Beach 2015, del 2

[_Charlotte_]

Då var det snart helg! Hur ser era träningsplaner ut?

För mig: vilodag idag (men aktiv sådan, ska ut och gå en sväng sen), core+gym imorgon (och sen mys framför melodifestivalen med en av mina bästa vänner som jag träffar alldeles för sällan), yoga på söndag. Känns lagom!

Jag ska vara i stallet hela helgen, så det blir massor av mockning och fodring. Och lite ridning. På söndag tänkte jag springa också.
Annars blir det rätt lugnt, promenader med hundarna bara på runt en timme.

 

[Qelina]

Hej hopp ångest på topp här, jag bakade bröd igår, jag gör det varje/varannan vecka och som alltid ger det massor av ångest. Det är ett bröd som är jätte svårt att skära i tunna skivor så det blir rejäla bitar av det förutom i kanterna där brödet är smalare och där blir det mindre bitar. Sen är jag som en skiva som hakat upp sig för varje gång får jag tok ångest över hur stora brödbitarna är, att brödet är för gott för mig och att jag inte förtjänar det och att jag kommer gå upp massor, massor i vikt. Det intressanta är ju att jag hittills inte alls gått upp i vikt av brödet, jag har ju ätit det i över ett år nu. Men ger dig ångesten? Nej, så klart inte för ingen logik biter på den.

Vägde mig idag rädd för att Litiumet fått mig att gå upp i vikt men vägde på hektot samma som sist så det var skönt.

 

[_Charlotte_]

Hej hopp ångest på topp här, jag bakade bröd igår, jag gör det varje/varannan vecka och som alltid ger det massor av ångest. Det är ett bröd som är jätte svårt att skära i tunna skivor så det blir rejäla bitar av det förutom i kanterna där brödet är smalare och där blir det mindre bitar. Sen är jag som en skiva som hakat upp sig för varje gång får jag tok ångest över hur stora brödbitarna är, att brödet är för gott för mig och att jag inte förtjänar det och att jag kommer gå upp massor, massor i vikt. Det intressanta är ju att jag hittills inte alls gått upp i vikt av brödet, jag har ju ätit det i över ett år nu. Men ger dig ångesten? Nej, så klart inte för ingen logik biter på den.

Vägde mig idag rädd för att Litiumet fått mig att gå upp i vikt men vägde på hektot samma som sist så det var skönt.

Det är bra att du vet att du inte har gått upp i vikt av brödet, även fast ångesten säger det. För även om inte logiken biter på ångesten direkt, så kan du "säga emot" med fakta. Det kanske inte hjälper nu, eller snart, men du har iallafall fakta mot ångestens känsla.

Sen så vill jag säga att självklart förtjänar du ett gott bröd. Alla förtjänar gott bröd! Men det är också logik, och jag vet hur svårt det är att lyssna på sånt när ångesten slår in för starkt.

 

[Kolbeinn]

Alltså hörrni... Det här har ingenting med beach att göra, men jag vill skriva av mig/klaga lite

Jag var förra veckan på besök på en potentiell praktikplats. Personen därifrån hörde av sig i början av veckan och frågade om jag har bestämt mig, och när jag inte hade det utan ville fundera lite till skulle hen höra av sig idag.

När jag var där frågade personen om jag är lättast att få tag på via mejl, sms eller telefonsamtal. Jag svarade sms eftersom jag har telefonfobi och (ibland) inte klarar att svara i telefon. Speciellt inte när jag mår allmänt sämre, som jag gör nu. Det antecknades att jag vill ha kontakt på sms. Stället är alltså "till för" folk med diverse psykiska problem, jag är således knappast den första med svårt för att prata i telefon.

Hur som helst. Förra gången ringde personen, och jag missade samtalet. Fick då ett sms om att jag skulle ringa upp hen. Idag har personen ringt minst två gånger igen, och jag klarar inte att svara Jag förstår att det låter helt idiotiskt för utomstående, det är ju bara att trycka på svara och börja prata, men det går inte. Det låser sig totalt, och skulle jag lyckas svara så kan jag inte prata istället
Vad göra? Känner mig så värdelös som inte ens kan svara i telefonen... Det blir ännu svårare när jag känner att jag måste tacka nej till erbjuden plats, eller helst fråga om det går att flytta fram det och se senare i vår om jag vill/klarar att börja då. För nu fungerar det inte, det känner jag om jag ska vara ärlig även om jag egentligen förstås VILL klara det redan nu.
Men eftersom jag måste säga nej, och då kommer få frågan varför, så är det ännu mer omöjligt att svara när hen ringer...

Så vad ska jag göra? Så jobbigt när jag speciellt sa att jag vill ha kontakt på sms, och personen skrev upp det, och ÄNDÅ envisas med att ringa eller bara skicka ett sms om att jag ska ringa... Jag vet att jag borde klara det, men hade jag gjort det hade jag väl inte sagt att jag vill ha kontakt via sms
Men kan jag smsa ändå, fast hen uppenbarligen vill prata i telefon?

Det är såpass att jag funderar på att "glömma" telefonen hemma när jag åker till stallet, bara för att ha en vettig ursäkt till varför jag inte svarat. När jag kommer hem igen har hen med all sannolikhet gått för dagen

Tycker det är helt galet att de inte uppmärksammat anteckningen. Men om du har fått sms från personen att du ska ringa så skulle jag svara något i stil med "Hej! Jag har meddelat att jag vill bli kontaktad via sms pga personliga skäl" etc etc
Hitta på vita lögner gör att ångesten får övertaget, tro mig. Det är bara ett sätt att komma runt det och inte ta tag i problemet egentligen. Då blir det ännu värre nästa gång man måste ta kontakt med någon.

 

[Kolbeinn]

Jag skulle sova hos mamma igår men lyckades somna hemma hos mig. Vaknade i morse av att någon låste upp dörren och sen kom min gullehund farandes upp i sängen! Då var mamma här och lämnade honom, hon hade även lämnat en drick-kvarg och en ask geléhjärtan
Nu har jag färgat håret brunt och tar det bara jättelugnt idag. Ska snart dricka kaffe med en polare, sen ska jag passa gården/hästar/hundar/katter tills pappa kommer hem från Norge ( äntligen!! Då är det en veckas lugn igen på Sörbygård tills han sticker på jobb igen) så då ska jag passa på att rida 1-2 av mina hästar innan kvällsfodringen.

Idag mår jag helt okej. Mitt ex sa åt mig att skaffa Tinder för det är så kul, så det har jag gjort. Har ägnat dagen åt att skratta åt folks presentationer, vissa har sån sjukt kul humor!

Åhåååå äntligen brunett igen!

 

[Kiwifrukt]

@_Charlotte_, Jag har också telefonskräck, så jag förstår dig. Jag har inga problem med att svara i telefon (om det inte är en person som jag absolut, verkligen inte vill prata med), och nu för tiden har jag faktiskt kommit så pass långt att jag klarar av att ringa själv och typ avboka tandläkartider eller ringa veterinären om en vaccination. Det var pinsamt länge som mina föräldrar fick fixa det åt mig. Jag klarar hyfsat att ringa/ta emot samtal om jag har ett ärende, eller om personen i andra änden har ett ärende, så framför vi det och tack och hej då. Att kallprata om ingenting alls är det värsta jag vet, typ. Om det här är ett ställe som är insatta i psykisk ohälsa, och som dessutom noterat att du helst vill bli kontaktad via sms, och ändå envisas med att ringa, det tycker jag är dålig stil av dem. Det är en annan sak om det är en arbetsplats som inte har den inriktningen, då tycker jag inte man kan kräva det. Men i det här fallet, riktigt dåligt.

 

[Kolbeinn]

@_Charlotte_, Jag har också telefonskräck, så jag förstår dig. Jag har inga problem med att svara i telefon (om det inte är en person som jag absolut, verkligen inte vill prata med), och nu för tiden har jag faktiskt kommit så pass långt att jag klarar av att ringa själv och typ avboka tandläkartider eller ringa veterinären om en vaccination. Det var pinsamt länge som mina föräldrar fick fixa det åt mig. Jag klarar hyfsat att ringa/ta emot samtal om jag har ett ärende, eller om personen i andra änden har ett ärende, så framför vi det och tack och hej då. Att kallprata om ingenting alls är det värsta jag vet, typ. Om det här är ett ställe som är insatta i psykisk ohälsa, och som dessutom noterat att du helst vill bli kontaktad via sms, och ändå envisas med att ringa, det tycker jag är dålig stil av dem. Det är en annan sak om det är en arbetsplats som inte har den inriktningen, då tycker jag inte man kan kräva det. Men i det här fallet, riktigt dåligt.

Hehe, jag hade också otroligt länge att min mamma ringde mina ärenden. Det kan hända ibland fortfarande men nu inte för att jag tycker det är jobbigt (förutom förra veckan när ÄS inte ville ta emot mig, då blev det ett himla liv på mamma ).
Tillslut hade jag jobb i en telefonväxel så det KAN gå att "få bort". Men det är otroligt jobbigt.

 

[Kiwifrukt]

@Qelina, Du behöver så klart inte svara om du inte vill, men är det verkligen så klokt och genomtänkt att du som har en ätstörning ska äta en medicin där en vanlig biverkan verkar vara viktuppgång? Missförstå inte det här, för det är givetvis bra om du går upp i vikt, men eftersom du har de problem du har, känns det som något som bara riskerar att trigga ångesten?

 

[GoLightly]

Alltså hörrni... Det här har ingenting med beach att göra, men jag vill skriva av mig/klaga lite

Jag var förra veckan på besök på en potentiell praktikplats. Personen därifrån hörde av sig i början av veckan och frågade om jag har bestämt mig, och när jag inte hade det utan ville fundera lite till skulle hen höra av sig idag.

När jag var där frågade personen om jag är lättast att få tag på via mejl, sms eller telefonsamtal. Jag svarade sms eftersom jag har telefonfobi och (ibland) inte klarar att svara i telefon. Speciellt inte när jag mår allmänt sämre, som jag gör nu. Det antecknades att jag vill ha kontakt på sms. Stället är alltså "till för" folk med diverse psykiska problem, jag är således knappast den första med svårt för att prata i telefon.

Hur som helst. Förra gången ringde personen, och jag missade samtalet. Fick då ett sms om att jag skulle ringa upp hen. Idag har personen ringt minst två gånger igen, och jag klarar inte att svara Jag förstår att det låter helt idiotiskt för utomstående, det är ju bara att trycka på svara och börja prata, men det går inte. Det låser sig totalt, och skulle jag lyckas svara så kan jag inte prata istället
Vad göra? Känner mig så värdelös som inte ens kan svara i telefonen... Det blir ännu svårare när jag känner att jag måste tacka nej till erbjuden plats, eller helst fråga om det går att flytta fram det och se senare i vår om jag vill/klarar att börja då. För nu fungerar det inte, det känner jag om jag ska vara ärlig även om jag egentligen förstås VILL klara det redan nu.
Men eftersom jag måste säga nej, och då kommer få frågan varför, så är det ännu mer omöjligt att svara när hen ringer...

Så vad ska jag göra? Så jobbigt när jag speciellt sa att jag vill ha kontakt på sms, och personen skrev upp det, och ÄNDÅ envisas med att ringa eller bara skicka ett sms om att jag ska ringa... Jag vet att jag borde klara det, men hade jag gjort det hade jag väl inte sagt att jag vill ha kontakt via sms
Men kan jag smsa ändå, fast hen uppenbarligen vill prata i telefon?

Det är såpass att jag funderar på att "glömma" telefonen hemma när jag åker till stallet, bara för att ha en vettig ursäkt till varför jag inte svarat. När jag kommer hem igen har hen med all sannolikhet gått för dagen

Ja det tycker jag att du kan göra. Svara på sms och påminn om att du föredrar sms-kontakt. Vill personen prata om något som inte går att ta över sms så kanske ni kan boka tid för ett möte istället?

 

[Kiwifrukt]

Angående helgplanerna: Tanken var någon form av motion av fröken ponnyhäst idag och imorgon, sen vilodag för henne på söndag. Med någon form av förhoppning om att då hinna motionera för egen maskin i alla fall under söndagen. Dessutom ska jag lunchfodra alla hästarna på söndag, och då passade det egentligen allra bäst i schemat att hästen vilade då, annars måste jag åka till stallet mitt i lunchen hemma, eller så får hästarna en riktigt sen lunch, eller så blir min häst utan. Nu kraschade det fullständigt, för jag mådde verkligen piss psykiskt hela förmiddagen, och åkte rätt ner i ett totalt svart hål, återfall av stress/ångest deluxe. Det känns lite bättre nu, men det känns lika bra att låta hästen vila idag också, för att det inte ska gå ut över henne. Får fundera ut en lösning för lunchen på söndag, min häst brukar kunna förse sig med mat även om hon inte är i hagen just när den serveras, så i värsta fall får jag ge de andra och sen får hon äta resterna när hon är klar.

 

[Chili]

Hänger inte alls med här just nu! Har varit i min hemstad sedan onsdag och jobbat och varit/är trööööött... Igår gick jag en promenad om hela 1,8 km på kvällen och på lunchen gick jag en runda i stan på kanske 15 min eller så. Sen dödstrött hela kvällen.

Idag är jag också dödstrött men ska ta mig i kragen och kolla på tapeter, eftersom renovering är en stor anledning till att jag är här. Träning? Pppffff... Jag VILL men jobbet har lite sugit musten ur mig just nu. I helgen ska jag greja i torpet, osäkert med vad men även om det inte blir så tungt så är man i alla fall igång hela dagen och inte så där äckligt stillasittande som jag annars är. På söndag är en skogspromenad inplanerad innan jag far härifrån.

Nästa vecka är planen att börja promenera hem från jobbet! 2,6 km enkel väg ungefär. Blir fint.

Känner att jag ändå hittat motivation (igen) men det går trögt nu. Och vädret är inte direkt upplyftande, det ligger en grå handduk över staden som ömsom regnar, ömsom snöar...

 

[Wega]

Min helg kommer nog bli väldigt lugn, 12h på jobbet idag så kommer vara helt slut ikväll. Imorgon blir det nog mest mys, kanske en promenad, och på söndag räknar jag med att bli inringd till jobbet så... Men ibland är det skönt att bara ta det lugnt, ingen stress och ingen press behövs också ibland

 

[LindgrenV]

Träningspasset avklarat. Maxpulstest på cykel och sedan 30 min löpning. Totalt en timmes träning. Länge sedan jag var så svettig

 

[Qelina]

@Qelina, Du behöver så klart inte svara om du inte vill, men är det verkligen så klokt och genomtänkt att du som har en ätstörning ska äta en medicin där en vanlig biverkan verkar vara viktuppgång? Missförstå inte det här, för det är givetvis bra om du går upp i vikt, men eftersom du har de problem du har, känns det som något som bara riskerar att trigga ångesten?

Jag vet, jag känner själv likadant men vi har nått vägs ände när det gäller mediciner och mitt mående är lite av en katastrof och har varit under en så hemskt lång tid även om jag kommer in i djupare svackor ibland. Jag har varit inlagd med Anafranildropp (starkaste antideppmedicien som finns i droppformat för att snabba på effekten eftersom det var akut), ätit massor olika mediciner och fått ECT behandling så det finns liksom inte mycket kvar att välja på. Jag äter redan en medicin som brukar ge viktuppgång men inget har hänt med den (Zyprexa) och tidigare ätit andra mediciner med de biverkningarna och jag hat tvekat i månader eller år innan jag gått med på varje medicin.

Jag är jätte nervös men märker jag att jag går upp kommer jag dra ner på maten eller sluta med medicinen beroenden på hur mycket jag går upp och om det jag går upp är vätska så får jag hitta något sätt att bli av med den på utan att dra ner på maten, men är det fettvikt kommer jag göra någon förändring. Om medicinen ger effekt så kanske det innebär att jag kommer behöva ta bort mina smörgåsar på kvällen för att inte gå upp i vikt, får se helt enkelt.

 

[LindgrenV]

Jag är jätte nervös men märker jag att jag går upp kommer jag dra ner på maten eller sluta med medicinen beroenden på hur mycket jag går upp och om det jag går upp är vätska så får jag hitta något sätt att bli av med den på utan att dra ner på maten, men är det fettvikt kommer jag göra någon förändring. Om medicinen ger effekt så kanske det innebär att jag kommer behöva ta bort mina smörgåsar på kvällen för att inte gå upp i vikt, får se helt enkelt.

Nej. Här är det BARA ätstörningen som pratar. Om du går upp i fettvikt är det bra - det är ju det du ska göra! Du ska inte gå ned i vikt och du ska inte äta mindre. Hårt men sant!

 

[LindgrenV]

Jag funderar lite på vad jag ska äta till middag.. Har så mycket att välja på för en gångs skull och är lite småsugen på allt

Bovetegröt med jordgubbssylt och mjölk
Omelett med slaktarkorv (99% kött! )
Kokt ägg, broccoli och aioli / majonnäs
Citronkvarg med frysta hallon
Stekt ägg och bacon

Har även frysta matlådor bestående av köttfärsgryta, men de är mest nödfallsmat

 

[cili]

Nej. Här är det BARA ätstörningen som pratar. Om du går upp i fettvikt är det bra - det är ju det du ska göra! Du ska inte gå ned i vikt och du ska inte äta mindre. Hårt men sant!

Och muskelvikt, vill jag lägga till! För även musklerna syns på vågen, även fast dom är enbart bra för kroppen. Fettvikten är också bra för kroppen om man inte har tillräckligt av den varan, tänk på att det finns viktiga vitaminer som ska lagras in där!

 

[Qelina]

Alltså det är så svårt det här med hunden, han är så omotiverad till promenader, han stannar hela tiden, går i sin egna lilla värld och från att ha varit typ 100% på inkallningar kommer han lite när det passar. Jag tror han tycker jag är en tråkig matte just nu, jag är deprimerad vilket han känner av och påverkas tydligt av men också att jag inte orkat träna med honom, jag blir inte lika spännande då och han tycker det blir tråkigt att gå samma gamla rundor. Men jag har verkligen inte haft ork att träna nya saker eller vara spännande och jag försöker vara uppmuntrande till honom men han känner ju av hur jag mår. Idag tog jag tag lite i det och ska försöka lägga in lite trick och träning under promenaderna iaf på minst en av dagens promenader. Och i april börjar kursen så då blir det ju ändring men vill ha ändring nu. Måste rycka upp mig själv!
Känner pressen på mig, jag är ju inte glad och rolig nu och nu måste jag vara det iaf.

 

[Qelina]

Något helt annat, var hos sjukgymnasten på psyk, fick göra en självskattning på hur min kropp ser ut, det fanns bilder på kroppar från 1-9 där 1 var helt otroligt mager, anorektisk,typ döende, så som jag antar att jag såg ut förr fast jag inte såg det då. Och sen 9 som var väldigt, väldigt överviktig. Jag valde att jag ser ut som en nummer 6 men känner mig som en 9a. När sjukgymnasten skulle göra sin bedömning pekade hon på bild nummer 2 och sa att jag låg på den nivån men att det lutade mer åt nummer 1 än åt 3. Tjejen på bild två var så uppenbart sjuk och mager, riktigt, riktigt sjuk. Jag kan inte ta in det, är jag verkligen så smal? Så sjukt att jag tror att jag är så mycket större, hon sa att om vi frågade vem som helst på stan så skulle alla hålla med om den bilden. Är jag alltså smal fortfarande? Kan inte fatta det.

 

[LindgrenV]

Och muskelvikt, vill jag lägga till! För även musklerna syns på vågen, även fast dom är enbart bra för kroppen. Fettvikten är också bra för kroppen om man inte har tillräckligt av den varan, tänk på att det finns viktiga vitaminer som ska lagras in där!

Precis! Och ger man inte kroppen det den behöver (dvs FÖDA) så kan man leta i skyarna efter musklerna. Och @Qelina med tanke på att det gått så långt med din anorexi och undervikt så har du inte så mycket av den grundstyrkan din kropp behöver, och för att bygga upp den måste du också mata kroppen. Det betyder inte att dra in kvällssmörgåsarna, utan på att jobba ytterligare på att lägga till födoämnen till kosten. Du är inte frisk och fortfarande underviktig - alltså behöver du ALLT du stoppar i dig.