Bröstcancer

Jag har nästan 1 år av behandlingar framför mig. Jag vet inte hur mycket jag kommer vilja skriva i den här dagbokstråden men just nu vill jag skriva lite i alla fall, sedan får jag ta det vartefter.

På måndag startar jag med cellgifter. Det har gått oerhört fort. Från att jag hittade en knöl i bröstet, ringde VC nästa morgon. Remiss till mammografi och biopsi samma vecka. Jag trodde inte det skulle vara något. Det har aldrig varit något när mina vänner varit på sådana. Ändå fanns såklart en tanke längst bak i huvudet, "tänk om..".

Och det var det. Trippelnegativ bröstcancer, inget förstadium utan en riktig tumör. Och en vidrig väntan i över en vecka på mer information. Det enda jag visste var att VC-läkaren mätt den till ca 3 cm vilket är stort och inte bra. Tankar på att mitt minsta barn inte ens kommer minnas mig. Att jag inte får se dem växa upp. Att cancern är spridd i lungorna, skelettet, blodet och jag kommer vara död om några månader. Det var ju inte såhär det skulle bli. Det här är ingen resa jag vill vara med på. Det enda jag vill är att överleva detta och att vi långt i framtiden kommer sitta på en familjemiddag och nämna "kommer ni ihåg det där året när mamma hade cancer". Och att det är länge sedan och allt blev bra och alla mår bra.

Och så fick jag äntligen träffa min onkolog och behandlingsteam i förrgår. Det är stadium 1, den är 18 mm och minimal risk för spridning i detta läge. Inga tecken på påverkan i armhålans lymfkörtel. De har en plan och ingav så mycket trygghet. Nu kör vi. Cellgifter i 5 månader om jag fattat det rätt, följt av operation och strålning och kanske mer cellgifter. Ett steg i taget. Det finns inga garantier men det känns positivt. Det var inte såhär vår sommar eller vårt år skulle bli, men det gör absolut inget i sammanhanget.

 

[hagel]

Usch och fy, fina fina du . Har inga ord för hur orättvist och hemskt det måste kännas. Stora kramar och säg till om jag kan göra det minsta för att hjälpa med något!

 

[FeatherCloud]

Jag har nästan 1 år av behandlingar framför mig. Jag vet inte hur mycket jag kommer vilja skriva i den här dagbokstråden men just nu vill jag skriva lite i alla fall, sedan får jag ta det vartefter.

På måndag startar jag med cellgifter. Det har gått oerhört fort. Från att jag hittade en knöl i bröstet, ringde VC nästa morgon. Remiss till mammografi och biopsi samma vecka. Jag trodde inte det skulle vara något. Det har aldrig varit något när mina vänner varit på sådana. Ändå fanns såklart en tanke längst bak i huvudet, "tänk om..".

Och det var det. Trippelnegativ bröstcancer, inget förstadium utan en riktig tumör. Och en vidrig väntan i över en vecka på mer information. Det enda jag visste var att VC-läkaren mätt den till ca 3 cm vilket är stort och inte bra. Tankar på att mitt minsta barn inte ens kommer minnas mig. Att jag inte får se dem växa upp. Att cancern är spridd i lungorna, skelettet, blodet och jag kommer vara död om några månader. Det var ju inte såhär det skulle bli. Det här är ingen resa jag vill vara med på. Det enda jag vill är att överleva detta och att vi långt i framtiden kommer sitta på en familjemiddag och nämna "kommer ni ihåg det där året när mamma hade cancer". Och att det är länge sedan och allt blev bra och alla mår bra.

Och så fick jag äntligen träffa min onkolog och behandlingsteam i förrgår. Det är stadium 1, den är 18 mm och minimal risk för spridning i detta läge. Inga tecken på påverkan i armhålans lymfkörtel. De har en plan och ingav så mycket trygghet. Nu kör vi. Cellgifter i 5 månader om jag fattat det rätt, följt av operation och strålning och kanske mer cellgifter. Ett steg i taget. Det finns inga garantier men det känns positivt. Det var inte såhär vår sommar eller vårt år skulle bli, men det gör absolut inget i sammanhanget.

Men gud Vilket besked, men så glad jag är att prognosen blev ljusare än den först såg ut. Tänker på dig och familjen

 

[Ceta]

Åh nej va tufft Men så skönt att beskedet ändå var bättre än du fasade för. Hoppas du ska få må så bra du bara kan under behandlingen och att du blir helt frisk av den

 

[Mia_R]

Jag håller tummarna att allt går bra. Två kollegor har haft bröstcancer. Det tog tid att återhämta sig för dem men de lever, så förhoppningsvis upptäcktes din i tid.

 

[VLMF]

Tack hörni.
Jag vill så gärna kunna tänka att den inte är spridd till armhålan men hur vet man säkert? Inget ultraljud är gjort, ingen röntgen. Läkarna känner ingen svullnad så därför är det inte motiverat med mer undersökningar men i min hjärna kan det såklart finnas spridda cancerceller ändå. Och jag förstår såklart att små enstaka celler inte syns vid röntgen eller ultraljud så det skulle inte ge något, jag brukar alltid lita på vetenskapen men är så himla rädd. Har förstått att vid operationen tar man ut körteln och analyserar den men fram tills dess ovisshet.

Blev tillfrågad om remiss till kurator, både jag och min man och vi ville absolut ha det. Ikväll ska vi berätta för barnen, vi har diskuterat lite hur man lägger det på en vettig nivå för en känslig 5-åring och en snart 2-åring. Läst i broschyrer om hur man berättar.

Igår fick jag ett jodkorn insatt i mitten av tumören, för att kunna lokalisera området även om den skulle krympa mycket eller försvinna av cellgifterna. Ska få en picc line men jag ringde dem faktiskt igår och bad om en port istället, för att kunna bada med mina barn i sommar. Det är kanske för kort om tid för att hinna få den nu men kanske lite senare.

Har beställt turbaner och bokat tid hos perukmakare. Kommer tappa håret om 2-4 veckor. En liten uppoffring i sammanhanget men jag blir ändå ledsen vid tanken. Och idag ska jag hämta ut alla mediciner som ska tas i samband med cellgifterna, en diger lista.

Sista helgen innan cellgifter. Jag skulle vilja åka till badhuset med barnen ifall jag nu inte får en port. Vi ska laga god mat och dricka ett vin vi fick när vi gifte oss, det skulle drickas när vi varit gifta i 5 år vilket är i år.

 

[VLMF]

Dubbelt

 

[Badtz Maru]

Jag håller tummarna att allt går bra. En av mina närmsta vänner fick bröstcancer för tio år sedan och anses sedan flera år ha "inga tecken på sjukdom". Jag är så tacksam att hon fortfarande är med oss.

 

[Myzan87]

Jag håller en tumme för dig, att allt går bra

 

[ameo]

jag är ganska säker på att du har fått veta redan av din kontaktsjuksköterska att det är ganska god prognos för överlevnad vid bröstcancer. Cancerfonden skriver att 9 av 10 kvinnor beräknas leva tio år efter att de fått sin bröstcancerdiagnos. Jag själv är inne på mitt 6e år efter diagnosen (stor tumör - 97mm! - och spridning till några av de lymfkörtlar som plockades ut) och hittills inga tecken på återfall. (opererad, cytostatika, strålad och antihormonbehandling)
Men med det sagt är jag övertygad om att i princip alla som får en cancerdiagnos ser det som en dödsdom. Cancer är ett läskigt ord, helt enkelt.
Jag hoppas att du har fått ett gott intryck av de läkare du mött hittills. Jag själv kände fullt förtroende för min onkolog och det gjorde att jag kände mig trygg med att låta dem göra det som behövdes.
Du har mina fulla sympatier för det du har framför dig att gå igenom. Se det som ett hinder som ska övervinnas. Så hoppas jag att det går bra!

 

[ameo]

Har beställt turbaner och bokat tid hos perukmakare. Kommer tappa håret om 2-4 veckor. En liten uppoffring i sammanhanget men jag blir ändå ledsen vid tanken.

Angående det där med att tappa håret, så kan man självklart se olika på saken. Jag själv hade halvlångt hår och jag valde att låna klippmaskinen som familjens pojkar använde och helt enkelt raka av mig håret innan det började ramla. Det blev på så sätt inte lika märkbart när håret ramlade av. På mig ramlade kanske 2/3 av håret av, men det varierar mellan olika personer.
Jag valde bort peruk och turban, av två skäl - dels för att jag inte ens kan använda mössa på vintern för att huvudet blir för varmt och dels för att jag är väldigt obrydd över mitt utseende.

 

[VLMF]

Fick ingen venport, med motiveringen att det är kötid för kärlkirurgen och de prioriterar patienter som de räknar med ska få cellgifter i flera år framåt. Och dit hör inte jag. Så det kändes positivt Jag fick också bekräftat att de ultraljudat min armhåla när de tog första biopsin, det minns inte jag men står det i journalen så bör det ju hänt. Inga misstänka fynd i armhålan.

Första cellgifterna i måndags var inte kul. Mådde pyton på em/kväll, var nära att kräkas flera gånger. Fick inte i mig middag, var blek och darrig och kallsvettades. Trots maxdos av de tabletter jag fått utskrivet mot illamående. Igår och idag har det varit mildare och jag lyckas peta i mig lite ätbart då och då. Hoppas det fortsätter så.

 

[VLMF]

jag är ganska säker på att du har fått veta redan av din kontaktsjuksköterska att det är ganska god prognos för överlevnad vid bröstcancer. Cancerfonden skriver att 9 av 10 kvinnor beräknas leva tio år efter att de fått sin bröstcancerdiagnos. Jag själv är inne på mitt 6e år efter diagnosen (stor tumör - 97mm! - och spridning till några av de lymfkörtlar som plockades ut) och hittills inga tecken på återfall. (opererad, cytostatika, strålad och antihormonbehandling)
Men med det sagt är jag övertygad om att i princip alla som får en cancerdiagnos ser det som en dödsdom. Cancer är ett läskigt ord, helt enkelt.
Jag hoppas att du har fått ett gott intryck av de läkare du mött hittills. Jag själv kände fullt förtroende för min onkolog och det gjorde att jag kände mig trygg med att låta dem göra det som behövdes.
Du har mina fulla sympatier för det du har framför dig att gå igenom. Se det som ett hinder som ska övervinnas. Så hoppas jag att det går bra!

Jag fick så lite information om just min cancer på mitt första besök där jag fick beskedet. Det framgick inte alls att det var en god prognos eller i ett tidigt stadium eller att min armhåla var u.a. Pratade med min behandlings-ssk om det i måndags och han sa att de har kommit överens om att onkologen ska ge alla diagnostiska detaljer, inte kirurgen. Men det gjorde ju min vecka mellan de två besöken hemsk. De kunde ju klämt ur sig lite mer lugnande besked. Min onkolog och behandlings-ssk gillar jag verkligen!

Är glad att det gått så bra för dig! 6 år, fantastiskt

 

[Islandshästryttare]

Skickar en lång varm kram @VLMF sjukdomar är hemska. Ta hand om dig så bra du kan.

 

[VLMF]

Skickar en lång varm kram @VLMF sjukdomar är hemska. Ta hand om dig så bra du kan.

Tack. Och detsamma

 

[VLMF]

Håret började lossna så nu är det avrakat. Barnen brydde sig inte det minsta, de är så coola
Gjort en till mammografi med ultraljud, och tumören hade krympt till 11 mm på bara en behandling. Känns jätteskönt med bra respons.

Efter andra dosen cellgifter blev båda barnen sjuka i över en vecka, förkylning med hosta och feber. Min man fick vabba oss alla tre. Precis när de börjat bli friska fick jag samma. Tyvärr utvecklades det till neutropen feber med kraschade blodvärden så igår blev jag inlagd med en mängd provtagningar och intravenös antibiotika i förebyggande syfte. Förhoppningsvis räcker det med att vara inlagd och bevakad ett par dagar, min onkolog tror att jag kommer vara redo för nästa dos cytostatika på måndag som planerat

 

[VLMF]

Blev utskriven igår eftermiddag med en antibiotikakur, förutom förkylningsviruset hade jag också fått någon bakterie i halsen. Lille kroppen återhämtade vita blodkropparna snabbt, tacksam för det. Så skönt att komma hem till familjen och barnen!
Nästa omgång cellgifter på måndag, litet sänkt dos bara.

 

[VLMF]

Nu har jag fått dos 4 av 4 cellgifter på första blocket. 25% avklarat totalt, ett litet delmål! Nu har jag en liten paus med en extra vecka ledigt innan nästa block med 12 doser, en varje vecka, startar. De ska hålla på in i september. Jag känner inte ens tumören längre så den verkar krympa på bra, och en av cellgiftssorterna jag ska få i nästa block ska vara den bästa mot just min specifika tumörsort. Det känns positivt.

Jag har fått veta att jag har ökad risk för ny bröstcancer i all kvarvarande bröstvävnad. 50-80% risk. Så det kommer bli en dubbel masektomi för mig i höst, allt ska bort. Och senare, kanske nästa år, tas äggstockar och äggledare bort för där är det också en ökad risk efter att jag fyllt 40.

Det känns ändå okej. Vi är helt klara med barn så äggstockarna behövs inte. Dock hamnar jag i "kirurgiskt klimakterie" så jag kommer få ta hormontillskott i många år framöver. En positiv sak med trippelnegativ cancer, att jag kan få de hormoner som krävs för att jag ska må bra i mitt klimakterie eftersom cancern inte påverkas av dem. Andra hormonberoende cancersorter är svåra att kombinera med klimakteriebesvär.

Brösten har ammat mina två barn. Det är klart att jag hellre haft dem kvar, de är lagom små, fortfarande snygga utan häng och inte i vägen. Det kommer bli mycket ärr och jag får inte behålla bröstvårtorna. Kommer få en konsultation med kirurg och plastikkirurg efter sommaren för att diskutera tillvägagångssätt (om båda tas bort samtidigt eller bara det sjuka först) och rekonstruktion. Men på det hela taget känns det okej. Gott om tid kvar innan op också att vänja sig vid alla tankar. Nästa vecka ska jag träffa en kurator, jag bad om det redan på första träffen med onkologen men hon glömde skicka remissen så det har dröjt.

Nu ser jag fram emot min extra vecka utan cellgifter efter midsommar! Jag ska ta med barnen till sommarstugan eller till mina föräldrar och göra lite utflykter med dem

 

[VLMF]

Mina planer gick ju inte toppen. Drabbades av ytterligare en barn-förkylning med feber samma vecka som jag fick senaste cellgiftsdosen, och det innebär en tur till akuten för provtagning för att utesluta neutropen feber igen. Var där halva natten, de var lite oroliga över min höga vilopuls och andfåddhet och ville utesluta proppar i lungorna med. Så lungröntgen mitt i natten innan jag blev clearad och fick åka hem. Febern gick över ganska snabbt, men på midsommarafton var det dags igen och jag vaknade på natten med riktigt hög feber. In till akuten i Kalmar där vi var då och firade med min mans släkt. De kunde inte göra den ptovtagning som behövdes under helger så jag blev hemskickad på morgonkvisten utan att ha uteslutit neutropen feber. Ringde onkologen i Malmö senare på midsommardagen, fortfarande med feber, de har tack och lov dygnet runt jour på telefon så jag ringer dem för rådgivning varje gång jag fått feber. De var ju inte jättenöjda med provtagningen så jag fick åka in till akuten en vända till och de fick kalla in extra personal till sitt labb för att kunna göra rätt blodanalys och jag blev clearad. Vid det här laget var jag ganska ledsen och uppgiven över alla långa timmar och nätter på akutmottagningar Det kan inte vara menat att gå på cytostatika medan man har småbarn med förkylningar.

Min extralediga vecka startade med att jag precis blivit feberfri men fortfarande var trött och sliten, och då fick min dotter höstblåsor med feber dessutom. Jag gick skjuta på resan och dessutom ställa in lite andra planer och vabba istället. Var så besviken, jag fick en enda extra vecka utan cellgifter på hela våren och sommaren och så var både jag och ett av barnen sjuka Samtidigt kändes det så futtigt att bli ledsen, för vad gör det bara cancern bekämpas i slutändan.
I torsdags kom vi iväg i vart fall, till mina föräldrar, jag och barnen. Min man har fått några välförtjänta lugna dagar, han drar ett tungt lass hemma med barn och nytt jobb medans jag är febrig och sängliggande för jämnan.
Dottern har varit feberfri men gnällig men vi har ändå kunnat göra lite roliga saker här. Imorgon åker vi hem igen och sedan är det start av nya cellgiftssorter på måndag. Hoppas biverkningarna är okej.

 

[VLMF]

Har fått dos 2 av de nya sorterna nu och jag mår lite bättre än med de förra. Dock kan det bli en kumulativ effekt längre fram. Men mindre illamående åtminstone. 10 veckor och 10 doser kvar.

Börjar tröttna rejält på att vara förkyld, tror jag är inne på fjärde eller femte veckan nu.. snyter alltså ut riktigt grönt snor varannan timme, är täppt och har småont i halsen. Blodvärdena håller sig ok, lämnar blodprov en gång i veckan nu. Och så länge febern håller sig borta är jag nöjd!