Beach 2015

[Wega]

@Wega Hur går det med sötsuget? Har något av våra tips visat sig vara effektiva för dig?

Jag har ätit himla taskigt i helgen så tyvärr har jag inte riktigt utvärderat det så bra som jag borde ha gjort .

Men, rådet jag fick av @Tassetass om att äta något litet en halvtimme innan middag har faktiskt funkat ganska bra! Men för att minimera riskerna för att falla ner i sockerfällan så letar jag även med ljus och lykta efter något att sysselsätta mig med på kvällarna. Min pojkvän tycker att jag är lite udda när jag sitter och målar i målarböcker för barn, men vadfan, jag är estetiskt-efterbliven och kan inte rita på fri hand alls . Förslag på lämpliga aktiviteter mottages tacksamt!

 

[Qelina]

@Ninnurur Åh kära du, jag förstår din frustration. Men jag kan lova att ingen vettig människa någonsin skulle tänka att du är fet och vidrig. Snarare blir de imponerade när de ser hur mycket du kämpar och att du tränar och försöker sköta kosten. Tror du det finns någon kaloribov i din mat som ställer till det? Något litet som du äter eller dricker utan att reflektera över det? Har du provat att skriva matdagbok och verkligen föra in allt,även mjölk i kaffe och den där extra frukten osv? Säger inte att man blir tjock av det men om det är många sådana där små saker så påverkar det så klart vikten. Hur mycket rör du dig i vardagen? Har du fått kolla sköldkörteln?

Att kämpa i motvind känns det som att det är det enda jag gör hela tiden. Jag bara kämpar och kämpar med ätstörningen men kommer ingenstans. Står still eller backar och är så sjukt trött på det. Jag ser mig själv som så tjock fast jag vet att mitt BMI säger undervikt.

 

[Nixehen]

@snow - starkare och friskare ja, men jag ser fortfarande ett fläskberg i spegeln, bara med mer hängande hud nu. Är inte ett dugg stolt över min kropp. Vill nästan inte få jobb för då tvingas jag klä mig i vanliga kläder och kan inte dölja mig i pösiga mjukisbyxor. På gymmet kan jag ha tights, men jag skäms som en hund när jag till och med hör fläsket fladdra när jag rör mig

@Kiwifrukt - min syster opererades också för ett år sen men hon är ju inte frisk i kroppen för det. Snarare sådär "skinnyfat" numera. Hennes energibrist beror nog inte bara på krävande jobb. Så nej, operation vill jag undvika i största möjliga mån! Jag vill inte riskera att dottern blir föräldralös.

@Qelina - nej, kroppen är verkligen ingen maskin! Däremot så börjar jag fundera på på om det är något genetiskt som hindrar viktnedgången för mig, men är rädd att bara motas mot operation om jag kontaktar sjukvården. Kände att studien hade kanske kunnat hjälpa för det.

@Silversky - jo, min kropp mår ju betydligt bättre på insidan. Men utsidan gör att huvudet mår dåligt.


Jag har varit överviktig hela mitt liv. Till och med i tonåren när jag spelade elitbasket, red och gymmade parallellt med varandra såpass mycket att jag tränade mig sjuk tillslut, så var jag ändå tjock. Jag har haft ätstörningar med självsvält utan att vikten påverkats nämnvärt. Jag är så jävla less nu, men jag har ingen aning om vad jag ska göra förutom att tvinga mig till att äta soppor. Det känns som att jag får välja mellan att äta mat och vara olycklig för att jag är fet eller leva på soppor och vara olycklig för att det är så jävla vidrigt i längden. Blä!

Har inget direkt vettigt att komma med förutom att du inte är ensam. You and me both liksom.

 

[Ackio]

Jag har varit överviktig hela mitt liv. Till och med i tonåren när jag spelade elitbasket, red och gymmade parallellt med varandra såpass mycket att jag tränade mig sjuk tillslut, så var jag ändå tjock. Jag har haft ätstörningar med självsvält utan att vikten påverkats nämnvärt. Jag är så jävla less nu, men jag har ingen aning om vad jag ska göra förutom att tvinga mig till att äta soppor. Det känns som att jag får välja mellan att äta mat och vara olycklig för att jag är fet eller leva på soppor och vara olycklig för att det är så jävla vidrigt i längden. Blä!

Finns på FB chatten

 

[Wega]

Tack! Så fina ni är! Jag börjar väl bli rejält less på att kämpa bara. Det verkar ju som att det ska till ett rejält kaloriunderskott och ketos för att min kropp ska reagera. Att äta vettigt och träna hjälper inte. Minsta lilla jag släpper efter med maten går jag upp igen. Hade verkligen velat få svar på vad det kan bero på... Sen har jag en vän som väldigt lättvindigt fick en gbp och har gått ner 60 kg på 6,5 månader, trots att hon knappt skött sig utan stundom levt på modifast och chips. Och även om jag vet att det inte är bra någonstans, varken mentalt eller kroppsligt hos henne, så kan jag inte låta bli att bli avundsjuk. Jag kämpar som fan och hon har knappt lyft ett finger men kommit fram mycket snabbare än vad jag har jag vill inte opereras, men jag är less på att vara tjock och att kämpa så förbannat utan något resultat...

Har du kollat upp detta med en läkare? Sköldkörteln vet jag kan ställa till en hel del med vikten?

Jag personligen är helt emot de där GB-operationerna, folk kanske blir smala men huvudet hänger ju oftast inte med alls. Men jag förstår att det är jobbigt att du kämpar arslet av dig men inget händer på vågen, du har fått så himla bra råd och synpunkter på det redan så jag hoppar över den delen. Men jag tror på dig och det kommer lösa sig!

 

[Ackio]

Idag slutade det med över 1 mil i promenader. Rätt nöjd. Gav mig på att börja gå in mina nya skor. Lite skoskav men inte pga skorna i sig utan att jag fick in nått gruskorn som skavde långt ner mot hälen på mig. Tur det inte känns när jag tar på mig gamla skorna så kommer inte hindra mig från att gå i morgon. Idag blev jag faktiskt sugen på fisk och spenat vilket blev till middag.

Jag har sista dygnet fått lite mer lust och energi i kroppen vilket är otroligt skönt. Lyckats diska och tvätta hemma vilket känts motigt så en av tre tvättkorgar är HELT tom och de andra två halvtomma istället för att tvätten väller ut över golvet med hemma.

 

[Ninnurur]

@Ninnurur Åh kära du, jag förstår din frustration. Men jag kan lova att ingen vettig människa någonsin skulle tänka att du är fet och vidrig. Snarare blir de imponerade när de ser hur mycket du kämpar och att du tränar och försöker sköta kosten. Tror du det finns någon kaloribov i din mat som ställer till det? Något litet som du äter eller dricker utan att reflektera över det? Har du provat att skriva matdagbok och verkligen föra in allt,även mjölk i kaffe och den där extra frukten osv? Säger inte att man blir tjock av det men om det är många sådana där små saker så påverkar det så klart vikten. Hur mycket rör du dig i vardagen? Har du fått kolla sköldkörteln?

Att kämpa i motvind känns det som att det är det enda jag gör hela tiden. Jag bara kämpar och kämpar med ätstörningen men kommer ingenstans. Står still eller backar och är så sjukt trött på det. Jag ser mig själv som så tjock fast jag vet att mitt BMI säger undervikt.

Ja du, jag vet att min kropp suger åt sig som en svamp av ljusa kolhydrater (pasta, ris, potatis, bröd etc), men när man bor ensam med barn är det väldigt svårt att laga separat mat. Man vet aldrig hur mycket dottern behagar äta och det kommer slängas mycket mat om vi inte ska äta samma. Men ska jag få ändring på det här så lär jag göra så ändå. Min kropp mår bra av typ lchf utan f. Min kulinariskt intresserade hjärna mår skit av sån mat. Så jag mår ju dåligt på ett eller annat sätt vad jag än gör, och då känns det enklar att ge upp allt

 

[cili]

Ja du, jag vet att min kropp suger åt sig som en svamp av ljusa kolhydrater (pasta, ris, potatis, bröd etc), men när man bor ensam med barn är det väldigt svårt att laga separat mat. Man vet aldrig hur mycket dottern behagar äta och det kommer slängas mycket mat om vi inte ska äta samma. Men ska jag få ändring på det här så lär jag göra så ändå. Min kropp mår bra av typ lchf utan f. Min kulinariskt intresserade hjärna mår skit av sån mat. Så jag mår ju dåligt på ett eller annat sätt vad jag än gör, och då känns det enklar att ge upp allt

Kan du byta en del av de kolhydraterna mot sallad? Då behöver du inte göra separat mat, bara mindre pasta/ris/etc och mer sallad. Det går ju dessutom att slänga ihop en stor salladsskål och ha den att ta av i några dagar så slipper du stå och fixa med det vid varje matlagning

 

[Ninnurur]

Har du kollat upp detta med en läkare? Sköldkörteln vet jag kan ställa till en hel del med vikten?

Jag personligen är helt emot de där GB-operationerna, folk kanske blir smala men huvudet hänger ju oftast inte med alls. Men jag förstår att det är jobbigt att du kämpar arslet av dig men inget händer på vågen, du har fått så himla bra råd och synpunkter på det redan så jag hoppar över den delen. Men jag tror på dig och det kommer lösa sig!

Inte nu men i tonåren var det nån läkare som mumlade om struma men då var det ingenting. Jag hade körtelfeber och halsfluss samtidigt och var sjuk i ett halvår, då togs alla möjliga tester på mig men allt var negativt. Ska se om jag orkar kontakta läkaren igen snart. Är bara rädd att få höra att jag bara ska fortsätta eller bli remitterad till överviktsenheten. Och jag orkar nog inte hantera det riktigt om det blir så.

 

[Ackio]

Jag kan inte laga separat mat med tre barnmen jag undviker ändå den mängd som erbjuds av pasta mm. Sen är jag envis på göra matlådor av allt som blir över så man slipper känna att slänga. Pasta kan användas i sallad med dagen efter tex osv. Man får uppfinna massa saker. Se bara min ensamma skiva köttfärslimpa övergiven i kylen

 

[Ninnurur]

Kan du byta en del av de kolhydraterna mot sallad? Då behöver du inte göra separat mat, bara mindre pasta/ris/etc och mer sallad. Det går ju dessutom att slänga ihop en stor salladsskål och ha den att ta av i några dagar så slipper du stå och fixa med det vid varje matlagning

Problemet då är att min knasiga unge inte äter något annat än sallad till mat och hon behöver ha riktig mat för hon blir för smal löjligt fort när hon äter dåligt. Jag brukar äta sallad till lunch, men kolhydraterna kommer ju till middagen ändå. När vi äter hos föräldrarna är det lättare att byta ut, då äter mamma också annat, men hemma är det svårt.

 

[Qelina]

Träningen gick ganska bra, jag blev lagom trött och det var svårt att ta sig upp för trapporna hemma hos mig (bor på fjärde våningen) efteråt så det kändes att jag jobbat. Skulle kunnat ta ut mig lite mer men mitt knä krånglar och gör ont så det var svårt. Rädd för att kroppen inte ska palla träningen nu när jag precis köpt ett årskort på gymmet Haft problem med knät sen jag var typ 8 år och i vissa perioder är det hemskt och jag kan knappt gå, men jag försöker ett tag till med träningen. Annars får jag dra ner lite på träningen eller hitta något bra stöd för knät. Jag har ett knäskydd som stabiliserar knät i storlek small men jag har för smala ben för det så det glider bara ner. Ska leta runt efter alternativ.

Det är bara så tråkigt att jag inte kan träna bara för att det är roligt, kalorier och förbränning och kompensationstankar kommer direkt in i bilden. Jag vill ju bara träna för att bygga upp muskler och bli stark och frisk och ha roligt. Men ätstörningen kan så klart inte låta mig ha något roligt ifred utan den lägger sig i allt i mitt liv.

Har inte klarat att äta middag på ett par veckor nu och samtidigt har jag börjat träna 3 ggr/vecka och idag när jag vägde mig hade jag gått ner i vikt, 1,5 kg på en vecka men 2,3 kg från maxvikten för ett par veckor sedan. En vikt säger ju inget så jag ska inte lägga så stort fokus på det utan låta det gå några veckor och se var trenden pekar. Min vikt har gått upp och ner så mycket senaste tiden så imorgon väger jag antagligen mer än idag och sen dagen efter det mindre igen. Men jag ska försöka att väga mig max 1 g/vecka. Börjar känna en viss trygghet i att min vikt håller sig inom ett visst intervall där den kan diffa 1-1,5 kg upp och ner och att jag inte ska gripas av panik en dag då vågen pekar uppåt.

Mitt mål är att gå ner 1 kg till, inte för att jag tror att jag kommer känna mig färdig då utan för att det är den högsta vikten jag kan tänka mig att tolerera även fast det känns som den är typ 10 kg för hög. Men samtidigt vill jag inte dra ner ännu mer på maten och hamna i en ond cirkel med mer träning och mindre mat så det får ta den tid det tar och blir det inte så så får jag acceptera att min kropp inte vill väga så lite.

 

[cili]

Problemet då är att min knasiga unge inte äter något annat än sallad till mat och hon behöver ha riktig mat för hon blir för smal löjligt fort när hon äter dåligt. Jag brukar äta sallad till lunch, men kolhydraterna kommer ju till middagen ändå. När vi äter hos föräldrarna är det lättare att byta ut, då äter mamma också annat, men hemma är det svårt.

Finns det någon möjlighet att bara äta en liten portion med henne, och sen när hon ätit upp så tar du en skål sallad då? eller när hon somnat? Så får du en större portion, men utan att behöva äta lika mycket snabba kolhydrater

 

[Chili]

@Ninnurur Kram på dig! Tycker du kämpar så himla bra men bakslag och tillfällen då man mår skit måste nog komma de också. Man kan inte vara pepp och på hugget jämt, speciellt inte när det känns som om allt går fel. Men om det varit så svårt för dig i hela ditt liv, sedan tonåren, att gå ner i vikt så håller jag med ovanstående om att det kanske är nåt som är knas i kroppen? Förstår dock till fullo om du inte är så sugen på att knata till sjukhuset...

Och @cili, vilken jäkla skit att de inte lyssnar på dig! Usch vad sur jag blir. Jag har sett allehanda misstag på nära hand från vården och jag blir så matt. Nej de är inga maskiner, ja de kan också fela. Men de jobbar med riktiga människor och våran hälsa, och det är en ganska så viktig sak. Hoppas du orkar kämpa på ändå!

KL

Spelade badminton ikväll och vid ett tillfälle lyckades jag pressa mitt knä så det trycktes för långt bakåt. Äcklig jäkla känsla alltså! Gör lite ont men inte så farligt, värst är instabiliteten. Nu är det uttänjt igen och jag får passa mig när jag går, det trycks lätt bakåt igen känner jag. Jag som varit så duktig och lärt mig att både gå och stå på ett sätt som inte översträcker knäna! Nu får jag överdriva och verkligen knäa. Fnöööööö....

Så hej på er, bakslagsklubben. Kan säga att jag skiter i att knäna gör ont nu. Ska intala mig att det bara är som träningsvärk för jag måste träna upp dem, det här går ju inte. Det gick ju över på en vecka denna gång (fast är fortfarande väldigt ömt om jag visiterar knäna).

 

[Qelina]

Just det, dagen träning blev 2 timmar promenad och 1 timme fuego

 

[cili]

Träningen gick ganska bra, jag blev lagom trött och det var svårt att ta sig upp för trapporna hemma hos mig (bor på fjärde våningen) efteråt så det kändes att jag jobbat. Skulle kunnat ta ut mig lite mer men mitt knä krånglar och gör ont så det var svårt. Rädd för att kroppen inte ska palla träningen nu när jag precis köpt ett årskort på gymmet Haft problem med knät sen jag var typ 8 år och i vissa perioder är det hemskt och jag kan knappt gå, men jag försöker ett tag till med träningen. Annars får jag dra ner lite på träningen eller hitta något bra stöd för knät. Jag har ett knäskydd som stabiliserar knät i storlek small men jag har för smala ben för det så det glider bara ner. Ska leta runt efter alternativ.

Det är bara så tråkigt att jag inte kan träna bara för att det är roligt, kalorier och förbränning och kompensationstankar kommer direkt in i bilden. Jag vill ju bara träna för att bygga upp muskler och bli stark och frisk och ha roligt. Men ätstörningen kan så klart inte låta mig ha något roligt ifred utan den lägger sig i allt i mitt liv.

Har inte klarat att äta middag på ett par veckor nu och samtidigt har jag börjat träna 3 ggr/vecka och idag när jag vägde mig hade jag gått ner i vikt, 1,5 kg på en vecka men 2,3 kg från maxvikten för ett par veckor sedan. En vikt säger ju inget så jag ska inte lägga så stort fokus på det utan låta det gå några veckor och se var trenden pekar. Min vikt har gått upp och ner så mycket senaste tiden så imorgon väger jag antagligen mer än idag och sen dagen efter det mindre igen. Men jag ska försöka att väga mig max 1 g/vecka. Börjar känna en viss trygghet i att min vikt håller sig inom ett visst intervall där den kan diffa 1-1,5 kg upp och ner och att jag inte ska gripas av panik en dag då vågen pekar uppåt.

Mitt mål är att gå ner 1 kg till, inte för att jag tror att jag kommer känna mig färdig då utan för att det är den högsta vikten jag kan tänka mig att tolerera även fast det känns som den är typ 10 kg för hög. Men samtidigt vill jag inte dra ner ännu mer på maten och hamna i en ond cirkel med mer träning och mindre mat så det får ta den tid det tar och blir det inte så så får jag acceptera att min kropp inte vill väga så lite.

Är det du eller ätstörningen som vill gå ner ett kilo?

När det gäller knät kanske det är bra med styrketräning för att stärka det. Ta det försiktigt med steg i sidled och sånt om det gör ont, för det påfrestar. Och för att stärka upp musklerna som skyddar knät behöver kroppen få något att bygga av, dvs mat (speciellt protein).
Kör lite balansövningar hemma för att stärka musklerna runt knät. T.ex. stå på ett ben när du borstar tänderna. Det blir lite träning varje dag, men inte så mycket att det kommer överanstränga dom.

 

[Ninnurur]

Finns det någon möjlighet att bara äta en liten portion med henne, och sen när hon ätit upp så tar du en skål sallad då? eller när hon somnat? Så får du en större portion, men utan att behöva äta lika mycket snabba kolhydrater

Mjo, men då blir den andra portionen istället för kvällsfika då det blir ju lite fel. Men jag får försöka komma på någon lösning. Här om kvällen åt ungen 10 körsbärstomater och en bit gurka till middag

 

[Ninnurur]

@Chili - tack för pepp! Man har väl bakslag som sagt. Hoppas jag kan peppa ännu mer med ptn imorrn också. Se vad hon tycker om att kolla upp kroppen. Jag har för övrigt varit överviktig nästan sedan jag föddes. Blev aldrig av med babyhullet och var alltid både längre och tjockare än alla klasskamrater. Mobbades för det och hanterade det med att äta mer. Galet kass cirkel!

 

[cili]

@Ninnurur Kram på dig! Tycker du kämpar så himla bra men bakslag och tillfällen då man mår skit måste nog komma de också. Man kan inte vara pepp och på hugget jämt, speciellt inte när det känns som om allt går fel. Men om det varit så svårt för dig i hela ditt liv, sedan tonåren, att gå ner i vikt så håller jag med ovanstående om att det kanske är nåt som är knas i kroppen? Förstår dock till fullo om du inte är så sugen på att knata till sjukhuset...

Och @cili, vilken jäkla skit att de inte lyssnar på dig! Usch vad sur jag blir. Jag har sett allehanda misstag på nära hand från vården och jag blir så matt. Nej de är inga maskiner, ja de kan också fela. Men de jobbar med riktiga människor och våran hälsa, och det är en ganska så viktig sak. Hoppas du orkar kämpa på ändå!

KL

Spelade badminton ikväll och vid ett tillfälle lyckades jag pressa mitt knä så det trycktes för långt bakåt. Äcklig jäkla känsla alltså! Gör lite ont men inte så farligt, värst är instabiliteten. Nu är det uttänjt igen och jag får passa mig när jag går, det trycks lätt bakåt igen känner jag. Jag som varit så duktig och lärt mig att både gå och stå på ett sätt som inte översträcker knäna! Nu får jag överdriva och verkligen knäa. Fnöööööö....

Så hej på er, bakslagsklubben. Kan säga att jag skiter i att knäna gör ont nu. Ska intala mig att det bara är som träningsvärk för jag måste träna upp dem, det här går ju inte. Det gick ju över på en vecka denna gång (fast är fortfarande väldigt ömt om jag visiterar knäna).

Ja jag blir också less. Jag sa verkligen att jag känner mig så himla stressad och vet inte hur jag ska hantera det, att jag varit sjukskriven för utbrändhet och inte vill hamna där igen så nu vill jag fånga upp det i tid. Då borde dom ju ta det på allvar kan man ju tycka.

Är det fram eller baksida som gör ont på knäna?

 

[Chili]

Ja jag blir också less. Jag sa verkligen att jag känner mig så himla stressad och vet inte hur jag ska hantera det, att jag varit sjukskriven för utbrändhet och inte vill hamna där igen så nu vill jag fånga upp det i tid. Då borde dom ju ta det på allvar kan man ju tycka.

Är det fram eller baksida som gör ont på knäna?

Det är i alla fall bra att du själv är medveten om det så du inte springer in i väggen utan att ha en aning om det. Nu kan du i alla fall försöka jobba på det själv, på något sätt. Det är nog värre att inte märka något förrän det är för sent.

Det gör ont på framsidan, precis ovanför knäskålen och kanske lite precis nedanför den också. Det är mest på ovansidan det känns när det trycks bakåt sådär och man känner verkligen hur det flyttar sig inuti knäet på ett sätt som det inte ska göra...