Jag ska försöka förtydliga mig.
Jag skulle normalt bara loggat ut om någon annan var inloggad. Det som fick mig att reagera var jag direkt såg mitt namn. Jag har mycket lätt för att se enstaka ord att något är fel etc. Läser extremt fort.
Jag skulle inte läsa andras brev eller ett öppet block eller något sådant. Som person är jag nog mer ointresserad av skvaller än genomsnittspersonen.
Jag skulle också med facit i hand bara glömt alltihopa. Men jag ringde HR istället och agerade utifrån det.
Jag och hon som jobbar som biträndande chef har väldigt svårt med just dessa två. Vi upplever inte att vi har det med andra utifrån känslan, medarbetarundersökningar och utvecklingssamtal. Nu är den biträdande chefen på semester en månad och det dråpliga är att jag sa till henne innan hon åkte att vi måste sätta oss ner med XX eftersom det funkar inte med hennes arga attityd. Bitr chef svarar då att" jag tror inte det ger något jag försöker hela tiden men allt resulterar bara i arga sms i telefon. Jag har hundratals såna av henne men ingen annan klagar på mig så jag anser att det ligger hos henne". Den biträdande chefen har personalansvaret delegerat av mig och jag jobbar mer utåtriktat med andra saker men får rätt ofta en släng av sleven av xx när hon vill klaga till mig på den biträdande chefen. Det är på helt knasiga saker som att ob reglerna ser ut som de gör, vem som får pass att jobba extra på och hur skatten dras på lönekontoret.Sådana saker kan gör vederbörande fullständigt ursinnig.
Jag har nu bokat tid hos en konflikthanterare och hoppas att hon går med dit.
Många av de andra som jobbar tycker det är jobbigt med henne men vi har inte gjort mer än att en gång i månaden generellt jobba kring hur man ska vara på jobbet rent allmänt. Personen upplevs som om hon kräver medhåll för annars blir stämningen dålig.
Jag undrar lite hur mycket kraft jag ska lägga ner för vi ska stänga i september och jag har fått välja att följa gruppen till en ny verksamhet eller få andra helt annorlunda arbetsuppgifter. Jag har blivit uppmuntrad av min chef och biträdande chefen och två tredjedelar av personalgruppen att följa med men nu känns det andra alternativet mer lockande som är utan personalansvar där jag rår mig helt själv.
Varför vill du vara chef? För att få andra människor att växa, ta eget ansvar etc? Jag kan förstå att det är trevligt att veta att ens anställda gillar en som chef, men det kommer alltid finnas anställda som spyr galla över sin chef. Så kompis med alla - det kan du nog inte räkna med att bli.
Däremot så tycker jag att det verkar som om ni ändå har försökt prata med XX och det hjälper inte. Varje anställd är ju ansvarig för sin egen arbetsmiljö och blir alltså ett arbetsmiljöproblem om man ska spy ut sitt missnöje över allt och ingenting konstant. Även om man är missnöjd med sin chef, trött på jobbet, arg på ex eller partner etc - så är det ingen anledning att bete sig som ett svin på jobbet.
Jag tycker ni ska ha ett "klargörande samtal" med personen om just hennes arga attityd (ta hjälp av HR om ni inte vet hur man gör). Ni som arbetsgivare har rätt att ställa krav på hur hon ska bete sig på jobbet, detta ska vara dokumenterat och båda parter ska skriva under. Medarbetaren behöver inte hålla med arbetsgivaren om innehållet i vad som framgår i det "klargörande samtalet", det är inte en fråga om förhandling, utan endast information som medarbetaren ska ha delgetts. Ni har sedan en uppföljning om några månader för att se ifall medarbetaren uppfyllt kraven, om inte - nytt klargörande samtal. Om det ändå inte blir någon förändring efter detta finns det grund för uppsägning av personen.
Jag arbetar inom kommunal verksamhet och vi har använt oss av detta. Det tar tid, men används alldeles för sällan - egentligen. Det finns medarbetare som tillåts domdera och husera helt och hållet efter eget huvud. Sabbar arbetsmiljön för sina kollegor etc och i slutänden så drabbar det ju våra skattebetalare. Vi har haft chefer som valt att sluta istället för att ta itu med besvärliga personer.
Så om du väljer att lämna chefsjobbet så gör du arbetsgruppen en björntjänst, för den besvärliga personen blir ju kvar och kommer fortsätta med samma trista attityd. Sedan kan jag förstå att det känns lockande att lämna chefstjänsten - men att vara chef är ju att även kunna hantera jobbiga anställda.
Steg ett i rätt riktning är ju i alla fall träff för konflikthantering
/Lizzie
