Behovet/Viljan av att kontrollera sin partner och att sluta

[Palermo]

Jag har läst hela tråden och är lite sen på bollen kanske, men jag saknar att någon skrivit att du aldrig kan kontrollera någon annan, utan bara dig själv. Det spelar ingen roll vad han har gjort egentligen, men du behöver säkra upp så att efterdyningarna av hans svek blir så små som möjligt i framtiden. Säkra upp din ekonomi, säkra upp ditt mående med bra verktyg så du kan hantera nästa svek, säkra upp din verklighetsuppfattning och framför allt säkra upp en ordentlig plan B. En plan där ditt liv inte blir så annorlunda utan egentligen det enda som händer är att han inte finns i det längre.

Handlar det om kriminalitet och ekonomi behöver du absolut säkra upp din egen ekonomi och separera den från hans, så du inte hamnar i skuld eller att han har tillgång till din ekonomi. Om det innebär att du behöver stå som ägare till 100% av er bostad så är det så, alternativt att du har en annan plan B som gör att du inte känner att hela din värld raseras. Din värld behöver kunna vara så intakt som möjligt nästa gång han beter sig. Det låter kanske hårt, men du har säkerligen all rätt att vara hård i detta. Våga ta för dig och våga ställa krav! Jag förstår att du inte vill framstå som ett psyko-case och det är ju inte det detta handlar om heller, det handlar om allt det praktiska. För när ditt liv ser ungefär likadant ut som innan, minus honom, så är fallet inte lika hårt. Och i det ligger din trygghet! Du vet att du kommer klara dig, du vet att allting kommer att bli okej oavsett vad han bestämmer sig för.

Väldigt klokt och tänkvärt.

 

[Lickety]

Jag har läst hela tråden och är lite sen på bollen kanske, men jag saknar att någon skrivit att du aldrig kan kontrollera någon annan, utan bara dig själv. Det spelar ingen roll vad han har gjort egentligen, men du behöver säkra upp så att efterdyningarna av hans svek blir så små som möjligt i framtiden. Säkra upp din ekonomi, säkra upp ditt mående med bra verktyg så du kan hantera nästa svek, säkra upp din verklighetsuppfattning och framför allt säkra upp en ordentlig plan B. En plan där ditt liv inte blir så annorlunda utan egentligen det enda som händer är att han inte finns i det längre.

Handlar det om kriminalitet och ekonomi behöver du absolut säkra upp din egen ekonomi och separera den från hans, så du inte hamnar i skuld eller att han har tillgång till din ekonomi. Om det innebär att du behöver stå som ägare till 100% av er bostad så är det så, alternativt att du har en annan plan B som gör att du inte känner att hela din värld raseras. Din värld behöver kunna vara så intakt som möjligt nästa gång han beter sig. Det låter kanske hårt, men du har säkerligen all rätt att vara hård i detta. Våga ta för dig och våga ställa krav! Jag förstår att du inte vill framstå som ett psyko-case och det är ju inte det detta handlar om heller, det handlar om allt det praktiska. För när ditt liv ser ungefär likadant ut som innan, minus honom, så är fallet inte lika hårt. Och i det ligger din trygghet! Du vet att du kommer klara dig, du vet att allting kommer att bli okej oavsett vad han bestämmer sig för.

!

 

[Lingon]

Det finns inga andra ”baktankar” i hur vi använder denna fantastiska funktion än hur skööönt det är att slippa meddela hit och dit om man är lite sen, om man kommit fram eller vad det nu är. Ett lifehack som underlättar vardagen för hela familjen. Om jag känt att detta skulle vara ett övertramp eller någon form av kontrollsituation hade jag förmodligen inte ens stannat i relationen.

Ska jag leva med någon, dela föräldraskap hus och ekonomi, då ska det vara med en person som kan få se om jag åkte från jobbet i tid och förväntas vara hemma som vanligt. Vi är väl så ohemliga i allt vi gör att det inte går att hitta minsta problematik i det

Nu har vi inte GPS-tracking i min familj men mest för att vi inte kommit för oss att ta tag i att ta reda på hur man gör för att få det att fungera. Vi försökte för dottern när hon var yngre och började röra sig ute på egen hand men det laggade så extremt mycket och funkade i princip aldrig eftersom den aldrig lyckades ladda nån form av vettig och uppdaterad information.

Men det här är väl min tanke också. Om jag hade känt att det var integritetskränkande att min man visste var jag befann mig så hade jag nog också känt att han inte hade varit rätt person för mig. Jag har smygläst tråden och kommit fram till att han nog faktiskt vet var jag är alltid eftersom jag berättar det. Ska jag ut med kollegor/vänner så berättar jag vilken restaurang vi ska till (och visar menyn och pratar om vad jag funderar på att beställa). När jag går från stället till tågstationen skriver jag ett meddelande om det och berättar vilket tåg jag tar och om jag behöver bli upphämtad på stationen. Om jag cyklat dit meddelar jag att jag är på väg hem. Jag är nog en rätt ohemlig person. Men det ser jag inte som att det har med integritet att göra för jag har en hel del integritet. Det är bara det att mina murar mot min man är väldigt låga. Jag hade aldrig kunnat vara i ett förhållande om jag känt att jag måste ha höga murar mot personen.

 

[Bison]

Nu har vi inte GPS-tracking i min familj men mest för att vi inte kommit för oss att ta tag i att ta reda på hur man gör för att få det att fungera. Vi försökte för dottern när hon var yngre och började röra sig ute på egen hand men det laggade så extremt mycket och funkade i princip aldrig eftersom den aldrig lyckades ladda nån form av vettig och uppdaterad information.

Men det här är väl min tanke också. Om jag hade känt att det var integritetskränkande att min man visste var jag befann mig så hade jag nog också känt att han inte hade varit rätt person för mig. Jag har smygläst tråden och kommit fram till att han nog faktiskt vet var jag är alltid eftersom jag berättar det. Ska jag ut med kollegor/vänner så berättar jag vilken restaurang vi ska till (och visar menyn och pratar om vad jag funderar på att beställa). När jag går från stället till tågstationen skriver jag ett meddelande om det och berättar vilket tåg jag tar och om jag behöver bli upphämtad på stationen. Om jag cyklat dit meddelar jag att jag är på väg hem. Jag är nog en rätt ohemlig person. Men det ser jag inte som att det har med integritet att göra för jag har en hel del integritet. Det är bara det att mina murar mot min man är väldigt låga. Jag hade aldrig kunnat vara i ett förhållande om jag känt att jag måste ha höga murar mot personen.

Jag är dock inte ett dugg hemlig mot min partner, det handlar inte om det. Har noll murar mot honom och vill han veta kan jag berätta utan minsta problem.
Eftersom jag är iväg och gör saker mest hela tiden berättar jag inte om allt och exakt vart jag varit, det hade tagit sjukt mycket tid

Om någon random ryss eller kines spårar min mobil och vet vart jsg befinner mig bryr jag mig inte heller om.
Däremot tycker jag inte om tanken att de i min närhet alltid kan se vart jag är, för mig hade det känts som en mental fotboja

 

[Sel]

Jag är dock inte ett dugg hemlig mot min partner, det handlar inte om det. Har noll murar mot honom och vill han veta kan jag berätta utan minsta problem.
Eftersom jag är iväg och gör saker mest hela tiden berättar jag inte om allt och exakt vart jag varit, det hade tagit sjukt mycket tid

Om någon random ryss eller kines spårar min mobil och vet vart jsg befinner mig bryr jag mig inte heller om.
Däremot tycker jag inte om tanken att de i min närhet alltid kan se vart jag är, för mig hade det känts som en mental fotboja

Min känsla också. Det väcker ett nästan fysiskt obehag att föreställa mig att de som står mig nära skulle kunna se var jag är och när hela tiden.
Om NASA eller Putin eller Meta vet skiter jag i, de betyder ju ingenting för mig!

Det var väl ungefär det här @Thaliaste menade, att det på något vis antyds att om man INTE vill dela sin GPS och annan data har man plötsligt saker att dölja, är mindre öppen i sitt förhållande och har höga murar.

 

[MiniLi]

Nu har vi inte GPS-tracking i min familj men mest för att vi inte kommit för oss att ta tag i att ta reda på hur man gör för att få det att fungera. Vi försökte för dottern när hon var yngre och började röra sig ute på egen hand men det laggade så extremt mycket och funkade i princip aldrig eftersom den aldrig lyckades ladda nån form av vettig och uppdaterad information.

Men det här är väl min tanke också. Om jag hade känt att det var integritetskränkande att min man visste var jag befann mig så hade jag nog också känt att han inte hade varit rätt person för mig. Jag har smygläst tråden och kommit fram till att han nog faktiskt vet var jag är alltid eftersom jag berättar det. Ska jag ut med kollegor/vänner så berättar jag vilken restaurang vi ska till (och visar menyn och pratar om vad jag funderar på att beställa). När jag går från stället till tågstationen skriver jag ett meddelande om det och berättar vilket tåg jag tar och om jag behöver bli upphämtad på stationen. Om jag cyklat dit meddelar jag att jag är på väg hem. Jag är nog en rätt ohemlig person. Men det ser jag inte som att det har med integritet att göra för jag har en hel del integritet. Det är bara det att mina murar mot min man är väldigt låga. Jag hade aldrig kunnat vara i ett förhållande om jag känt att jag måste ha höga murar mot personen.

Min sambo vet också det mesta eftersom vi pratar med varandra, men jag hade ändå inte velat att han har gps-data på mig. Känns bara jättekonstigt att en partner ens skulle vilja det. Har nada med hemligheter att göra, mer en principiell fråga.

 

[Inte_Ung]

När jag körde buss så var jag ju spårad med GPS hela tiden.
Kanske att jag då vande mig vid känslan.
Det kändes säkert och bra om något skulle gå galet.

 

[grodan21]

När jag körde buss så var jag ju spårad med GPS hela tiden.
Kanske att jag då vande mig vid känslan.
Det kändes säkert och bra om något skulle gå galet.

Jag tycker det är skillnad på gps i arbetsfordon och i min privata mobil.

 

[Inte_Ung]

Jag tycker det är skillnad på gps i arbetsfordon och i min privata mobil.

Jo men det ger ändå en vana efter några år.
Det fick mig att känna mig trygg.
Jag känner mig gärna trygg även då jag är privat.

 

[grodan21]

Jo men det ger ändå en vana efter några år.
Det fick mig att känna mig trygg.
Jag känner mig gärna trygg även då jag är privat.

Och jag känner mig obekväm bara genom att min partner har en kamera på sin tomt som skickar bilder till hen. Så hen vet exakt när jag kommer och åker. Nu bor vi dock inte ihop.

 

[Inte_Ung]

Och jag känner mig obekväm bara genom att min partner har en kamera på sin tomt som skickar bilder till hen. Så hen vet exakt när jag kommer och åker. Nu bor vi dock inte ihop.

Så kan det vara.
Och ingen av oss har fel.

 

[Iamia]

Och jag känner mig obekväm bara genom att min partner har en kamera på sin tomt som skickar bilder till hen. Så hen vet exakt när jag kommer och åker. Nu bor vi dock inte ihop.

För mig är det här också helt en annan sak, som skulle göra mig också obekväm. 1) Det är bilder. 2) Det är din partners kamera, och enbart hen bestämmer om den ska vara på/finnas överhuvudtaget.

Men. Att lägga till varandra i Hitta ger full kontroll till individen själv. Min make kan inte själv bestämma att han vill ”se” mig i Hitta. Det är JAG som VILL att han ska kunna se mig, och därför väljer jag att låta honom göra det.

Jag har full förståelse för att andra kan känna annorlunda i frågan ändå. Men fattar inte varför det blandas äpplen och päron hej vilt?

 

[Bison]

När jag körde buss så var jag ju spårad med GPS hela tiden.
Kanske att jag då vande mig vid känslan.
Det kändes säkert och bra om något skulle gå galet.

Men det är ju något helt annat, det blir ju samma som tex sos-appen och gps när man rider. Det handlar om säkerhet.

 

[Bison]

Sen det här med att ha tillgång till och kolla varandras mobiler, vad fan är det om
Även om jag inte har något att dölja kan jag ha konversationer där mina vänner har skrivit om känsliga saker.
Vidrigt att låta ens partner eller någon annan sitta och läsa dem.
Skulle min partner vilja kolla min mobil blir det tvärnej och jag har noll intresse av att kolla hans.

 

[Inte_Ung]

Vidrigt att låta ens partner eller någon annan sitta och läsa dem.

Det är ju att bryta någon annans förtroende.
Men jag brukar ta sådant i samtal eller på mail.
Min telefon är ren från sådant.
För det har blivit så.

 

[Bison]

Det är ju att bryta någon annans förtroende.
Men jag brukar ta sådant i samtal eller på mail.
Min telefon är ren från sådant.
För det har blivit så.

Ja, mina vänner ska kunna känna sig trygga med att de vi pratar och skriver om stannar mellan oss.
Jag har sällan tid att prata i telefon, nästan all kommunikation sker via röstmeddelanden eller text.

 

[MiniLi]

Sen det här med att ha tillgång till och kolla varandras mobiler, vad fan är det om
Även om jag inte har något att dölja kan jag ha konversationer där mina vänner har skrivit om känsliga saker.
Vidrigt att låta ens partner eller någon annan sitta och läsa dem.
Skulle min partner vilja kolla min mobil blir det tvärnej och jag har noll intresse av att kolla hans.

Jag tycker också det är konstigt. Jag kan koden (alltså för att låsa upp skärmen) till min sambos mobil men det är för att jag brukar föra poäng i en app när jag är cadee till honom på golfbanan
Skulle aldrig någonsin få för mig att gå in och börja läsa eller kolla runt i telefonen.
Jag har svårt att se att det finns ”sunda” skäl till sånt. Antingen har ena partern fog för oro som gör att den vill kontrollera, och då hade jag personligen gjort slut, eller så har man problematiskt kontrollbehov och det tycker jag inte man ska låta gå ut över andra..

 

[Bison]

Jag tycker också det är konstigt. Jag kan koden (alltså för att låsa upp skärmen) till min sambos mobil men det är för att jag brukar föra poäng i en app när jag är cadee till honom på golfbanan
Skulle aldrig någonsin få för mig att gå in och börja läsa eller kolla runt i telefonen.
Jag har svårt att se att det finns ”sunda” skäl till sånt. Antingen har ena partern fog för oro som gör att den vill kontrollera, och då hade jag personligen gjort slut, eller så har man problematiskt kontrollbehov och det tycker jag inte man ska låta gå ut över andra..

Ja, jag kan koden till min killes mobil/padda för att jag ska kunna välja musik eller program att se på tv när vi är hos honom.
Skulle aldrig falla mig in att kolla runt på något annat.

 

[BernT]

Sen det här med att ha tillgång till och kolla varandras mobiler, vad fan är det om
Även om jag inte har något att dölja kan jag ha konversationer där mina vänner har skrivit om känsliga saker.
Vidrigt att låta ens partner eller någon annan sitta och läsa dem.
Skulle min partner vilja kolla min mobil blir det tvärnej och jag har noll intresse av att kolla hans.

Jag kan inte min mans kod till hans telefon, han kan kanske min. Om inte annat kan dottern allas koder så det är bara fråga henne. Enda anledningen till att jag har kod är ifall jag skulle tappa telefonen eller få den stulen.

Saker kan ju vara privata utan att de för den sakens skull är hemliga/olämpliga/fel så jag tycker inte man kollar varandras telefoner etc.

 

[Askur2017]

Jag har inte kollat in här på ett litet litet tag och har kanske missat trådens senaste sväng. Men är det någon som skriver i tråden att man aktivt läser igenom vad som helst i varandras telefoner och tycker det känns rimligt?

Jag har själv skrivit (och läst) att man kan ta den telefon som ligger närmast om man inte hittar sin egen när man ska ringa, googla osv. För mig och min man är telefonen ingen extra kroppsdel utan en… telefon

Min telefon får alla i familjen använda om de behöver ringa, spela musik osv. Det är ju det den är till för. Jag och min man går så långt att vi till och med byter telefon med varandra ibland, om någon ska iväg lite hastigt och har dåligt med batteri till exempel. Då kan det sluta med att vi haft den andras telefon hela dagen

(Känsliga samtal har jag och mina vänner IRL. på sin höjd kan man i meddelande skriva ”Vi måste ses, kan du på torsdag” )