Bli frisk från depression

Såg nu att din ena medicin är Mirtazapin. Den används allmänt som en sömnmedicin också. Jag har den för sömnen. NOLL biverkningar. Flera kompisar har också fått den utskriven eftersom den anses vara så säker och ha så lite biverkningar. Har inte hört om en enda person som fått en enda biverkning av något slag av den medicinen.

Mirtazapin utvecklades i mitten av 1990-talet. På 25 år får man väl ändå anta att de allra flesta biverkningarna hunnit hittas och beräknas.

Förstår du hur osannolikt det är att drabbas av en 1:1000-biverkning? Det är inte ens EN PROCENT, det är EN PROMILLE.
 
Såg nu att din ena medicin är Mirtazapin. Den används allmänt som en sömnmedicin också. Jag har den för sömnen. NOLL biverkningar. Flera kompisar har också fått den utskriven eftersom den anses vara så säker och ha så lite biverkningar. Har inte hört om en enda person som fått en enda biverkning av något slag av den medicinen.

Mirtazapin utvecklades i mitten av 1990-talet. På 25 år får man väl ändå anta att de allra flesta biverkningarna hunnit hittas och beräknas.

Förstår du hur osannolikt det är att drabbas av en 1:1000-biverkning? Det är inte ens EN PROCENT, det är EN PROMILLE.
Jag äter den till och från. Enda biverkan jag får är viktuppgång på 1-2 kg.
 
Jag har haft Lamotrigin i över 10 år (med något avbrott, då jag ansåg mig vara ”frisk” och ”inte behövde” den längre :cautious:)

Vid första insättningen fick jag faktiskt utslag, och kontaktade vården. Jag fick mina utslag tittade på, och utifrån det samt hur jag mådde i övrigt kunde bedömningen göras att jag kunde fortsätta ta medicinen, det enda utslagen ”påverkade” var att vi väntade med höjning och ökade sedan dosen väldigt långsamt. Utslagen försvann efter någon vecka, och jag har aldrig efter det haft någon biverkning av Lamotrigin. Skulle säga att det för mig har varit den vänligaste medicinen (jag får extremt lätt biverkningar) och det är också den medicin som hjälpt mest med mina depressioner. För mig är den guld värd.

Så även om man får en listad potentiellt ”allvarlig biverkning” så behöver det i sig inte vara eller bli allvarligt. Vården vill bara att man ska vara uppmärksam och söka kontakt för att de ska kunna göra rätt åtgärder om reaktion kommer. För vården vill, tro det eller ej, att patienterna ska må bra. Och får man en större reaktion än jag fick så är det man gör, vad jag förstått, att man helt enkelt avbryter Lamotrigin-behandlingen.

Biverkningarna, om man får några, kommer i början under medicineringen och därför står man inledningsvis på så låg dos, för då undviker man att en eventuell reaktion blir kraftig på ett sätt som orsakar problem för patienten.
Jag har aldrig efter min första insättning av Lamotrigin fått utslag igen, oavsett om jag ökat/minskat dos eller slutat och sedan börjat igen.
 
Detta. Ska du bli frisk, med eller utan SSRI, så är sådana här meningar förbjudna. För att bli frisk/bättre gäller en total beteendeförändring och att man styr om sina uppfattningar om sig själv. Det var min första hemläxa från min terapeut (förutom meditation och skriva upp drömmar), alla "gamla" acceptanser" om hur jag tycker jag är, skulle bort. Jag fick aldrig säga "så här är jag" eller "såhär har jag alltid varit". Nej det var no no på den, och det var början till att må bättre.

Ja precis, det här är jättesuperduperviktigt.

Att inte låta ens ego/berättarjag göra en berättelse där en sjukdom eller dysfunktion blir en del av ens identitet, för att rättfärdiga motviljan till förändring.

Det är inte farligt att förändras - det är bra. Men vår komplexa hjärna kan spela spratt med oss om vi inte håller perspektivet.

Man ska inte tro på allt man tänker 😛.
 
Wille:

Du säger att du inte vill förändras, samtidigt som du säger att du inte vill må så här. Flera trådar med samma ämne.

Jag tror att du visst vill förändras, att du egentligen inte alls tror på "jag är sån här". Men det finns något som tar emot, som hindrar dig från att protestera mot den inre rösten som säger åt dig "nej, farligt, undvik, vi är tryggast här hemma".

Vem är det som säger åt dig att du "är sån här" och att det inte är någon vits? Vad är det du har internaliserat och gjort till en del av din självbild trots att det är så skadligt?

Svara inte på det här, skriv det i en dagbok eller ta det med en terapeut.

När dök den tankeslingan upp? Vilka vuxna lärde dig detta beteende när du var ung? Vem eller vad skrämde dig så, gång på gång, att detta undvikandebeteende satte sig så hårt?
 
Wille:

Du säger att du inte vill förändras, samtidigt som du säger att du inte vill må så här. Flera trådar med samma ämne.

Jag tror att du visst vill förändras, att du egentligen inte alls tror på "jag är sån här". Men det finns något som tar emot, som hindrar dig från att protestera mot den inre rösten som säger åt dig "nej, farligt, undvik, vi är tryggast här hemma".

Vem är det som säger åt dig att du "är sån här" och att det inte är någon vits? Vad är det du har internaliserat och gjort till en del av din självbild trots att det är så skadligt?

Svara inte på det här, skriv det i en dagbok eller ta det med en terapeut.

När dök den tankeslingan upp? Vilka vuxna lärde dig detta beteende när du var ung? Vem eller vad skrämde dig så, gång på gång, att detta undvikandebeteende satte sig så hårt?
Kan vi inte lämna terapin till TS terapeut?
 
Kan vi inte lämna terapin till TS terapeut?
Är det mer konstruktivt att hacka på henne för att hon inte vill ta mediciner?

Vi kanske helt enkelt inte ska ha trådar om mental hälsa överhuvudtaget? Jag kan inte se att något i den här tråden (inklusive mina egna inlägg) har en chans att leda till något positivt för TS, förmodligen blir det väl mer ångestpåslag (särskilt av medicindrevet).

Vi kan väl tagga in moderatorer och höra vad vi har för riktlinjer gällande detta?

@moderator

(Har glömt hur Bukeforumet fungerar, nån som vet hur man taggar får gärna göra det)
 
Är det mer konstruktivt att hacka på henne för att hon inte vill ta mediciner?

Vi kanske helt enkelt inte ska ha trådar om mental hälsa överhuvudtaget? Jag kan inte se att något i den här tråden (inklusive mina egna inlägg) har en chans att leda till något positivt för TS, förmodligen blir det väl mer ångestpåslag (särskilt av medicindrevet).

Vi kan väl tagga in moderatorer och höra vad vi har för riktlinjer gällande detta?

@moderator

(Har glömt hur Bukeforumet fungerar, nån som vet hur man taggar får gärna göra det)
Mig veterligen har jag inte hackat på TS angående att hon väljer bort en medicin. Men jag kan hålla med om att de här trådarna är rätt okonstruktiva inte minst för bemötandet som TS hur välmenande det än är blir det helt ohanterligt i den mängd som det blir. Att ta bort möjligheten för personer som mår dåligt att ventilera sin oro är nog inte heller en särskilt bra väg. Det bästa är såklart om de som bemöter en person som mår dåligt, kan försöka göra det konstruktivt.

Har man en fobi kommer den inte att ändra sig för att 20-30 personer eller fler säger att fobin inte är legitim, snarare brukar den bli mer cementerad.

I det här fallet har TS: behandlande läkare, en medicin som hon äter, en terapeut som ger henne behandling, husdjur som hon skaffat för att må bättre och pågående aktiva studier. Således kämpar TS på rätt bra och har det mesta i verktygslådan just nu för att ta sig igenom sin sjukdom.
 
Mig veterligen har jag inte hackat på TS angående att hon väljer bort en medicin. Men jag kan hålla med om att de här trådarna är rätt okonstruktiva inte minst för bemötandet som TS hur välmenande det än är blir det helt ohanterligt i den mängd som det blir. Att ta bort möjligheten för personer som mår dåligt att ventilera sin oro är nog inte heller en särskilt bra väg. Det bästa är såklart om de som bemöter en person som mår dåligt, kan försöka göra det konstruktivt.

Har man en fobi kommer den inte att ändra sig för att 20-30 personer eller fler säger att fobin inte är legitim, snarare brukar den bli mer cementerad.

I det här fallet har TS: behandlande läkare, en medicin som hon äter, en terapeut som ger henne behandling, husdjur som hon skaffat för att må bättre och pågående aktiva studier. Således kämpar TS på rätt bra och har det mesta i verktygslådan just nu för att ta sig igenom sin sjukdom.
Äter t.o.m. två mediciner mot depressionen. En antidepressiv och en stämningsstabiliserande.
 
Är det mer konstruktivt att hacka på henne för att hon inte vill ta mediciner?

Vi kanske helt enkelt inte ska ha trådar om mental hälsa överhuvudtaget? Jag kan inte se att något i den här tråden (inklusive mina egna inlägg) har en chans att leda till något positivt för TS, förmodligen blir det väl mer ångestpåslag (särskilt av medicindrevet).

Vi kan väl tagga in moderatorer och höra vad vi har för riktlinjer gällande detta?

@moderator

(Har glömt hur Bukeforumet fungerar, nån som vet hur man taggar får gärna göra det)
@Mineur tror jag är moderator här.
 
Är det mer konstruktivt att hacka på henne för att hon inte vill ta mediciner?

Vi kanske helt enkelt inte ska ha trådar om mental hälsa överhuvudtaget? Jag kan inte se att något i den här tråden (inklusive mina egna inlägg) har en chans att leda till något positivt för TS, förmodligen blir det väl mer ångestpåslag (särskilt av medicindrevet).

Vi kan väl tagga in moderatorer och höra vad vi har för riktlinjer gällande detta?

@moderator

(Har glömt hur Bukeforumet fungerar, nån som vet hur man taggar får gärna göra det)

Riktlinjerna är att vem som helst får starta trådar om vad som helst (nåja, nästan i alla fall) och att vi inte agerar såvida det inte är något som bryter mot forumreglerna. Det är helt omöjligt, och framförallt opassande, för mig som moderator att bedöma vilka trådar som eventuellt stjälper mer än de hjälper - där får man ta eget ansvar och sluta läsa/skriva om man upplever det som kontraproduktivt eller jobbigt på något vis. Detsamma gäller för de som blir provocerade eller irriterade av vissa trådar - bara sluta läsa och skriva.

Vi kan omöjligt förbjuda trådar om mental hälsa, och oavsett vilket tycker jag det vore en väldigt dålig idé eftersom de, enligt min upplevelse, ofta hjälper väldigt mycket. Ser man något som man tycker är direkt opassande så får man gärna rapportera det, så tar jag och/eller de andra moderatorerna ställning till det då :)

/Mod
 
Läste i Expressen om Anders Hansens rekommendationer vid depression:

ANDERS HANSENS 9 RÅD MOT DEPRESSION​

Ångest och nedstämdhet är ofta försvarsmekanismer. De är båda en normal del av den mänskliga naturen och betyder inte att du är trasig eller sjuk. Och de beror absolut inte på brister i din karaktär!
Prioritera saker som stärker kroppen. Om kroppen mår bra så skapar hjärnan känslor som är behagliga. Fysisk aktivitet är helt grundläggande för vårt välbefinnande. Det minskar både risken att drabbas av depression och att återinsjukna. Rör på dig en halvtimme om dagen. Motionera så att du blir varm i 45 minuter åtminstone tre gånger i veckan. Det viktiga är att du är fysiskt aktiv och all rörelse räknas. Att du rör på dig spelar mindre roll än vilken fysisk aktivitet du utövar.
Vi behöver sova minst sju timmar. Se över din sömnhygien. Skaffa väckarklocka och håll mobilen utanför sovrummet om du har minsta sömnsvårigheter.
Träffa andra på riktigt. Vi människor är sociala djur. Att ha nära tillhörighet till ett fåtal är förmodligen bättre för hälsan än många ytliga kontakter, visar studier.
Se över hur du använder dina skärmar och sociala medier. Dess viktigaste effekt på ditt känsloliv är förmodligen att de tar tid från sömn, motion och riktiga möten.
Lär dig om kroppen och psyket. Kunskap kan ge både ökat lugn och acceptans för hur vi människor fungerar. Det ger dig möjlighet att få ett helikopterperspektiv på dina känslor. Försök kom åt grundorsaken.
Få känslokoll. Alla känslor är övergående. Annars fyller de ingen funktion. Känner man stark oro kan man pröva att tänka på andningen. Andas långsamt, och låt utandningen vara särskilt lång. Att öva sig att sätta ord på sina känslor har visats sig vara ett annat bra sätt att dämpa oro.
Strunta i lyckan! Att förvänta sig att alltid vara lycklig är inte bara krävande och orealistiskt – det kan få rakt motsatt effekt!
Allra viktigast - om du mår psykiskt dåligt ska du söka hjälp. Det är inte konstigare än om du har lunginflammation eller allergi. Hjälp finns att få och du är inte ensam.
 
Läste i Expressen om Anders Hansens rekommendationer vid depression:

ANDERS HANSENS 9 RÅD MOT DEPRESSION​

Ångest och nedstämdhet är ofta försvarsmekanismer. De är båda en normal del av den mänskliga naturen och betyder inte att du är trasig eller sjuk. Och de beror absolut inte på brister i din karaktär!
Prioritera saker som stärker kroppen. Om kroppen mår bra så skapar hjärnan känslor som är behagliga. Fysisk aktivitet är helt grundläggande för vårt välbefinnande. Det minskar både risken att drabbas av depression och att återinsjukna. Rör på dig en halvtimme om dagen. Motionera så att du blir varm i 45 minuter åtminstone tre gånger i veckan. Det viktiga är att du är fysiskt aktiv och all rörelse räknas. Att du rör på dig spelar mindre roll än vilken fysisk aktivitet du utövar.
Vi behöver sova minst sju timmar. Se över din sömnhygien. Skaffa väckarklocka och håll mobilen utanför sovrummet om du har minsta sömnsvårigheter.
Träffa andra på riktigt. Vi människor är sociala djur. Att ha nära tillhörighet till ett fåtal är förmodligen bättre för hälsan än många ytliga kontakter, visar studier.
Se över hur du använder dina skärmar och sociala medier. Dess viktigaste effekt på ditt känsloliv är förmodligen att de tar tid från sömn, motion och riktiga möten.
Lär dig om kroppen och psyket. Kunskap kan ge både ökat lugn och acceptans för hur vi människor fungerar. Det ger dig möjlighet att få ett helikopterperspektiv på dina känslor. Försök kom åt grundorsaken.
Få känslokoll. Alla känslor är övergående. Annars fyller de ingen funktion. Känner man stark oro kan man pröva att tänka på andningen. Andas långsamt, och låt utandningen vara särskilt lång. Att öva sig att sätta ord på sina känslor har visats sig vara ett annat bra sätt att dämpa oro.
Strunta i lyckan! Att förvänta sig att alltid vara lycklig är inte bara krävande och orealistiskt – det kan få rakt motsatt effekt!
Allra viktigast - om du mår psykiskt dåligt ska du söka hjälp. Det är inte konstigare än om du har lunginflammation eller allergi. Hjälp finns att få och du är inte ensam.
Jag saknar verkligen att känna nära tillhörighet med åtminstone någon. Men jag är helt ensam. Det är knappt jag har några ytliga kontakter ens även om det finns några. En granne är väl den som finns närmast, men det är ju en gles kontakt. Och ensamheten är väl ett rätt stort problem som påverkar mycket, tänker jag. Tyvärr är den också svår att lösa.
 
Läste i Expressen om Anders Hansens rekommendationer vid depression:

ANDERS HANSENS 9 RÅD MOT DEPRESSION​

Ångest och nedstämdhet är ofta försvarsmekanismer. De är båda en normal del av den mänskliga naturen och betyder inte att du är trasig eller sjuk. Och de beror absolut inte på brister i din karaktär!
Prioritera saker som stärker kroppen. Om kroppen mår bra så skapar hjärnan känslor som är behagliga. Fysisk aktivitet är helt grundläggande för vårt välbefinnande. Det minskar både risken att drabbas av depression och att återinsjukna. Rör på dig en halvtimme om dagen. Motionera så att du blir varm i 45 minuter åtminstone tre gånger i veckan. Det viktiga är att du är fysiskt aktiv och all rörelse räknas. Att du rör på dig spelar mindre roll än vilken fysisk aktivitet du utövar.
Vi behöver sova minst sju timmar. Se över din sömnhygien. Skaffa väckarklocka och håll mobilen utanför sovrummet om du har minsta sömnsvårigheter.
Träffa andra på riktigt. Vi människor är sociala djur. Att ha nära tillhörighet till ett fåtal är förmodligen bättre för hälsan än många ytliga kontakter, visar studier.
Se över hur du använder dina skärmar och sociala medier. Dess viktigaste effekt på ditt känsloliv är förmodligen att de tar tid från sömn, motion och riktiga möten.
Lär dig om kroppen och psyket. Kunskap kan ge både ökat lugn och acceptans för hur vi människor fungerar. Det ger dig möjlighet att få ett helikopterperspektiv på dina känslor. Försök kom åt grundorsaken.
Få känslokoll. Alla känslor är övergående. Annars fyller de ingen funktion. Känner man stark oro kan man pröva att tänka på andningen. Andas långsamt, och låt utandningen vara särskilt lång. Att öva sig att sätta ord på sina känslor har visats sig vara ett annat bra sätt att dämpa oro.
Strunta i lyckan! Att förvänta sig att alltid vara lycklig är inte bara krävande och orealistiskt – det kan få rakt motsatt effekt!
Allra viktigast - om du mår psykiskt dåligt ska du söka hjälp. Det är inte konstigare än om du har lunginflammation eller allergi. Hjälp finns att få och du är inte ensam.
Jag blev mest irriterad av att läsa dem. 😅 Det är ju det man får slängt i ansiktet hela tiden. Motionera, sluta surfa, ät nyttigt, sov vettigt. Jo, det är ju lätt om man är frisk och välfungerande och väldigt sådär normativt.
 
Läste i Expressen om Anders Hansens rekommendationer vid depression:

ANDERS HANSENS 9 RÅD MOT DEPRESSION​

Ångest och nedstämdhet är ofta försvarsmekanismer. De är båda en normal del av den mänskliga naturen och betyder inte att du är trasig eller sjuk. Och de beror absolut inte på brister i din karaktär!
Prioritera saker som stärker kroppen. Om kroppen mår bra så skapar hjärnan känslor som är behagliga. Fysisk aktivitet är helt grundläggande för vårt välbefinnande. Det minskar både risken att drabbas av depression och att återinsjukna. Rör på dig en halvtimme om dagen. Motionera så att du blir varm i 45 minuter åtminstone tre gånger i veckan. Det viktiga är att du är fysiskt aktiv och all rörelse räknas. Att du rör på dig spelar mindre roll än vilken fysisk aktivitet du utövar.
Vi behöver sova minst sju timmar. Se över din sömnhygien. Skaffa väckarklocka och håll mobilen utanför sovrummet om du har minsta sömnsvårigheter.
Träffa andra på riktigt. Vi människor är sociala djur. Att ha nära tillhörighet till ett fåtal är förmodligen bättre för hälsan än många ytliga kontakter, visar studier.
Se över hur du använder dina skärmar och sociala medier. Dess viktigaste effekt på ditt känsloliv är förmodligen att de tar tid från sömn, motion och riktiga möten.
Lär dig om kroppen och psyket. Kunskap kan ge både ökat lugn och acceptans för hur vi människor fungerar. Det ger dig möjlighet att få ett helikopterperspektiv på dina känslor. Försök kom åt grundorsaken.
Få känslokoll. Alla känslor är övergående. Annars fyller de ingen funktion. Känner man stark oro kan man pröva att tänka på andningen. Andas långsamt, och låt utandningen vara särskilt lång. Att öva sig att sätta ord på sina känslor har visats sig vara ett annat bra sätt att dämpa oro.
Strunta i lyckan! Att förvänta sig att alltid vara lycklig är inte bara krävande och orealistiskt – det kan få rakt motsatt effekt!
Allra viktigast - om du mår psykiskt dåligt ska du söka hjälp. Det är inte konstigare än om du har lunginflammation eller allergi. Hjälp finns att få och du är inte ensam.
Sen det där med att få känslokoll är inte så lätt. Jag kan ha stark ångest som varar i timmar. Att andas hjälper inte alls.

Och mina kontakter med andra sker till 99% online. Jag kan inte byta ut skärmtid till riktiga möten.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Har just sett på Lerin på Lofoten på SVT och de är så modiga de som är med. Idag pratade några om att de gått i behandling, och hur det...
2 3 4
Svar
73
· Visningar
3 714
Senast: manda
·
Kropp & Själ Jag är missmodig i min depression. Vad har hjälpt er eller vänner till er? Blir man frisk? Det verkar ju återkomma. Är privat psykolog...
2
Svar
29
· Visningar
1 925
Senast: tråkmåns
·
Kropp & Själ Jag har ringt psykakuten två gånger idag, men båda gångerna har jag lagt på luren innan jag kommit fram. Jag tycker inte att mitt...
Svar
6
· Visningar
636
Senast: ginnies
·
Kropp & Själ Jag insjuknade i hög feber i mitten av november. Två veckor senare sökte jag vård då febern aldrig gick ner, skickades till...
2
Svar
20
· Visningar
1 231
Senast: manda
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp