Borde inte BUP ha anmält det?

TACK för ert stöd!
Jag gjorde som GotAsecret föreslog och ringde patientnämnden, men hen var inte på plats så jag ska återkomma imorgon.

@RedHyuuga Jag tror tyvärr att du missförstår mig. Jag tänker inte kommentera ditt uttalande om att "lite aga är bra", det har de andra redan svarat på så bra. Men problemet var inte att hon slog mig (det hände inte ofta), utan all psykisk terror. Och hade den här psykologen bara anmält det hade jag kanske sluppit undan en del, och mitt liv hade kunnat se helt annorlunda ut än vad det gör idag, för jag hade kanske inte varit så jävla trasig.


Jag hamnade på psykakuten i fredags och hade min första samtalstid nu i veckan med en terapeut/sköterska. Hon var den första (av många) som sa att med rätt stöd så kommer jag att reda ut det här, och en dag kommer jag inte att må så här länge. Den kommentaren betydde så himla mycket, och även om tråden går ut på att någon i vården har gjort fel, så vill jag bara ge ett stort :heart till alla i vården som tar hand om oss som behöver det.
Det var som att någon tände ett ljus inom mig, och den känslan och vad det betyder är obeskrivlig.

Jag tror på att den lilla människan får upprättelse (mot myndigheter).
Jag tror att det är en av flera led i att gå vidare i sin livsprocess.
Lycka till i ditt liv.
 
Problemet är inte ordet "aga", problemet är våld som uppfostran. Inte hur hårt man tar i (även om det givetvis finns grader i helvetet), utan att man använder våld mot barn.

Jag tycker inte det här är rätt tråd att diskutera uppfostringsteknik och alternativ till aga.
Det var inte det jag var ute med heller, jag vill inte vara någon trådkapare, men man måste förklara när folk frågar när det blivit missförstånd och feltolkningar eller ska jag bara ignorera och ni tror helt fel saker?
 
Dom flesta lyckas uppfostra sina barn alldeles utmärkt utan att aga dom.
Menar du verkligen att du med en vuxens intelligens inte kan komma på något sätt att uppfostra barn utan aga?
Jag håller med @TinyWiny om att det är ett klassikt uttalande från någon som själv blivit skadad...

Om aga vore ett bra sätt uppfostra barn på så skulle våra fängelser och psykvård vara mycket, mycket tommare än idag
Nu handlade inte den här tråden om uppfostran så jag kommer inte svara mer på detta ämne då det sker lite väl mycket fel och TS förtjänar uppmärksamheten istället, för TS vill ha hjälp inte jag. :)
 
De skulle minst ha gjort en orosanmälan. Det blev en orosanmälan från BUP här bara efter ett telefonsamtal jag hade med dem angående min son (vilket var helt rätt!!)
 
Det var inte det jag var ute med heller, jag vill inte vara någon trådkapare, men man måste förklara när folk frågar när det blivit missförstånd och feltolkningar eller ska jag bara ignorera och ni tror helt fel saker?

Jag la till det sista om att det inte var rätt tråd för att du undrade varför ingen svarade på din fråga om alternativ till aga. Det var bara en förklaring helt enkelt.

Jag ser inga missförstånd eller feltolkningar angående vad du skrivit, du skrev:
i skolan får lärarna knappt ens ta i eleverna, vilket har resulterat i att vissa elever tar över, så jag tror nog att lite aga är bra, men att det är en svår balansgång att veta vilket som är bra och vilket som är för mycket, så troligen därför de inte tillåter det alls.

menar du att du inte talar om acceptabla nivåer av våld? När du skriver om "för mycket" och "knappt får ta i"? Samtidigt som du nämner att du själv fått örfilar och att du hört om föräldrar som "bara tagit lite hårt i armen", osv? Jag ser inga övertolkningar eller läsning mellan raderna i reaktionerna på detta.
 
Dom flesta lyckas uppfostra sina barn alldeles utmärkt utan att aga dom.
Menar du verkligen att du med en vuxens intelligens inte kan komma på något sätt att uppfostra barn utan aga?
Jag håller med @TinyWiny om att det är ett klassikt uttalande från någon som själv blivit skadad...

Om aga vore ett bra sätt uppfostra barn på så skulle våra fängelser och psykvård vara mycket, mycket tommare än idag
Jag vill säga också att jag som "fått lite aga" som liten inte har några som helst problem att uppfostra mitt barn utan det.
Dock så är mitt psyke helt förstört av det och jag har en kronisk PTSD som ger mig ADD liknande symptom så jag orkar inte alltid på samma sätt som vanliga människor men det går inte ut över mitt barn.
Innan jag fick barn så visste jag att jag aldrig ville bli som min egen mamma men det är inte direkt något jag behöver jobba så aktivt med då jag vet att man inte slår barn.
 
Ja ja, jag kan inte uttrycka mig så det blir rätt från tanken till text uppenbarligen, så ni får väl tro det värsta om mig även om det är fel.
Låt nu TS få hjälp istället, jag försvinner nu från tråden då det inte var min mening att kapa tråden. Så hjälp nu TS istället. :)
 
Okej då, jag valde väl kanske fel ord, men jag kom inte på ett bra ord att förklara på det och trodde inte att ordet aga skulle uppröra så, fel av mig då.

Aga är ju olagligt, så skriver man att man tycker nånting olagligt är bra, så får man nog i regel räkna med att folk blir upprörda. Aga är helt enkelt att slå barn. De absolut flesta tycker det är väldigt fel och rätt upprörande att slå barn, värre än att slå vuxna till och med. Då är det ju inte så konstigt om du får reaktioner när du säger att något som andra tycker är väldigt fel är bra.
 
Jag märker att ni bara hakar upp er på en detalj, läste ni hela inlägget ens innan ni dömmer?

Verkade som ni missade det här: "Jag säger inte att det är rätt att slå sina barn, men någon form av tillsägelse måste få ske om barnet inte lyssnar när man säger till dom, men just vad det skulle vara har jag inget bra svar på i nuläget?"
Mina barn får också tillsägelser om de gör något som inte är ok. Med ord. Ett "nej jag vill inte att du gör/säger så. Därför att ect ect" Sedan kan vi prata om det om det behövs.
Tro på fasen, när en flicka i skolan blev mobbad var det min son som gick emellan och sade stopp. Med ord, utan våld. Tänk vad de lär sig utan att agas.
 
Vet du om lagen på området har ändrats något på 10-15 år? Har den skärpts, vad du vet?

Jag vet att när en kompis gick förskollärarutbildningen -90 så diskuterade vi det. Jag vet inte om den har skärpts sedan dess men jag vet att hen som förskollärare hade skyldighet att anmäla misstänkta missförhållanden redan då.
 
Jag skrev att jag troligen använde fel ord, aga var visst lite för kraftigt och inte alls det jag egentligen åsyftade, men nu går det inte att ändra på, skrivet är skrivet och missförstånd har redan skett tyvärr.

Det enda jag funderade på var hur man kan göra istället, men verkar inte som någon har ett bra svar på det, då jag även skrev att jag inte är för våld mot barn, men det kanske missades vad vet jag.

Jag förstår inte hur du menar? Aga är att slå och att slå är våld. Hur spelar ingen roll, aga är det i vilket fall.

Man respekterar barnet, är konsekvent och guidar barnet genom barndomen precis som jag skrev.
 
Nä, det kanske inte finns någon standard, men det kanske borde finnas någon som lär ut ett alternativt sätt, t ex när nyblivande föräldrar går i sådana där föräldrargrupper om det nu inte redan görs förstås, så man får lite kött på benen.
Jag skulle kunna tänka mig att det är lättare att hamna i en situation och ha lite vetskap i bakhuvudet även om man inte kan använda den exakt på samma sätt varje gång utan får anpassa till situationen, än att hamna i en situation och inte ha en aning om hur man ska göra. Det är lite det jag är inne på, inte att det ska finnas någon "manual - gör si, gör så".
Det finns en rad olika stöd både genom föräldargrupper, soc och BUP om man som förälder känner att man inte kan hantera sin föräldraroll. Men hur många erkänner det?
Är man lite om sig och kring sig under graviditet och småbarnsår och har en dialog med sin barnmorska (som de flesta har) så vet man vart man ska fråga om hjälp. Finns aldrig en enda anledning till att kränka sitt barn på något sätt.
 
Senast ändrad av en moderator:
Jag skulle kunna tänka mig att det är lättare att hamna i en situation och ha lite vetskap i bakhuvudet även om man inte kan använda den exakt på samma sätt varje gång utan får anpassa till situationen, än att hamna i en situation och inte ha en aning om hur man ska göra. Det är lite det jag är inne på, inte att det ska finnas någon "manual - gör si, gör så".

Och det får de flesta genom en normal, fungerande uppfostran.

Nu vet jag att du tänker söka hjälp att få verktyg efter nyår när ekonomin tillåter, men det är ju en gigantisk anledning till att det är så viktigt att du får en samtalskontakt. Du upplever själv att du saknar verktyg för hur man hanterar vanliga, sociala situationer.
 
Jag märker att ni bara hakar upp er på en detalj, läste ni hela inlägget ens innan ni dömmer?

Verkade som ni missade det här: "Jag säger inte att det är rätt att slå sina barn, men någon form av tillsägelse måste få ske om barnet inte lyssnar när man säger till dom, men just vad det skulle vara har jag inget bra svar på i nuläget?"

Det är strunt samma för just den satsen: "så jag tror nog att lite aga är bra" gör att resten av resonemanget faller och ja, jag har läst igenom hela ditt inlägg.

Det kommer inget gott ifrån att slå barn eller djur.
 
Hej!

För att gör en lång historia kort... Jag har växt upp med mycket problem i familjen och behandlades på BUP när jag var i tonåren pga depression. Nu i vuxen ålder (jag är strax över 20) har jag tagit ut mina journaler för att försöka bearbeta allt som har hänt.
Vid ett par tillfällen var min mor ensam med min psykolog (då jag vid ett par tillfällen vägrade att gå dit då jag inte hade något förtroende för psykologen), och i journalen så står det svart på vitt att min mor har sagt att hon har slagit mig (tror det står att hon har örfilat mig) och att hon sedan "upplever att jag fick mer respekt för henne" efter det (nja, jag blev bara mer likgiltig inför henne).

Det gör OTROLIGT ont att läsa texten, och allt jag tänker är... Borde inte psykologen ha anmält det? Man får ju inte slå sina barn, och resonemanget att man gör det för att få respekt, är inte det en varningsklocka?
Smärtar i hela kroppen när jag tänker på femtonåriga jag, vilket helvete vi hade hemma och att om den här psykologen hade anmält det hade mina syskon och jag inte varit lika ärrade som vi är idag.

Överväger att ringa till BUP och fråga varför de inte gjorde något, kan man göra det? Jag förstår att det inte går att ändra det förflutna, men vill mest för mitt egen skull få bekräftelse på att det inte får gå till så.


Tacksam för all feedback!

Det var psykologens skyldighet att anmäla till Soc.
 
Jag ska inte påstå att jag kan alla regler och lagar utantill, lång ifrån! Men jag tycker det låter som ett solklart tillfälle där tystnadsplikten övergår i anmälningsplikt.

Kan det ha något att göra med att du redan var i behandling? Jag vet inte, jag tycker inte det skulle göra någon skillnad. Jag tror helt enkelt att ett fel har begåtts. :(

BUP är en behandlande enhet, ja.
Men det är inte en instans dit man orosanmäler.
BUP liksom resten av sjukvården har skyldighet att anmäla till Soc om man MISSTÄNKER att ett barn far illa.
Orsak till orosanmälan kan vara exempelvis ensamstående förälder som behandlas för svårare depression där man som sjukvårdspersonal misstänker att föräldern sviktar i sin omsorgsförmåga.
En förälder som berättar att den slagit sitt barn innebär en skyldighet att göra anmälan till Soc.

Anmälan ska alltså gå till Soc och inte till polisen i första hand.
Och det är Soc som har utredningsskyldighet.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Orkar inte vara anonym.... I våras fick jag tillfälle att vara med i en smärtstudie gjord av Örebros universitet för att få hjälp med...
11 12 13
Svar
244
· Visningar
27 998
Senast: EmmaW
·
Äldre Hej! Jag skriver från ett nytt konto då flera på buke vet vem jag är och detta kommer bli ganska personligt och om saker som få vet om...
Svar
1
· Visningar
1 847
Senast: kryddelydd
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Katter och spädbarn
  • Uppdateringstråd 29
  • Resultat på HD-röntgen

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Vikten av unghästbete
Tillbaka
Upp