Borde inte BUP ha anmält det?

[Billy]

Hej!

För att gör en lång historia kort... Jag har växt upp med mycket problem i familjen och behandlades på BUP när jag var i tonåren pga depression. Nu i vuxen ålder (jag är strax över 20) har jag tagit ut mina journaler för att försöka bearbeta allt som har hänt.
Vid ett par tillfällen var min mor ensam med min psykolog (då jag vid ett par tillfällen vägrade att gå dit då jag inte hade något förtroende för psykologen), och i journalen så står det svart på vitt att min mor har sagt att hon har slagit mig (tror det står att hon har örfilat mig) och att hon sedan "upplever att jag fick mer respekt för henne" efter det (nja, jag blev bara mer likgiltig inför henne).

Det gör OTROLIGT ont att läsa texten, och allt jag tänker är... Borde inte psykologen ha anmält det? Man får ju inte slå sina barn, och resonemanget att man gör det för att få respekt, är inte det en varningsklocka?
Smärtar i hela kroppen när jag tänker på femtonåriga jag, vilket helvete vi hade hemma och att om den här psykologen hade anmält det hade mina syskon och jag inte varit lika ärrade som vi är idag.

Överväger att ringa till BUP och fråga varför de inte gjorde något, kan man göra det? Jag förstår att det inte går att ändra det förflutna, men vill mest för mitt egen skull få bekräftelse på att det inte får gå till så.


Tacksam för all feedback!

Ja det här med BUP är svårt. Jag har dålig erfarenhet av denna inrättning i min stad men får andra hållet, som förälder. Jag sökte hjälp för mitt barn (16 år) vid ett tillfälle. Jag var desperat och hen gick efter mycket övertalning med på att följa med dit för samtal. Hen absolut tvärvägrade om jag inte lovade på heder och samvete att hen INTE skulle stanna där utan följa med hem. Det första som händer är att vi blir separerade och blir satta att prata med vars en person. Jag säger UTTRYCKLIGEN till denna person som jag ska prata med att barnet SKA med hem och under inga omständigheter får de ens föreslå att hen stannar. Vi återförs och sitter och väntar. Efter en stund sätts vi tillsammans med "utfrågarna". Vad är det första de säger, tror ni? Helt rätt:

- Vi föreslår att hen stannar här ett tag!

Barnet får panik och har har fullt sjå att lugna det skrikande och gråtande barnet om att jag ALDRIG lämnar hen här. Jag blir vansinnig och frågar om hon som jag pratade med inte fattade vad jag sa. Hon sitter som ett jävla fån och säger ingenting. Det hela slutar med att jag rester mig, tar barnet och går och kommer aldrig tillbaka. En fruktansvärd upplevelse av att inte bli lyssnad på utan bli betraktad som en idiot. Så kände jag mig. Vi fick hjälp på annat håll. Detta är 10 år sedan och "barnet" är nu en vuxen välmående individ.

Vad vill jag säga med detta? Jo, enligt min mening och erfarenhet, även om den är kort, är att de spelar med sina egna regler som man inte fattar. Med tanke på det så undrar jag om du någonsin kommer någon vart med detta och att det istället suger energi från dig som du i stället kan använda att se framåt. Nä, man kan inte ändra vad som skett men du har makten över framtiden. Den är din. Håll dig till de personer som ge energi. Lycka till!

 

[EmmaW]

Det borde självklart ha anmälts. Bra att du går vidare men välj dina fighter, gör det bara om du tror att det ger dig något bra i slutänden. Jag hoppas du fortsätter se framåt. Det finns en annan väg än den man börjat på med sina föräldrar. Det är aldrig försent att börja läka

Halvt knapplån

Ang aga så är det aldrig okej. Jag har aldrig själv förstått varför det ska vara okej att använda våld och ännu mindre varför man känner sig tvungen att göra detta på försvarslösa barn. Har man inget bättre sätt att hantera sina relationer och konflikter än att använda våld så bör man söka hjälp för då är något helt fel.
"lite aga" kan eskalera. Med risk för att delge lite för mycket här nu men min far gav oss en dask i rumpan när vi var små. Det eskalerade till att han kastade oss nedför trappan till källaren och slet av oss kläderna och slog oss tills vi knappt kunde andas oavsett om vi faktiskt gjort nåt, han kunde ha en dålig dag helt enkelt, vilket han tyvärr hade ganska ofta. Väl i tonåren så lärde man sig snabbt att akta hans höger. I 20 år åldern försökte han strypa mig och hade inte en skurhink stått lägligt till så hade jag inte levt i dag. För inte länge sen gav han mig en fläskläpp. Nu är han ute ur mitt liv men det är svårt. Man växer upp med det och man tror till sist att det är normalt att bli behandlad med våld. Det kan bli resultatet av "lite aga". Jag har valt en väg, jag väljer att aldrig ta till våld om det inte är i fara för mitt eget liv. Jag kommer aldrig slå mina barn, för jag vill aldrig utsätta dom för den förnedringen det innebär. Jag har också fått fantastiskt stöd vänner jag har nu och i terapin. Min bror har valt en helt annan väg och suttit inne för misshandel och tvekar inte att hota och slå sig fram oavsett vem som står i vägen.
I dag har jag ingen kontakt alls med "min familj" och vi är alla syskon skadade på olika vis av vår uppväxt. Jag vet nu att min far även fick stryk som liten. Det är ingen ursäkt men det förklarar en hel del.

Ursäkta trådkapet TS.

 

[Anonymiteten]

Hej alla!

Tack för ert stöd.
Jag har pratat med patientnämnden nu och håller på att fylla i en blankett. Hen var kanske inte så himla förstående, "fyll i den och så får vi se vad vi kan göra och om det är så att de har gjort något fel"... Vi får se hur det går helt enkelt. Hen pratade om att det var möjligt att träffas och ta ett möte med de ansvariga på BUP (psykologen har slutat), men jag vill anmäla.

Igår var jag mest ledsen, nu är jag ARG. Så in i helvete förbannad! Förstår inte hur inkompetent människan kan vara, en fjorton-femtonåring med suicidtankar och en mor som erkänner att hon har slagit barnet "för att få respekt"?

 

[Anonymiteten]

Har fått svar nu från dem att de har tagit emot min anmärkning och att de kommer att begära ett yttrande från vården som jag kommer att få ta del av.

 

[Raderad medlem 94602]

Ts. Du är ju grym!!!! Heja dig

 

[kryddelydd]

Hej alla!

Tack för ert stöd.
Jag har pratat med patientnämnden nu och håller på att fylla i en blankett. Hen var kanske inte så himla förstående, "fyll i den och så får vi se vad vi kan göra och om det är så att de har gjort något fel"... Vi får se hur det går helt enkelt. Hen pratade om att det var möjligt att träffas och ta ett möte med de ansvariga på BUP (psykologen har slutat), men jag vill anmäla.

Igår var jag mest ledsen, nu är jag ARG. Så in i helvete förbannad! Förstår inte hur inkompetent människan kan vara, en fjorton-femtonåring med suicidtankar och en mor som erkänner att hon har slagit barnet "för att få respekt"?

Deras standardsvar ser nog ut som det gör.

Anmäla eller inte - beror en del på hur lång tid som gått. Man utreder enligt IVO hemsida inte händelser som ligger längre bakåt i tiden än två år. Så patientnämnden kan mycket väl vara enda framkomliga vägen i ditt fall.
Tror inte att det hela ligger under polisens ansvar heller.
Man har uppenbarligen brustit i att fullgöra sin skyldighet, så långt kan vi vara säkra utifrån det du beskriver.

 

[Pyramus]

TACK för ert stöd!
Jag gjorde som GotAsecret föreslog och ringde patientnämnden, men hen var inte på plats så jag ska återkomma imorgon.

@RedHyuuga Jag tror tyvärr att du missförstår mig. Jag tänker inte kommentera ditt uttalande om att "lite aga är bra", det har de andra redan svarat på så bra. Men problemet var inte att hon slog mig (det hände inte ofta), utan all psykisk terror. Och hade den här psykologen bara anmält det hade jag kanske sluppit undan en del, och mitt liv hade kunnat se helt annorlunda ut än vad det gör idag, för jag hade kanske inte varit så jävla trasig.


Jag hamnade på psykakuten i fredags och hade min första samtalstid nu i veckan med en terapeut/sköterska. Hon var den första (av många) som sa att med rätt stöd så kommer jag att reda ut det här, och en dag kommer jag inte att må så här länge. Den kommentaren betydde så himla mycket, och även om tråden går ut på att någon i vården har gjort fel, så vill jag bara ge ett stort till alla i vården som tar hand om oss som behöver det.
Det var som att någon tände ett ljus inom mig, och den känslan och vad det betyder är obeskrivlig.

Tyvärr är min erfarenhet att anmälningar till soc om psykisk terror från föräldrar mot sina barn är totalt meningslöst! Vi har flera gånger önskat att vi skulle hitta ett litet blåmärke på barnet, för att det kanske betytt att soc gjort mer än läst anmälan (jag jobbar med lågstadiebarn). Jag har t om varit med om att ett barn som berättade att hen blivit slagen av en förälder lett till absolut nada.....vi gjorde socanmälan, polisanmälan, barnet blev förhört, ärendet lämnades över till soc och sen hände - ingenting - efter samtal vi haft på skola med föräldrar och soc.sekreterare - känns tröstlöst faktiskt....
Tyvärr tycks soc i de flesta fall anse sig bakbundna av att föräldrar skall vilja ha hjälp, tackar de nej har det i de fall jag varit med om inte hänt någonting.
Detta betyder dock inte att vi inte fortsätter att anmäla när vi är oroliga, men än har jag inte varit med om att det lett till någon åtgärd. Däremot tycks föräldrars missbruk ibland leda till omhändertagande av barn....
Förövrigt är jag chockad över alla verbala angrepp i tråden på en viss signatur. Hur fel och tokigt man än anser att någon resonerar kan det aldrig vara rätt att utöva vuxenmobbing. Enligt mitt sätt spelar man i samma liga som den som utövar fysiskt våld ( och rätt märkligt i en tråd som handlar om just övergrepp, både fysiska och verbala).

 

[vallhund]

Förövrigt är jag chockad över alla verbala angrepp i tråden på en viss signatur. Hur fel och tokigt man än anser att någon resonerar kan det aldrig vara rätt att utöva vuxenmobbing. Enligt mitt sätt spelar man i samma liga som den som utövar fysiskt våld ( och rätt märkligt i en tråd som handlar om just övergrepp, både fysiska och verbala).

Jag förutsätter att du rapporterat de inläggen, eller är du bara ute efter att skapa tråkig stämning?

 

[Pyramus]

Om du tänker efter lite själv, tycker du inte att det kan vara en god ide att läsa igenom det man skrivit, innan man ägnar sig åt mobbing på nätet, speciellt i en tråd som handlar om fysisk och psykisk misshandel?
Nä, det sista tar jag tillbaka! Jag tycker att man ALLTID ska hålla god ton...sen kan det vara mer eller mindre svårt men det borde iallafall vara allas målsättning.....sorgligt annars om man medvetet går in för att såra, förminska eller förnedra.

Sen kan man ju undra vad du menar med "om jag bara vill sprida tråkig stämning". Anser du själv att alla tidigare inlägg i tråden bidrar till att "sprida god stämning"? Då har vi väldigt olika åsikter och det tycker jag att man kan ha utan att uttala sig nedsättande om varandra.

 

[golit]

Hej!

För att gör en lång historia kort... Jag har växt upp med mycket problem i familjen och behandlades på BUP när jag var i tonåren pga depression. Nu i vuxen ålder (jag är strax över 20) har jag tagit ut mina journaler för att försöka bearbeta allt som har hänt.
Vid ett par tillfällen var min mor ensam med min psykolog (då jag vid ett par tillfällen vägrade att gå dit då jag inte hade något förtroende för psykologen), och i journalen så står det svart på vitt att min mor har sagt att hon har slagit mig (tror det står att hon har örfilat mig) och att hon sedan "upplever att jag fick mer respekt för henne" efter det (nja, jag blev bara mer likgiltig inför henne).

Det gör OTROLIGT ont att läsa texten, och allt jag tänker är... Borde inte psykologen ha anmält det? Man får ju inte slå sina barn, och resonemanget att man gör det för att få respekt, är inte det en varningsklocka?
Smärtar i hela kroppen när jag tänker på femtonåriga jag, vilket helvete vi hade hemma och att om den här psykologen hade anmält det hade mina syskon och jag inte varit lika ärrade som vi är idag.

Överväger att ringa till BUP och fråga varför de inte gjorde något, kan man göra det? Jag förstår att det inte går att ändra det förflutna, men vill mest för mitt egen skull få bekräftelse på att det inte får gå till så.


Tacksam för all feedback!

Nja.... efter som det är några år sedan, så hade anmälningsplikten ett tillägg "om det kan tänkas föranleda åtgärd från socialtjänsten" (nuvarande har en annan lydelse men ska tolkas på samma sätt)

Anmälningsplikten är alltså inte absolut. Du kommer aldrig att få ett ja eller nej på frågan om psykologen skulle anmält, utan möjligen olika åsikter.

Framför allt är det viktigt att veta att det med allra största sannolikhet inte gjort någon skillnad.

 

[vallhund]

Om du tänker efter lite själv, tycker du inte att det kan vara en god ide att läsa igenom det man skrivit, innan man ägnar sig åt mobbing på nätet, speciellt i en tråd som handlar om fysisk och psykisk misshandel?
Nä, det sista tar jag tillbaka! Jag tycker att man ALLTID ska hålla god ton...sen kan det vara mer eller mindre svårt men det borde iallafall vara allas målsättning.....sorgligt annars om man medvetet går in för att såra, förminska eller förnedra.

Sen kan man ju undra vad du menar med "om jag bara vill sprida tråkig stämning". Anser du själv att alla tidigare inlägg i tråden bidrar till att "sprida god stämning"? Då har vi väldigt olika åsikter och det tycker jag att man kan ha utan att uttala sig nedsättande om varandra.

Jag ställde en tämligen enkel fråga, det räcker med att svara ja eller nej, uppenbarligen vill eller kan du inte svara på den, vilket i sig innebär att du har en annan agenda.
Du insinuerar att jag inte skulle kunna läsa, eller att jag inte läser trådar jag skriver i innan jag svarar. Vad gäller att ta tbx det man skrivit så gör man det innan man postar ett inlägg. Stå för vad du skriver eller låt bli att skriva. Du kan inte frånsäja dig ansvar för vad du publicerar.
Den där delen med ".....sorgligt annars om man medvetet går in för att såra, förminska eller förnedra". Verkar du ju inte ha några problem med att själv göra.

 

[mandalaki]

Fast jag tycker att @Pyramus har en poäng. Okej att det som skrevs var uppseendeväckande men ALLA kanske inte måste påpeka det gång på gång. Det blir lätt drev, dessutom mot någon som inte alltid har den sociala fingertoppskänslan härinne.

Att det hårdaste inlägget dessutom fick nästan 30 likes tycker jag är än mindre ok. Jag tycker inte att man ska gilla hårda angrepp på någon - det upplevs lätt som mobbing. Här var det dessutom ett par av moderatorerna bland gillarna, det tycker jag är lite trist. Som moderator får man lägga lite band på sig även när man agerar som vanlig bukemedlem.

 

[golit]

T
Tyvärr tycks soc i de flesta fall anse sig bakbundna av att föräldrar skall vilja ha hjälp, tackar de nej har det i de fall jag varit med om inte hänt någonting.
.

Det står så i laget och svenska myndigheter brukar vara noga med att följa den.

 

[vallhund]

Då är det ännu viktigare att inlägget rapporteras

 

[mandalaki]

Då är det ännu viktigare att inlägget rapporteras

Visst är det så. Fast man kan tänka lite själv också, innan man postar eller gillar.

 

[Anonymiteten]

Hur lång tid har de på sig att kommentera det? När kan jag höra av mig och fråga hur det går om jag inte har hört något? Jag tänker att BUP borde kontakta mig för att få tillstånd till att se i min journal?

 

[Monstermom]

Hur lång tid har de på sig att kommentera det? När kan jag höra av mig och fråga hur det går om jag inte har hört något? Jag tänker att BUP borde kontakta mig för att få tillstånd till att se i min journal?

Jag har tyvärr ingen aning, fick du ingen information när du hade kontakt med dem?

 

[Raderad medlem 6459]

Jag misstänker att hen inte är medveten om eller ens kan reflektera kring de mönster som uppkommer i tråd efter tråd. Fast jag kan förstå hennes frustration.

Jag läste någonstans i tråden att hen skulle få hjälp medelst samtal efter sommaren, så förhoppningsvis kan vi förstå varandra bättre då.

Nä men fy fan vad oförskämt! Prata inte om andra i tredje person och verkligen inte på ett så nedlåtande jävla sätt.

Du borde bli bannad. Jag förstår inte att skiten får stå kvar.

 

[Kattennizze]

Jag vill säga också att jag som "fått lite aga" som liten inte har några som helst problem att uppfostra mitt barn utan det.
Dock så är mitt psyke helt förstört av det och jag har en kronisk PTSD som ger mig ADD liknande symptom så jag orkar inte alltid på samma sätt som vanliga människor men det går inte ut över mitt barn.
Innan jag fick barn så visste jag att jag aldrig ville bli som min egen mamma men det är inte direkt något jag behöver jobba så aktivt med då jag vet att man inte slår barn.

Fan vad bra du är som inte upprepat våldet! Jag har precis liknande problem som dig och är överlevare av barnmisshandel. Jag vet också vilket energi det tar att inte upprepa våldet-det är ju det enda man känner till liksom, hur man inte ska bete sig som förälder- så din insats är imponerande. All respekt till dig.

 

[Görel]

Tyvärr är min erfarenhet att anmälningar till soc om psykisk terror från föräldrar mot sina barn är totalt meningslöst! Vi har flera gånger önskat att vi skulle hitta ett litet blåmärke på barnet, för att det kanske betytt att soc gjort mer än läst anmälan (jag jobbar med lågstadiebarn). Jag har t om varit med om att ett barn som berättade att hen blivit slagen av en förälder lett till absolut nada.....vi gjorde socanmälan, polisanmälan, barnet blev förhört, ärendet lämnades över till soc och sen hände - ingenting - efter samtal vi haft på skola med föräldrar och soc.sekreterare - känns tröstlöst faktiskt....
Tyvärr tycks soc i de flesta fall anse sig bakbundna av att föräldrar skall vilja ha hjälp, tackar de nej har det i de fall jag varit med om inte hänt någonting.
Detta betyder dock inte att vi inte fortsätter att anmäla när vi är oroliga, men än har jag inte varit med om att det lett till någon åtgärd. Däremot tycks föräldrars missbruk ibland leda till omhändertagande av barn....
Förövrigt är jag chockad över alla verbala angrepp i tråden på en viss signatur. Hur fel och tokigt man än anser att någon resonerar kan det aldrig vara rätt att utöva vuxenmobbing. Enligt mitt sätt spelar man i samma liga som den som utövar fysiskt våld ( och rätt märkligt i en tråd som handlar om just övergrepp, både fysiska och verbala).

Som jobbandes på soc med att förhandsbedöma de anmälningar som kommer in måste jag förtydliga. Socialtjänsten har inga befogenheter att ge föräldrar hjälp mot deras vilja om inte kriterierna för LVU är uppfyllda. Vi jobbar efter en väldigt strikt lagstiftning, så det är inte så att vi anser oss bakbundna utan vi måste följa gällande lagstiftning. Mycket av vårt arbete går ut på att motivera föräldrar att ta emot stöd.