Bli frisk från depression

[EmmaBovary]

Har ju gått i terapi sedan några år men har hittills inte upplevt någon förändring alls. Har också boendestöd och arbetsterapeut. Nu har jag påbörjat emdr, men vi jobbar inte med min depression. Känns så hopplöst att gå i princip hela livet och aldrig må bra.

Du hade väl nyss börjat med terapiformen? Och jag killgissar att om du kommer tillsätta med sakerna som triggar dig, (som den terapin väl är till för?) så tror jag att du kommer ha större potential att bli mindre deprimerad som en bieffekt.

 

[Raderad medlem 68338]

Jag får aldrig uppskattning av någon. Blir mest nertryckt av folk. Och får veta vilken dålig människa jag är.

Lägg inte sitt värde och mående i händerna på andra.

Jag tror att det är knepigt att förklara sitt psykiska mående på omgivningens oförmåga till bekräftelse.

 

[Kilauea]

Jag mår ganska bra på SSRI, och även om jag får äta det resten av livet så är det värt det.

Samma här. Och att inte jobba heltid. Mindre pengar nu och minimal pension får vara värt det för att orka leva. Och sätta undan pengar för pensionen.

 

[athena_arabians]

Jag får aldrig uppskattning av någon. Blir mest nertryckt av folk. Och får veta vilken dålig människa jag är.

Berömmer du dig själv? Trivs en inte i sitt egna sällskap är det svårt att bygga relationer med andra.

Sedan tror jag inte alls att du inte får någon uppskattning (du har uttryckt flera gånger här att du fått uppskattning av dina kursare tex) men är en deprimerad tar en inte till sig det beröm en får. Men jag tror också det är farligt och inte produktivt att jaga beröm. Ens mående ska aldrig bero på vad någon annan säger och gör, att skylla ifrån sig är en strategi som bara funkar så långt. I det läget får en välja att låta status quo råda eller medge att en måste göra förändringar.

Det är också jobbigt att jobba för att må bättre. Ibland måste en offerkofta åka av, ibland måste en erkänna sina egna fel och acceptera dem. Och ibland måste en tala om för sig själv att "jag är bra och jag duger". Mycket av sådant jobb kan göra jävligt ont men är ett måste om en vill må bättre.

 

[tanten]

Jag får aldrig uppskattning av någon. Blir mest nertryckt av folk. Och får veta vilken dålig människa jag är.

Mden hallå. Det där är ...sorry ... ljug.

Folk på buke har upprepade gånger uttryckt sin beunran för din trädgård och allt du gör. Vrkar högst osannolikt att etinte är lika i det verkliga livet. Du har ju skrivit att du fått uppskattande ord om trädgården av besökande. Och din klass km ju hem till dig och röjde i trädgården. Tror du att de skulle gjort det om de inte uppskattar dig?

Tror du lever i en skev verklighet. Du har bestämt dig för att du är illa omtyckt. Det är inte sant.

 

[ainasoja]

Jag får aldrig uppskattning av någon. Blir mest nertryckt av folk. Och får veta vilken dålig människa jag är.

Jag tror att du är inne i en ond spiral och tar allt som inte är medhåll som påhopp och pikar.

Det är ju jättemånga som försökt hjälpa dig och även berömt dig! Men du ser bara det dåliga just nu.

Jag får inte heller beröm eller nån klapp på axeln för allt jag gör i livet.

Jag har också mått dåligt men bestämt mig för att se positiva saker i livet som att jag är duktig i skolan. Får bra betyg. Omtyckt på jobbet.

Men den bästa av allt är dom gångerna jag orkar städa hemma. Då berömmer jag mig själv som fasen.

 

[karamelldrottningen]

Jag får aldrig uppskattning av någon. Blir mest nertryckt av folk. Och får veta vilken dålig människa jag är.

Den/de som trycker ner dig radera dem från ditt liv helt.

 

[Fibusen]

Går det att bli frisk från en långvarig depression? Någon som har erfarenhet? Vilka faktorer var det då som fick det att vända?

Friskare, absolut! Helt frisk? Jag vet inte…

Jag har en lång depression bakom mig, och nu har jag varit medicinfri iallafall 3-4 år. Jag mår absolut bra, och bättre än så vissa dagar. Andra dagar kan jag vakna i det mörkaste hålet men jag vet att det håller i sig en dag eller två, och jag får acceptera det. Igår var en sån dag för övrigt. Orkade ingenting, ville ingenting, tvångssov halva dagen för ville inte vara vaken ens. Skippade dusch och riktig mat. Grät några vändor för att jag kände mig så jävla dålig, och att livet är så värdelöst. Jag har accepterat dessa dagar, och det ÄR HELT OKEJ!

I början var jag livrädd, tänkte att nu är jag tillbaka i skiten igen, men efter ett x antal sånna här dagar så vet jag nu att dom kommer och försvinner lika snabbt.

Jag mår som sagt bra, känner mig nöjd och tacksam för det jag har, och jag kan må så jäkla bra också, men oftast så är det bra, och det är jag nöjd med. Det är aldrig dåligt (mer än dessa enstaka dagar) längre. Jag har inte haft en sekunds tanke på att jag vill dö på många många år, och det är väll det viktigaste.

Sen sörjer jag oerhört mycket att jag glömt bort så mycket under flera flera år. Jag har knappt några minnen alls från sonens uppväxt. Hjärnan har liksom raderat mycket. Och jag blir väldigt ”hjärntrött” snabbt, jag trivs inte alls i större folksamlingar, och efter en shoppingvända så är jag så slut så jag måste sova en stund. Jag har jättesvårt att planera två olika saker på samma dag, tex frisör tisdag morgon och bilbesiktning tisdag eftermiddag. Det blir för mycket, och för rörigt.

Jag får ångestkänslor med tryck över bröstet och hjärtklappning då och då, men samma sak där, jag vet att det går över och att det inte är farligt. Jag måste bara tänka på min andning då.

Jag har ett fullt fungerande liv annars, har jobbat heltid och nu jobbar/studerar jag 50/50. Har vänner och nära kontakt med dom och familjen. Har arbetskollegor jag har jättetrevligt med. Jag lider alltså inte alls längre, mer än att hjärnan inte fungerar som den en gång gjorde.

 

[åke]

Plus en sak till. En viktig.

Man kan aldrig lägga skulden för sitt mående på nån annan. Alla människor gör så gott de kan i given situation. Tycker man att andra behandlar en illa och tycker synd om sig själv kommer man aldrig en millimeter framåt. Inställningen att alla andra är dumma - den hör hemma i sandlådan. Inte hos en vuxen människa.

Det gamla uttrycket att det är inte hur man har det utan hur man tar det - är så oändligt sant.
Människor som gått igenom massor av skit i livet men ändå står upp. De gör det inte pga andra utan tack vare sitt eget mindset.

Men det är väl ganska vanligt, att dom skyller på andra hela tiden.

 

[Saeta]

Tror du lever i en skev verklighet. Du har bestämt dig för att du är illa omtyckt. Det är inte sant.

Det här känner jag så igen mig i. När min depression är sämre (den kommer och går) så känner jag att alla, eller iallafall dom flesta, inte tycker om mig. Men så har jag börjat tänka att "jaha, om det nu vore så, så får dom skylla sig själva som ändå utsätter sig genom att vilja umgås/ha kontakt med mig". Liksom, ta inte kontakt om du inte vill prata. Träffa mig inte om du inte vill umgås. Nu vet jag innerst inne att det inte stämmer. Det är bara hjärnspöken. Men det är ju svårt att tänka så när man är nere i skiten.

 

[yamyam]

Jag har alltid strävat efter FRISK. Det har varit mitt ultimata mål, och dit skulle jag nå på ren viljestyrka. Att bli frisk är alltså något jag försökt prestera mig till, och i efterhand jag tror faktiskt det snarare bromsat mitt tillfrisknande. För man kan ju inte tänka sig frisk om det handlar om att pressa sig själv in i en mall som, rent krasst, inte passar. Det är upplagt för att känna nederlag och misslyckande, och triggar då depressivitet och ångest. I alla fall har det varit så för mig.
Med den insikten har mitt synsätt på frisk vs sjuk förändrats. Istället för att ha målsättningen om att ”bli frisk” ligger mitt fokus på att må så bra som möjligt Med mina sjukdomar. Jag har nått en acceptans om att jag kommer behöva mina mediciner livet ut (och att det är ok), att jag kommer hamna i svackor (och att det är ok), att jag måste anpassa mig till mina förutsättningar (och att det är ok).

Lite sådär att jag släppt uppfattningen om hur jag tyckte att mitt liv BORDE kunna se ut, och istället ser till att lägga energi på att förändra det jag kan för att mitt liv (utifrån mina förutsättningar) ska vara så bra som möjligt. Jag kommer inte kunna uppnå de flesta drömmar jag haft tidigare, men behöver det innebära att mitt liv är/kommer vara dåligt? Nej! När jag väl hanterat sorgen över allt som inte kommer bli så insåg jag att, drömmar är ju fint att ha, men de enda personerna som ”uppnår” sina drömmar är de som har drömmar som är realistiska utifrån deras individuella förutsättningar. Så varför inte göra samma sak själv?

Så, nej jag ser inte mig själv som frisk. Men inte heller bara som sjuk - jag är både och, och det är inte så himla tokigt det heller. Jag är stabil i mina sjukdomar, har en fungerande medicinering, många bra verktyg från olika terapier. Jag får svackor, men det är inte hela världen och svackorna blir kortare ju ”bättre” jag är på att använda mig av acceptans och självmedkänsla.

Vägen hit har varit lång, och ingen enskild sak har varit enda lösningen. Dock har acceptans och coping är extremt viktigt för mitt välmående, mer än jag hade kunnat föreställa mig.Jag har provat fler mediciner i olika doser och kombinationer än jag kan räkna innan jag hittade rätt.
Jag har gått i stödjande samtal, KBT, psykoterapi, ACT, CFT, EMDR och multimodal rehabilitering - vissa passade mig bättre än andra men jag har idag någon nytta av samtliga även om det inte kändes så under terapins gång.
Jag har påverkat det jag kan styra över i min vardag - bor i lägenhet i en miljö där jag trivs, jag har en sysselsättningsgrad i arbete som jag orkar med och jag prioriterar noga vad jag använder min fritid till.

Om jag fokuserat annorlunda på min vardag - tex att jag faktiskt hellre skulle vilja bo på gård, kunna jobba mer än jag gör/kanske med något annat än jag gör, och vara besviken på att jag inte har energi till allt jag skulle vilja ägna min fritid åt hela tiden så hade jag blivit olycklig, och också sjukare.

 

[Fruentimber]

Vad för terapi? Jag går också i terapi men den har ingen effekt.

Psykoterapi/psykodynamisk terapi.
Här finns information om olika behandlingsformer.

 

[Rosett]

.

Det gamla uttrycket att det är inte hur man har det utan hur man tar det - är så oändligt sant.
Människor som gått igenom massor av skit i livet men ändå står upp. De gör det inte pga andra utan tack vare sitt eget mindset.

Det funkar ju bara för de som har förmågan. De som är skadade i själen eller har vissa funktionsnedsättningar kan inte alltid ”ta det”.

 

[Sonic76]

Frisk blir jag nog aldrig.
Men mer eller mindre fungerande
Man måste nog bryta ner stegen i små små bitar.
För mig var det att varje dag se en sak som positiv för att ändra det negativa.
Det är inte gjort på en dag.
Jag var sjukskriven på heltid i 3 år.
Sen ville de pensionera mig.
Då tänkte jag att jag inte vill bli pensionär vid 40 utan började jobba.
Det var många bakslag men just nu fungerar jag jobbmässigt
Privat är det såklart inte så bra.
Men jag kan hantera det hyfsat ok.

 

[tanten]

Det funkar ju bara för de som har förmågan. De som är skadade i själen eller har vissa funktionsnedsättningar kan inte alltid ”ta det”.

Visa bifogad fil 79934

Kanske missförstår du?

Jag tänker att jag har livslånga sjukdomar och har åkt på ganska tuffa törnar genom livet. Men jag har också haft massor av glädje och fina upplevelser.
Jag viftar inte bort det svåra. Jag försöker bara se vad som är gott i mitt liv. Också. Ibland minutkorta stunder av ro och glädje.

Min ekonomi är tuff som sjukskriven. Riktigt tuff. Men jag har tak över huvudet i ett underbart hus med en trädgård. Nedanför huset rinner en bäck som bildar ett litet vattenfall alldeles utanför tomten. Kort sagt ett litet paradis. Men trädgården tenderar att växa igen när jag inte orkar pga sjukdom. Men det som blommar det blommar ljuvligt och jag får frukt, bär och grönsaker i överflöd.

Det finns massor som jag inte kan göra. Pga sjukdom och ekonomi. Men det finns oändligt med saker jag KAN göra. Jag kan inte gå på det kända bandets spelningar i grannbyn. Då skulle en stor del av månadspengen för mat ryka. Men jag kan gå på konserterna i grannskapets kulturhus. Värlsdsartister i ett litet fd missionshus och det brukar kosta en spottstyver. Kyrkorna har inte sällan konserter med gratis entré och utgångskollekt - om man kan och vill bidra.

En arbetskamrat sa -irritera dig inte på sånt du inte kan förändra. (typ Mark Twains alla klagar på vädret meningen gör nåt åt det. När jag fick cancer var et ingen ide att lägga sig ner och yla. Jag kunde inte påverka något alls. Vara sköt behandlingarna.

Jag flöjtar inte runt och är superpositiv hela tiden. hell no!
Men jag försöker att SE det som är ljusglimtar i tillvaron. För de finns där. Alltid. Inget är någonsin helt nattsvart.

Det är inte hur man har det utan hur man tar det.

 

[Motacilla]

Det är inget jag är villig att prova.

Har du blivit erbjuden ECT?

För vissa, svårt deprimerade hjälper det faktiskt.

 

[åke]

Har du blivit erbjuden ECT?

För vissa, svårt deprimerade hjälper det faktiskt.

En vän till mig fick det. Jobbig behandling men nu efteråt har hon fått livet tillbaka.

 

[Motacilla]

En vän till mig fick det. Jobbig behandling men nu efteråt har hon fått livet tillbaka.

En vän som är läkare (och jobbar med ECT) har berättat om att resultaten kan vara överraskande bra efter den behandlingen.

Det låter läskigare än det är, har jag förstått.

Har man provat ALLT och fortfarande mår väldigt dåligt tycker jag att det är värt att överväga även ECT. Åtminstone ha ett ärligt samtal med behandlande läkare om saken.

 

[parellikusken]

En vän som är läkare (och jobbar med ECT) har berättat om att resultaten kan vara överraskande bra efter den behandlingen.

Det låter läskigare än det är, har jag förstått.

Har man provat ALLT och fortfarande mår väldigt dåligt tycker jag att det är värt att överväga även ECT. Åtminstone ha ett ärligt samtal med behandlande läkare om saken.

Det är ju ingen mirakellösning direkt, och kan kosta mer än det smakar. Av min erfarenhet får man en tillfällig lättnad av det, men på längre sikt är det ingen lösning.
Beror ju också på varför man är deprimerad och vilka symptom man har.

Nu verkar ju TS ändå ha energi till att klara av skola och sånt, och då skulle iaf inte jag rekommendera ECT. Dessutom har hon precis börjat en ny terapi, tycker jag låter bättre än ECT.

 

[åke]

En vän som är läkare (och jobbar med ECT) har berättat om att resultaten kan vara överraskande bra efter den behandlingen.

Det låter läskigare än det är, har jag förstått.

Har man provat ALLT och fortfarande mår väldigt dåligt tycker jag att det är värt att överväga även ECT. Åtminstone ha ett ärligt samtal med behandlande läkare om saken.

Precis, men detta är ju något som läkarna får bedöma, inget som lekmän ska spekulera i.