Beach 2017 del II

[Sleepan]

Följde med @Sleepan på pass igår, Step styrka - i min enfald trodde jag att det skulle vara mer styrkebaserat än det var (var längesen jag körde F&S-pass) men blev snabbt varse om att nej, det var mest koordination, haha. Men roligt var det, svettigt var det och det gick hyfsat ändå, i alla fall med underkroppen. Jag kan verkligen inte koordinera steg och armviftande

Haha, det är sjukt svårt faktiskt.
Gillar instruktören, men kan väl inte påstå att hon är världsbäst på att visa och va pedagogisk.
Väldigt kul att du var med!
(och idag har jag träningsvärk...)

 

[Mineur]

Jag kan verkligen inte koordinera steg och armviftande

Det här är anledningen till att jag slutade gå på Body Attack, Step, zumba och dylika pass.... När till och med uppvärmningen känns som överkurs vet man att man är på fel ställe

 

[Mineur]

En ganska nedstämd dag på mitt håll. Jag sov dåligt med mycket jobbiga drömmar, och insåg när jag vaknade att idag skulle min morfar ha fyllt 97. Det är första året i hela mitt liv som vi inte firar hans födelsedag på något vis, och det känns märkligare och sorgligare än jag var beredd på. Att han inte finns längre, att han inte får fira sin födelsedag med oss längre.

Det i kombination med en besvärlig jobbvecka samt det faktum att sambon är bortrest med jobbet fram till måndag gör att jag känner mig lite nere och skör idag. Jag ställde in dagens kvällsaktivitet, och planen är istället att stanna till på gymmet på väg hem och träna lite vad jag känner för. Sedan hem, dusch, matlagning och ett glas vin eller två framför en upplyftande film. Det blir nog bra tror jag

 

[FengurLaugar]

Ni vet barndomskompisen som gick bort i cancer som jag berättade om. Igår var det fullt med dödsannonser i lokaltidningen efter honom och på onsdag är det begravning. Jag vet inte hur jag ska göra, om jag ska gå på den eller inte. Mamma och pappa ska....

För övrigt så red jag ett bra pass på lunchen och ska hinka lite kaffe nu och eventuellt ta en isglass.

 

[FengurLaugar]

Och jag måste berätta en sak på tal om kroppsuppfattningsdiskussionen vi hade för ett tag sen. Jag har aldrig ridit i linne eller t-shirt som sitter åt för det har känts som att valkarna putat åt alla håll och jag känt mig otroligt obekväm. Har därför alltid valt något som är luftigare i passformen. Det har liksom kvittat att det knappt är någon som ser mig när jag rider mer än någon enstaka gång. Men idag hände det och det kändes bra! Jag har nåt ett mål både fysisk och psykiskt

 

[Tassetass]

Ni vet barndomskompisen som gick bort i cancer som jag berättade om. Igår var det fullt med dödsannonser i lokaltidningen efter honom och på onsdag är det begravning. Jag vet inte hur jag ska göra, om jag ska gå på den eller inte. Mamma och pappa ska....

För övrigt så red jag ett bra pass på lunchen och ska hinka lite kaffe nu och eventuellt ta en isglass.

Gör som du vill. Begravningar är till för de som sörjer och ingen annan. Stor kram!

 

[Tassetass]

En ganska nedstämd dag på mitt håll. Jag sov dåligt med mycket jobbiga drömmar, och insåg när jag vaknade att idag skulle min morfar ha fyllt 97. Det är första året i hela mitt liv som vi inte firar hans födelsedag på något vis, och det känns märkligare och sorgligare än jag var beredd på. Att han inte finns längre, att han inte får fira sin födelsedag med oss längre.

Det i kombination med en besvärlig jobbvecka samt det faktum att sambon är bortrest med jobbet fram till måndag gör att jag känner mig lite nere och skör idag. Jag ställde in dagens kvällsaktivitet, och planen är istället att stanna till på gymmet på väg hem och träna lite vad jag känner för. Sedan hem, dusch, matlagning och ett glas vin eller två framför en upplyftande film. Det blir nog bra tror jag

Jobbigt med årsdagar, framförallt första året eller åren. Många behöver tröska igenom det ett par varv innan man vet hur man ska förhålla sig till det. Klokt av dig att bara göra det som faller dig in, finns ingen anledning att plåga sig själva sådana här dagar. Kram!!

 

[FengurLaugar]

Gör som du vill. Begravningar är till för de som sörjer och ingen annan. Stor kram!

Jag vet ju inte vad jag vill Har ju någon dag kvar att fundera.

 

[Tassetass]

Jag vet ju inte vad jag vill Har ju någon dag kvar att fundera.

Ah. Om du inte kommer fram till vad du vill, så skulle jag spontant (och oombett) råda dig att gå. Jag tror risken är mindre att du ångrar dig om du går än om du inte går, om du inte på förhand känner att du verkligen inte vill.

 

[FengurLaugar]

Ah. Om du inte kommer fram till vad du vill, så skulle jag spontant (och oombett) råda dig att gå. Jag tror risken är mindre att du ångrar dig om du går än om du inte går, om du inte på förhand känner att du verkligen inte vill.

Ja det är lite så jag också tänker. Kommer bli en jäkligt jobbig begravning. Att se hans sambo och dotter...

 

[Mineur]

Jobbigt med årsdagar, framförallt första året eller åren. Många behöver tröska igenom det ett par varv innan man vet hur man ska förhålla sig till det. Klokt av dig att bara göra det som faller dig in, finns ingen anledning att plåga sig själva sådana här dagar. Kram!!

Ja det här är första gången någon riktigt nära har gått bort så jag var inte alls beredd på att det skulle kännas så konstigt även idag, 5 månader efter att han faktiskt dog. Men det känns som att jag har möjlighet att hantera det på ett bra sätt i alla fall, och jag är väldigt glad över att jag inte behöver sitta vid ett middagsbord och vara social med gamla kollegor ikväll.

 

[Kiwifrukt]

En ganska nedstämd dag på mitt håll. Jag sov dåligt med mycket jobbiga drömmar, och insåg när jag vaknade att idag skulle min morfar ha fyllt 97. Det är första året i hela mitt liv som vi inte firar hans födelsedag på något vis, och det känns märkligare och sorgligare än jag var beredd på. Att han inte finns längre, att han inte får fira sin födelsedag med oss längre.

Det i kombination med en besvärlig jobbvecka samt det faktum att sambon är bortrest med jobbet fram till måndag gör att jag känner mig lite nere och skör idag. Jag ställde in dagens kvällsaktivitet, och planen är istället att stanna till på gymmet på väg hem och träna lite vad jag känner för. Sedan hem, dusch, matlagning och ett glas vin eller två framför en upplyftande film. Det blir nog bra tror jag

Jag har ju ganska nyligen gått igenom exakt samma sak. Allt det där som blir "första" gången är så himla, himla, himla påtagligt att den personen inte finns mer. Morfar skulle fyllt år två veckor efter att han dog, han var inte ens i jorden än då. Vi samlades faktiskt hemma hos mormor och åt middag/fikade som vi skulle gjort om han funnits. Morfar var som en treåring med födelsedagar, det var viktigt för honom och vi ville ändå uppmärksamma det.

Jag tänker på det varenda dag. Det har hänt en massa (positiva) saker i mitt liv sista halvåret (jobb x 2, hästarna) som jag vet att han hade velat uppleva. Det känns förjävligt att han inte fick det, och värre lär det ju bli om man tänker på riktigt stora saker som händer i ens liv. Gravstenen kom på plats innan helgen. Jag tyckte det var pissjobbigt att se den, det blev så tydligt att han verkligen aldrig mer kommer komma tillbaka då.

 

[Kiwifrukt]

Ni minns den där jäkla fotografen från förra veckan? Idag är annonshelvetet i tidningen. Jag borde egentligen inte klaga för det hade kunnat vara mycket värre, men nej, jag hatar verkligen att se mig själv på bild.

 

[Trollunge]

Jag och min syster var ute och sprang idag! Vi har planer på att springa ett millopp 2 september så vi tänkte att vi får väl öva litegrann inför det över sommaren Vi sprang 5 km kuperad slinga förra helgen så nu körde vi 7 km platt runda som omväxling denna gången De första två km i typ 6:30-tempo, sen km 3 på 6:15 sen km 4 på 5:40 typ och sen avslutande km lugnare igen Totalt 7 km på 44:19 vilket ger snittfart på 6:20 min/km. Kändes bra!

 

[Mineur]

Jag har ju ganska nyligen gått igenom exakt samma sak. Allt det där som blir "första" gången är så himla, himla, himla påtagligt att den personen inte finns mer. Morfar skulle fyllt år två veckor efter att han dog, han var inte ens i jorden än då. Vi samlades faktiskt hemma hos mormor och åt middag/fikade som vi skulle gjort om han funnits. Morfar var som en treåring med födelsedagar, det var viktigt för honom och vi ville ändå uppmärksamma det.

Jag tänker på det varenda dag. Det har hänt en massa (positiva) saker i mitt liv sista halvåret (jobb x 2, hästarna) som jag vet att han hade velat uppleva. Det känns förjävligt att han inte fick det, och värre lär det ju bli om man tänker på riktigt stora saker som händer i ens liv. Gravstenen kom på plats innan helgen. Jag tyckte det var pissjobbigt att se den, det blev så tydligt att han verkligen aldrig mer kommer komma tillbaka då.

Ja fy sjutton, det är verkligen inte lätt sådant här! Jag försöker dock trösta mig med att det förhoppningsvis kommer att kännas lättare ju mer tiden går, samt att det är bra att låta sig vara lite ledsen ibland. Jätteskönt att kunna ventilera tankarna här också!

 

[Mineur]

Vad skönt det var att gymma! Att bara låta alla tankar och all energi fokusera på en och samma sak liksom. Dessutom gjorde folk små men trevliga gester som kändes extra fint just idag - en kille höll upp dörren för mig, en tjej letade aktivt upp mig i gymmet för att säga att de var klara med bänkpressen jag frågat om tidigare, en snubbe lät mig gå före honom i kön till vattenautomaten, osv. Små saker som egentligen händer rätt ofta, men just idag la jag märke till dem lite extra!

Passet blev en blandning av triceps, bröst och core. Först 500 m rodd, sedan bänkpress med hantlar, face pulls, bänkpress med smalt grepp, French press och tricep push downs med rep. För core gjorde jag ett program som min kollega tipsade om, där man gör 13 övningar på rad utan vila. Det var olika varianter av plankan, Russian twists, toe touches, crunches, jack knives, bicycle crunches och jag vet inte vad. Det sved rejält i alla fall, och idag kände jag att jag även kom åt triceps bra! Säkert delvis tack vare tipsen jag fick här

 

[Sleepan]

Jag ligger i soffan med lite go, härlig ångest..
Går KBT mot sprutfobi, och idag överraskade min psykolog mig med att boka tid för blodprov i finger och armveck imorn. Waah.

Jag VET att det inte gör så vansinnigt ont (även om det sticker till), och att det går fort och att det inte är farligt. Men ändååå?!
Ska köpa mig något jävligt fint om jag klarar det. Typ nya skor.
(eller ja, stick i fingret vet jag att jag pallar. Armen är värre...)

 

[cute_beast]

Jag ligger i soffan med lite go, härlig ångest..
Går KBT mot sprutfobi, och idag överraskade min psykolog mig med att boka tid för blodprov i finger och armveck imorn. Waah.

Jag VET att det inte gör så vansinnigt ont (även om det sticker till), och att det går fort och att det inte är farligt. Men ändååå?!
Ska köpa mig något jävligt fint om jag klarar det. Typ nya skor.
(eller ja, stick i fingret vet jag att jag pallar. Armen är värre...)

Stort lycka till! För mig är det tvärt om, jag har nästan helt lyckats arbeta bort all rädsla för stick i armen men fingret är kvar på paniknivå.
Jag tycker du kan ge dig ett mentalt löfte om att få köpa dig något fint/göra något du skulle vilja göra om allt går vägen. Sen om du känner att du faktiskt behöver plocka ut din belöning efteråt väljer du då.

 

[Tassetass]

Jag ligger i soffan med lite go, härlig ångest..
Går KBT mot sprutfobi, och idag överraskade min psykolog mig med att boka tid för blodprov i finger och armveck imorn. Waah.

Jag VET att det inte gör så vansinnigt ont (även om det sticker till), och att det går fort och att det inte är farligt. Men ändååå?!
Ska köpa mig något jävligt fint om jag klarar det. Typ nya skor.
(eller ja, stick i fingret vet jag att jag pallar. Armen är värre...)

Du är inte ensam. Jag är också nålfobiker, även om det blivit lite lindrigare på äldre dagar. Fick vackert tackla en del av rädslan när jag blev tvungen att ta blodförtunnande sprutor varje dag i ett halvår... Det var nästan lättare att sticka mig själv, för då hade jag åtminstone kontroll på läget. För det är det som är det värsta för mig, att någon annan har kontroll över den där jävla nålen. Smärta är övergående, det är liksom inte det som är grejen.

Hoppas att det går bra för dig idag! Dela upp uppgiften i små steg: ta på dig skor och ytterkläder för att åka dit, åk dit, kliv in i byggnaden, sätt dig i väntrummet osv. Varje avklarat steg är ett framsteg oavsett hur långt du kommer i slutändan. Kram!

 

[Tassetass]

Ja det är lite så jag också tänker. Kommer bli en jäkligt jobbig begravning. Att se hans sambo och dotter...

Begravningar är mycket kärlek och värme också, inte bara elände. När jag begravde mamma och pappa var det en stor tröst att se så många människor där, jag kände mig lite mindre ensam och det var skönt att se hur uppskattade de hade varit när de levde.