Böcker på engelska

[Wingates]

Tamora Pierce - Song of the lioness kanske kan vara något?

 

[Lingon]

The Hobbit av Tolkien är en ungdomsbok och har ett fantastiskt språk. Borde tilltala och passa en fantasyintresserad 12-åring. Trilogin är sen flera snäpp mer avancerad men The Hobbit är betydligt enklare och skriven som en ungdomsbok.

Harry Potter utan tvekan!

 

[Badger]

Jag skulle vilja ha tips på bra böcker på engelska för en 12-åring. Hen är bättre på engelska än jag var i samma ålder, men jätteavancerat språk blir för komplicerat.

Helst fantasy om det finns med någorlunda lagom språk, för det är den enda genren som läses på svenska också.

Diary of a whimpy kid tänkte jag på. De är lite knasiga. Men inte fantasy iofs.

Om hen är ungefär så bra som en svensk sjätteklassare så kan det nog vara en bra nivå att börja på i alla fall. (precis köpt till min 11 åring)

Annars håller jag med om @Wingates att Song of the Lioness borde vara helt perfekt. En rak berättelselinje, superbra story, inte ohyggligt långa, väldigt välkända. Min 11 åring gillade (men vi läste på svenska)

 

[Badger]

Ja men jag menar vad är den direkta faran med att läsa en spännande och fängslande bok som innehåller förvrängda könsroller?

Om man är en hon är ju faran att man känner sig dåligt representerad i boken och blir ledsen och irriterad såklart.

Om man är en han är ju faran att man inte märker de förvrängda könsrollerna alls utan bara internaliserar känslan av att vissa är dummare än andra och det sitter i kläderna.

Med det sagt har vi (ett starkt ord för annan familjemedlem som älskade böckerna) först läst Eddings högt och sedan gett resten av serien till en han, de härliga beskrivningarna av folk som dog långsamt stekta i eld i flera sidor hoppades då över och några av de värsta kvinnogrejorna. Hoppas på att kompensera det genom att ge någon riktig bok till honom senare, som tex Paksenarrion (som jag inte rekommenderar till en 12 åring som inte hittat den själv btw.).

 

[Badger]

Om man är en hon är ju faran att man känner sig dåligt representerad i boken och blir ledsen och irriterad såklart.

Om man är en han är ju faran att man inte märker de förvrängda könsrollerna alls utan bara internaliserar känslan av att vissa är dummare än andra och det sitter i kläderna.

Med det sagt har vi (ett starkt ord för annan familjemedlem som älskade böckerna) först läst Eddings högt och sedan gett resten av serien till en han, de härliga beskrivningarna av folk som dog långsamt stekta i eld i flera sidor hoppades då över och några av de värsta kvinnogrejorna. Hoppas på att kompensera det genom att ge någon riktig bok till honom senare, som tex Paksenarrion (som jag inte rekommenderar till en 12 åring som inte hittat den själv btw.).

Och självklart skulle jag aldrig rycka en bok ur handen på ett barn. Det är mer det att det känns som det är högre krav på de böcker man ger till dem, att om man vet att de riskerar känna sig nedtryckta och ledsna av dem så är det ju inte helt optat.

 

[yennork]

Jonathan Stroud: nutidsfantasy som utspelar sig i ett London/resten av världen som styrs av magiker med hjälp av fångna djinner (Bartimaeus-serien) eller ett Storbritannien där spöken är verkliga, farliga och bara kan ses och bekämpas av barn och ungdomar (Lockwoodserien).

Båda serierna har otäcka moment, framför allt Lockwood, men lättas upp av brittisk humor. Plus att de är läsvärda även för vuxna, vilket är bra, för där finns mycket tänkvärt att diskutera.

Jag måste också rekommendera Terry Pratchett: även om en del går över huvudet på en tolvåring finns det mycket hen kan uppskatta.

 

[Badger]

Jonathan Stroud: nutidsfantasy som utspelar sig i ett London/resten av världen som styrs av magiker med hjälp av fångna djinner (Bartimaeus-serien) eller ett Storbritannien där spöken är verkliga, farliga och bara kan ses och bekämpas av barn och ungdomar (Lockwoodserien).

Båda serierna har otäcka moment, framför allt Lockwood, men lättas upp av brittisk humor. Plus att de är läsvärda även för vuxna, vilket är bra, för där finns mycket tänkvärt att diskutera.

Jag måste också rekommendera Terry Pratchett: även om en del går över huvudet på en tolvåring finns det mycket hen kan uppskatta.

De är jättebra, men jag skulle säga att de är svårlästa. Dvs även på svenska är de inte lättlästa för en 12 åring, inte heller en lätt handling att följa om man inte förstår allt som skrivs. Därför skulle jag inte tänka att det är det första man läser på engelska som normalkunnigt svenskt barn om man inte själv gått och köpt boken och är jätteivrig.

Däremot skulle jag absolut rekommendera dem till en vuxen, eller på svenska till en 12 åring (lånade Bartimeus till min 11 åring i höstas).

Lockwood är mer lättlästa, men känns inte heller som att de borde vara lätta att förstå handlingen i om man inte är väldigt ivrig eller väldigt bra på engelska.

 

[Badger]

Jag skulle vilja ha tips på bra böcker på engelska för en 12-åring. Hen är bättre på engelska än jag var i samma ålder, men jätteavancerat språk blir för komplicerat.

Helst fantasy om det finns med någorlunda lagom språk, för det är den enda genren som läses på svenska också.

Vissa kan ju uppskatta att prova att läsa sin älsklingsbok igen fast på engelska. (andra kanske inte, jag var inte så förtjust i den grejen)

 

[Eurydome]

Om man är en hon är ju faran att man känner sig dåligt representerad i boken och blir ledsen och irriterad såklart.

Om man är en han är ju faran att man inte märker de förvrängda könsrollerna alls utan bara internaliserar känslan av att vissa är dummare än andra och det sitter i kläderna.

Med det sagt har vi (ett starkt ord för annan familjemedlem som älskade böckerna) först läst Eddings högt och sedan gett resten av serien till en han, de härliga beskrivningarna av folk som dog långsamt stekta i eld i flera sidor hoppades då över och några av de värsta kvinnogrejorna. Hoppas på att kompensera det genom att ge någon riktig bok till honom senare, som tex Paksenarrion (som jag inte rekommenderar till en 12 åring som inte hittat den själv btw.).

Är det så farligt då, om man skulle bli lite irriterad och ledsen? Jag tänker att det är en del av livet att bli medveten om och lära sig hantera att inte alla har samma världsbild som en själv och att det snarare är ett sådant undvikandebeteende som kan vara skadligt i längden.

Sen som jag skrev ovan så tror jag att risken att man börjar tro att tjejer är dramaqueens som skriker och stampar i golvet så fort de inte får som de vill bara för att man läser en fantasybok är försvinnande liten.

 

[Soapbubble]

En av de första böcker min son (då 11 år, nu 12 år) läste på engelska var The Silver Mask av Holly Black och Cassandra Clare. Då hade han läst de tre första böckerna på svenska, men de två sista böckerna i serien är inte översatta.

Han säger att det mycket enklare att läsa böcker på engelska om han har läst någon bok på svenska i serien först. Vissa specialord som är viktiga för handlingen är enklare att förstå om han först läst på svenska t.ex. mugglare är enklare att förstå om man vet vad det är på svenska.

​

 

[Badger]

Är det så farligt då, om man skulle bli lite irriterad och ledsen? Jag tänker att det är en del av livet att bli medveten om och lära sig hantera att inte alla har samma världsbild som en själv och att det snarare är ett sådant undvikandebeteende som kan vara skadligt i längden.

Sen som jag skrev ovan så tror jag att risken att man börjar tro att tjejer är dramaqueens som skriker och stampar i golvet så fort de inte får som de vill bara för att man läser en fantasybok är försvinnande liten.

Låt säga att du som vuxen vill uppmuntra ditt barn att läsa en bok, eller rent av övertyga ditt barn om att läsa en bok (vissa föräldrar har ju barn som inte läser så mycket frivilligt och läsning är viktigt).

Eller låt säga att du och ditt barn har kommit överens om att barnet är nyfiket på att läsa på engelska och du vill hjälpa barnet hitta en trevlig bok för det. En enda trevlig bok.

Låt säga att barnet är en dotter.

Vill du då välja en bok som är skriven av Tamora Pierce, Alanna (Song of the Lioness) där folk är folk, miljön runtomkring är kanske ojämställd "medeltid" men möjligheter finns för alla och huvudpersonen lyckas med viss svårighet med egna medel nå sitt mål. (den är 80-tal så man kan kanske hitta enstaka grejor i den). Lättläst, rak story, mysig, empowering. Folk är kanske lite snällare än normalt men det känns ok tycker jag.

Eller ska du som den enda bok du väljer ta pojken som var född till kung och möter den bortskämda dryga prinsessan som var född att gifta sig med honom och deras vänner som var född till spion osv och alla är stereotyper av sitt slag.

Visst det gör kanske inget om hon blir lite ledsen och irriterad, känner sig lite korkad och maktlös osv av den bok du valt åt henne och vill uppmuntra henne att läsa.

Men du kan ju också helt enkelt lämna den bokserien till bokserie nr 10 som läses, eller som hittas själv på biblioteket eller som morbror Gustav ger bort.

Man kan ju också om man vill se om man kan ge en kanske helt ny och annorlunda upplevelse och gå på Arrows of the Queen Mercedes Lackey (som också är en rak lätt story, om en ung 11+ flicka, men som jag själv kanske inte direkt tänker på som en barnbok, eftersom plotten inte är så enkel) och få en miljö där de nära helt skippar könsrollerna och inte heller direkt chockas av homosexualitet (Också en gammal bok, osäker på exakt hur bra de beskrivningarna är eftersom jag inte är känslig för klavertramp där.)

Som bokmalig tweenie så läste jag nog med böcker där man kände sig nere och irriterad över avsaknad av kvinnor eller genomkorkade kvinnor för att jag inte skulle behöva bli rekommenderad några extra mycket könsstereotypa sådana av mamma.

 

[Badger]

Är det så farligt då, om man skulle bli lite irriterad och ledsen? Jag tänker att det är en del av livet att bli medveten om och lära sig hantera att inte alla har samma världsbild som en själv och att det snarare är ett sådant undvikandebeteende som kan vara skadligt i längden.

Sen som jag skrev ovan så tror jag att risken att man börjar tro att tjejer är dramaqueens som skriker och stampar i golvet så fort de inte får som de vill bara för att man läser en fantasybok är försvinnande liten.

Sedan låt säga att det är en pojke som redan kanske lärt sig av klasskamraterna att tjejer är lite b-folk.
Han kommer kanske inte ens att märka att det är ganska stereotypt folk i boken (Linda klasskamrat är ju ändå typ som den där bortskämda prinsessan och om man blir kär i en flicka så är det helt enkelt så att de är faktiskt obegripliga varelser som ingen förstår, med känslor som ingen begriper och det är bara att låta sig köras med helt enkelt för sådana är de.) men han kommer inte heller få några direkta insikter av att flickor också är vanliga människor med känslor och mod. Så man kanske tycker att det är bättre som bok nr 10 hittad i biblioteket eller som gåva från morbror Gustav där med. Medan Alanna ger insidan av huvudet på en vanlig tjej.

 

[Badger]

En av de första böcker min son (då 11 år, nu 12 år) läste på engelska var The Silver Mask av Holly Black och Cassandra Clare. Då hade han läst de tre första böckerna på svenska, men de två sista böckerna i serien är inte översatta.

Han säger att det mycket enklare att läsa böcker på engelska om han har läst någon bok på svenska i serien först. Vissa specialord som är viktiga för handlingen är enklare att förstå om han först läst på svenska t.ex. mugglare är enklare att förstå om man vet vad det är på svenska.

​

Det lät som en bra idé och verkar vara en kul bok, sticker till biblioteket och lånar

 

[nyttnick]

Har barnet läst böcker av Rick Riordan på svenska? Det finns flera böcker som inte är översatta med kortare noveller som utspelar sig i hans olika universum t.ex. The demigod diaries.

Det har barnet. De är en stor favorit här hemma! Tack.

 

[nyttnick]

Tack snälla för alla svar! Det har gett mig tips och en del att tänka på. Barnet läser 2-3 böcker i veckan och vi läser ihop ibland. Alla Narnia och H.Potter var utlästa innan barnet var 9 år, så avancerad på svenska, men inte lika på engelska.

En del tips är kanske för tidiga, men jag hoppas ju på ett fortsatt intresse om både ett och två år. Att läsa både på svenska och engelska (samma serie, men olika böcker) känns som en bra idé. Ska se om barnet vill läsa om, men jag tvivlar på det.

Tack igen och fyll gärna på med fler tips!

 

[Lingon]

Tack snälla för alla svar! Det har gett mig tips och en del att tänka på. Barnet läser 2-3 böcker i veckan och vi läser ihop ibland. Alla Narnia och H.Potter var utlästa innan barnet var 9 år, så avancerad på svenska, men inte lika på engelska.

En del tips är kanske för tidiga, men jag hoppas ju på ett fortsatt intresse om både ett och två år. Att läsa både på svenska och engelska (samma serie, men olika böcker) känns som en bra idé. Ska se om barnet vill läsa om, men jag tvivlar på det.

Tack igen och fyll gärna på med fler tips!

Om barnet redan läst HP så rekommenderar jag verkligen The Hobbit! Definitivt inte för svår då.

 

[Sel]

Gaiman har ju också skrivit några ungdoms och barnböcker som är ganska underbara.
The Graveyard Book tycker jag är underbar, och Coraline och Neverwhere är också fina. Stardust räknas väl också dit tror jag.

 

[gammalek]

Jag skulle vilja ha tips på bra böcker på engelska för en 12-åring. Hen är bättre på engelska än jag var i samma ålder, men jätteavancerat språk blir för komplicerat.

Helst fantasy om det finns med någorlunda lagom språk, för det är den enda genren som läses på svenska också.

Roald Dahl. När jag jobbade som lärare älskade mellan- och högstadiebarnen att läsa honom. Om man inte vill läsa länge/mycket så finns ju hans short stories som är fantastiskt spännande och kluriga. Kanske mer lämpade för de äldre barnen, i a f på engelska.

(extra info, en psykolog tankar om hans böcker: https://modernpsykologi.se/2018/01/18/roald-dahl-rebellen-pa-barnens-sida/)

 

[Wingates]

His Majesty's dragon kanske kan vara något? Osäker på om språket är för svårt än bara ? Jag hänger inte så mkt med barn och läste Lotr i den åldern så

 

[Lingon]

Roald Dahl. När jag jobbade som lärare älskade mellan- och högstadiebarnen att läsa honom. Om man inte vill läsa länge/mycket så finns ju hans short stories som är fantastiskt spännande och kluriga. Kanske mer lämpade för de äldre barnen, i a f på engelska.

(extra info, en psykolog tankar om hans böcker: https://modernpsykologi.se/2018/01/18/roald-dahl-rebellen-pa-barnens-sida/)

Ja! Hans böcker är underbara!