Berätta om förälskelse?

[Wysiwyg]

Jag skrev prata, inte berätta. Man kan prata om mycket och framför allt fokusera på deras gemensamma liv och känslorna hon har gentemot sin sambo.

Och jo, hon tänkte göra något åt det. Att vilja berätta för kollegan är en handling.

Jaha. Men det finns ju ingenting som säger att TS inte pratar med sin sambo på det sättet du menar?

Ja i och för sig. Men jag tänkte mer typ lämna förhållandet eller vara otrogen. Jag hade inte sagt något åt kollegan heller, fattar inte vad det ska ge.

 

[Hejkomochhjälpmig]

Försöker svara alla i ett inlägg. Vilken feedback! Oj, jag hade aldrig kunnat tänka mig att man skulle kunna ta regelrätt illa vid sig av att få något sånt berättat för sig. Jag har alltid tänkt som någon var inne på att det i värsta fall blir pinsamt för mig om han tycker att jag är larvig eller omogen, inte att han skulle bli förolämpad eller arg det är ju det sista man vill. Vi har jobbat väldigt nära varandra under dessa 4 år och såklart lär man ju känna varandra ganska ingående i det läget. Han har själv sagt att han är en väldigt flirtig person som flörtar med "alla" för att han gillar bekräftelsen, dock oskyldigt flörtande kan tilläggas. Han har även flörtat med mig på samma sätt har han medgett och det var nog lite där det började tror jag. Ett tag funderade jag på om han på allvar var kär i mig men jag valde att ignorera och ett par år senare fick jag reda på hur det låg till. Det är just det som gör att jag överväger att berätta. Iom att han gillar bekräftelsen känns det kanske inte så troligt att han skulle ta illa upp? Eller? Svårt det där. Jag vet inte varför jag vill berätta, det är bara någon känsla jag har att det skulle vara skönt att få säga det man egentligen skulle vilja ha sagt för flera år sedan och iom att han slutar så slipper han ju se mig igen om det skulle bli awkward.

 

[Cambrie]

Försöker svara alla i ett inlägg. Vilken feedback! Oj, jag hade aldrig kunnat tänka mig att man skulle kunna ta regelrätt illa vid sig av att få något sånt berättat för sig. Jag har alltid tänkt som någon var inne på att det i värsta fall blir pinsamt för mig om han tycker att jag är larvig eller omogen, inte att han skulle bli förolämpad eller arg det är ju det sista man vill. Vi har jobbat väldigt nära varandra under dessa 4 år och såklart lär man ju känna varandra ganska ingående i det läget. Han har själv sagt att han är en väldigt flirtig person som flörtar med "alla" för att han gillar bekräftelsen, dock oskyldigt flörtande kan tilläggas. Han har även flörtat med mig på samma sätt har han medgett och det var nog lite där det började tror jag. Ett tag funderade jag på om han på allvar var kär i mig men jag valde att ignorera och ett par år senare fick jag reda på hur det låg till. Det är just det som gör att jag överväger att berätta. Iom att han gillar bekräftelsen känns det kanske inte så troligt att han skulle ta illa upp? Eller? Svårt det där. Jag vet inte varför jag vill berätta, det är bara någon känsla jag har att det skulle vara skönt att få säga det man egentligen skulle vilja ha sagt för flera år sedan och iom att han slutar så slipper han ju se mig igen om det skulle bli awkward.

Men alltså om du inte har i tankarna att lämna din sambo så vad sjutton menar du att du ska få ut av att berätta det? Jag fattar verkligen inte.

 

[Bison]

Försöker svara alla i ett inlägg. Vilken feedback! Oj, jag hade aldrig kunnat tänka mig att man skulle kunna ta regelrätt illa vid sig av att få något sånt berättat för sig. Jag har alltid tänkt som någon var inne på att det i värsta fall blir pinsamt för mig om han tycker att jag är larvig eller omogen, inte att han skulle bli förolämpad eller arg det är ju det sista man vill. Vi har jobbat väldigt nära varandra under dessa 4 år och såklart lär man ju känna varandra ganska ingående i det läget. Han har själv sagt att han är en väldigt flirtig person som flörtar med "alla" för att han gillar bekräftelsen, dock oskyldigt flörtande kan tilläggas. Han har även flörtat med mig på samma sätt har han medgett och det var nog lite där det började tror jag. Ett tag funderade jag på om han på allvar var kär i mig men jag valde att ignorera och ett par år senare fick jag reda på hur det låg till. Det är just det som gör att jag överväger att berätta. Iom att han gillar bekräftelsen känns det kanske inte så troligt att han skulle ta illa upp? Eller? Svårt det där. Jag vet inte varför jag vill berätta, det är bara någon känsla jag har att det skulle vara skönt att få säga det man egentligen skulle vilja ha sagt för flera år sedan och iom att han slutar så slipper han ju se mig igen om det skulle bli awkward.

Men har du ingen respekt för din sambo? Eller tycker du att det är okej att han skulle berätta för folk att han är förälskad i dem?
Om du nu är lycklig med din sambo och lever i ett monogamt förhållande så förstår jag verkligen inte varför du ska berätta det

 

[Lingon]

Men har du ingen respekt för din sambo? Eller tycker du att det är okej att han skulle berätta för folk att han är förälskad i dem?
Om du nu är lycklig med din sambo och lever i ett monogamt förhållande så förstår jag verkligen inte varför du ska berätta det

Exakt min tanke!

 

[Bison]

Exakt min tanke!

Att bli förälskad i någon känns helt naturligt och något jag tror de flesta upplever, speciellt om det är någon de träffar mycket. Det är ju hur man agerar på känslorna som är det viktiga. Personligen skulle jag ta väldigt illa vid mig om min sambo gjorde något liknande.

 

[Görel]

Försöker svara alla i ett inlägg. Vilken feedback! Oj, jag hade aldrig kunnat tänka mig att man skulle kunna ta regelrätt illa vid sig av att få något sånt berättat för sig. Jag har alltid tänkt som någon var inne på att det i värsta fall blir pinsamt för mig om han tycker att jag är larvig eller omogen, inte att han skulle bli förolämpad eller arg det är ju det sista man vill. Vi har jobbat väldigt nära varandra under dessa 4 år och såklart lär man ju känna varandra ganska ingående i det läget. Han har själv sagt att han är en väldigt flirtig person som flörtar med "alla" för att han gillar bekräftelsen, dock oskyldigt flörtande kan tilläggas. Han har även flörtat med mig på samma sätt har han medgett och det var nog lite där det började tror jag. Ett tag funderade jag på om han på allvar var kär i mig men jag valde att ignorera och ett par år senare fick jag reda på hur det låg till. Det är just det som gör att jag överväger att berätta. Iom att han gillar bekräftelsen känns det kanske inte så troligt att han skulle ta illa upp? Eller? Svårt det där. Jag vet inte varför jag vill berätta, det är bara någon känsla jag har att det skulle vara skönt att få säga det man egentligen skulle vilja ha sagt för flera år sedan och iom att han slutar så slipper han ju se mig igen om det skulle bli awkward.

Om du tänker på mina inlägg så skriver jag illa berörd och känna obehag, inte förolämpad eller arg. Tycka att det blev för närgånget.

Och bara för att någon är flirtig på en arbetsplats behöver det inte betyda att man är sån privat. Många går ju in i en roll på sin arbetsplats.

 

[Cambrie]

Men har du ingen respekt för din sambo? Eller tycker du att det är okej att han skulle berätta för folk att han är förälskad i dem?
Om du nu är lycklig med din sambo och lever i ett monogamt förhållande så förstår jag verkligen inte varför du ska berätta det

Den aspekten tänkte inte ens jag på, jag tänkte ur ts ögon. Men ah, det är klart hade min man berättat om sina cruchar för de han ev är förälskade i hade jag blivit jätteledsen, det är som någon annan skrev, ju faktiskt handling på de känslor man har. Tveksamt om jag ens förlåtit en sådan grej om det kom fram till mig, i alla fall om det handlade om en fyra år lång förälskelse. Men å andra sidan är det kanske det ts vill innerst inne också.

 

[Sel]

Jag förstår verkligen inte vad en skulle göra med den informationen som föremål för intresset. "Jaha, okej.. hejdå?" Jag skulle också tycka att det var väldigt obekvämt och skumt. Varför skulle X berätta om X inte ville något mer? Har hen gått och tänkt ditten och datten? Vad förväntas jag svara?
Blir inte det minsta smickrad av att någon är kär i mig, var skulle den känslan komma ifrån?

 

[Kimson]

TS du beskriver din partner som en underbar sambo och kollegan som en man som flörtar med alla för att han gillar att få bekräftelse, som dessutom har sambo. Han är inte värd att lägga en minut på och ändå har du gjort det i 4 år.
Snälla öppna inte Pandoras ask, utan var tacksam att han slutar så att du kan gå tillbaka känslomässigt till ditt liv med en bra partner.

 

[Voeux]

Jag skulle främst se det som ett svek mot din sambo att berätta, om ni nu har en monogam relation så är det här ett agerande på något annat. Känslor kan man inte alltid rå för men man har ansvar för sitt handlande. Jag skulle gissa på att han förtjänar mer respekt från dig än så. Sen är jag nog lite stolt. Om kollegan nu gillar bekräftelse så mycket att han måste flirta med ”alla”, varför ge honom den tillfredsställelsen

 

[nullo-modo]

Beror på. Vill du att något skall förändras mellan dig och kollegan så berättar men vill du inte att något ska förändras så säg inget.

 

[Fjordfrälst]

Definitivt är det inget konstigt med förälskelse både som singel och upptagen, men jag reagerar på att det håller på i fyra år och det är väldigt lång tid att ha såna känslor mot någon annan som inte är ens partner. Som sagt attraktion kan komma och gå, men känna romantiska känslor mot någon så många år indikerar att kanske någonting hemma inte är tillräckligt.
Säger inte att så är för alla, men för mig är det otrohet och jag hade gått in på djupet med min partner för att se vad som fattas.

Jag håller med, är man förälskad eller så under så lång tid som man har sambo är inte sambon rätt...

 

[Lingon]

Jag håller med, är man förälskad eller så under så lång tid som man har sambo är inte sambon rätt...

Det förutser att man bara kan vara förälskad i en person i taget. Jag tror att man kan älska flera samtidigt (på ett romantiskt sätt). Men om man har en monogram relation ska man ju inte agera på det. Att berätta för sin crush att man haft en crush i flera år är att agera på det.

 

[MiniLi]

Jag håller med, är man förälskad eller så under så lång tid som man har sambo är inte sambon rätt...

Just små förälskelser kan man underhålla eller bli av med ganska lätt genom hur mkt uppmärksamhet man ger tankarna. Det behöver inte vara konstigare än så.

 

[Fjordfrälst]

Just små förälskelser kan man underhålla eller bli av med ganska lätt genom hur mkt uppmärksamhet man ger tankarna. Det behöver inte vara konstigare än så.

Jodå men under så lång tid..Jag skulle ju känna att min sambo inte vore min stora kärlek då men det är säkert olika såklart .

 

[MiniLi]

Jodå men under så lång tid..Jag skulle ju känna att min sambo inte vore min stora kärlek då men det är säkert olika såklart .

Ja jag hade ju personligen inte gått runt och underhållt en flirt så länge, men man är olika. Sen tror jag iofs inte på konceptet ”min stora kärlek” överhuvudtaget, men det är en annan frågeställning.

 

[Voeux]

Sen tror jag iofs inte på konceptet ”min stora kärlek” överhuvudtaget, men det är en annan frågeställning.

Håller med. Jag kanske har blivit krass med åldern, men livet och känslor är nog lite mer komplext än så.

 

[iNHALE]

Om du försöker rannsaka dig själv lite TS utifrån det du beskriver att du attraheras av hos kollegan, är det något kopplat till det som du kanske saknar i din nuvarande relation? Du skriver att du dras till hans personlighet och utseende och att du blev kär i samband med att han flörtade med dig? Nu vet jag inte hur länge du och sambon varit tillsammans men det är ju inte helt ovanligt att en relation stagnerar lite efter en tid och det är lätt att tappa den där nykära och romantiska glöden som man ofta har i början. Det kanske är något sånt som saknas i er relation även om den i övrigt är bra? Jag tycker det är ganska självklart att man lätt blir lite förälskad om någon man tycker är snygg och trevlig plötsligt börjar bekräfta en och ge en massor med uppmärksamhet på det där flörtiga sättet som man kanske inte har fått på ett tag från sin partner. Det kanske är en aspekt som ni behöver jobba lite med i relationen, att liksom hitta en liten nytändning om det nu är det som saknas?

 

[MCP]

Jodå men under så lång tid..Jag skulle ju känna att min sambo inte vore min stora kärlek då men det är säkert olika såklart .

Jag tänker att där är man kanske olika. Sedan tror jag också att miljön och omständigheterna kan påverka, lite småtråkigt på jobbet så förstärker kanske hjärnan känslorna för någon för att göra det lite mera spännande. Känslor som i andra sammanhang kanske inte alls fått lika mycket utrymme.