Ensamhet och att börja om från noll – hur har ni gjort?

[GR888]

Hej allihopa,

Jag lägger ut det här inlägget helt enkelt för att jag går igenom en väldigt ensam period just nu. Jag har varken någon fast vänkrets eller en partner, och jag tycker det känns genuint svårt att veta i vilken ände man ska börja när man vill bygga upp ett socialt liv igen.

Att vara runt hästar och djur ger mycket lugn och tröst i vardagen, men utanför det blir ensamheten väldigt påtaglig. Det tar faktiskt rätt mycket på krafterna i längden.

Är det någon annan här som varit i samma situation? Hur tog ni er igenom det, och vad var era bästa sätt för att träffa nytt folk och hitta rätt i tillvaron igen? Alla tankar och erfarenheter uppskattas verkligen.

 

[Ceta]

Hej allihopa,

Jag lägger ut det här inlägget helt enkelt för att jag går igenom en väldigt ensam period just nu. Jag har varken någon fast vänkrets eller en partner, och jag tycker det känns genuint svårt att veta i vilken ände man ska börja när man vill bygga upp ett socialt liv igen.

Att vara runt hästar och djur ger mycket lugn och tröst i vardagen, men utanför det blir ensamheten väldigt påtaglig. Det tar faktiskt rätt mycket på krafterna i längden.

Är det någon annan här som varit i samma situation? Hur tog ni er igenom det, och vad var era bästa sätt för att träffa nytt folk och hitta rätt i tillvaron igen? Alla tankar och erfarenheter uppskattas verkligen.

Jag flyttade 160mil för ett jobb när jag var i 25års-åldern. Hade inga vänner på nya orten, men hade telefonkontakt med vännerna hemma.

På nya orten kastade jag mig i med huvudet före. Hittade en ridskola och en kör för att ha något att göra utanför jobbet, och lärde känna folk på det viset. Blev även kompis med en tjej jag köpte en soffa av
Så mitt råd är nog att försöka hitta sammanhang där du träffar folk, och där något sker som du är intresserad av. Får du inga vänner direkt så är det ju isf ändå en aktivitet du uppskattar.

 

[Buzzter]

Hej allihopa,

Jag lägger ut det här inlägget helt enkelt för att jag går igenom en väldigt ensam period just nu. Jag har varken någon fast vänkrets eller en partner, och jag tycker det känns genuint svårt att veta i vilken ände man ska börja när man vill bygga upp ett socialt liv igen.

Att vara runt hästar och djur ger mycket lugn och tröst i vardagen, men utanför det blir ensamheten väldigt påtaglig. Det tar faktiskt rätt mycket på krafterna i längden.

Är det någon annan här som varit i samma situation? Hur tog ni er igenom det, och vad var era bästa sätt för att träffa nytt folk och hitta rätt i tillvaron igen? Alla tankar och erfarenheter uppskattas verkligen.

Jag har flyttat många gånger och just det sociala, ny bekantskaper o vänner etc brukar kräva att man engagerar sig i något, någon hobby, kurs, utbildning eller enklast gå med i några lokala grupper i sociala medier.
Ofta blir det till en början kanske bara bekantskaper och inte det man själv kanske är mest intresserad av men när man är i en situation där man måste börja någonstans leder det ena ofta till det andra!

 

[Eurydome]

Jag instämmer i vad @Ceta säger, hitta en aktivitet som kan ge ett sammanhang, exempelvis en kör. Även om man inte blir vän med någon på studs så kan det betyda mycket att ändå ha en plats i ett sammanhang och några bekanta ansikten som säger hej och frågar hur det är och som lägger märke till de gånger man är borta.

 

[monster1]

Hej allihopa,

Jag lägger ut det här inlägget helt enkelt för att jag går igenom en väldigt ensam period just nu. Jag har varken någon fast vänkrets eller en partner, och jag tycker det känns genuint svårt att veta i vilken ände man ska börja när man vill bygga upp ett socialt liv igen.

Att vara runt hästar och djur ger mycket lugn och tröst i vardagen, men utanför det blir ensamheten väldigt påtaglig. Det tar faktiskt rätt mycket på krafterna i längden.

Är det någon annan här som varit i samma situation? Hur tog ni er igenom det, och vad var era bästa sätt för att träffa nytt folk och hitta rätt i tillvaron igen? Alla tankar och erfarenheter uppskattas verkligen.

Gå på kurser, engagera sig i föreningar är mina bästa tips för att skaffa nya vänner och träffa människor. Typ medborgare skolan ett tillfälle i veckan eller som sagt gå med i en förening och vara aktiv där.

 

[sthu]

Jag har sjukt svårt att ta en bekantskap vidare. Så även om jag hittar likasinnade känner jag mig alltid utanför. Det känns som "alla andra" redan har varandra och inte är intresserade av vad jag kan erbjuda.

Men jag håller med ovanstående om att man ändå måste våga ge sig ut.

 

[cassiopeja]

Jag är egentligen fel person att svara, för jag har inte tagit mig ur det än... Men jag kan relatera till situationen, och kan berätta hur jag tänker.

Jag skilde mig, bytte jobb och flyttade till en ny stad för drygt 6 år sen. Jag såg det aldrig som nåt problem - jag har alltid varit nyfiken och driftig och haft lätt för att få vänner, så jag hade massor med planer på hur jag skulle göra. Bara det att strax efter jag kommit till min nya plats så stängdes allt ner pga pandemi.

Jag tappade farten, men när allt kom igång igen så gick jag med i grupper, gick en massa kurser, deltog på lokala event, gick med i föreningar och styrelser, till och med annonserade efter vänner, mm, mm - så som jag hade brukat göra tidigare i livet. Men jag hittade inga vänner, och kände mig allt mer misslyckad.

Problemet var att jag hade hunnit råka ut för två händelser där jag trodde att jag skulle bli dödad, vilket tydligen hade lett till att jag inte fungerade socialt längre och inte kände igen mig själv och mina reaktioner utan bara kände mig otrygg, så tillslut insåg jag att jag var tvungen att pausa alla aktiviteter ett tag.

Under den tiden hann jag börja må alldeles för dåligt av ensamheten (och för all del även hormonell obalans), så jag insåg att i den sits jag är nu - riktigt läskigt ensam och dyster - så kommer inte en kotte att vilja bli vän med mig...

Min plan framåt nu är att försöka hitta sätt att lära mig acceptera och trivas med ensamheten och mig själv igen, så att jag mår bättre och kan bli en skön typ som folk vill hänga med igen. För jag tror att om jag utstrålar dysterhet, ensamhet och desperation så kommer jag aldrig att kunna träffa några roliga människor (de kommer i alla fall inte att vilja träffa mig! ). Och det handlar inte om att jag lägger nån skam eller skuld på mig själv - det är helt OK att jag känner mig dyster och eländig efter det jag har varit med om! Men jag behöver mjukt leda mig själv vidare till en plats där jag mår bättre och känner mig gladare. Sen när jag mår bättre kan jag börja ägna mig åt sociala aktiviteter igen.

Hoppas att du hittar ett sätt att bryta ensamheten som fungerar för dig och din situation!

 

[the_connemara]

Tillhör inte den som känner mig ensam alls men jag tycker mycket socialt är jobbigt (har autism). Jag hittade vänner utanför hästlivet I en "feminist söker vänner"-grupp på fb. Många hästvänner (både irl och de jag aldrig träffat) har jag träffat genom buke. Sedan umgås jag en hel del med kollegor och fd kollegor utanför jobbet, jag gillar att lära känna folk i arbetet där jag på vissa vis har lättare med en del socialt. När jag inte har häst mer hade jag gärna träffat nya människor genom någon kurs eller studiecirkel eller ideellt/politiskt engagemang tror jag. Med hästarna är min tid och ork till socialt liv väldigt begränsad numera.

Hoppas du hittar några vägar att testa