Dataintrång?

Tack Lizzie och alla andra. Vi har tidigare arbetat exakt så med klargörande samtal och det ledde till att tre personer slutade. De hade inget fel med delen att vara en bra anställd men gjorde många fel i själva arbetet. Här är det tvärtom.
Den här gruppen konsumerar chefer. Jag är nummer nio på 17 år och varit där i snart sex år nu. Ibland har man varit utan chef nåt år för att chefen är sjukskriven. Jag är nummer nio och både jag huvudkontoret och personalgruppen tycker att det har fungerat över all förväntan i flera år. Men då visste jag inte att ilskan var så extrem som den visat sig vara. Jag har mer tänkt att personen är ju arg på allt och alla så det inbegriper ju mig.
Nåväl jag vill inte vara chef längre. Oavsett detta så vill jag göra nåt annat. En vanlig anställning och häst igen känns lockande.
Personen vägrar att gå på samtal och fick idag ett läkarintyg om sjukskrivning. Läkaren hon var hos igår nekade det.
Jag ska försöka att inte må dåligt mer utan att se det som jag gjort bra på arbetsplatsen istället.

Men det är ju sanslöst. Är HR och högre chefer så vansinnigt flata?! Oavsett vad det beror på har ju människan problem samt orsakar problem och det behöver ju hanteras.

Är det så många sjukskrivningar som det verkar vara är ju arbetsgivaren faktiskt skyldig att göra en uppföljning på det.

Jag förstår att det är jobbigt och att du helst vill släppa det hela men jag är faktiskt förvånad över att ingen högre upp än du tagit tag i det hela.
 
Jag ska försöka att inte må dåligt mer utan att se det som jag gjort bra på arbetsplatsen istället.
Det tycker jag du gör rätt i, personen verkar inte må särskilt bra och det finns inte minsta anledning att ta det personligt :)
 
TS, om dessa två hade lämnat gruppen, hade du velat vara kvar som chef då?
Ja det hade jag. Jag inte bara trivdes utan älskade jobbet innan detta hände. Visst hennes utbrott hade jag klarat mig utan men det bekommer mig inte riktigt. Jag visste ju att hon hatade så himla många bland annat flera familjemedlemmar så jag tänkte att det ligger väl i hennes natur.
Sedan har jag upplevt ett massivt stöd från huvudkontoret förr men nu får jag olika direktiv från HR och från min chef mest hela tiden. Min chef känner sig stolt över att hon ringer och pratar ut med honom och uppför sig helt märkligt tycker jag. Och sådana kalle anka tendenser orkar jag inte med känner jag.
 
Men det är ju sanslöst. Är HR och högre chefer så vansinnigt flata?! Oavsett vad det beror på har ju människan problem samt orsakar problem och det behöver ju hanteras.

Är det så många sjukskrivningar som det verkar vara är ju arbetsgivaren faktiskt skyldig att göra en uppföljning på det.
Jag förstår att det är jobbigt och att du helst vill släppa det hela men jag är faktiskt förvånad över att ingen högre upp än du tagit tag i det hela.
Men det är ju sanslöst. Är HR och högre chefer så vansinnigt flata?! Oavsett vad det beror på har ju människan problem samt orsakar problem och det behöver ju hanteras.

Är det så många sjukskrivningar som det verkar vara är ju arbetsgivaren faktiskt skyldig att göra en uppföljning på det.

Jag förstår att det är jobbigt och att du helst vill släppa det hela men jag är faktiskt förvånad över att ingen högre upp än du tagit tag i det hela.
Jo sjukskrivningarna följer jag upp om de kvalar in i det som rekommenderas. Det har med denna personen skett helt regelboken.
Ja du har helt rätt när det gäller flatheten centralt. Under de här åren har jag sett många fantastiskt duktiga chefer lämna på andra ställen i landet med just detta argument. De fungerar sedan perfekt som chefer på andra mer proffsiga ställen. Sedan kan de prata om tiden här med fasa. Jag umgås med flera av dem.
Men jag har sett fördelar också med flatheten. Jag har ändrat massor självständigt som gjort livet lättare för målgrupp och personal och moderniserat upp med friskvård och utbildningar och temadagar etc. Fått enormt med cred för det. Gjort så att varje enskild kan påverka sitt eget arbete mer och få mer stimulerande arbetsuppgifter och våga lite på sig själva och massa annat sådant som är alldeles för modernt för organisationen egentligen. Men de har gillat det och jag har fått frågan om jag vill jobba med att förändra i den riktningen centralt men jag vill inte bo i Stockholm. Men jag är klar här nu.
När en kommer hem från jobbet och är så ledsen så en skrämmer familjen är det helt galet.
 
Ja det hade jag. Jag inte bara trivdes utan älskade jobbet innan detta hände. Visst hennes utbrott hade jag klarat mig utan men det bekommer mig inte riktigt. Jag visste ju att hon hatade så himla många bland annat flera familjemedlemmar så jag tänkte att det ligger väl i hennes natur.
Sedan har jag upplevt ett massivt stöd från huvudkontoret förr men nu får jag olika direktiv från HR och från min chef mest hela tiden. Min chef känner sig stolt över att hon ringer och pratar ut med honom och uppför sig helt märkligt tycker jag. Och sådana kalle anka tendenser orkar jag inte med känner jag.

Då tycker jag det är synd att du slutar. Tänk ett varv till. Finns det extern hjälp att tillgå?
 
När måste du bestämma om du ska följa med som chef eller inte? Det har ju bara gått nån vecka sen den här situationen startade så det känns lite hastigt att låta ett så stort beslut påverkas av det. Avvakta om du kan och se om situationen löser sig först.
 
Tack Lizzie och alla andra. Vi har tidigare arbetat exakt så med klargörande samtal och det ledde till att tre personer slutade. De hade inget fel med delen att vara en bra anställd men gjorde många fel i själva arbetet. Här är det tvärtom.
Den här gruppen konsumerar chefer. Jag är nummer nio på 17 år och varit där i snart sex år nu. Ibland har man varit utan chef nåt år för att chefen är sjukskriven. Jag är nummer nio och både jag huvudkontoret och personalgruppen tycker att det har fungerat över all förväntan i flera år. Men då visste jag inte att ilskan var så extrem som den visat sig vara. Jag har mer tänkt att personen är ju arg på allt och alla så det inbegriper ju mig.
Nåväl jag vill inte vara chef längre. Oavsett detta så vill jag göra nåt annat. En vanlig anställning och häst igen känns lockande.
Personen vägrar att gå på samtal och fick idag ett läkarintyg om sjukskrivning. Läkaren hon var hos igår nekade det.
Jag ska försöka att inte må dåligt mer utan att se det som jag gjort bra på arbetsplatsen istället.

Men har ni haft klargörande samtal med just denna individen? Uppenbarligen så styr ju personen hela arbetsgruppen vare sig arbetsgivaren tycker det eller inte. Hur jobbigt måste inte de övriga medarbetarna i arbetsgruppen tycka att det är. Om de hela tiden måste "tassa på tå" eller hålla med personen för att det inte ska bli dålig stämning? Det är inget bra arbetsklimat! Och detta att om personen inte får som den vill, så fixas det fram en sjukskrivning. Hur kan det bara accepteras??

Ni som arbetsgivare har ju ett rehab-ansvar, och om personen är så mycket sjukskriven ska det utredas. Om jag inte missminner mig så har ni också rätt att hänvisa personen till en viss läkare. T ex att den är tvungen att gå till företagshälsovården och bara dennes läkarintyg godkänns.

/Lizzie
 
När jag läst och samlat mig några minuter ringde jag HR och frågade vad jag skulle göra. Jag berättade detaljerat. Hon ville samråda med en kollega och ringde upp och sa att jag måste ju fråga hen vad hen håller på med. Bad mig skriva ut det.
Dagen efter hade de svängt helt efter att hen ringt dit och skällt och hotat anmäla. Nu är hen sjukskriven för att chefen utsatt hen för brott.
Se fetad text.
Det här tycker jag är allra mest märkligt.
Den anställde styr inte bara arbetsgruppen, utan även HR.
 
Det trillar fler och fler pusselbitar på plats. Det är en stor konflikt mellan HR och de högre cheferna och en medarbetare som bara försvann från HR förra året stod inte ut med detta. De på HR är vanliga medarbetare som väl styrs av lag och praxis. De högre cheferna har ingen egentlig kompetens av just detta arbete utan drivs mer av visioner och en ideologi och vill driva detta arbete av dessa skäl och det krockar då då vill ge alla chans på chans in absurdum.
Jag har varit så självständig och därtill ointresserad av hur det gått till på andra ställen i Sverige att jag inte fattat hur stort problemet är. Nu när jag av en slump igår pratade om detta med en fd chef som haft liknande jobb som jag och som nu gått vidare hörde jag om liknande saker där det varit väldigt lika detta fall. Delade meningar uppifrån och personer som fått stanna trots svåra samarbetsproblem och illojalitet. I några fall med riktigt grova saker har de omplacerats istället för att ta tag i problemen och därigenom bara flyttat problemen till någon annan.
I mitt fall har jag gång på gång lyft frågan hur man ska se på sjukintyg eftersom det är så uppenbart att problemen går kroppen runt och det är olika läkare hela tiden men jag har bara känt att ett intyg är ett intyg och det resonemanet känner jag inte igen från stat och landsting. Vi saknar företagshälsovård trots att det är många tusen anställda i Sverige.
Det är ett jätteproblem på min arbetsplats historiskt att enskilda medarbetare får härja fritt på bekostnad av andra. Jag har jobbat mycket kring det och kommit tillrätta med en del av det med insatsen och priset är enorm och jag orkar inte hur många gånger som helst just för att stödet känns svajigt. Mycket problem sopas under mattan och flyttas runt. Insatser har gjort i massor med externa handledare som ganska snabbt sett både organisatoriska bekymmer och svårigheter med krockar mellan juridik och ideologoer. Jag har haft inne konsulter och samverkat med medlemsorganisationer i syfte att förbättra arbetsmiljön för att främst värna om de medarbetare som är absolut underbara och som farit väldigt illa av den flathet de mött uppifrån och i chef efter chef.
Jag känner ett enormt stöd från många medarbetare just och de är ju tyvärr medvetna om alldeles för mycket i denna soppa och felaktigt är det flera av dem som bär mig just nu.
Jag ska både se tiden an lite och se vad jag orkar. Vill samtidigt inte lasta över allt på min biträdande chef som kommer från semestern så smånigom och de fina personer som faktiskt dominerar. Men jag ser mig samtidigt om efter alternativ.
 
Det trillar fler och fler pusselbitar på plats. Det är en stor konflikt mellan HR och de högre cheferna och en medarbetare som bara försvann från HR förra året stod inte ut med detta. De på HR är vanliga medarbetare som väl styrs av lag och praxis. De högre cheferna har ingen egentlig kompetens av just detta arbete utan drivs mer av visioner och en ideologi och vill driva detta arbete av dessa skäl och det krockar då då vill ge alla chans på chans in absurdum.
Jag har varit så självständig och därtill ointresserad av hur det gått till på andra ställen i Sverige att jag inte fattat hur stort problemet är. Nu när jag av en slump igår pratade om detta med en fd chef som haft liknande jobb som jag och som nu gått vidare hörde jag om liknande saker där det varit väldigt lika detta fall. Delade meningar uppifrån och personer som fått stanna trots svåra samarbetsproblem och illojalitet. I några fall med riktigt grova saker har de omplacerats istället för att ta tag i problemen och därigenom bara flyttat problemen till någon annan.
I mitt fall har jag gång på gång lyft frågan hur man ska se på sjukintyg eftersom det är så uppenbart att problemen går kroppen runt och det är olika läkare hela tiden men jag har bara känt att ett intyg är ett intyg och det resonemanet känner jag inte igen från stat och landsting. Vi saknar företagshälsovård trots att det är många tusen anställda i Sverige.
Det är ett jätteproblem på min arbetsplats historiskt att enskilda medarbetare får härja fritt på bekostnad av andra. Jag har jobbat mycket kring det och kommit tillrätta med en del av det med insatsen och priset är enorm och jag orkar inte hur många gånger som helst just för att stödet känns svajigt. Mycket problem sopas under mattan och flyttas runt. Insatser har gjort i massor med externa handledare som ganska snabbt sett både organisatoriska bekymmer och svårigheter med krockar mellan juridik och ideologoer. Jag har haft inne konsulter och samverkat med medlemsorganisationer i syfte att förbättra arbetsmiljön för att främst värna om de medarbetare som är absolut underbara och som farit väldigt illa av den flathet de mött uppifrån och i chef efter chef.
Jag känner ett enormt stöd från många medarbetare just och de är ju tyvärr medvetna om alldeles för mycket i denna soppa och felaktigt är det flera av dem som bär mig just nu.
Jag ska både se tiden an lite och se vad jag orkar. Vill samtidigt inte lasta över allt på min biträdande chef som kommer från semestern så smånigom och de fina personer som faktiskt dominerar. Men jag ser mig samtidigt om efter alternativ.

Du beskriver en situation som man knappt tror är sann :eek:

För det första - det där med att ansluta sig till företagshälsovård - det styrs av lagkrav

http://www.finlex.fi/sv/laki/ajantasa/2001/20011383

https://www.av.se/arbetsmiljoarbete...r-och-regler-om-arbetsmiljo/arbetsmiljolagen/

Sedan när det gäller HR - det ska inte vara "vanliga medarbetare". Det ska vara medarbetare som är personalvetare - de ska alltså ha en akademisk examen från personalvetarprogrammet eller dylikt. Självklart styr arbetet inom HR genom lagkrav - men det är mycket mer än så.

/Lizzie
 
Du beskriver en situation som man knappt tror är sann :eek:

För det första - det där med att ansluta sig till företagshälsovård - det styrs av lagkrav

http://www.finlex.fi/sv/laki/ajantasa/2001/20011383

https://www.av.se/arbetsmiljoarbete...r-och-regler-om-arbetsmiljo/arbetsmiljolagen/

Sedan när det gäller HR - det ska inte vara "vanliga medarbetare". Det ska vara medarbetare som är personalvetare - de ska alltså ha en akademisk examen från personalvetarprogrammet eller dylikt. Självklart styr arbetet inom HR genom lagkrav - men det är mycket mer än så.

/Lizzie

Ska tilläggas att lagen är ju något luddig om vilka krav som ställs, men är det som TS beskriver är det ju absolut inte tillräcklig insats.
---
2 c §
Arbetsgivaren ska svara för att den företagshälsovård som arbetsförhållandena kräver finns att tillgå.

Med företagshälsovård avses en oberoende expertresurs inom områdena arbetsmiljö och rehabilitering. Företagshälsovården ska särskilt arbeta för att förebygga och undanröja hälsorisker på arbetsplatser samt ha kompetens att identifiera och beskriva sambanden mellan arbetsmiljö, organisation, produktivitet och hälsa. (Paragrafen ändrad genom 2010:1543)
---
 
Hejsan alla!
Det är jag som är moria och ska lämna den här skiten bakom mig nu.

Jag sade upp mig 18 maj och har 64 semesterdagar med årets att ta ut så det blir väl 50 st eller nåt sånt. Jag börjar det nya jobbet i augusti.
Jag har fått ett mycket bättre jobb i min gamla hemstad som jag varit sugen på att flytta till i drygt 15 år.
På tisdag ska vi på visning på ett helt underbart hus och blir det inte det får vi leta vidare och bo i lägenhet så länge och magaisinera lite saker. Det känns väldigt väldigt bra. Kollar annonser på välutbildade tanthästar och växthus för chiliodlingsnörderi för fullt och bara är lycklig. Dagmatte till hunden är fixad och massa annat bara löser sig hur enkelt som helst.

Flatheten hos arbetsgivaren var som bortblåst 18 maj och det skulle absolut gå att bli av med knasbollen på stubinen om jag bara stannade kvar. Det hela känns dock så dåligt skött att även om jag inte fått ett annat jobb och verkligen ville flytta så skulle jag inte ha stannat kvar. Oproffsigt och dåligt i en organisation med många tusen anställda. Att det inte finns företagshälsovård tex är ju helt galet.

Med knasbollen blir allt bara värre och värre. Hon kommer inte till samtal som hon kallas på och jag får hundratals hatsms i veckan. Även den biträndande chefen får det.
Igår kväll kom det dock ett nytt skällsord och det är att jag är en kukmissbrukare. Starkt jobbar av en vidrigt ful och genomäcklig människa som ger spykänslor tänker jag. Hon har även snokat reda på min partners telefonnummer och skriver sms att han är en stackars jävel och idiot som är ihop med en sådan vidrig människa etc etc hela natten. Nä jag är så less på detta nu så det är inte klokt.

En kollega till henne frågade vad det egentligen var som var hennes problem med oss chefer och fick svaret att hon var missnöjd med senaste lönesamtalet ( inte lönen dock) och att hon inte får ob för natt och helg samtidigt för så borde det ju vara. Dessutom har jag väldigt många arbetsuppgifter som personen finner onödiga. Det känns ändå skönt att veta vad det rör sig om för jag har ärligt grubblat halvt ihjäl mig på vad jag kan ha sagt eller gjort som sårat henne eller gjort henne arg.

Funderar på just nu om jag bara ska städa ut rummet och gå därifrån i förtid. Typ nån sjukskrivning utan att få ersättning eller bevilja mig själv semester.
Det känns bra hursomhelst även om vi inte löste det som jag hoppats. Vissa krig går nog inte att vinna.
 
Hejsan alla!
Det är jag som är moria och ska lämna den här skiten bakom mig nu.

Jag sade upp mig 18 maj och har 64 semesterdagar med årets att ta ut så det blir väl 50 st eller nåt sånt. Jag börjar det nya jobbet i augusti.
Jag har fått ett mycket bättre jobb i min gamla hemstad som jag varit sugen på att flytta till i drygt 15 år.
På tisdag ska vi på visning på ett helt underbart hus och blir det inte det får vi leta vidare och bo i lägenhet så länge och magaisinera lite saker. Det känns väldigt väldigt bra. Kollar annonser på välutbildade tanthästar och växthus för chiliodlingsnörderi för fullt och bara är lycklig. Dagmatte till hunden är fixad och massa annat bara löser sig hur enkelt som helst.

Flatheten hos arbetsgivaren var som bortblåst 18 maj och det skulle absolut gå att bli av med knasbollen på stubinen om jag bara stannade kvar. Det hela känns dock så dåligt skött att även om jag inte fått ett annat jobb och verkligen ville flytta så skulle jag inte ha stannat kvar. Oproffsigt och dåligt i en organisation med många tusen anställda. Att det inte finns företagshälsovård tex är ju helt galet.

Med knasbollen blir allt bara värre och värre. Hon kommer inte till samtal som hon kallas på och jag får hundratals hatsms i veckan. Även den biträndande chefen får det.
Igår kväll kom det dock ett nytt skällsord och det är att jag är en kukmissbrukare. Starkt jobbar av en vidrigt ful och genomäcklig människa som ger spykänslor tänker jag. Hon har även snokat reda på min partners telefonnummer och skriver sms att han är en stackars jävel och idiot som är ihop med en sådan vidrig människa etc etc hela natten. Nä jag är så less på detta nu så det är inte klokt.

En kollega till henne frågade vad det egentligen var som var hennes problem med oss chefer och fick svaret att hon var missnöjd med senaste lönesamtalet ( inte lönen dock) och att hon inte får ob för natt och helg samtidigt för så borde det ju vara. Dessutom har jag väldigt många arbetsuppgifter som personen finner onödiga. Det känns ändå skönt att veta vad det rör sig om för jag har ärligt grubblat halvt ihjäl mig på vad jag kan ha sagt eller gjort som sårat henne eller gjort henne arg.

Funderar på just nu om jag bara ska städa ut rummet och gå därifrån i förtid. Typ nån sjukskrivning utan att få ersättning eller bevilja mig själv semester.
Det känns bra hursomhelst även om vi inte löste det som jag hoppats. Vissa krig går nog inte att vinna.

Först: grattis till nya livet. Good for you!

Second: polisanmäl för trakasserier. Och sjukskriv dig av samma anledning. Låt inte denna människa fortsätta förpesta organisationen, om inte annat ska du gå därifrån som hjälten som dräpte draken.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp