Beach 2016

Status
Stängd för vidare inlägg.
Uppsnack med PT idag! Imorgon ska vi göra något sorts rörelsetest och sedan ska vi träffas en gång i veckan under maj månad, mellan träffarna kommer jag ha ett pass som ska göras två gånger (samma pass som på träffen). Framåt juni ska vi utvärdera och se om vi ska köra vidare med samma upplägg eller om han ska börja tråckla ihop andra pass som jag ska göra själv. Han ska snickra ihop en snygg plan som sträcker sig över hela sommaren, har totalt 20 PT-pass till förfogande så jag kommer kunna få mycket vägledning.

Kommer bli bra det här!

Låter ju kanon!

Lite nyfiken, hur upplever du att det har varit att komma tillbaka efter graviditeten? Träningsmässigt, alltså. Annorlunda mot vad du trodde?
 
Försöker peppa mig att komma ut på en pytterunda med cykeln. Febern är borta och trycket i bihålorna har minskat, så det vore inte helt fel att komma ut en sväng för att känna hur det känns. Men samtidigt som jag är vansinnigt rastlös efter min ofrivilliga långvila är det oerhört motigt att klä på sig för att gå ut. Vädret ser inte jättekul ut och det ska tydligen börja regna senare, så det är lite nu eller aldrig (för att ge sig ut och cykla i regn tätt inpå en förkylning känns inte så smart). Men det är bara att göra, eller hur var det? ;)
 
Jag har precis kört ett kort men effektivt styrkepass ute i trädgården! :) 25 minuter, plus uppvärmning innan och lite stretch/rörlighet efteråt. Gjorde tre cirklar, två varv av vardera cirkel, ungefär en minuts vila mellan varje cirkel. Här är passet om någon är intresserad:

Cirkel 1:
  • Armhävningar 10 st
  • Utfallsgång 10 st per sida
  • Situps 10 st
Cirkel 2:
  • Omvänd rodd 10 st (byggde en ställning av två stolar och ett järnspett :D funkar helt ok)
  • Knäböj med gummiband 10 st (gummibandet gjorde att rumpan fick mycket bättre kontakt, stor skillnad för mig!)
  • Plankan 1 min
Cirkel 3:
  • Rakt marklyft till press över huvudet med kettlebell 10 st
  • Hopprep 50 hopp
  • Burpees 10 st
Var hyfsat trött i tredje cirkeln :laugh:
 
Försöker peppa mig att komma ut på en pytterunda med cykeln. Febern är borta och trycket i bihålorna har minskat, så det vore inte helt fel att komma ut en sväng för att känna hur det känns. Men samtidigt som jag är vansinnigt rastlös efter min ofrivilliga långvila är det oerhört motigt att klä på sig för att gå ut. Vädret ser inte jättekul ut och det ska tydligen börja regna senare, så det är lite nu eller aldrig (för att ge sig ut och cykla i regn tätt inpå en förkylning känns inte så smart). Men det är bara att göra, eller hur var det? ;)

Ut med dig! :D Men ta det lugnt och känn efter hur kroppen svarar :)
 
Ut med dig! :D Men ta det lugnt och känn efter hur kroppen svarar :)
Kom ut precis när det började droppa lite smått från himlen, men som tur var blev det inte värre än så under tiden jag var ute :) .
Tog 8 km på en dryg halvtimme inkl stopp vid några trafikljus. Så det blev ändå lite fart (så gott det går på en cykelbana med många korsande bilvägar), men utan att trycka på för mycket. Låg på pratvänlig nivå hela sträckan (vilket för övrigt är ett alldeles utmärkt mått på intensitet!). Nu återstår det bara att se hur kroppen reagerar på det där, blir jag inte sämre så får det bli åtminstone en mil imorgon.
 
Låter ju kanon!

Lite nyfiken, hur upplever du att det har varit att komma tillbaka efter graviditeten? Träningsmässigt, alltså. Annorlunda mot vad du trodde?

Konditionsmässigt var det inga problem, skulle jag vilja säga. Jag var och körde spinning inte så långt efter förlossningen och det gick finfint. Styrke- och balansmässigt däremot, där har det varit mer kämpigt. Tog lång tid innan foglossningssmärtorna gav med sig, tog ett halvår innan jag kunde göra ett utfallssteg utan smärta). Det är först nu på sistone, dvs efter ett år, som bäckenbotten slutat kännas som en hängmatta och jag kan belasta med mer än bara kroppsvikt.

Märk då väl att jag har ju inte tränat särskilt bra eller regelbundet sedan förlossningen, men det är för att jag inte prioriterat det. Första nio månaderna "jobbade" ju jag och när jag kom hem ville jag hänga med ongen. Det är därför jag gör den här satsningen nu, eftersom jag efter den här terminen kommer vara ledig hela sommaren och sedan ska jag skriva uppsats och ongen börjar på förskola = jag får flexibelt schema där träningen kan göras t.ex. på lunchen.
 
Det är som "En svensk klassiker" fast man får flera veckor på sig för varje moment och det görs hemifrån :) Som namnet antyder är det Ica som ligger bakom :D Just nu pågår Vätternrundan, dvs cykelmomentet och man har 9 veckor på sig att cykla 300 km. Vartefter man klarar av kilometrar får man lite kul rabatter laddade på Ica-kortet, alldeles nyss var jag iväg och utnyttjade rabatter på färska hallon, färsk mango och salladsmix :d Sen får man erbjudanden från samarbetspartners också.

Från tråden är jag och @cili med, vet inte om någon annan också deltar?

Jag har inte varit med i tråden (hittills) men har också hittat Ica-klassikern! Anmälde mig i går och sitter just och laddar för de första 32 km cykel som ska göras i kväll. Kul grej av Ica! :up:
 
Tack! Det var lite dålig timing att cykla förbi valborgsfirandet vid stranden två gånger på samma runda, jag fick kryssa mellan alla gående och slashas-cyklister, men kom runt min favoritcykelrunda välbehållen och inte allt för söligt. Det är länge sedan jag cyklat den nu, så gott att komma igång igen.

Men när man tänker på att den rundan bara är lite drygt en tiondel av VR, så är jag ganska nöjd med att få dela upp de där trettio milen på några dagar... eller kanske... veckor. :)
 
Fy farao, nu måste jag få gnälla lite här! Jag sitter i London och har precis vinkat av mina två kompisar som gett sig av till en Moulin Rouge-bal i stan som jag också hade köpt dyr biljett till, fixat klänning, och planerat en massa. Efter att ha varit ute i stan i ett par timmar i dag var jag dock helt utslagen; hostan är värre, huvudet är helt igenkört och jag har varken smak eller röst kvar. Jag får alltså snällt ligga i sängen begraven i näsdukar, idominsalva och hostmedicin medan mina kompisar är ute och roar sig på ett event som jag sett fram emot i en månad. Usch vad ledsen och besviken jag är! :cry:
 
Konditionsmässigt var det inga problem, skulle jag vilja säga. Jag var och körde spinning inte så långt efter förlossningen och det gick finfint. Styrke- och balansmässigt däremot, där har det varit mer kämpigt. Tog lång tid innan foglossningssmärtorna gav med sig, tog ett halvår innan jag kunde göra ett utfallssteg utan smärta). Det är först nu på sistone, dvs efter ett år, som bäckenbotten slutat kännas som en hängmatta och jag kan belasta med mer än bara kroppsvikt.

Märk då väl att jag har ju inte tränat särskilt bra eller regelbundet sedan förlossningen, men det är för att jag inte prioriterat det. Första nio månaderna "jobbade" ju jag och när jag kom hem ville jag hänga med ongen. Det är därför jag gör den här satsningen nu, eftersom jag efter den här terminen kommer vara ledig hela sommaren och sedan ska jag skriva uppsats och ongen börjar på förskola = jag får flexibelt schema där träningen kan göras t.ex. på lunchen.

Tack för svaret :) Jag tycker sånt här är himla intressant. Tycker det låter strålande med planen :)
 
Jag har inte varit med i tråden (hittills) men har också hittat Ica-klassikern! Anmälde mig i går och sitter just och laddar för de första 32 km cykel som ska göras i kväll. Kul grej av Ica! :up:

Kul! :) Ja, himla rolig grej - och jag har fått (ännu) större respekt som gör den riktiga klassikern... Tänk att cykla de här 30 milen på en och samma dag :crazy:
 
Fy farao, nu måste jag få gnälla lite här! Jag sitter i London och har precis vinkat av mina två kompisar som gett sig av till en Moulin Rouge-bal i stan som jag också hade köpt dyr biljett till, fixat klänning, och planerat en massa. Efter att ha varit ute i stan i ett par timmar i dag var jag dock helt utslagen; hostan är värre, huvudet är helt igenkört och jag har varken smak eller röst kvar. Jag får alltså snällt ligga i sängen begraven i näsdukar, idominsalva och hostmedicin medan mina kompisar är ute och roar sig på ett event som jag sett fram emot i en månad. Usch vad ledsen och besviken jag är! :cry:

Nä vad tråkigt! :( Usch, stackare!
 
Nä vad tråkigt! :( Usch, stackare!
Ja fy, jag ska inte ens låtsas om att jag inte är bitter och gnällig över just detta! Men jag vet ju att jag gör min kropp en tjänst, och förhoppningen är att jag ska ha energi till att uppskatta morgondagen istället. Fick dessutom just ett sms från min vän som skrev att kvällen är långt ifrån värd sina pengar såhär långt, och även om det såklart är synd för dem så får det mig att känna mig lite mindre ledsen över att sitta hemma i alla fall :p
 
Ja fy, jag ska inte ens låtsas om att jag inte är bitter och gnällig över just detta! Men jag vet ju att jag gör min kropp en tjänst, och förhoppningen är att jag ska ha energi till att uppskatta morgondagen istället. Fick dessutom just ett sms från min vän som skrev att kvällen är långt ifrån värd sina pengar såhär långt, och även om det såklart är synd för dem så får det mig att känna mig lite mindre ledsen över att sitta hemma i alla fall :p

Man får vara det! Ibland blir det bara skit helt enkelt. Hoppas du känner dig bättre imorgon :)
 
Fy farao, nu måste jag få gnälla lite här! Jag sitter i London och har precis vinkat av mina två kompisar som gett sig av till en Moulin Rouge-bal i stan som jag också hade köpt dyr biljett till, fixat klänning, och planerat en massa. Efter att ha varit ute i stan i ett par timmar i dag var jag dock helt utslagen; hostan är värre, huvudet är helt igenkört och jag har varken smak eller röst kvar. Jag får alltså snällt ligga i sängen begraven i näsdukar, idominsalva och hostmedicin medan mina kompisar är ute och roar sig på ett event som jag sett fram emot i en månad. Usch vad ledsen och besviken jag är! :cry:

Åh, typiskt :(

Men vad är väl en Moulin Rouge-bal i stan? Säkert alldeles dötrist och långtråkig och... Alldeles inte alls underbar! Mest grodor och pumpor och felsydda korsetter och dålig DJ :angel:
 
Åh, typiskt :(

Men vad är väl en Moulin Rouge-bal i stan? Säkert alldeles dötrist och långtråkig och... Alldeles inte alls underbar! Mest grodor och pumpor och felsydda korsetter och dålig DJ :angel:
Hahaha! Nä, kompisarna kom faktiskt tillbaka efter några timmar bara, och det var tydligen världens flopp och inte alls särskilt underbart! Dålig musik, kassa drinkar och inte alls det sällskap vi hade väntat oss. Så jag är hemskt glad att jag sparade på energin och stannade hemma, och idag mår jag faktiskt liiite lite bättre! :)
 
Funktionellt rörlighetstest med PT idag. Jag är väldigt stel i fotlederna och har svårt att hålla magstöd vid vissa övningar, men på det stora hela är jag rätt så jämn i kroppen och har bra rörlighet. Imorgon kör vi första träningspasset. :D
 
Kul! :) Ja, himla rolig grej - och jag har fått (ännu) större respekt som gör den riktiga klassikern... Tänk att cykla de här 30 milen på en och samma dag :crazy:

Det är mest en fråga om mental inställning, faktiskt! På Vätternrundan och Vasaloppet så har jag alltid dubblat min tidigare längsta någonsin genomförda sträcka. Om man kör ett 15-mils pass på cykel så är man oftast rätt så trött efteråt, och fattar verkligen inte hur man ska kunna cykla dubbla sträckan :confused:. Men, när man är inställd på att cykla 30 mil i sträck så är det liksom bara det som finns i ens huvud och man disponerar således den "mentala tröttheten" på ett annat sätt än när man cyklar halva sträckan. Detta är min erfarenhet av långlopp i alla fall - det sitter i kroppen såklart men allra, allra mest i huvudet.
 
Det är mest en fråga om mental inställning, faktiskt! På Vätternrundan och Vasaloppet så har jag alltid dubblat min tidigare längsta någonsin genomförda sträcka. Om man kör ett 15-mils pass på cykel så är man oftast rätt så trött efteråt, och fattar verkligen inte hur man ska kunna cykla dubbla sträckan :confused:. Men, när man är inställd på att cykla 30 mil i sträck så är det liksom bara det som finns i ens huvud och man disponerar således den "mentala tröttheten" på ett annat sätt än när man cyklar halva sträckan. Detta är min erfarenhet av långlopp i alla fall - det sitter i kroppen såklart men allra, allra mest i huvudet.

Det kan jag verkligen tänka mig! Jag har fått jobba jättemycket mentalt bara för att klara av att springa 5 eller 10 km, det kommer inte naturligt för mig. Jag var den som gav upp jättetidigt på beep-testet i skolan eftersom jag mentalt inte pallade när det blev lite jobbigt, och jag avskydde löpsträckor längre än 200 meter eftersom jag inte kunde se målet tydligt. Så att jag idag kan ge mig ut och springa eller cykla i 1,5 timme är ganska stort för mig :)

Har du cyklat Vätternrundan många gånger? Är det kul eller bara svinjobbigt? :D
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag känner mig lite dum men jag har inte riktigt koll på begreppen och undrar om bukeoraklet kan hjälpa mig? Som jag har förstått det är...
Svar
1
· Visningar
279
Senast: Luff
·
Kropp & Själ Egentligen har jag ett fantastiskt bra liv. Jag älskar mitt lilla hus, jag älskar mitt yrkesval, jag har bra kollegor och en bra chef... 2 3
Svar
42
· Visningar
3 290
Senast: Thaliaste
·
Kropp & Själ Hej! Jag har efter en sjukgymnast och otroped felbehandlat mig fått förlorad inkomst och sjukskrivning i 7 månader. Jag fick första... 2 3 4
Svar
66
· Visningar
5 648
Senast: Sassy
·
Övr. Barn Jag vet att vi pratade om det här för ett år sedan, och vi har fortfarande inte skaffat någon hemstädning. Det är av flera skäl men en... 2 3
Svar
40
· Visningar
3 844
Senast: Blyger
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp