Ja, vi kan alla ifrågasätta seriös medias rapportering, men ibland kan det ju vara bra att leka med tanken att det är sanningen som förmedlas och diskutera utifrån det.
Nej, varken på vuxen- eller barn-IVA är det UTESLUTANDE covidpatienter. Men med ett stort antal covidpatienter blir avdelningarna (oavsett vilken) fullbelagda och det är svårt att hitta lösningar när smittspridningen ökar eller ens när den står still. Nu planeras för att matsalar ska bli patientrum. Vårdcentraler inventeras för att personal ska flyttas över till sjukhusen (vilket i s f kommer att leda till väsentlig neddragning av service på VC eller i några fall möjligen nedstägning av vårdcentraler).
I maj hette det: "En mycket liten andel barn och unga (0-19 år) har diagnosticerats med covid-19 i världen, och de har med några enstaka undantag inte behövt intensivvård" (
https://www.folkhalsomyndigheten.se...ovid-19-barn-unga-kunskapssammanstallning.pdf) och utifrån det fortsatte skolorna i många fall sin verksamhet m e m oförändrad. Idag kan vi nog inte längre förbehållslöst hålla med om den slutsatsen. Barn och unga BLIR i större utsträckning än tidigare rapporterats allvarligt sjuka av eller efter att ha haft covid.
Det talades också mycket om att barn inte spred smitta i höge utsträckning. Det har jag de senaste månaderna inte sett några som helst uttalande om, efter att lärare och elever blivit utslagna och undervisning fått dras ner p g a smittspridningstakten ("Var tredje anställd på Internationella engelska skolan har blivit sjuk och högstadiet går nu delvis över till distansundervisning. Var fjärde elev är också sjukanmäld."/sydsvenskan.se)
Vi lär oss hela tiden om sjukdomen och dess påverkan både på den mänskliga kroppen och på samhällets och dess funktioner. Den som kan forma sig efter förutsättningarna kommer att överleva, den som vägrar acceptera förändringarna kommer att påverkas negativt (psykiskt, fysiskt).
Många ställer allt hopp till vaccin-sedan blir det som vanligt. Och blir helt nedbrutna när det mantrat grusas gång efter annan. DET är förgörande psykiskt. Istället för att inse att vi är anpassningsbara, men vi måste anpassa oss och forma tillvaron efter de nya förutsättningarna.