av igen i samband med hoppningen.

Nu hoppar jag minihinder med min nuvarande, upp till 50 cm. Det är åtta år i september sen olyckan hände. Men en sak som jag läste på en blogg någonstans någon gång som jag tagit fasta på, är att om du spänner dig och blir rädd/nervös för något (behöver inte alls vara i samband med hoppning, jag brukar göra det om det kommer en bil som min häst är lite skeptisk mot), börja sjung för dig själv inne i huvudet. Det behöver inte vara världens bästa låt, jag kör barnvisor, favoriten är tio små indianer, för texten är lätt och jag börjar alltid fnittra av den. Då fokuserar du på sången istället, och "glömmer" lite av det där som känns läskigt. Jag provade även i förra stallet där det fanns en hörna av paddocken som min häst inte gillade, och det fungerar faktiskt.

 

[Kiwifrukt]

En och en halv timmes utritt blev det idag, tillsammans med de andra tjejerna i stallet. Jag är så sjukt stolt över både mig själv och min häst idag, hon har ju förutom klättringen i måndags bara promenerats två gånger och sen vilat en vecka innan dess, och hon är ju som hon är, så i början var hon helt elektrisk och betedde sig rätt... vidrigt faktiskt. Jag trodde nästan jag skulle få vända och gå hem med henne. Men sen kom vi till galoppsträckan i skogen, där det dessutom ligger stockar över vägen, och det har aldrig gått så bra att galoppera med henne ute i naturen. Vi har till och med hoppat över en av de där stockarna, och med tanke på mitt ovanstående inlägg är det så sjukt bra att jag ens vågar göra det igen. Både jag och ponnyn var helt slut efteråt, mina ben har knappt slutat skaka än, men jag är jätte, jättenöjd efter hur dagens ridning utvecklade sig.

 

[GoLightly]

Men en sak som jag läste på en blogg någonstans någon gång som jag tagit fasta på, är att om du spänner dig och blir rädd/nervös för något (behöver inte alls vara i samband med hoppning, jag brukar göra det om det kommer en bil som min häst är lite skeptisk mot), börja sjung för dig själv inne i huvudet. Det behöver inte vara världens bästa låt, jag kör barnvisor, favoriten är tio små indianer, för texten är lätt och jag börjar alltid fnittra av den. Då fokuserar du på sången istället, och "glömmer" lite av det där som känns läskigt. Jag provade även i förra stallet där det fanns en hörna av paddocken som min häst inte gillade, och det fungerar faktiskt.

Ett himla bra tips, det brukar jag göra när jag rider ut och hästen spänner till, fast jag brukar sjunga tyst istället för då glömmer jag inte bort att andas Vifta på tårna har jag hört ska funka också.

 

[GoLightly]

Idag har jag promenerat nästan 9 km plus lite transportsträckor på det. Passade på nu när det var fint väder, även om det känns som att gummistövlar hade varit ett bättre val av sko, det var mer sjöar än pölar på sina ställen och väldigt lerigt. Skulle vilja gå till gymmet idag, har inte blivit en enda gång den här veckan ännu, men halsen känns inte helt ok så antar att jag får stanna hemma istället. Typiskt när jag har så mycket energi idag.

 

[cherie]

Gahhh idag har jag verkligen fått kämpa för att inte moffa i mig allt möjligt! Har varit så HUNGRIG hela dagen. Dålig planerat med mat tydligen, vet ju att det går alldeles utmärkt att hålla sig mätt på kcalunderskott med rätt mat. Skärpning på mig!

Har klarat av kalorimålet iaf, så är stolt!

 

[LindgrenV]

Tränade kondition på förmiddagen, 50 min löpning och cykel! Avslutade med liggande benpress bara för att jag var sugen på det - 155 kg!

I övrigt har jag varit sjukt produktiv - städat, möblerat om, planterat om blommorna, gjort rent akvariet, skrivit två debattartiklar som nyheter24 ville ha och betalat räkningar. Samtidigt känns det också som att jag tagit det väldigt lugnt idag. Men jag vaknade ganska tidigt och har varit rätt effektiv med sakerna jag gjort så det har gått fort. Känns skönt

 

[cili]

@LindgrenV Din olycka låter ganska lik min, jag blev också avbockad efter hindret. Är dock inte rädd för att rida ut eller galoppera utan det är just när det kommer fram bommar som jag spänner mig. Lite frustrerande att kroppen är hel men huvudet inte verkar vara det.

Ni kanske har rätt; det finns inga "genvägar" utan jag måste jobba upp tryggheten långsamt.

En sak som funkat för mig då jag haft situationer där jag blivit spänd har varit att gå igenom det i huvudet när jag inte sitter på hästen/är på den platsen/etc. Alltså skapa en slags falska minnen, så kan hjärnan spela på dom sen. T.ex. tänka sig att man hoppar, hur hästen spänner till och man då enkelt följer med i rörelsen, styr vidare och klarar allt galant. Då finns det stor chans att det är just så man gör när det händer även i verkligheten, för att man har gått igenom den reaktionen i huvudet flera gånger innan.

När ni hoppar kanske du kan ta mantag för att inte råka hålla honom för hårt så han bockar efteråt? Och helt enkelt fokusera på övriga sitsen och modet, tills det känns bra att bara hålla tyglarna igen.

 

[cili]

Bokade av kvällens yogapass. Är rätt snorig i bihålorna och det gör ont att luta framåt = det kommer vara väldigt obekvämt i flera positioner, känns inte värt det. Ska ägna mig åt att dansa runt här hemma med dammsugaren istället. Och handla. Är bara så jäkla osugen. Pepp?

 

[GoLightly]

Bokade av kvällens yogapass. Är rätt snorig i bihålorna och det gör ont att luta framåt = det kommer vara väldigt obekvämt i flera positioner, känns inte värt det. Ska ägna mig åt att dansa runt här hemma med dammsugaren istället. Och handla. Är bara så jäkla osugen. Pepp?

Pepp pepp Tänk så jäkla skönt det kommer att kännas efteråt med ren lägenhet!

 

[snow]

Åh vilka bra tips ni har! Visualisering låter faktiskt jättebra @cili . När jag tänker på det så var min vision idag snarare att både jag och häst kommer bli spända och hästen kommer säääker bocka... Istället för att tänka tvärt om! Det ska jag verkligen ändra på

@Kiwifrukt lät som en jättehärlig uteritt! Så skönt när en dålig start slutar med att häst och ryttare överträffar sig själva. Och din olycka ger mig lite perspektiv: min vän hoppryttaren tycker att jag börjat hoppa rätt snabbt igen, medan jag tycker att nästan tre månader är lång tid... Men det är det nog inte; mina frakturer må vara läkta men det sitter liksom djupare än så. Ska klura ut nån bra sång att nynna på , det är precis den typen av mentala knep jag är ute efter så att jag kanske kan lura spänningarna.

 

[fryckan]

Jag brukar också skynda långsamt i moment jag är rädd (hoppning) och så försöker jag måla upp en positiv målbild där jag klarar hoppet.

 

[fryckan]

Idag blev det inte skidåkning utan ett stenhårt pass cirkelträning, det innehöll både idioten och McDonalds-hopp. Nu svider det gött i baksidan av låren

 

[Qelina]

Alltså åh så skönt det är att springa!!!! Jag har ju 2-3 gånger i veckan jag får träna och jag tog andra passet idag, sen ska jag vila några dagar och ta sista passet i helgen. Idag sprang jag den rundan vi brukar gå på förmiddagen och jag trodde väl egentligen inte att jag skulle orka hela men det gick så bra och det var så skönt och soligt ute och hunden har snabbt lärt sig att hänga med i springtempot så det blir väldigt effektivt och roligt att träna med honom, jag tränar honom samtidigt som mig så det blir liksom ingen träning utöver promenaderna utan jag springer då jag brukar gå, byter ut en promenad mot ett löppass.

Jag fylls av en sådan glädje och energi när jag springer och efteråt. Och en tacksamhet för att min kropp klarar så mycket mer än vad jag trodde efter alla år av misshandel. Tydligen ger promenaderna ändå en viss grundkondition som jag har nytta av nu när jag börjat springa. Springer ju inte långt än så länge men känslan av att klara det är fantastisk.

Tack fina lilla kropp för att du låter mig göra det här

 

[Emtherlia]

@fryckan mcd-hopp?

 

[Emtherlia]

Gick på core och tabata, knallröd i ansiktet efteråt sen blev det5,5 km promenad med en vän. Nu äntligen lagar jag pannkakor

 

[fryckan]

@fryckan mcd-hopp?

Hopp där man har en bänk/step up-bräda mellan fötterna, sen hoppar man upp på den och sen ner igen och duttar rumpan i bänken/brädan. Sviiiinjobbigt

 

[Ninnurur]

Ska försöka läsa ikapp lite men är slut mentalt efter idag. Det blev iaf pw med vagn till och från dagis, 3,5 km, idag. Siktar på typ samma imorrn så att axeln får mer vila.