Dejtingtråden 26!

[the_connemara]

Ja Facebook ger ju en helt annan bild än vad som faktiskt sker i verkligheten och därför har jag stängt ner möjligheten till taggning och skrivna inlägg på min sida. Jag vet ju att han vill förmedla att jag typ får allt och han typ går över lik för att jag ska få vad jag vill ha. Alltså jag vill bara ha engagemang och inget mer men det finns inte i hans värld.. Han tror typ bara att gåvor, mat och vin är det kvinnor vill ha

Tbh. Jag har varit misstänksam sedan första inlägget i det temat från hans sida Det låter faktiskt inte alls bra fio, beklagar! Hoppas du kan avsluta detta kvickt nu, träffa begravningskillen för guds skull. Och håll oss uppdaterade

 

[Red_Chili]

Har dejt i eftermiddag, en till kille som dansar och är ingenjör .

Jag har verkligen en typ av killar jag letar efter, gärna lite nördiga, pluggat naturvetenskap, stort plus om de dansar eller gillar friluftsliv. Inser ju att jag letar efter en manlig version av mig själv nästan , är iaf det jag tror att jag matchar med.
Har svårt för macho killar som ska hävda sig och vara så himla manliga hela tiden, trots att det är den typ av killar/män jag växt upp med och är väl nästan det enda accepterade sättet att vara som man där jag är ifrån.

Har ni en typ ni alltid/ofta dejtar ?

Nu dejtar jag inte (helt enkelt för att det inte dyker upp någon lämplig att dejta), men ja, de jag blivit intresserad av på något sätt har alla haft några liknande drag. Just det där med att inte vara allt för stereotypiskt manlig och macho är extremt viktigt för mig, jag trivas med att prata med personen och så krävs väl ett hyfsat attraktivt yttre för att det ska bli en "perfekt" helhet. Sedan måste de ju vara åtminstone helt ok med mina hundar och passar de bättre in i storstadsmiljö än i skogen så blir de ointressanta

 

[Fibusen]

Varför blev du fb-kompis med honom om du avskyr honom så mycket som det verkar?

Jag avskyr inte honom? Det är klart det är intressant att se hur det är med människor från ungdomens dagar, hur dom har det idag, och hur det går för dom. Har dessutom flyttat därifrån för snart 11 år sen, och han hänger fortfarande med samma människor som jag hängde med då, så vart en rolig nostalgitripp. Jag har absolut inget emot att vi är vänner på facebook, men ingen jag känner att jag behöver träffa över en kopp kaffe han och jag, och speciellt inte när han har sambo.

Han har nog aldrig kunnat hålla sig till en tjej åt gången i hela hans liv, och jag var/är som sagt trött efter en vaken natt på jobbet och orkar inte med några ”du är så fin” och hjärtsmileisar taget helt ur det blå och jag blev less.

Hade han fört ett normalt samtal, skippat att jag var så fin, och massa hjärtan, då hade jag absolut svarat annorlunda på det hela. Vi hängde i ett kompisgäng ungefär i 2 år så det är klart det är många roliga minnen och jag hade gärna diskuterat sånt, och inte mitt utseende när vi inte har setts/pratat på 17 år och det avslutades med att han fetdumpade mig...

 

[WhoIsItAgain]

Varför blev du fb-kompis med honom om du avskyr honom så mycket som det verkar?

Hon kanske var nyfiken på vad han ville? Jag är FB vän med en del gamla "skolkompisar" som jag avskyr men min FB är urtrist och inte ett dugg personlig och det är alltid "kul" att se hur dom tror man glömt hur de mobbade i skolan.

 

[the_connemara]

Har dejt i eftermiddag, en till kille som dansar och är ingenjör .

Jag har verkligen en typ av killar jag letar efter, gärna lite nördiga, pluggat naturvetenskap, stort plus om de dansar eller gillar friluftsliv. Inser ju att jag letar efter en manlig version av mig själv nästan , är iaf det jag tror att jag matchar med.
Har svårt för macho killar som ska hävda sig och vara så himla manliga hela tiden, trots att det är den typ av killar/män jag växt upp med och är väl nästan det enda accepterade sättet att vara som man där jag är ifrån.

Har ni en typ ni alltid/ofta dejtar ?

Jag tror mest jag kommit fram till att jag inte har en aning om vilka typer av personer jag skulle passa ihop med

Ja det är väl just det där med tiden som kan skava ännu. Hur jag kunde missa det! Men det har samtliga i hans tidigare relationer också gjort. Min story är inte unik, tyvärr.
Det hann bli 4,5 år.

Och:

Fast det där är inte lätt. Mitt ex var helt fantastisk. Tills vi flyttade ihop...då kom helt andra sidor fram. Försökte ändå ett tag till, men efter ett år som sambo insåg jag att nä, så här vill jag inte ha det resten av livet. Och då insåg jag att i princip alla hans tidigare förhållanden har sett likadana ut.

En del är helt enkelt väldigt bra på att ge ett bra intryck och inte visa sina rätta sidor förrän efter ett tag.

Tycker det är så läskigt! Hur fasen ska man veta att man faktiskt håller på att lära känna en människa, o inte vara vad den visar ett visst (aslångt ju!) tag?

 

[tuaphua]

Ja Facebook ger ju en helt annan bild än vad som faktiskt sker i verkligheten och därför har jag stängt ner möjligheten till taggning och skrivna inlägg på min sida. Jag vet ju att han vill förmedla att jag typ får allt och han typ går över lik för att jag ska få vad jag vill ha. Alltså jag vill bara ha engagemang och inget mer men det finns inte i hans värld.. Han tror typ bara att gåvor, mat och vin är det kvinnor vill ha

Vad tråkigt! Jag har ju sett de inläggen och tänkt ”mysigt med så god mat/vin/etc”. Så gör ju min sambo med. Med lite samma sorts mat. Supermysigt!
Men min sambo gör ju inte bara det.

Precis som du säger är det ju totalt oviktigt om inte engagemang finns. Jag skulle ju lätt äta havregrynsgröt eller skolmatsalsmat med mannen som SER en och lyfter en.

Tyvärr har väl kanske inte alla den förmågan, att verkligen se vem deras partner är.
Utan det skulle iaf jag känna mig ensam i en relation.

Du är värd hela paketet och inte bara vad någon snubbe tycker om att ge. Du är ju värd det DU mår bra av.

 

[Tranan]

Grannen försöker para ihop mig med hennes dotter!

Tro hon uppskattar det! eller inte

Nå väl hon är en snygg tjej.
tror inte det blir något.

 

[Raderad medlem 94602]

Jag tror mest jag kommit fram till att jag inte har en aning om vilka typer av personer jag skulle passa ihop med



Och:



Tycker det är så läskigt! Hur fasen ska man veta att man faktiskt håller på att lära känna en människa, o inte vara vad den visar ett visst (aslångt ju!) tag?

Ja det är läskigt. Men jag tänker som så att det mesta i livet medför någon form av risk. Och når man målet så är risken värd att ta.
Jag tror läskigheten ligger i hur man kan hantera förlusten.

 

[pepp]

F kom förbi en snabbis och sa hejdå, han åker imorgon.
Började fan lipa

 

[kolblakkur]

F kom förbi en snabbis och sa hejdå, han åker imorgon.
Började fan lipa

Kan du inte åka dit och hälsa på?

 

[pepp]

Kan du inte åka dit och hälsa på?

Jo, funderar på att åka i januari/februari om det inte blir nån öronoperation. Han har sagt att jag är välkommen att hälsa på
Men vill ju ha honom nära.

 

[Raderad medlem 94602]

I morgon eftermiddag åker jag till Musikern
Det känns väldigt bra just nu. Dels för att vi har pratat i telefon mer men även chattandet är tillbaka på den där sköna humoristiska och lätt flirtiga nivån igen. Och ffa så hörs vi mer!

Jag har jobbat som en gris större delen av veckan och hela helgen. Avslutade med ett kvällspass i kväll och är ledig i morgon. Så nu har jag sjunkit ner i soffan med lite vin och chattat massor med honom så jag är superpepp inför i morgon

 

[sorbifolia]

@fio hur gick det när sär-/sambon vaknade sedan? Om du vill berätta så klart.

 

[fio]

@fio hur gick det när sär-/sambon vaknade sedan? Om du vill berätta så klart.

Det gjorde han aldrig

Nä jag gick och la mig.....sen nästa dag fanns det ju en viss attitydsförändring till det bättre men det brukar gå över efter ett tag och så blir det lite samma samma igen!
Han har någon konstig föreställning om att göra något ihop måste innebära en resa någonstans fast jag vill kanske bara sitta och prata, eller spela ett spel..

 

[sorbifolia]

Det gjorde han aldrig

Nä jag gick och la mig.....sen nästa dag fanns det ju en viss attitydsförändring till det bättre men det brukar gå över efter ett tag och så blir det lite samma samma igen!
Han har någon konstig föreställning om att göra något ihop måste innebära en resa någonstans fast jag vill kanske bara sitta och prata, eller spela ett spel..

Meh... Jobbigt när man inte förstår varandras behov/känner sig förstådd så där.

 

[sorbifolia]

På tal om distansrelationer, och även det där med att känna sig ensam i relationen, så har jag åter blivit påmind att fysisk närhet inte är avgörande (vilket mitt ex upprepade gånger försökte berätta för mig) för hur "nära varandra" man känner sig.

Denna helg har varit en riktig berg-och-dalbana i min och DB's "relation", och vi har inte ens träffats....! Utan enbart skrivit via snap. Från att ha varit lycklig, "glad och kåt" i torsdags/fredags, via förnärmat, deppig, interesserad, besviken, charmad, glad, pirrig, irriterat, fascinerat, tacksam, förväntansfull, misstänksam, bedårad, bekymrat, imponerat, the list goes on... Till att nu känna mig sorgsen över det som framkom i våran sista diskution i går kväll.

Men iaf, jag börjar inse hur @Migo och @Mumfie kan få sina relationer att funka på trots av skilda kontinent - så länge kommunikationen fungerar bra så behöver man inte känna sig ensam, även om man kan sakna varandra. Medan om kommunikationen skär sig så känner man sig så övergiven, oavsett om man har någon annan nära inpå eller inte.

 

[Mumfie]

Men iaf, jag börjar inse hur @Migo och @Mumfie kan få sina relationer att funka på trots av skilda kontinent - så länge kommunikationen fungerar bra så behöver man inte känna sig ensam, även om man kan sakna varandra. Medan om kommunikationen skär sig så känner man sig så övergiven, oavsett om man har någon annan nära inpå eller inte.

Det där är så sant. Jag har alltid varit dålig på att kommunicera, men när vi inledde den här relationen sa jag direkt att "communication is key" och har helt enkelt fått lära mig att kommunicera ordentligt, för annars går det inte.

Vi har båda haft en stressig period i livet nu de senaste månaderna och de påverkar direkt kommunikationen och relationen. Man känner sig mer ensam, den andra känns mer frånvarande osv. Men vi försöker prata igenom det med jämna mellanrum. Vi har inte haft någon riktig skärning sedan i somras då vi nästintill bråkade om ett ämne (främst jag blev väl väldigt upprörd) eftersom vi hade en allvarlig konversation utan att ha tid för en bra kommunikation. Efteråt, när vi pratade igenom det när vi båda hade tid och energi, så var det inte alls ett problem.

Så ja.. Kommunikation är så otroligt viktigt.

 

[Migo]

På tal om distansrelationer, och även det där med att känna sig ensam i relationen, så har jag åter blivit påmind att fysisk närhet inte är avgörande (vilket mitt ex upprepade gånger försökte berätta för mig) för hur "nära varandra" man känner sig.

Denna helg har varit en riktig berg-och-dalbana i min och DB's "relation", och vi har inte ens träffats....! Utan enbart skrivit via snap. Från att ha varit lycklig, "glad och kåt" i torsdags/fredags, via förnärmat, deppig, interesserad, besviken, charmad, glad, pirrig, irriterat, fascinerat, tacksam, förväntansfull, misstänksam, bedårad, bekymrat, imponerat, the list goes on... Till att nu känna mig sorgsen över det som framkom i våran sista diskution i går kväll.

Men iaf, jag börjar inse hur @Migo och @Mumfie kan få sina relationer att funka på trots av skilda kontinent - så länge kommunikationen fungerar bra så behöver man inte känna sig ensam, även om man kan sakna varandra. Medan om kommunikationen skär sig så känner man sig så övergiven, oavsett om man har någon annan nära inpå eller inte.

Jag känner mig mindre ensam med R på andra sidan världen än vad jag gjort med mina tidigare sambos. Sen är det ju grymt plågsamt att ha hittat den här människan och veta att det dröjer så länge innan vi faktiskt kan vara tillsammans.

Åker hem om typ nio timmar. Jätteplågsamt.

 

[SaraXX]

Jag levde i ett distansförhållande i fyra år. Det här utspelade sig dessutom på den tiden när en telefon satt fast i väggen mha en sladd och termen "skicka brev" inbegrep kuvert och frimärke.
Det var fysiskt jobbigt tycker jag. Så himla mycket saknad och längtan hela tiden, och så konstlat intensivt på något vis när man sågs.
Sen bodde vi ihop i typ 15 år efter det, så det var väl värt att uthärda iaf

Men aldrig mer. Nu är jag särbo (med en annan person) men vi ses flera gånger i veckan och hörs varje dag.

 

[Bison]

Jag är jätteimponerad av er som klarar distansförhållanden och fascineras över hur olika människor är. Tycker det är jätteintressant och en grej jag verkligen gillar med den här tråden.

Jag har testat distans och det går verkligen inte alls.
V träffar jag fyra till fem dagar/kvällar/nätter varje vecka beroende på hur jag jobbar.
För mig är det helt perfekt, vi pratar väldigt lite när vi ses, ingen av oss har något behov av babbel utan det viktigaste för oss är att få vara med varandra.
Har jag inte den närheten dör intresset väldigt snabbt.