Bukefalos 28 år!

Dejtingtråden 22

Status
Stängd för vidare inlägg.
Varför tvivla på den bedömningen som utomstående, som inte ens träffat mannen i fråga och inte har observerat vilken typ av kontakt de haft hittills? På vilka grunder kan utomstående göra sina egna subjektiva bedömningar? Optimism? De glada stereotyperna som säger att en utåt sett trevlig man aldrig gör något otrevligt? En reaktion är inte bättre än någon annan i ett sådant här läge, jag ifrågasätter bara med vilken rätt vi kan döma någon annans reaktion utan att ha gått så mycket som en millimeter i hennes skor?

När hon säger nej ska hon alltså inte behöva hoppas på att det respekteras, det ska inte finnas några frågetecken kring det, det ska han göra tydligt redan i sin kontakt gentemot henne. Det är grundläggande. Han har inte gjort det, annars skulle hennes första reaktion troligtvis inte vara obehag och oro över huruvida han kommer respektera hennes svar och vad han kommer göra.

Hela inlägget var super (som vanligt, tack @Foinix för dina inlägg!) Men framförallt detta satte ord på obehaget @Ceta s inlägg gav mig.
 
Nja. Jag ser det som samma sak. Och jag tycker själv att det är obehagligt. Jag tänker inte ändra på min komfortzon.

Såklart behöver du inte det, men att hårddra det till att en öppen fråga om umgånge från någon som faller utanför preferensramen för ålder nästintill är ett övergrepp, och om inte det så i alla fall ett mycket obehagligt närmande, är det nödvändigt? Det är ju inte så att alla går omkring med automatisk kunskap om sina närmänniskors preferenser, comfortzones och känsla för moral, och hade de vetat på förhand att frågan inte skulle mottas väl hade de flesta avstått att fråga från början.

Inte riktat till dig nu utan en generell undran: är det inte jobbigt att ha inställningen att världen är full med äckel som bara väntar på att förnedra kvinnor? Nu pratar jag inte om faktiska fenomen, eller för minskar kvinnans utsatta position i samhället, utan jag talar bara om mental inställning och människosyn.
 
Inte riktat till dig nu utan en generell undran: är det inte jobbigt att ha inställningen att världen är full med äckel som bara väntar på att förnedra kvinnor? Nu pratar jag inte om faktiska fenomen, eller för minskar kvinnans utsatta position i samhället, utan jag talar bara om mental inställning och människosyn.
Kan inte du starta en tråd om det istället för att dra det här? Särskilt som det är en användare som uttryckt att hon varit i en situation som för henne var väldigt jobbig?
 
Såklart behöver du inte det, men att hårddra det till att en öppen fråga om umgånge från någon som faller utanför preferensramen för ålder nästintill är ett övergrepp, och om inte det så i alla fall ett mycket obehagligt närmande, är det nödvändigt? Det är ju inte så att alla går omkring med automatisk kunskap om sina närmänniskors preferenser, comfortzones och känsla för moral, och hade de vetat på förhand att frågan inte skulle mottas väl hade de flesta avstått att fråga från början.

Inte riktat till dig nu utan en generell undran: är det inte jobbigt att ha inställningen att världen är full med äckel som bara väntar på att förnedra kvinnor? Nu pratar jag inte om faktiska fenomen, eller för minskar kvinnans utsatta position i samhället, utan jag talar bara om mental inställning och människosyn.

Klart det är jobbigt som fan. Men när man blir utsatt konstant så finns det inget val.
 
Det är ganska problematiskt att som utomstående (dvs vi vet i stort sett ingenting om den personliga dynamiken mellan personerna ifråga, utom att mannen beskrivs som "lite udda", äldre osv, vi vet inte särskilt detaljerat exakt varför det här skapade ett obehag även om det finns en del uppenbara faktorer) döma @Ceta i ett sådant här läge. Att människor som inte ens var där vill ägna sig åt det dömandet är i sig en aning provocerande, men själv kan jag iaf utan att leta hitta åtminstone ett klassiskt och allmängiltigt misstag från mannens sida.

Det finns något som brukar tas upp i sådana här situationer, därför tar jag upp det även om det förstås finns annat som kan väga in (andra har tagit upp åldersskillnaden, jag funderar på vad "lite udda" innebär men kommer inte gå in på de faktorerna nu).

Bland det viktigaste i "trängda lägen", som i det här fallet på arbetsplatser eller andra situationer där man kan komma "tvingas" träffa varandra igen (hon ska sluta men har inte slutat än och beskriver det som att det i mångt och mycket är där obehaget ligger, dvs de kan komma ses efter detta, ska han respektera nejet), är att ge en människa gott om utrymme och möjlighet att säga nej, dvs att förmedla på något sätt att man inte kommer bli efterhängsen, arg eller emotionellt utpressande om den andra säger nej, att allt kommer fortsätta som vanligt, att man kommer visa förståelse och respekt. Att "erbjuda en trevlig väg ut", i en situation där man inte direkt kan fly varandra. Att presentera ett tydligt alternativ som gör det lätt att säga nej, att säga nej måste alltså alltid vara ett alternativ som inte är obehagligt på något sätt.

Han har misslyckats med att erbjuda det. Det skrivs bl a att en av flertalet skillnader mellan hans meddelande och de meddelanden som hon har skickat till andra i liknande ärende är att hon har "lämnat med utrymme för vänskap", det tolkar jag som att hon har varit medveten nog att erbjuda en säker väg ut men han å sin sida har inte erbjudit en säker väg ut. Han har ställt frågan i ett sk "trängt läge" där de kan komma tvingas träffas genom jobbet och där deras kontakt tydligen är sådan att hon inte vet säkert om den hädanefter kommer bli obehaglig eller inte. Varför tvivla på den bedömningen som utomstående, som inte ens träffat mannen i fråga och inte har observerat vilken typ av kontakt de haft hittills? På vilka grunder kan utomstående göra sina egna subjektiva bedömningar? Optimism? De glada stereotyperna som säger att en utåt sett trevlig man aldrig gör något otrevligt? En reaktion är inte bättre än någon annan i ett sådant här läge, jag ifrågasätter bara med vilken rätt vi kan döma någon annans reaktion utan att ha gått så mycket som en millimeter i hennes skor?

När hon säger nej ska hon alltså inte behöva hoppas på att det respekteras, det ska inte finnas några frågetecken kring det, det ska han göra tydligt redan i sin kontakt gentemot henne. Det är grundläggande. Han har inte gjort det, annars skulle hennes första reaktion troligtvis inte vara obehag och oro över huruvida han kommer respektera hennes svar och vad han kommer göra. Jag vet inte hur människor som inte själva varit där drar alla sina slutsatser, själv vet jag givetvis inte särskilt mycket heller och allt jag skrivit kan vara helt inkorrekt (rätta mig gärna om jag har totalt fel @Ceta ) men jag tycker det är en aning förminskande att utgå från att den här reaktionen är överdriven eller inte har en rationell grund utifrån deras gemensamma bakgrund och hans agerande. När någon känner sig trängd, känner ett obehag, borde steg ett vara att respektera det och ev. utforska varför, vad har gått fel, inte sätta sig på sina höga hästar och lämna personen ifråga i sticket med att det var en irrationell eller orimlig reaktion. Jag har inte heller gått i hennes skor, men från den information vi fått finns ett klart och tydligt trängt läge i form av en arbetsplats där hon kommer befinna sig i tre veckor till och en man som uppenbarligen misslyckats med att tydligt erbjuda en säker väg ut, vilket var hans ansvar.

Jag håller med om mycket i detta, men något jag också försöker tänka på då jag är en person som gärna tar saker för personligt är att människor är inte perfekta, de kan inte hela tiden göra det som är 100% rätt för mig, och det som då är viktigast för MITT mående är hur JAG hanterar att jag upplever obehag i x situation.
Du hanterade detta bra @Ceta dom tydligt sa nej tack och markerade att detta gjorde dig obekväm. För sinnesfridens skull hade i alla fall JAG försökt att utgå från att han kommer respektera mig (tills han agerar motsatsen och då ta den striden), och försökt att inte låta detta göra att jag skulle känna mig som ett jagat djur i min vardag. Jag menar alltså bara att han, hans blotta existens, inte skall få bestämma hur jag känner mig.
 
Såklart behöver du inte det, men att hårddra det till att en öppen fråga om umgånge från någon som faller utanför preferensramen för ålder nästintill är ett övergrepp, och om inte det så i alla fall ett mycket obehagligt närmande, är det nödvändigt? Det är ju inte så att alla går omkring med automatisk kunskap om sina närmänniskors preferenser, comfortzones och känsla för moral, och hade de vetat på förhand att frågan inte skulle mottas väl hade de flesta avstått att fråga från början.

Inte riktat till dig nu utan en generell undran: är det inte jobbigt att ha inställningen att världen är full med äckel som bara väntar på att förnedra kvinnor? Nu pratar jag inte om faktiska fenomen, eller för minskar kvinnans utsatta position i samhället, utan jag talar bara om mental inställning och människosyn.

Men VAD hindrar andra människor att ha en liten uns av känsla och inkännande? Då blir det inte en massa obehag och övertramp. Förstår man inte skillnaden får man utbilda sig. Vad tänker du om @Foinix utmärkta inlägg på ämnet ovan?

Edit. Såg du svarat samtidigt jag skrev. Jag har inget mer att tillägga i frågan.
 
Varför känner du ett sådant behov av att vara förminskande och raljant när det uppenbart är en obekväm situation? Tycker du att det är ett rimligt och trevligt sätt att diskutera?
Som moderator kan du ta det i pm med mig om du har ett behov av att försöka sätta mig på plats, mitt svar är mer riktat till de som gör vågen för att en person blivit anmäld både till fack och chef utifrån ålder av inlägget att döma. Slutdiskuterat för min del, fritt fram att anmäla mig, inlägget och mitt tyckande till fack och och arbetsgivare.
 
Känner mig dissad av danskillen :meh:. Skrev igår och frågade om han skulle gå på någon danskurs nu under våren, men fick till svar att det hade han nog inte tänkt att göra. Ingen fråga om jag skulle göra det eller om något annat för den delen. Jag kommer ta en kurs under våren, vilket jag även svarade.
Så kommer ju antagligen inte träffa på honom naturligt genom dansen regelbundet. Så känns ju som att om han hade varit intresserad av att träffa mig borde han ha kunnat föreslagit något.
Ska jag bara släppa det här?

Blir så tydligt när jag tänker efter. Var på en dejt med en kille från HP för 3 helger sen är det väl nu (samma helg jag träffade danskillen 2 dagar) och vi hade trevligt, skulle absolut kunna träffa honom igen. Vi har fortsatt hörts av nästan varje dag sen dess. Om konversationen dör ut och vi inte skrivit hör han av sig efter någon dag igen, så ganska tydligt att han är intresserad av att ses igen plus att vi även skrivit om att ses igen.
 
Hoppsan. Fanken. :meh:
Japp men det var ett par roliga timmar innan hon blev så snorfull ;). Rätt nice att höra av en så mycket yngre tjej att man är superhet (och här inser jag hur könsdiskriminerande jag är. Säger en man samma sak så tänker jag att han vill vara snäll och/eller ligga. Det ville hon också, men... Det här får jag fundera på varför det är så olika)
 
Japp men det var ett par roliga timmar innan hon blev så snorfull ;). Rätt nice att höra av en så mycket yngre tjej att man är superhet (och här inser jag hur könsdiskriminerande jag är. Säger en man samma sak så tänker jag att han vill vara snäll och/eller ligga. Det ville hon också, men... Det här får jag fundera på varför det är så olika)
Jag skulle säga att det inte är så konstigt, givet tex de senaste några tusen år eller så av människors historia.

Men de där unga: antingen är de hälsofanatiker eller så kan de inte hålla måttan när de dricker. :p
 
Åh vilket magplask. Hon blev skitfull och verkade glömma bort att Köpenhamn var där. När hon började spilla ut öl på hela bordet tackade vi för oss och gick hem. Ev ny chans ikväll.

Tänker att hon kanske var nervös?
När jag dricker vin med kompisar kan jag dra i mig en flaska utan att bli märkbart påverkad.
Är jag på dejt och nervös kan jag bli lullig på ett glas, dricker jag två blir jag onykter.
 
Tänker att hon kanske var nervös?
När jag dricker vin med kompisar kan jag dra i mig en flaska utan att bli märkbart påverkad.
Är jag på dejt och nervös kan jag bli lullig på ett glas, dricker jag två blir jag onykter.
Ja kanske? Hon slog mig inte som den nervösa typen dock, jag hann liksom inte komma med några inviter själv innan hon ganska rättframt frågade om hon fick kyssa mig mitt på gatan. Hon istället mig att bli lite blyg och generad. Men kanske att modet kom från alkoholen?
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Skola & Jobb Då jag inte är direkt anonym här på forumet så vill jag inte gå in i detaljer kring min egen situation. Men jag startar ändå en tråd med...
Svar
1
· Visningar
375
Senast: sjoberga
·
Tjatter Välkomna till ulvleken! Deltagarlista Kilauea Qitis Harrysen Heffaklumpen LenaH Blacksmithfarm Glimra Fio Gabby_Ossi Jfrelin Lobelia...
32 33 34
Svar
677
· Visningar
10 172
Senast: Madalitso
·
Skola & Jobb Mitt barn har fått jobb på ett kafé/restaurang som inte har något kollektivavtal. Jag vill, såklart, att han ska vara ordentligt...
Svar
2
· Visningar
418
Senast: VLMF
·
Tjatter LL: @bollen__ och @Islandshästryttare Deltagarlista: 1. Heffaklumpen 2. Harrysen 3. Blacksmithfarm 4. Kilauea 5. qitis 6. cirkus 7...
42 43 44
Svar
872
· Visningar
11 841
Senast: Gabby_Ossi
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp