En väldigt dålig lunch som jag inte kommer klara mig många timmar påMen det blev ingen matlåda igår och jag orkar inte åka iväg in till centrum för att köpa lunch så det fick bli en nödlösning idag och tog det som fanns i kylskåpet i morse.
Blir middag när jag kommer från jobbet sen
Eller hur!!! Jag går in med inställning att "SKITIGT SKARE VA!" och blir oftast just skitigast på hela loppet, men jag har också sjukt kul och kommer runt på en vettig tidMin syrra upplevde samma på Tjurruset. Jag tycker det är lite fascinerande, trodde de att de inte skulle bli skitiga?
I höstas gjorde jag bomben i ett dike där några barn stått i säkert en kvart och hejat "bomben bomben bomben", men ingen verkade ha gjort dem nöjda. De jublade Eller hur!!! Jag går in med inställning att "SKITIGT SKARE VA!" och blir oftast just skitigast på hela loppet, men jag har också sjukt kul och kommer runt på en vettig tid
Men det var kul, jag hade väldigt roligt eftersom jag fick dansa. ) dit jag borde kunna gå. Ska fråga min kollega om jag kan haka på henne någon dag, så att jag får spana in det. Ett annat alternativ är att försöka få tillgång till den franska militärbasen, där det också finns träningsmöjligheter. Det behöver undersökas närmare. Jag längtar efter att få träna och använda kroppen, även om jag inte vet hur det kommer att funka i värmen. Men det märker jag väl. 
@Praeterea Tack! Men vad spännande ditt liv låter! Fill me in, vad har hänt??
Jag gillar Salomon Speedcross. Bra grepp och en passform jag gillar. Kan springa bra länge med blöta skor utan att det blir skav.
Vill ju inte gå några långa koppelpromenader med henne än då det blir för monotont. Men går man på grusvägen kan hon vara lös och väljer hon själv tempo och terräng så kan jag gå på i mitt raska tempo på grusvägen Den vägen är väldigt mycket upp och ner så man blir varm utan att behöva gå så långt.Jättebra gjort!22 km löpning i riktigt backig terräng utan avbrott. Kändes grymt bra!
), men att påstå att man är otränad precis innan man säger att man gjort sånna här pass känns inte helt okej i mina ögon. Det går inte att vara otränad och gå ut och göra sånt, det krävs liksom en bra grundkondition och att man inte börjar från noll för att klara det där. Det är alltså ordvalet som gör att det känns olustigt, nästan lite respektlöst mot de som faktiskt är otränade och inte har en mil i sikte på mycket lång tid framöver. Tänker mig att man då lätt hamnar i tankegången "om hon som kan springa si och så långt är otränad, vad är inte jag då?" och känner sig dålig. . Här i tråden är alla välkomna, oavsett nuvarande nivå eller mål och det är det som alltid varit så härligt - att man kan gå in som nybörjare och bolla idéer med de som hållit på länge, eller få råd när man kört fast. Det finns ju en anledning till att många av oss hängt här i flera år Jättebra gjort!
Men, jag har en fundering som jag måste ventilera här i tråden. Det är en fundering som följt mig ett tag, och den grundas inte enbart på dig så se den lite mer allmän även om jag använder ditt exempel här nedan.
För någon månad sedan skrev du att du var helt otränad, men hade gett dig ut och sprungit en mil och att det hela gått bra. Och nu 22 km backig terräng utan avbrott. Det är så klart jättebra jobbat och du ska vara stolt över din prestation (för det ÄR en prestation!
Och det är som sagt inte bara i ditt fall jag tänkt på det. Både här och där i olika inlägg kan man läsa om folk som tyckte att det inte gått bra, och sedan redovisar en tid/längd/ansträningsnivå som andra ligger flera månader av träning ifrån. Självklart får personen som vanligen springer milen på 45 minuter vara besviken över att landa på 1h (exempel taget ur luften, syftar inte på någon här i tråden), men då vore det trevligt att försöka vara lite ödmjuk mot andra människor och skriva ut det - att det inte var milen på 1 h som var det dåliga, utan att det var en 15 minuter försämring mot hur det brukar/brukade vara och att just det inte känns så bra.
Den här tråden är trots allt till för alla, oavsett om man behöver vila efter 2 km promenad eller kan springa i timme efter timme utan stopp i sikte. Oavsett om man lyfter 10 eller 100 kg i marklyft.
Känslan här inne har blivit lite elitistisk på sistone, i mina ögon, som att det bara är snabbt, långt och tungt som räknas. Jag tror inte att någon gör det med flit, för det är klart att man är nöjd och stolt över sina prestationer (åter igen, det ska man vara!), och jag är säkerligen inte oskyldig själv heller.
Vi har tappat lite av gemenskapen och kärleken till träning och rörelse här i vår tråd, istället har det blivit lite mer av en redovisning av sina prestationer vilket jag tror skrämmer bort en del för att dom inte "kan tävla med det".
Beachtråden för mig handlar inte om att tävla eller vara bäst, utan att göra så gott man kan utifrån sina personliga förutsättningar. Att dela glädjen efter ett träningspass med andra som förstår känslan, och få prata träning/kost med likasinnade. Att peppa och bli peppad, och lämna tråden med en go känsla i magen.
Jag hoppas att detta inlägget inte ska skapa några dåliga känslor hos någon, för att den känner sig träffad av det jag skrivit. Det är väl jättepositivt om jag, du och/eller någon annan får upp ögonen för det och därmed kan ändra sig så vi får tillbaka den där goa känslan i tråden
Det var inte min tanke att "gå på" dig personligen, vilket jag hoppas att du förstårJag ber hemskt mycket om ursäkt om något mår dåligt över mitt ordval! Den här tråden är som du säger till för alla och jag tycker att folk är grymt duktiga i det de gör och jag blir väldigt inspirerad av att läsa vad ni alla skriver!
När jag får en månad sedan skrev att jag var helt otränad menade jag det, för det var det jag trodde. Den enda motionen jag fick var promenaden till/från pendeln varje dag till mitt stillasittande kontorsjobb och så red jag en gång i veckan på låg nivå. Inga övriga promenader, ingen övrig motion alls. Jag var ute och sprang den där milen på ren viljestyrka, jag hade inte sprungit ett steg på sex månader. Då, i september, sprang jag ca 4 km. Innan dess hade jag inte sprungit ett steg sen i juni, där jag sprang totalt fyra gånger. Innan dess har jag inte sprungit sedan skolidrotten i låg ålder. Nu skriver jag inte det här för att framhäva mig själv, utan jag vill bara försöka förklara hur jag kunde använda ordet "otränad".
Nu har jag tränat i en månad och haft nästan konstant träningsvärk. Jag har insett att jag verkar ha god grundkondition vilket gör att jag kunnat avancera i löpningen. Hur det kommer sig att grundkondition finns där vet jag inte.
Idag skulle jag inte säga att jag är helt otränad, men jag vill påstå att jag är ganska svag. Jag kan inte göra en enda armhävning på fötter tillexempel och får slita hårt med dem på knän med. Det är flera övningar i mitt program som jag får förenkla eftersom jag inte är stark nog och det kommer dröja länge innan jag är det.
När jag skrev att jag var otränad menade jag alltså det - eftersom jag inte tränade alls, och aldrig gjort det. Istället inser jag nu att jag borde skrivit just det, att jag aldrig tränat förut. För visst finns det en skillnad mellan att aldrig träna och vara otränad.
Så vi gör om och gör rätt!
-
Jag heter Mumfie och började träna hemma för en månad sedan, jag följer ett program från FMTK. Innan dess hade jag inte tränat, men jag hade en god grundkondition och kan springa långt utan att ha löptränat. Däremot är jag svag och har det tufft med passen som inte inkluderar löpning, men viljan finns och jag hoppas på att kunna träna upp styrkan
. Men det blev ett så tydligt exempel för att visa det jag sett/känt en period och även hört från andra.22 km löpning i riktigt backig terräng utan avbrott. Kändes grymt bra!
Dessutom ska jag tydligen göra Tjejklassikern (börjar med simningen), så lite simning kanske man ska klämma in också. Vikten ligger högre än vad den ska göra, men att ta tag i det har det inte funnits ork till under året som varit. Nu finns orken och det går så sakteliga åt rätt håll. 
