Dejting/förhållanden och religion?

[escodobe]

För att svara på frågan så är svaret nej. Som övertygad ateist skulle jag inte kunna ha en partner som tror på någon form av gudar. Det är helt verklighetsfrämmande för mig att ha ett förhållande med någon som har en så väsensskild verklighetsuppfattning mot den som jag har.

Jag höll på att göra +1 på den, men så kom jag på att jag faktiskt har varit ihop med en wiccan. Men det hamnar mer på den harmlösa delen av religionsegmentet för mig.

 

[Philosophia]

Mitt barn får välja vad hon vill. Men jag måste ju också få välja en partner som delar min syn på världen. Jag anser att religion orsakar så mycket lidande i världen att jag skulle ha svårt för att vara ihop med en person som blundar för det och tycker att religion är en bra idé.

Att tro att religioner endast är av ondo och att inget gott har gjorts i religionens namn är en väldigt dogmatisk uppfattning. En stor del av det vi kallar för humanistiska värden har sin grund i teologiska resonemang. Många av de mest kritiska rösterna mot nazismen under 1930- och 40-talet kom från teologer. Befrielseteologin har varit den dominerande rösten mot orättvisor i Sydamerikanska och Afrikanska diktaturer. Många av civilsamhällets rörelser som värnar om rättvisa och mänskliga har sin grund i religiösa rörelser. Osv. Osv.

Jag delar majoriteten av de värderingar som mina religiösa vänner delar. Att vi sedan har olika uppfattning om varifrån dessa värden har sin grund må så vara. Lustigt nog tenderar dock många religösa teologer vara värdekonstruktivister snarare än att tro att det handlar om ”Guds befallning”.

 

[tanten]

Min avversion mot Sv kyrkan började redan i skolåldern när jag hade troende kamrater som betedde sig märkligt. och har fortsatt med att jag fått utstå glåpord från aktivt troende etc.

Den finaste kommentaren fick jag från en elev. De frågade vilken tro jag hade oh jag svarade att jag inte trodde på någon gudom. En fin eritreansk kille sa att han respekterade det men tyckte det var väldigt konstigt.

Sen blev allt väldigt konstigt när jag fick cancer. Folk skrev till mig att de bad för mig (varför? Jag var ju opererad och "frisk") Jag fick böner skickade till mig. En nära vän inbjöd mig till en bönestund i ett missionshus - för att hon trodde att jag var så öppensinnad att jag skulle uppskatta det

Jag ser det som ett missionerande som jag inte är det minsta bekväm med.

 

[Fetaost]

+en på den. Knappast att den normala troende muslimen försvarar is handlingar liksom...

En 12åring bor hemma fortfarande, i alla fall min.

Så din mentala relation till ditt barn är densamma som till din man?

 

[Cambrie]

Så din mentala relation till ditt barn är densamma som till din man?

Såklart inte. Både min man och mina barn får välja själva vad de tror och inte tror på dock.

 

[sjoberga]

Jag är ju gift med en troende och religiös muslim trots att jag själv är totalt oreligiös. Aldrig varit något problem alls för någon av oss. Vad gör ni om era barn vill bli religiösa ni som inte accepterar människor som är troende? Min dotter, 14 år, är ateist. Sonen, 12 år, är supertroende (svenska kyrkan), ingen som påverkat honom hemifrån, han tror bara på Gud och har gjort det sedan han var sju och går nu regelbundet i kyrkan. Vore ju trist om man inte kan leva ihop med någon som är troende om det blir som i vår familj...

Det handlar inte ett dugg om att "inte acceptera människor som är troende". Frågeställningen handlade om att välja att leva i en nära relation med en vuxen partner, där vi verkar ha olika syn. Jag är ett stort fan av livsåskådningsfrihet för samtliga individer. Men tror ändå inte på att leva i en nära relation med en annan vuxen som har en helt annan verklighetsuppfattning än mig. Det är för mig alltför grundläggande. Det finns fler saker på den listan än just religiositet.

 

[Cambrie]

Det handlar inte ett dugg om att "inte acceptera människor som är troende". Frågeställningen handlade om att välja att leva i en nära relation med en vuxen partner, där vi verkar ha olika syn. Jag är ett stort fan av livsåskådningsfrihet för samtliga individer. Men tror ändå inte på att leva i en nära relation med en annan vuxen som har en helt annan verklighetsuppfattning än mig. Det är för mig alltför grundläggande. Det finns fler saker på den listan än just religiositet.

Så uppfattar jag ganska många människor i trådar som dessa.

 

[Fetaost]

Såklart inte. Både min man och mina barn får välja själva vad de tror och inte tror på dock.

Men det handlar ju inte om att begränsa någons valfrihet. Jag skulle aldrig hindra varken sambo eller barn att tro.
Men skulle sambon bli troende så skulle det nog spricka mellan oss. Jag har sen tonåren haft extremt svårt för all religion och gudar och det är inget jag vill leva med i vardagen eller ta hänsyn till och det handlar om MITT val. Inte någon annans val.

 

[Cambrie]

Men det handlar ju inte om att begränsa någons valfrihet. Jag skulle aldrig hindra varken sambo eller barn att tro.
Men skulle sambon bli troende så skulle det nog spricka mellan oss. Jag har sen tonåren haft extremt svårt för all religion och gudar och det är inget jag vill leva med i vardagen eller ta hänsyn till och det handlar om MITT val. Inte någon annans val.

Varför ska du behöva ta hänsyn till det? Det räcker väl med normal respekt för den andra människan?

 

[Fetaost]

Så uppfattar jag ganska många människor i trådar som dessa.

Det är din personliga uppfatting och behöver inte alls vara det som avses. Ingen här ser ner på de som tror. Men jag förstår att det kan vara känsligt att vissa inte vill dela livet med en som tror. Lite som när man säger att man aldrig skulle vilja dejta en rökare.

 

[Fetaost]

Varför ska du behöva ta hänsyn till det? Det räcker väl med normal respekt för den andra människan?

Det är väl klart att man får ta hänsyn till den troendes högtider, eventuella ritualer, kost, ibland språkbruk osv.
Jag har faktiskt levt med en muslim som knappt kunde kallas som troende och ändå uppstod flera krockar. Nej tack det är inte MIN vardag men grattis att det är bra för dig.

 

[Hedinn]

Jag är väl nånstans mellan agnostiker och ateist, lite beroende på hur man definierar det, har en partner som inte är troende heller men som är väldigt öppen för alternativa teorier - som dock inte går emot vetenskapen utan hamnar väl mer i spannet ”saker vi varken kan bevisa eller motbevisa”. Han är mer öppen än vad jag är men vi har sjukt intressanta diskussioner kring sånt, mer intressanta än om vi båda hade haft exakt samma syn.

Vet inte om jag hade varit lika accepterande om det handlat om religion dock, men tänker att det finns ett ganska stort spann mellan ateist och aktivt troende vilket inte nödvändigtvis skulle innebära problem.

 

[Cambrie]

Det är din personliga uppfatting och behöver inte alls vara det som avses. Ingen här ser ner på de som tror. Men jag förstår att det kan vara känsligt att vissa inte vill dela livet med en som tror. Lite som när man säger att man aldrig skulle vilja dejta en rökare.

Fast ständigt i dessa trådar ser man arroganta och otrevliga och förminskande svar mot sådana som tror, det är fabler, sagor etc etc. Det är t.ex ingen som vet vad som händer när vi dör. Varken ateisten som tror att allt blir svart (vilket ju också är en tro), muslimen som kommer till himlen eller hindun som återföds, eller för den delen vetenskapsmannen. Ändå får man det att låta i dessa trådar som att ateistens tro och uppfattningar är det som minsann är det enda rätta. Detta kommer fram i alla trådar som handlar om just religion.

Det är väl klart att man får ta hänsyn till den troendes högtider, eventuella ritualer, kost, ibland språkbruk osv.
Jag har faktiskt levt med en muslim som knappt kunde kallas som troende och ändå uppstod flera krockar. Nej tack det är inte MIN vardag men grattis att det är bra för dig.

Intressant. Du firar alltså inte jul? (oavsett var man anser att det kommer från så är är det ju spunnet ur antingen kristendom eller asatron).

 

[Tranan]

Jag tar ett hårt nej på religion.
Jag är och förblir en ateist

 

[Nytant]

Varför ska du behöva ta hänsyn till det? Det räcker väl med normal respekt för den andra människan?

För mig är intellektuell och emotionell närhet och ett stort och generöst utbyte på dessa plan något av det allra viktigaste i en relation. Det är där jag ser att det skulle kännas oärligt och otillfredsställande.

Att ta hänsyn till kost och annat mer praktiskt ser jag inte som problem.

 

[Cambrie]

För mig är intellektuell och emotionell närhet och ett stort och generöst utbyte på dessa plan något av det allra viktigaste i en relation. Det är där jag ser att det skulle kännas oärligt och otillfredsställande.

Att ta hänsyn till kost och annat mer praktiskt ser jag inte som problem.

Har aldrig ens reflekterat över att jag inte har intellektuell eller emotionell närhet med min man sedan 12 år. Varför skulle jag inte ha det? Men det är ju bra att man lär sig nya saker av de som vet hur ett förhållande ska vara

 

[Fetaost]

Fast ständigt i dessa trådar ser man arroganta och otrevliga och förminskande svar mot sådana som tror, det är fabler, sagor etc etc. Det är t.ex ingen som vet vad som händer när vi dör. Varken ateisten som tror att allt blir svart (vilket ju också är en tro), muslimen som kommer till himlen eller hindun som återföds, eller för den delen vetenskapsmannen. Ändå får man det att låta i dessa trådar som att ateistens tro och uppfattningar är det som minsann är det enda rätta. Detta kommer fram i alla trådar som handlar om just religion.

Intressant. Du firar alltså inte jul? (oavsett var man anser att det kommer från så är är det ju spunnet ur antingen kristendom eller asatron).

Nej jag FIRAR inte jul eller några kristna högtider.
Däremot så IBLAND så plockar jag ur små bitar som jag tycker är mysigt för min egens skull och lägger noll religös värdering i det.
Men oftast jobbar jag och struntar helt i det.

Men jag tror faktiskt det är få julfirare som firar julen pga Jesus.

 

[karamelldrottningen]

Jag är troende tillsammans med en ateist. Inga konstigheter.

 

[Cambrie]

Nej jag FIRAR inte jul eller några kristna högtider.
Däremot så IBLAND så plockar jag ur små bitar som jag tycker är mysigt för min egens skull och lägger noll religös värdering i det.
Men oftast jobbar jag och struntar helt i det.

Men jag tror faktiskt det är få julfirare som firar julen pga Jesus.

Så är det. Men vi hade inte firat julen alls om vi inte varit troende från början. Jesus eller Oden.

 

[Nytant]

Har aldrig ens reflekterat över att jag inte har intellektuell eller emotionell närhet med min man sedan 12 år. Varför skulle jag inte ha det? Men det är ju bra att man lär sig nya saker av de som vet hur ett förhållande ska vara

Men du. Det är inte nödvändigt (eller riktigt schysst) att bli såhär defensiv och passivt-aggressiv mot mig. Det är ju ett högst personligt tema, och jag delar med mig om hur jag känner kring några av de mest intima aspekterna av mitt känsloliv. Helt subjektivt, utifrån mitt liv och min syn på hur jag vill ha det. Tycker du det är trevligt att du förlöjligar mig då? Ska jag inte få delta ärligt i tråden och dela med mig av mitt perspektiv?

Inget av det jag sa handlade på något vis om att sätta upp en standard för hur saker bör vara i andras relationer. Jag har inte alls uttalat mig om din relation och jag gläds genuint åt att ni verkar ha det jättebra!