Bukefalos 28 år!

Beagle..hur är det att äga en sån?

Sv: Beagle..hur är det att äga en sån?

Jag älskar oxå Beaglar, men är inte jaktintresserad. Jag tog kontakt med en beagleuppfödare i Danmark, och hon sa att deras hundar trivs lika bra hemma i soffan som på jakten. Enligt henne var det inga problem att ha en Beagle som enbart sällskap, men självklart finns det individer som blir knasiga om de inte får jaga..
 
Sv: Beagle..hur är det att äga en sån?

Ja, det finns de i sveriga som avlar på enbart show också. Det är mycket beroende vilka linjer man väljer att ta valp från. De är trotta allt bara jakthundar i skandinavien. Jakten är utavlad i andra länder tex. USA eller England.

:bow:
 
Sv: Beagle..hur är det att äga en sån?

Jag tycker återigen det är förbannat tråkigt att man avlar bort en stor del av hunden, med jakten får du ju en mängd med bra egenskaper också, det ska man inte glömma.

Det är inte så enkelt att man bara kan avla bort jaktgenen i en jakthund.
 
Sv: Beagle..hur är det att äga en sån?

*kl*

Man kan säkert skaffa en beagle likaväl som en tax om man vill ha en aktiv sällskapshund. Jag tror inte TS kommer att höra av sig till Sveriges mest jaktmeriterade kennel för att få en "sällskapsbeagle" precis som jaktmänniskor aldrig skulle köpa en tax från en uppfödare som bara hade löjliga viltspårsprov som enda meriter på sina hundar.

Jag har tidigare varit mer dogmatisk, hunden skall används till ursprungssyftet med rasen, men jag har mer och mer börjat svänga till att hunden (givetvis) som människan måste anpassa sig till den värld vi lever i.

Vissa egenskaper gillar vi hos vallhundarna, terrierna, brukshundarna etc. och då kan vi väl arbeta för att behålla dem, men kanske skall man inte gå till överdrift när nu samhället är som det är?

De flesta har inte flockar om 150 får hemma på gården, eller jobbar som väktare eller jagar grävling (för vad? köttet eller pälsen?).

Däremot kanske man har önskemål om en hund som passar perfekt för freestyle, eller en hund som har lite vaktinstinkt om man bor ensligt eller så är det bara fåfängan som gör att man vill han en westie med attityd.

Varför skulle dessa egenskaper då inte gå att avla på, utan överdrifter?

Jag tror att en aktiv hund är en lycklig hund och är man som hundägare beredd att ägna tid och omsorg om att hunden mår bra (i varierande intensitet beroende på ras, så klart) så har man förutsättningar att lyckas.

Men då skall man också göra som TS, ärligt säga att den och den rasen gillar jag. Jag kan erbjuda det här och det här i form av aktivering - var hittar jag en kennel som satsar på den delen?

Det behöver inte betyda att man antingen har show eller jakt/bruks/vallhundar utan att uppfödare med olika fingertoppskänsla satsar på hundar som passar deras kunders behov.

Jag vet tex. uppfödare som går ifrån rasstandarden inom en ras där rasen skall vara reserverad mot främligar. De avlar inte på hundar med utpräglade reservationer, eftersom de anser att just den egenskapen ofta ställer till det för familjer och det är ffa familjer som efterfrågar den rasen.

Däremot innebär de inte att de urskillningslöst bara avlar på hundar med extremt socialt beteende.

Så, för att summera; jag är absolut inte emot specialistavel, men jag tycker att den skall bedrivas av dem som kan och de skall handplocka sina köpare, tex. polisen, jägare, fårägare etc.

Men för det stora flertalet hundägare så handlar det om att man har olika intresse och tid att lägga på sin hund. Man kan vara synnerligen aktiv utan att ha skjutit en enda älg i sitt liv.

Till TS;

Jag har bara erfarenhet av två beaglar i mitt liv. Båda var sällskapsbeaglar varav den ena var en jättefin familjehund och den andra olycklig och stack så snart hon kom lös. Mitt råd är att du tar tid på dig att hitta en uppfödare som är seriös och träna mycket med din hund så att han/hon får mycket hjärngympa. Kanske kan tom eftersök vara en kul gren att testa?
 
Senast ändrad:
Sv: Beagle..hur är det att äga en sån?

Min uppfatting lyder som följer: Det är fett onödigt att medvetet skaffa en hund avlad för ett syfte man inte har något som helst instresse för.

Vad gör TS om hon nu (trots att hon kanske inte köper från en extrem jaktkennel) får en väldigt jaktbenägen hund? "Bara" att omplacera? Eller ska hundstackaren få anpassa sig till ett liv den absolut inte är menad att leva?

Man kan säga "jag gillar den här och den här rasen, jag erbjuder det här och det här", och sedan kolla på till vilken grad den hund man är intresserad av klarar av det man vill.

Man köper inte en pekineise för att de är vackra, trots att man vill satsa stenhårt på skyddsträning och lydnad.
Man köper inte en utpräglad jakthund för att man "är intresserad av rasen", men inte har ett dugg intresse i jakt. Då tycker man hunden är vacker, men får snällt svälja sin stolthet och se sig om efter en annan ras. Är man intresserad av en jakthund - är man intresserad av jakt! Punkt slut.
 
Sv: Beagle..hur är det att äga en sån?

Min uppfatting lyder som följer: Det är fett onödigt att medvetet skaffa en hund avlad för ett syfte man inte har något som helst instresse för.

Vad gör TS om hon nu (trots att hon kanske inte köper från en extrem jaktkennel) får en väldigt jaktbenägen hund? "Bara" att omplacera? Eller ska hundstackaren få anpassa sig till ett liv den absolut inte är menad att leva?

Man kan säga "jag gillar den här och den här rasen, jag erbjuder det här och det här", och sedan kolla på till vilken grad den hund man är intresserad av klarar av det man vill.

Man köper inte en pekineise för att de är vackra, trots att man vill satsa stenhårt på skyddsträning och lydnad.
Man köper inte en utpräglad jakthund för att man "är intresserad av rasen", men inte har ett dugg intresse i jakt. Då tycker man hunden är vacker, men får snällt svälja sin stolthet och se sig om efter en annan ras. Är man intresserad av en jakthund - är man intresserad av jakt! Punkt slut.

Hmm... nu tycker jag att du överdriver och tolkar mitt inlägg väl hårt. Givetvis anser inte jag heller at man skall ha en pekignes till skydds. Var har jag skrivit att man kan välja precis vilken ras som helst till vad som helst? :confused:

Och vad det gäller hur hunden verkligen blir, och hur väl den motsvarar ens förväntningar, det har också en hel del med tur och slumpen att göra.

Jag utgår ifrån att du också inser att vi talar om levande individer och i en och samma kull kan de skilja sig åt temperamentsmässigt och anlagsmässigt åt. Har man tur får man den perfekta valpen för just sina behov. Har man otur så blir allt fel, även om rasen, stammen och anlagen är de rätta.

Nu är taxen en av de mest populära raserna i Sverige och har varit under många herrans år. Dels beror det nog på att många anser dem dugliga jakthundar, men de fungerar förmodligen ganska väl också som sällskapshundar. Annars hade antalet registreringar minskat.

Labradoren och andra fågelhundar är också ganska populära, men där tror jag att det är en mindre andel som faktiskt ägnar sig åt praktisk jakt. Rätta mig om jag har fel, men jag tror vi har långt många fler älg- och rådjursjägare än fasanjägare i landet?

Att dessa båda olika jakthundsraser röner en så stor popularitet bland "vanligt folk" betyder förmodligen att de, trots sina ursprungliga specialuppgifter, faktiskt också blir ganska trevliga familjehundar för de familjer som engagerar sig?

Jag är ganska säker på att du förstår vad jag menar då syftet med min reflektion inte var att enhanda ta bort goda jaktegenskaper för att göra om raser till rena soffpotatisar.

Fö så vet jag inga andra hundar som i samma utsträckning som jakthundar lever ett genomtrist liv nio månader per år. Kanske därför de trots allt fungerar som sällskapshundar? Det krävs ganska god mentalitet och av- och påknapp för en hundgårdshund att acceptera månader av stiltje och sedan ha uthållighet och passion när det väl gäller.

Det kanske rent av är det som är hemligheten med att så många sällskapstaxar trots allt är helt ok för rena familjelivet? :idea:
 
Sv: Beagle..hur är det att äga en sån?

Jag håller med dig i en del av det du skriver, men jag reflekterar och håller inte med i allt :)

Jag tycker faktiskt att det är tråkigt att så många raser delas upp och tappar sitt urpsrung, speciellt då det finns så många raser att det fyller de olika behov vi har som ägare ..

Praktisk jakt är inte nödvändigt ( enligt min åsikt ) bara för att man har en apporterande fågelhund. Däremot att låta hunden apportera och träna apportering anser jag vara en viktig bit om man ska äga en apportör, det betyder ju att även ickejägare kan äga en apporterande hund.

Men med ex Stövare m.f så är det svårare att utöva något som ska likna den praktiska jakten, jag vet inte hur man ska kunna ersätta just jaktbiten ?


De flesta hundar blir med rätt aktivering goa familjehundar, men alla passar inte som rena sällskapshundar.
 
Sv: Beagle..hur är det att äga en sån?

Jag håller med dig i en del av det du skriver, men jag reflekterar och håller inte med i allt :)

Jag tycker faktiskt att det är tråkigt att så många raser delas upp och tappar sitt urpsrung, speciellt då det finns så många raser att det fyller de olika behov vi har som ägare ..

Praktisk jakt är inte nödvändigt ( enligt min åsikt ) bara för att man har en apporterande fågelhund. Däremot att låta hunden apportera och träna apportering anser jag vara en viktig bit om man ska äga en apportör, det betyder ju att även ickejägare kan äga en apporterande hund.

Men med ex Stövare m.f så är det svårare att utöva något som ska likna den praktiska jakten, jag vet inte hur man ska kunna ersätta just jaktbiten ?


De flesta hundar blir med rätt aktivering goa familjehundar, men alla passar inte som rena sällskapshundar.

Möjligt att det är "tråkigt", men det kan också vara ett tecken på att behovet av just den jakthunden inte längre finns? Hur många jagar tex. med en vanlig basset hound nu för tiden? Att envist avla på jaktlinjer som ingen vill ha och istället orsaka att sällskapsbassetägare får gråa hår och hunden är olycklig är inte för mig heller en positiv lösning.

Om jaktegenskaperna bevaras utan att det finns önskemål om det på marknaden så resulterar det bara till sist i att rasen dör ut. Vem vill köpa en jaktidiot bara för att den är söt?

Ditt exempel med stövaren tycker jag är riktigt bra, för det är nog en ras som jag tror experterna gärna behåller som riktig jakthund. Kunniga jägare kommer att hålla fast vid de raser de anser dugliga och är de tillräckligt dugliga så kommer inte sällskapshundsköparen att göra sig besväret att köpa en sådan hund.

Apportörerna behöver inte enligt min mening göra aporteringsprov, utan kan lika gärna fungera som goda servicehundar som plockar upp nycklar och plånbok till handikappade. Många retriver fungerar ypperligt som ledarhundar i samhället.

Vill man ha en utpräglad fågelhund för fågeljakt så finns sådana kennlar som satsar på det och jag ser absolut inget fel i det heller.
 
Sv: Beagle..hur är det att äga en sån?

Jag håller med dig i en del av det du skriver, men jag reflekterar och håller inte med i allt :)

Jag tycker faktiskt att det är tråkigt att så många raser delas upp och tappar sitt urpsrung, speciellt då det finns så många raser att det fyller de olika behov vi har som ägare ..

Praktisk jakt är inte nödvändigt ( enligt min åsikt ) bara för att man har en apporterande fågelhund. Däremot att låta hunden apportera och träna apportering anser jag vara en viktig bit om man ska äga en apportör, det betyder ju att även ickejägare kan äga en apporterande hund.

Men med ex Stövare m.f så är det svårare att utöva något som ska likna den praktiska jakten, jag vet inte hur man ska kunna ersätta just jaktbiten ?


De flesta hundar blir med rätt aktivering goa familjehundar, men alla passar inte som rena sällskapshundar.


Ett sätt kan vara, om man nu vill, så kostar det inte mycket per dag att låta sin hund jaga i ett harhägn, man får inte skjuta, men hunden får utopp för sin jaktinstinkt. Det har vi gjort mycket et här året då det vart så otroligt med varg i våra skogar.
Men många som har drivande hundar (tax, beagle, basset, stövare) som sällskap brukar inte villja låta dem få smak på själva jakten så då brukar spår vara en bra aktivering.

Rena sällskapshundar är det nog få raser som gör sig bra som. Jag tycker att alla hundar ska få aktivering för att må bra (psykiskt och fysiskt).


Men håller med dig i det du sägar om att det är synd att dela upp raser.. Men håller också med prinsessfeminist i det hon säger med utveklingen..

Är väldigt kluven i det här ämnet, men så länge jag har mina hundar och dom mår hur bra som helst trots att dom bara är "jakthundar" någon månad om året.
 
Senast ändrad av en moderator:

Liknande trådar

Hemmet Nja, äga bil äter snabbt upp besparingen. Jag drömmer om ett boende som inte kräver bil. Men det är inte något alternativ för mig om jag...
Svar
18
· Visningar
296
Senast: lil-sis
·
Hundavel & Ras Vi är väldigt sugna på hund och har börjat kika på beagle. Känner ingen som har en beagle så tänkte att jag kunde höra med er här. Någon...
2
Svar
27
· Visningar
3 725
Senast: Jeps
·
Övr. Hund Jag skulle behöva tips på hur man överlever sin hunds bortgång. Just nu känner jag ingen anledning till att ens existera själv då han...
Svar
3
· Visningar
540
Senast: Myrten
·
L
  • Låst
Samhälle Först så vill jag vara VÄLDIGT tydlig att SJÄLV KLART så gäller inte dethär för alla! Utan det finns säkert jätte många som jobbar på o...
6 7 8
Svar
147
· Visningar
7 839
Senast: Gunnar
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hotellrum eller stuga
Tillbaka
Upp