Blir man någonsin redo att skaffa barn?

Status
Stängd för vidare inlägg.

Kalaspinglan

Trådstartare
Vi går i "tillverka barn-tankar"... Ena sekunden är vi såååå säkra, och nästa sekund tvekar vi som sjutton.

Tror ni någonsin att man kan känna sig mogen/redo/färdig att skaffa barn, eller tror ni att man växer in i rollen när bäbisen väl pluppar ut?
 
Sv: Blir man någonsin redo att skaffa barn?

De flesta växer nog under de 9 mån som man är gravid, om inte annat så sekunden man får sin nyfödda blöta blodiga underbara :love: i famnen första gången...........
 
Sv: Blir man någonsin redo att skaffa barn?

Jag säger som Welsh, mogen och helt säker blir man inte förrän det är för sent att ångra sig. Men man ska man prata med sin presumtiva avelshingst så att man är överens om hur man ska göra med föräldraledighet, vab (=vård av sjuka barn). Också att man är överens om vad barnen ska få se på tv och vilka tider, vad barnen äter, och när osv. Det underlättar!

Men för egen del tycker jag att det var ett bra "träningsläger" bli med hund. Det påminner ju till stora delar om att bli med barn.
 
Sv: Blir man någonsin redo att skaffa barn?

Jag tror aldrig man är redo att skaffa barn.Man kan ju inte veta hur det är om man aldrig varit med om det men man växer med uppgiften.
 
Sv: Blir man någonsin redo att skaffa barn?

det konstiga är när man får en känsla av att - hur gick det här till, jag var nyss nere på raggartorget (typ 15-20 år sedan)och försökte hitta chevan m min drömprins eller någon annan bil där dom bjuder på öl.

Vem har licensierat mig till att ta ansvar för hus, hem o 2 barn.

mycket konstigt - känns helbra men konstigt - jag är samma person då som nu - lite mer erfarenhet o lite mer luttrad men jag får fortfarande lyckokänsla av en sommarnatt m V8muller o öllukt.

Vart tog jag vägen- eller ja, när valde jag det här jaget....
 
Sv: Blir man någonsin redo att skaffa barn?

Det där har jag också funderat en del på. Vi ska inte skaffa barn förrän jag är helt bra i ryggen men vi har ändå hunnit prata en del om det. Jag är väldigt orolig över hur jag ska lyckats ta hand om någon annan när det känns som att jag just så pass kan ta hand om mig själv. Ändå har jag uppfostrat 2 valpar och en unghund varav jag och sambon uppfostrade ena valpen tillsammans. Alltså vet jag att jag kan ta hand om någon annan än mig själv men ett barn? Där känner jag mig tveksam. Hur ska jag lyckas fostra ett barn till en självständig och lycklig individ? Hur ska jag göra för att mitt barn inte ska bli mobbat när det börjar skolan? Hur ska jag lyckas få barnet att lyssna på mig? Funderingarna är många och jag undrar också om man någonsin blir redo...

Mvh Anna
 
Sv: Blir man någonsin redo att skaffa barn?

För mig är problemet att jag inte är sugen men inte kan tänka mig att bli gammal utan att ha haft barn. Jag vill mao ha barn i teorin men inte i praktiken... Det värsta med barnkonceptet är att man inte vet om det blir några barn. Eftersom jag är ganska ointresserad av barn kan jag inte (i alla fall nu) tänka mig att adoptera. Men tänk om det inte blir några barn för jag väntar för länge. Men samtidigt, nu har jag precis hittat en superbra tränare och det börjar gå framåt med hästen. Jag har inget fast jobb. Sen känns det som om eftersom alla andra skaffar barn nu så kommer det att verka som om vi gör det för den sakens skull. Den första som säger amen det var väl det jag trodde om/när jag blir gravid tänker jag strypa. Och hur moget är det att ha en såna funderingar om man ska vara förälder??
 
Sv: Blir man någonsin redo att skaffa barn?

Phu... fler som tänker som jag alltså.. *L*
Vi har en valp som nu är fem månader som vi tränat på, och det är därför vi både tvekar och längtar. Det läskiga tycker jag är att man ena dagen känner sig så mogen och redo, och nästa som om man var 15 och, som luff skriver, letar efter någon tuff bil med tuffa killar att åka raggar-rundan med.. Hehe..
 
Sv: Blir man någonsin redo att skaffa barn?

Jag känner nog likadant.Alla "ska" ju ha barn å det kanske känns självklart för många även om de inte är barnälskare men det kan vara sött med bebisar ett tag, tills man måste vara med dem dygnet runt å vara med om allt annat, skrik, kolik, spya, kan inte gå ngn stans utan att måsta anpassa tider efter barnet osv.
Tror många blir påverkade av omgivningen , alltså skaffar barn för att det ska vara så å inte för att de verkligen vill.
Jag tror inte alls att ens liv blir fulländat för att man skaffar barn, det finns så mkt annat här i livet.
 
Sv: Blir man någonsin redo att skaffa barn?

mino skrev:
Men samtidigt, nu har jag precis hittat en superbra tränare och det börjar gå framåt med hästen. Jag har inget fast jobb. Sen känns det som om eftersom alla andra skaffar barn nu så kommer det att verka som om vi gör det för den sakens skull.
Det blir ALDRIG "rätt tillfälle" att få barn... Man hittar en ny tränare, sen börjar t.ex bakdelsvändningarna fungera SÅÅ bra och man ska avancera en klass när man tävlar. Och sen kommer det ena och det andra skälet fram som bra undanflykter... Och helt plötsligt är det för sent...
Varför inte bara låta naturen ha sin gång+ Jag LOVAR, även om du inte "tycker om barn" så kommer du växa in i rollen, först som gravid och sen som mamma. Kroppen är full av hormoner som hjälper till med detta... Själv började jag storgråta när jag insett att jag lyckats föda ett barn, första gången...
 
Sv: Blir man någonsin redo att skaffa barn?

Man växer in i rollen... iaf jag gjorde det. Inte minst under de 9 månader man faktiskt har på sig att vänja sig vid tanken att man faktiskt ska få barn, men ändå var det overkligt de första veckorna, till och med månaderna. :D

Min tös var ju inte planerad, så det var en liten omställning att vänja sig vid tanken... men sen så kommer hela föräldragrejen så himla naturligt. Och jag tror det är ytterst få som ångrar sina barn.
 
Sv: Blir man någonsin redo att skaffa barn?

Det är farligt att uppmuntra till sånt.Ska man skaffa barn bara för att alla säger att man ska?Tänk om hon gör det å inte tyckte det var ngt för henne?Då är det försent så jag tycker inte man ska hålla på å uppmuntra, alla känner inte att det var rätt beslut sedan när de sitter med en unge.De flesta älskar väl sina barn med det finns ju andra exempel oxå å tycker man inte om barn så ska man inte känna sig tvingad till det av omgivningen.Det är fullt normalt at inte ha barn, att satsa på karriären å sina egna intressen å få ett lyckligt liv.
 
Sv: Blir man någonsin redo att skaffa barn?

Det är otroligt att du som är så ointresserad av barn orkar diskutera just barn så mycket. Har du inget annat att göra :smirk:
 
Sv: Blir man någonsin redo att skaffa barn?

Men vem 17 har skrivit att jag är ointresserad av barn?Håller ridlektioner för barn å har barnridningar, haft praktik på dagis, brukar sitta barnvakt osv.Kan nog inte kalla mej det nej.Men skriv ngn konstruktivt istället :smirk:
 
Sv: Blir man någonsin redo att skaffa barn?

Jag tror som många andra att det finns en mening med att det tar 9 månader innan det är en färdig produkt. Man hinner vänja sig, kropp och sinne ställer om sig. Jag var inte alls en mamma typ och kände mig inte alls redo, men men, nu har man en dotter :love: och har förvandlats till mamma, hur det nu gick till.... ;)
 
Sv: Blir man någonsin redo att skaffa barn?

Jomen detta som du och Ameo skriver är jag helt med på. Jag tror att jag kommer att gilla att ha barn. Problemet är bara att jag inte är tillräckligt intresserad för att ta det där steget att väl kasta p-pillren. Den där känslan av att nu vill jag dra igång projektet och gå från idé till handling kommer liksom aldrig.
 
Sv: Blir man någonsin redo att skaffa barn?

Jag har så skyhöga krav på att jag ska göra "rätt" att jag nog aldrig kommer våga skaffa barn av rädslan att göra fel, och att itne ge dem ett bra liv.
 
Sv: Blir man någonsin redo att skaffa barn?

Det blir aldrig rätt tillfälle. När jag blev med ettan så var det absolut inte rätt tillfälle. :rofl: För det första skulle jag inte kunna bli med barn. Jag hade precis tagit mig igenom en drygt 1år lång sjukskrivning pga trasiga höfter. Hade precis fattat beslut om omskolning. Skulle utbilda mig till väktare, började övningsköra för körkort och skulle dessutom börja träna judo. Hade hittat en medryttarhäst som jga trivdes jättebra med och hade inget fast förhållande. Jag och min sambo var bara KK.

Hur som så valde vi att behålla honom och flytta ihop. Gissa att man tvivlade mer än en gång under graviditeten. SEdan skulle vi då göra nr2. Han vägrade komma. Jag gjorde upp nya planer och vi valde att flytta från Stockholm. Jaha den enda månaden på hela året som jag absolut inte kunde bli gravid blev jag det givetvis.

SEdan valde trean att komma trots att jag åt p-piller. Så i princip har alla våra valt oss. Jag har tvivlat lika mycket varje gång och oro över framtiden kommer man som mamma alltid bära på. Så är det bara. Så nu 4 år senare sitter jag nu här och lyssnar på snarkningar från 3 stycken små busar. :) Finns inget bättre och inget jobbigare. Man kommer oroa ihjäl sig över hur det ska bli och om man gör rätt.

Så fort något inte är som det ska tex överaktiv unge eller dyl. så undrar man genast vad man gjort fel och om man kunde gjort annorlunda.

Kram!
 
Sv: Blir man någonsin redo att skaffa barn?

chrysler skrev:
Men vem 17 har skrivit att jag är ointresserad av barn?Håller ridlektioner för barn å har barnridningar, haft praktik på dagis, brukar sitta barnvakt osv.Kan nog inte kalla mej det nej.Men skriv ngn konstruktivt istället :smirk:

Det var roligt att höra att du har så mycket kontakt med barn. Då får dina uttalanden en annan tyngd.

Men jag är så trött på tjejer i din ålder som tror dom vet och kan allt om barn, uttalar sig på ett otroligt självsäkert sätt om det mesta. Och är det något någon som inte har barn har svårt att uttala sig om så är det just barn. Det är nämligen väldigt personligt och individuellt.

Dessutom så inleder du alltid dina inlägg med:
-Jag har inga barn och jag tänker inte skaffa några men ---

Därför undrade jag varför du är så engagerad i just barndiskussioner.
 
Sv: Blir man någonsin redo att skaffa barn?

Jag tror jag inleder med "jag har inga barn å kanske eller ska mest troligt inte skaffa" :smirk:
Sånt vet man ju inte, alla kan inte få barn hur mkt de än vill tex.
Vissa skaffar inte barn av den enkla anledningen att de inte vill sätta barn till världen i detta samhälle , har förlossningsskräck å kanske inte får adoptera,eller inte anser sig vara lämpliga föräldrar som är beredd att offra vad som behövs för att ha barn å det kan jag tycka är mer ansvarsfullt än de som skaffar barn å sedan inte tar hand om dem :crazy:
Ingen kan allt om barn , de är ju olika individer å inte robotar :bump:
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Gravid - 1år Som ni säkert hört mig beklaga mig över så sover sonen inte särskilt bra. Han vaknar på nätterna (varje/varannan timme) och börjar veva...
5 6 7
Svar
138
· Visningar
10 696
Senast: Madalitso
·
Kropp & Själ Jag tror att jag "gått i väggen". I lördags gick ett av akvarierna här hemma sönder och så även jag. Det kändes som att allt rasade runt...
2 3 4
Svar
72
· Visningar
3 998
  • Låst
Relationer Gammal användare, men nytt konto, mest på grund av att jag... vet inte, men nästan skäms över mina egna tankar? Jag vet att det finns...
6 7 8
Svar
151
· Visningar
20 633
Senast: Gunnar
·
  • Artikel
Dagbok Fick sådan oerhörd lust att skriva något. Inte som i att hitta på något, utan skriva i princip om det som är nu och här och på riktigt...
Svar
0
· Visningar
481
Senast: Takire
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp