Poppinella
Trådstartare
Imorse när jag gick ut från köket fick jag syn på att vår ena katt låg i hallen. Vad bra att han är inne, tänkte jag och stängde dörren då vi skulle iväg lite senare. Katterna brukar inte få vara ute när vi inte är hemma.
När jag kom tillbaka efter att ha stängt låg han liksom helt apatisk och bara stirrade på dörren. Han flåsade även hela tiden. Jag ropade på sambon och sa att något inte var rätt med Mortiis. Han var sig inte alls lik, slutade inte titta på dörren. Det var precis som om han sett ett stort trehövdat monster därute som han var rädd skulle komma in och ta honom. Vi försökte få kontakt med honom, men han var helt livrädd. Kunde inte slappna av alls.
Vi började klämma försiktigt och känna om han hade ont någonstans, men det verkade inte så. Sedan synade jag klorna och ser då att alla klor, både på bak- och framtassarna, är nerslitna. Det ser ut som om de skrapats mot asfalt. Blev jätterädd att han var skadad, men eftersom det inte verkade som om han hade ont avvaktade vi. Han började återhämta sig och efter ett par timmar var han helt sig själv igen. Inte ont någonstans heller.
Kan han ha blivit påkörd, men klarat sig så bra? Usch, vi är helskärrade, men bara glada att han är ok! Så hemskt att se honom vara så rädd, så chockad!
När jag kom tillbaka efter att ha stängt låg han liksom helt apatisk och bara stirrade på dörren. Han flåsade även hela tiden. Jag ropade på sambon och sa att något inte var rätt med Mortiis. Han var sig inte alls lik, slutade inte titta på dörren. Det var precis som om han sett ett stort trehövdat monster därute som han var rädd skulle komma in och ta honom. Vi försökte få kontakt med honom, men han var helt livrädd. Kunde inte slappna av alls.
Vi började klämma försiktigt och känna om han hade ont någonstans, men det verkade inte så. Sedan synade jag klorna och ser då att alla klor, både på bak- och framtassarna, är nerslitna. Det ser ut som om de skrapats mot asfalt. Blev jätterädd att han var skadad, men eftersom det inte verkade som om han hade ont avvaktade vi. Han började återhämta sig och efter ett par timmar var han helt sig själv igen. Inte ont någonstans heller.
Kan han ha blivit påkörd, men klarat sig så bra? Usch, vi är helskärrade, men bara glada att han är ok! Så hemskt att se honom vara så rädd, så chockad!