Dagens bästa...

Status
Stängd för vidare inlägg.
Idag hade jag ett möte med chefen. Först var det han, jag och två andra kollegor, sedan efter det lilla mötet så ville han prata med bara mig. Det var lite struligt på jobbet i slutet av förra veckan och jag var orolig att han nu skulle skälla på mig eller komma med hårdare kritik än jag skulle klara.

MEN det blev inget sådant. Istället hade vi ett långt och extremt bra samtal om hur saker borde fungera på jobbet, hur de fungerar nu, varför, vad som bör göras, hur jag upplever allt, hur han upplever samma saker osv. Och jag är jävla nöjd med att jag på ett ordentligt och bra sätt lyckades få fram precis allt som jag gått och grubblat över senaste tiden, att det inte alls kändes läskigt att ta upp allt. Dessutom var vi rörande överens på samtliga punkter, vilket kändes lite oväntat.

Senare under dagen behövde jag ringa till chefen också för att uppdatera honom om hur det gått med en sak han bett mig ordna. Då passade jag på att berätta för honom att jag uppskattar att han lyssnar, att det känns som att han försöker ta tag i de problem som dyker upp osv. Han blev tydligt jätteglad :D
 
Gårdagens bästa var ett fint möte med min nya arbetsgivare :D Fick träffat kollegorna, diskuterat lön och mina arbetsuppgifter.

Dagens bästa var att min nuvarande chef tog min uppsägning så himla bra! Hon var bara glad för min skull :love:

Att jag sen fick en fantastisk dressyrlektion på en häst jag inte ridit förut på ridskolan ikväll, var verkligen strösslet på glassen :)
 
Dagens bästa är alla de som hjälper till när det krånglar.

Som idag när min bil fick åka akut till verkstad.
Verkstaden med fantastisk service - jag fick komma så fort jag kunde. Bilen blev kvar: med en trasig bromsskiva kan man inte köra. Man skjutsade mig tillbaka till min arbetsplats, ca en mil. Man bad om ursäkt för väntetid för reparation och reservdelar - tja, jag tycker det var snabbt jag att kunna hämta inom en vecka efter en sådan här grej.
Suverän service.

Sedan har vi ju kompisen som jag får lift med hem. Det underlättar ju.
För att inte tala om arbetskamraten som täcker upp för mig i eftermiddag så att jag ska kunna sluta så att det passar för kompisen jag ska lifta hem med.

Människor är bra hyggliga!
 
Det här kanske är lite för privat egentligen, men mens ska ju inte vara ett tabu längre säger folk och jag är så jäkla glad att jag inte vet var jag ska ta vägen!

Det är nästan på dagen 10 år sedan jag fick mens - och äntligen har jag hittat ett skydd som fungerar för mig - Förlossningsbindan! :banana: :bump: :bow:
Det stod nämligen tidigt klart att jag hade såväl endometrios som PCOS, och mensen har alltid varit ett helvete för mig. Även om jag snittar 7 perioder per år, är innebär varje period 1 månad av smärta (såväl mensvärk som allmän ledvärk, extra svår migrän och feber), 3 veckor mer/mindre svår PMS och 8-13 dagars störtblödande med tillhörande inte sällan svårt näsblod, blåmärken och sår som kommer av sig själv etc. Kort och gott, kroppen stänger i princip ner totalt i 2-4 veckor, 5-9 perioder/år. På grund av att mamma har haft hormonellt utlöst bröstcancer, att farmor och faster haft multipla blodproppar båda två, samt att jag själv har migrän med stundtals aura, får jag öht inte använda någon form av varken hormonella P-medel eller andra hormonella läkemedel mot endo/PCOS, det är totalt tvärnej på den punkten. Det har gjort att jag fått försöka lära mig att leva med den här skiten. Humöret, tröttheten/febern, blåmärken och såren är som det är. Värken har jag i viss mån lärt mig leva med, och i viss mån kunnat tygla med Alvedon. Även de spontana 2-4 h "ostoppbara" näsblodsattackerna har jag fått kontroll på tack vare stora mängder blodstillande vadd. Även om det inte är trevligt, känns dessa punkter ändå relativt "okej", jag har lärt mig tygla och leva med det efter alla dessa år.

Det är blödningarna som återstått. Inga skydd har fungerat under de 5-8 värsta dagarna - förrän nu. Bara ett skydd åt gången (maxitampong eller nattbinda) har inte funkat, det har jag blött igenom på max 2 h. Menskopp gör så :rage: ont att ta ut och behöver dessutom tömmas typ var 3e h för att fungera. Det jag använt hittills, som ändå får sägas funkat okej, är kombinationen av maxitampong och nattbinda. Det har hållit tätt i 2-3 h under de värre dagarna (nätterna har jag skitit i, bara byta lakan), och varit en väldigt välfungerande helhetslösning under de dagarna jag blött lite mindre. Men det har känts krångligt, dyrt och inte miljövänligt. Jag har hela tiden velat hitta _ett_ skydd som fungerat. Så läste jag på nätet om något som rekommenderade sk. "förlossningsbindor". Tyckte det lät lovande, och bestämde mig för att köpa ett paket. Och alltså, efter 10 års menshelvete har jag fått mitt liv tillbaka! Jag har äntligen hittat _ett_ mensskydd som håller tätt i så mycket som 3-4 h, även under de värsta dagarna. :bow: :bump: :banana:
 
Det här kanske är lite för privat egentligen, men mens ska ju inte vara ett tabu längre säger folk och jag är så jäkla glad att jag inte vet var jag ska ta vägen!

Det är nästan på dagen 10 år sedan jag fick mens - och äntligen har jag hittat ett skydd som fungerar för mig - Förlossningsbindan! :banana::bump::bow:
Det stod nämligen tidigt klart att jag hade såväl endometrios som PCOS, och mensen har alltid varit ett helvete för mig. Även om jag snittar 7 perioder per år, är innebär varje period 1 månad av smärta (såväl mensvärk som allmän ledvärk, extra svår migrän och feber), 3 veckor mer/mindre svår PMS och 8-13 dagars störtblödande med tillhörande inte sällan svårt näsblod, blåmärken och sår som kommer av sig själv etc. Kort och gott, kroppen stänger i princip ner totalt i 2-4 veckor, 5-9 perioder/år. På grund av att mamma har haft hormonellt utlöst bröstcancer, att farmor och faster haft multipla blodproppar båda två, samt att jag själv har migrän med stundtals aura, får jag öht inte använda någon form av varken hormonella P-medel eller andra hormonella läkemedel mot endo/PCOS, det är totalt tvärnej på den punkten. Det har gjort att jag fått försöka lära mig att leva med den här skiten. Humöret, tröttheten/febern, blåmärken och såren är som det är. Värken har jag i viss mån lärt mig leva med, och i viss mån kunnat tygla med Alvedon. Även de spontana 2-4 h "ostoppbara" näsblodsattackerna har jag fått kontroll på tack vare stora mängder blodstillande vadd. Även om det inte är trevligt, känns dessa punkter ändå relativt "okej", jag har lärt mig tygla och leva med det efter alla dessa år.

Det är blödningarna som återstått. Inga skydd har fungerat under de 5-8 värsta dagarna - förrän nu. Bara ett skydd åt gången (maxitampong eller nattbinda) har inte funkat, det har jag blött igenom på max 2 h. Menskopp gör så :rage: ont att ta ut och behöver dessutom tömmas typ var 3e h för att fungera. Det jag använt hittills, som ändå får sägas funkat okej, är kombinationen av maxitampong och nattbinda. Det har hållit tätt i 2-3 h under de värre dagarna (nätterna har jag skitit i, bara byta lakan), och varit en väldigt välfungerande helhetslösning under de dagarna jag blött lite mindre. Men det har känts krångligt, dyrt och inte miljövänligt. Jag har hela tiden velat hitta _ett_ skydd som fungerat. Så läste jag på nätet om något som rekommenderade sk. "förlossningsbindor". Tyckte det lät lovande, och bestämde mig för att köpa ett paket. Och alltså, efter 10 års menshelvete har jag fått mitt liv tillbaka! Jag har äntligen hittat _ett_ mensskydd som håller tätt i så mycket som 3-4 h, även under de värsta dagarna. :bow::bump::banana:
Alltså, jag hoppas att du har varit hos gyn med det här och att det inte är så att du tar förgivet att ingen hjälp finns att få? Har du inte varit hos gyn så sök genast! Inte på ungdomsmottagningen utan hos gyn!
 
Alltså, jag hoppas att du har varit hos gyn med det här och att det inte är så att du tar förgivet att ingen hjälp finns att få? Har du inte varit hos gyn så sök genast! Inte på ungdomsmottagningen utan hos gyn!

Har varit på UMO, och de sa att pga. de angivna riskfaktorerna inte finns någon läkemedelsmässig hjälp jag kan få (om jag inte med 110% säkerhet vill ha både bröstcancer och blodproppar, kanske inom bara några år, dvs.). Och åtminstone om man tittar på såväl Fass som Janusinfo så är jag väl benägen att hålla med. Har tittat på såväl enbart gestagena metoder, som läkemedel vid endo/PCO och uppfyller man alla dessa riskfaktorer, ska man inte ta hormonpreparat helt enkelt.
Gyn är väl ändå inte för folk under 25? Och vad rent konkret skulle de kunna göra/säga, som UMO inte redan sagt? :) Men å andra sidan, nu när jag faktiskt hittat ett mensskydd som fungerar ensamt, är det ändå uthärdligt. Visst, om jag hade haft 7-10 dagars mens (hur lång tid har ens "normala människor" förresten?), sluppit febern, ledvärken och allt annat blödande, samt bara haft PMS och mensvärk i 1-2 veckor, hade det väl varit trevligt, men som det är nu när jag inte behöver blöda ner alla kläder heller, så kan jag faktiskt hanka mig fram under den här månaden, med åtminstone en pyttegnutta livskvalité i behåll. Visst, jag mår pyton, men det är ändå såpass att jag ändå klarar att gå i skolan (särskilt när vi sällan har föreläsningar/seminarium mer än 2-3 h/dag) och att sköta H.H utan att kollapsa totalt, dvs. jag är inte sängliggande i 2-4 veckor iaf. :) Så jag kanske inte ska klaga allt för mycket även om det är påfrestande.
 
Har varit på UMO, och de sa att pga. de angivna riskfaktorerna inte finns någon läkemedelsmässig hjälp jag kan få (om jag inte med 110% säkerhet vill ha både bröstcancer och blodproppar, kanske inom bara några år, dvs.). Och åtminstone om man tittar på såväl Fass som Janusinfo så är jag väl benägen att hålla med. Har tittat på såväl enbart gestagena metoder, som läkemedel vid endo/PCO och uppfyller man alla dessa riskfaktorer, ska man inte ta hormonpreparat helt enkelt.
Gyn är väl ändå inte för folk under 25? Och vad rent konkret skulle de kunna göra/säga, som UMO inte redan sagt? :) Men å andra sidan, nu när jag faktiskt hittat ett mensskydd som fungerar ensamt, är det ändå uthärdligt. Visst, om jag hade haft 7-10 dagars mens (hur lång tid har ens "normala människor" förresten?), sluppit febern, ledvärken och allt annat blödande, samt bara haft PMS och mensvärk i 1-2 veckor, hade det väl varit trevligt, men som det är nu när jag inte behöver blöda ner alla kläder heller, så kan jag faktiskt hanka mig fram under den här månaden, med åtminstone en pyttegnutta livskvalité i behåll. Visst, jag mår pyton, men det är ändå såpass att jag ändå klarar att gå i skolan (särskilt när vi sällan har föreläsningar/seminarium mer än 2-3 h/dag) och att sköta H.H utan att kollapsa totalt, dvs. jag är inte sängliggande i 2-4 veckor iaf. :) Så jag kanske inte ska klaga allt för mycket även om det är påfrestande.
Självklart kan och ska du till gyn även om du är under 25 vid sådana här problem. Ungdomsmottagning kom till för de under 25 ska slippa vänta sålänge på framförallt preventivmedel och för att de ska kunna söka hjälp för diverse enkelt diagnostiserade och behandlade sexuellt överförbara sjukdomar och diverse andra problem utan kostnad. Tidigare, innan ungdomsmottagningen fanns var det till skolsköterskan eller till mödravårdcentralen man fick vända sig men varken skolsköterska, mödravårdscentralen eller ungdomsmottagningen är några gynekologer som kan göra utredningar av den kaliber du behöver. Jag gissar att inga ultraljuds eller andra undersökningar har gjorts? Har det inte det kan ingen säga att du ens har de diagnoserna och inte heller om det här är något du behöver stå ut med. På måndag tycker jag att du ska ringa gyn så att du får en ordentlig utredning.
Att det står något på fass eller janusinfo eller att dina symptom liknar vissa sjukdomar innebär inte att det är tillförlitligt i just ditt fall. Det måste ju en gynekolog utreda och göra en bedömning av. Jag vet personligen flera som trots nära släktingars hälsostatus ändå har fått preventivmedel och de som trots nära släktingars hälsostatus har fått läkemedel deras släktingar inte skulle rekommenderas ta. Ditt specifika fall måste ju utredas och gynekologen gör sedan en bedömning utifrån det.
 
Självklart kan och ska du till gyn även om du är under 25 vid sådana här problem. Ungdomsmottagning kom till för de under 25 ska slippa vänta sålänge på framförallt preventivmedel och för att de ska kunna söka hjälp för diverse enkelt diagnostiserade och behandlade sexuellt överförbara sjukdomar och diverse andra problem utan kostnad. Tidigare, innan ungdomsmottagningen fanns var det till skolsköterskan eller till mödravårdcentralen man fick vända sig men varken skolsköterska, mödravårdscentralen eller ungdomsmottagningen är några gynekologer som kan göra utredningar av den kaliber du behöver. Jag gissar att inga ultraljuds eller andra undersökningar har gjorts? Har det inte det kan ingen säga att du ens har de diagnoserna och inte heller om det här är något du behöver stå ut med. På måndag tycker jag att du ska ringa gyn så att du får en ordentlig utredning.
Att det står något på fass eller janusinfo eller att dina symptom liknar vissa sjukdomar innebär inte att det är tillförlitligt i just ditt fall. Det måste ju en gynekolog utreda och göra en bedömning av. Jag vet personligen flera som trots nära släktingars hälsostatus ändå har fått preventivmedel och de som trots nära släktingars hälsostatus har fått läkemedel deras släktingar inte skulle rekommenderas ta. Ditt specifika fall måste ju utredas och gynekologen gör sedan en bedömning utifrån det.

Mycket intressant! Får nog höra av mig till gyn ändå kanske! :up:
Nej, det var inte sjukdomarna jag slog på Fass/Janus, utan läkemedlen. Problemet är ju dock att jag har migrän med aura ibland, så det är ju inte bara släktingars sjukdomar utan även mina egna. :down: Och just det där med p-medel, även lågdoserade gestagena, har jag hört flertalet gånger med flera år emellan... :down:
Nej, jag är inte närmare undersökt, men såväl jag som den jag träffade på UMO menade att mina symptom var så tydliga att man ändå kunde säga att det inte bara fanns en "viss risk" att det var endo/PCOS, utan att risken var "mycket, mycket överhängande" (som hon uttryckte sig) att det var det. :down:
 
Mycket intressant! Får nog höra av mig till gyn ändå kanske! :up:
Nej, det var inte sjukdomarna jag slog på Fass/Janus, utan läkemedlen. Problemet är ju dock att jag har migrän med aura ibland, så det är ju inte bara släktingars sjukdomar utan även mina egna. :down: Och just det där med p-medel, även lågdoserade gestagena, har jag hört flertalet gånger med flera år emellan... :down:
Nej, jag är inte närmare undersökt, men såväl jag som den jag träffade på UMO menade att mina symptom var så tydliga att man ändå kunde säga att det inte bara fanns en "viss risk" att det var endo/PCOS, utan att risken var "mycket, mycket överhängande" (som hon uttryckte sig) att det var det. :down:
Ja jag tycker absolut att du ska ringa gyn det första du gör på måndag. Väntetiderna är långa nog ändå så varför vänta?

Nej att du inte letade sjukdomar på fass eller janusinfo förstod jag. Där står inget sådant men utan undersökningar kan man inte veta vad man lider av och för många krävs laparoskopiska undersökningar för att överhuvudtaget kunna säga att det är endometrios medans PCO vanligtvis ses på ultraljud men utan undersökningar kan man inte mer än gissa. Det kan precis lika gärna vara något helt annat som är lätt att åtgärda. Du skulle ju inte låta hh gå utan advekat undersökning om något felades honom så att han mådde som du gör vissa dagar och avfärda det med att "det är nog det där, inget att göra åt" utan att ens gå till någon som kan det hela och kan göra adekvata undersökningar och förhoppningsvis bota/lindra/underlätta för honom så varför göra så mot dig själv?
 
Dagens bästa var att fleecetröjan jag beställde på rea var om möjligt bättre än väntat. Hämtade den idag och ÅH så skön den är :love: Nu känner jag mig säker på att kunna hålla mig varm hela vintern (och många vintrar till för den delen).
 
Dagens bästa och roligaste är att jag filmade min bästa vän när hon sjöng på dop idag och upptäckte nu när jag lyssnade på klippet att min 2,5 åriga dotter hörs i bakgrunden genom hela sången - ”Sofia sjunger” :angel::laugh::love:
 
Dagens bästa var att fleecetröjan jag beställde på rea var om möjligt bättre än väntat. Hämtade den idag och ÅH så skön den är :love: Nu känner jag mig säker på att kunna hålla mig varm hela vintern (och många vintrar till för den delen).

Men vad heter den då?! :arghh:

/mvh hon som överkonsumerar fleecetröjor :D
 
Dagens bästa, eller ska jag säga hela seminarieseriens bästa? :heart
Bakgrund: Denna kurs, inom ekonomiska beräkningar, har varit otroligt stressig, då den normalt sett går under 5 veckor, men nu under denna period gått på 3.5 dito. Det har gjort att det varit extremt stressigt att försöka få ihop seminarieuppgifterna, och ingen kunskap har hunnit sjunka in riktigt, utan man har bara fått mata på med ny och ny osv. Ljusningen visade sig dock komma från väldigt oväntat håll.

Seminarieserien: Vi fick inte välja våra arbetsgrupper själva. Jag och en äldre tjej (ca. 30 år) från klassen som tidigare jobbat ihop med gott resultat hade anmält oss till samma "stora" seminariegrupp (med elever från många olika program!), men var osäkra på om vi skulle hamna i samma "lilla arbetsgrupp". Det lyckades vi med på något sätt. Vår högsta önskan var att hamna med någon riktigt mattesnille, då jag förvisso allt som oftast kommer fram till rätt svar, men med de mest tillkrånglade lösningarna, och min tjejkompis har kalkylexi. Med oss fick vi en kille som visade sig inte ens vara 19 år fyllda. Vårt första spontana intryck var "Hjälp! :nailbiting: :arghh:", i flera bemärkelser. Baserat på hur denne tämligen högljudda och storväxta unga grabb hade stått och "kaxat"/"skämtat" med sina vänner före första seminariet. (Bara för att ge en extremt fördomsfull sinnebild på situationen före första seminariet: Storväxt, högljudd kille med märkeskläder, kraftigt brytande på "förortssvenska" med sitt lika bröliga kompisgäng). Inte nog med att denna kurs inte riktigt var våran cup-of-tea, nu hade vi fått en brölig 18 årig på halsen också, tänkte vi. :arghh:

Som vi fått äta upp våra fördomar under dessa 3.5 veckor alltså! :cry: :banghead: :grin:
Bara när vi presenterade oss för varandra gjorde denna bröliga ungdom ett mycket mer ödmjukt intryck än det första dito vi fått av honom. Kanske fanns det hopp trots allt? :up:
Något av det första som hände i gruppchatten, samma dag som vi skulle sätta oss ned med den första gemensamma uppgiften, var att killen frågade oss vad vi tyckte om kursen so far. Tyckte vi något var svårt? Hur upplevde vi matten? Osv. osv. Vi blev milt uttryckt förvånade, men sa som det var, att jag ofta krånglade till lösningarna och kompisen hade kalkylexi. Vi undrade också varför han frågade. :confused:
Svaret fick oss att häpna totalt: Han hade gått ut natur/naturlinjen på gymnasiet, med högsta betyg i så gott som allt, och bl.a. läst Matte 6/Diskret Matte för gy. med högsta betyg utan att ha gjort en enda läxa (men han vidhöll hela tiden att han bara var "halvdan/ganska okej" på matte! :grin:) och numera jobbade extra som läxcoach i MA och NV-ämnen för gymnasiets NV-program! :eek: :eek: :eek:
Han visade sig vara precis det mattesnillet vi eftersökte; Extremt pedagogisk, och med en ödmjukhet (både i största allmänhet, och inför lärprocessen) som inte visste några gränser. Har sällan träffat en så lättsam, ödmjuk och omtänksam 18 årig kille tidigare! :love: :bow: Utan honom i vår grupp hade hela seminarieserien gått under för min och kompisens del, garanterat! Det var inte heller bara oss han hjälpte; utan när vi var klara med våra gemensamma sem.uppgifter var han inte sen med att hjälpa andra personer och grupper som behövde hjälp. :love: Vilken guldgrabb också! Tror heller aldrig att jag skämts så mycket i hela mitt liv för de fördomarna jag hade om honom inför första seminariet... :cry:
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Låst
  • Artikel
Dagbok Jag var uppe vid sju, kom på att jag glömt ladda permobilen och bokade färdtjänst. När färdtjänstchauffören kom pulsande i 20 cm snö...
Svar
1
· Visningar
481
Senast: IngelaH
·
Skola & Jobb Jag behöver få input över hut jag ska göra, så skapar en tråd. För ett år sedan fick jag ett jobb inom kommunen med hjälp av lönebidrag...
2
Svar
35
· Visningar
2 225
Senast: Enya
·
Hästmänniskan Hej, Jag vet att det finns många trådar om detta men av de som jag hittat är det många inaktiva och jag önskar verkligen stöd just nu...
Svar
10
· Visningar
2 201
Samhälle Jag har valt att vara anonym på grund av, vad jag tycker, uppenbara anledningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som har...
2
Svar
39
· Visningar
6 049
Senast: mars
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Semester.
Tillbaka
Upp