Dejtingtråden 33

[_Taggis_]

Tog typ 7 månader innan min partner träffade mina hundar ens. Men generellt så har jag ingen lust att visa upp en partner för min familj. Hela grejen känns så konstig. Men har aldrig delat med mig mycket till min familj.

Min följdfråga blir givetvis - Vad gjorde du med hundarna i 7 mån? (ja min hund är ett plåster)

 

[Tonto]

Min följdfråga blir givetvis - Vad gjorde du med hundarna i 7 mån? (ja min hund är ett plåster)

Mina föräldrar passade hundarna när jag var iväg, vi sågs inte heller speciellt ofta i början, typ varannan helg kanske

 

[Lillefrun]

Tog typ 7 månader innan min partner träffade mina hundar ens. Men generellt så har jag ingen lust att visa upp en partner för min familj. Hela grejen känns så konstig. Men har aldrig delat med mig mycket till min familj.

Fast jag ser det inte som att jag vill visa upp honom, nu har vi bara känt varandra en kort tid men om det fortsätter och är hållbart är han ju min familj också i och med att vi delar vårat liv och då tillhör vi ju min vanliga familj båda två han och jag. Om han vill så klart, skulle självklart aldrig tvinga in någon i den situationen där hen var tvungen att umgås med min familj. Men blir glad om han vill.

Haft både ett förhållande med en kille som var nära min familj och träffades regelbundet och ett knepigt där jag inte fick säga till någon att vi var tillsammans av en massa konstiga skäl så vi var tillsammans några år i smyg och sågs aldrig ute förutom med hundarna för då var det tydligen ok, annars smög vi runt på nätterna över innergårdar och staket, det var helt galet. Vill INTE ha det så igen.

 

[Kiwifrukt]

Fast jag ser det inte som att jag vill visa upp honom, nu har vi bara känt varandra en kort tid men om det fortsätter och är hållbart är han ju min familj också i och med att vi delar vårat liv och då tillhör vi ju min vanliga familj båda två han och jag. Om han vill så klart, skulle självklart aldrig tvinga in någon i den situationen där hen var tvungen att umgås med min familj. Men blir glad om han vill.

Haft både ett förhållande med en kille som var nära min familj och träffades regelbundet och ett knepigt där jag inte fick säga till någon att vi var tillsammans av en massa konstiga skäl så vi var tillsammans några år i smyg och sågs aldrig ute förutom med hundarna för då var det tydligen ok, annars smög vi runt på nätterna över innergårdar och staket, det var helt galet. Vill INTE ha det så igen.

Nej så har jag också haft det med en tidigare kille, och det vill jag verkligen inte ha igen. Jag träffade hans mamma i andra sammanhang och han träffade min pappa i ett annat sammanhang, men jag ”fick inte säga att vi träffades”. Jag tänker inte slösa bort mitt liv på någon som typ skäms för mig (så var det i vårt fall, eller att han typ inte kunde stå för mig).

 

[Tonto]

Fast jag ser det inte som att jag vill visa upp honom, nu har vi bara känt varandra en kort tid men om det fortsätter och är hållbart är han ju min familj också i och med att vi delar vårat liv och då tillhör vi ju min vanliga familj båda två han och jag. Om han vill så klart, skulle självklart aldrig tvinga in någon i den situationen där hen var tvungen att umgås med min familj. Men blir glad om han vill.

Haft både ett förhållande med en kille som var nära min familj och träffades regelbundet och ett knepigt där jag inte fick säga till någon att vi var tillsammans av en massa konstiga skäl så vi var tillsammans några år i smyg och sågs aldrig ute förutom med hundarna för då var det tydligen ok, annars smög vi runt på nätterna över innergårdar och staket, det var helt galet. Vill INTE ha det så igen.

Svarade mest på kommentaren ang att visa upp en dejt när jag skrev det inlägget. Det handlar inte om att förhållandet ska smygas med eller inte. Bara något jag inte är intresserad av.

 

[Lillefrun]

Nej så har jag också haft det med en tidigare kille, och det vill jag verkligen inte ha igen. Jag träffade hans mamma i andra sammanhang och han träffade min pappa i ett annat sammanhang, men jag ”fick inte säga att vi träffades”. Jag tänker inte slösa bort mitt liv på någon som typ skäms för mig (så var det i vårt fall, eller att han typ inte kunde stå för mig).

Jag vet inte varför min så kallade pojkvän höll mig hemlig. Han blandade in exet och någon maffia och sa att förklaringen till att det var tvunget att vara hemligt var för att vi var fara om någon fick veta att han hade någon ny efter exet som var mamman till hans son. Knepigt minst sagt

Utöver det var han inte ett dugg trevlig inne när ingen såg men snäll ute. Som två personer i en. Skönt att slippa honom faktiskt. Blev jobbigt när allt knakade mellan oss och jag inte vågade berätta för någon om det.

 

[Nahar]

Jag ser det inte som att man fejkar och är oärlig eller inte bryr sig. Jag ser det som en del av det sociala samspelet. Jag visar intresse för vad den andra säger, på det sätt som jag tror att den andra skulle uppskatta, eftersom det är viktigt för mig att bli ansedd som en trevlig person isället för ointresserad och otrevlig på t ex en arbetsplats eller med nya bekanta, och att vara en del av en gemenskap och ett sammanhang.

Sen tycker jag också att det är ganska trevligt att få tillbaka med samma mynt, t ex en kollega blir glad av att se mig, ställer någon fråga, ser fram emot att för just mig berätta något roligt som den varit med om, eller en bekant blir glad av att se mig på stan och stannar och byter några ord.

Sammanfattningsvis så är det inte en så stor ansträngning för mig samtidigt som det ger mig mycket.

För dig verkar det vara tvärtom, det är ganska ansträngande, samtidigt som det inte ger dig så mycket. Och det är såklart helt ok.

Inte så ansträngande alls, men det är som du säger, det ger mig inte så mycket. Hade väl önskat att det gick att prata om intressanta saker med folk en inte känner. Sen verkar det som att de flesta tycker jag är trevlig och väl ansedd ändå.

Jag menar inte heller att man i evighet ska stå och lyssna på om någon som maler på utan slut om sina barns fritidsaktiviteter och skolprestationer, det orkar inte jag heller, jag tänker på lite småprat och engagemang kring den där fotbollsmatchen typ.

Kräver ju att en bryr sig. Jag bryr i regel inte om främlingar/ytligt bekanta på det planet.

@Nahar jag tycker det beror på vem och situation.
Är det en ytlig bekant eller kollega så tycker jag det räcker mer ett jaha, va kul!
Är det någon jag känner väl eller vill lära känna väl så hade jag ändå inte försökt leda in det på något jag är intresserad av att diskutera.
Hade ställt följdfrågor och engagerat mig även fast jag inte är intresserad av fotboll som var exemplet här.
Tycker inte det är ett dugg elakt bara för att jag inte är intresserad av sporten, jag är ju intresserad av människan som berättar och då blir det intressant även för mig.

Det är ju det, jag är inte intresserad av människor som inte kan föra intressantare samtal än så

Fast det där skulle kunna vara ett citat från mig med Iaf i mitt privatliv (kanske därför jag är mer framgångsrik på jobbet )

Jo men i privatlivet hoppas jag alla kan säga vad de tänker och inte hålla sigsjälva i schack med småprat hela tiden!

 

[_Taggis_]

Jo men i privatlivet hoppas jag alla kan säga vad de tänker och inte hålla sigsjälva i schack med småprat hela tiden!

För mig utesluter det ena inte det andra, men jag fattar din poäng

 

[Eurydome]

Menar inte att jag inte ska visa intresse, men jag kan ju inte säga det som kommer in i huvudet på mig, så då får det ju bli något totalt menlöst som "jahaa! vad kul!" och så får jag försöka hitta ett avslut på samtalet om inget intressantare kommer upp. Men jag tänker inte stå i evigheter och fejka intresse för andra människors liv på sätt som inte intresserar mig, det tycker jag är oärligt och faktiskt lite elakt. Jag skulle inte vilja stå och prata om mitt liv med någon som egentligen inte bryr sig.

Känner igen mig. En sak jag är sjukt dålig på sen jag flyttade ut på landet är att folk här förväntar sig att en ska stanna och prata om en möts på vägen (även på cykel eller i bil!) och jag kommer på det när jag kommit hundra meter att just det, nu var jag otrevlig igen... Men herregud jag har ju tider att passa och saker att göra För mig betyder inte det att jag inte bryr mig om dessa människor, men det tolkas ju så tyvärr.

Fast det är absolut inte så att jag vänder det till något jag är intresserad av, jag försöker ju hitta en brygga mellan våra två olika intressen (fotboll och sociala strukturer) och hoppas att motparten kanske kommer med en personlig upplevelse om gemenskap i fotbollen, eller tankar om huliganism, eller något annat som kommer från dem och deras intresse och perspektiv. Finns inget jag tycker är tristare än när samtal slutar med att jag står och håller nån slags föreläsning, utan jag vill ha ett utbyte där bådas upplevelser och idéer möts!

Förresten, angående det här: jag har själv ganska många åsikter och tankar om sånt du tar upp här som t ex gruppmentalitet i fotboll, sociala strukturer, samhällsfrågor osv. Men jag är väldigt sällan intresserad av att prata om det. Det är vid speciella tillfällen med mina bästa vänner där jag vet att de kommer ha bra och intressanta tankar eller kanske nån bekant eller kollega som är särskilt skarp.

Annars håller jag gärna samtal kring allmänna ämnen. Jag var mer intresserad av att diskutera sånt förr när jag var yngre och var superintresserad av vad den andre hade för tankar och åsikter och varje samtal gav upphov till en aha-upplevelse. Nu känns det inte som att det blir särskilt djupt eller givande med bara nån random person på en fest, jag har hört det mesta liksom, vet på förhand ungefär vad personen kommer säga och jag får sällan nån ny infallsvinkel.

Däremot lyssnar jag gärna på poddar och läser böcker om såna ämnen men då är det med noga utvalda upphovspersoner.

Man är ju olika som personer helt enkelt, det man får göra är att hitta sammanhang där man trivs antar jag.

 

[Lillefrun]

Av ren slump kom ämnet flickvän/pojkvän upp ikväll mitt i ett samtal om päron av alla saker och jag har haft en liten oro av att jag tänkt och känt mer än han men inte nu längre, nu har vi bokstavligen sagt att vi är tillsammans, pojkvän och flickvän. Det borde inte spela så stor roll tycker vissa men efter stormiga förhållanden innan är det för mig skönt med svart på vitt. Pojkvän och flickvän. Överlycklig och överkär

Vi har skrattat oss igenom 2 timmar Little Britain, så mysigt och roligt. Som alltid vill Alvin och Milou vara med och jag har turen att få ha en kille som tycker det är lika mysigt som jag att vara samlade alla fyra i soffan.

Blir skogspromenad på söndag för då ska det vara fint väder.

Har ett i-lands problem/pinsamt problem, skäms att skriva det jag har jätte svårt att kissa när det finns risk att det hörs ut och om jag blir gasig i magen så hålls ju allt inne och jag får magkramp av att hålla allt inom mig. Är det bara jag som är så brydd av sånt?

 

[Kiwifrukt]

Av ren slump kom ämnet flickvän/pojkvän upp ikväll mitt i ett samtal om päron av alla saker och jag har haft en liten oro av att jag tänkt och känt mer än han men inte nu längre, nu har vi bokstavligen sagt att vi är tillsammans, pojkvän och flickvän. Det borde inte spela så stor roll tycker vissa men efter stormiga förhållanden innan är det för mig skönt med svart på vitt. Pojkvän och flickvän. Överlycklig och överkär

Vi har skrattat oss igenom 2 timmar Little Britain, så mysigt och roligt. Som alltid vill Alvin och Milou vara med och jag har turen att få ha en kille som tycker det är lika mysigt som jag att vara samlade alla fyra i soffan.

Blir skogspromenad på söndag för då ska det vara fint väder.

Har ett i-lands problem/pinsamt problem, skäms att skriva det jag har jätte svårt att kissa när det finns risk att det hörs ut och om jag blir gasig i magen så hålls ju allt inne och jag får magkramp av att hålla allt inom mig. Är det bara jag som är så brydd av sånt?

För det första - grattis!

För det andra - inte alls, jag har också problem med toalettbesök när jag inte är ensam hemma. Precis som min telefonnoja grundar det sig i att min lillebror (sex år yngre) var en riktig pain in the ass när han var liten, han kunde stå och trycka örat mot toalettdörren för att höra, lirkade upp låset med en sax när någon var på toa eller duschade, gömde sig i en stor garderob som står i badrummet i mitt föräldrahem och när någon pratade i telefon på de fasta telefonernas tid smög han upp och lyfte luren i mammas och pappas sovrum, så att han satt och tjuvlyssnade på samtalet och kunde helt plötsligt bara börja skratta/härmas/föra samtalet vidare. Allt detta var så lagom kul när man var tonåring, och det sitter i fortfarande.

Just när det gäller toaletten försöker jag tänka att vuxna människor har inte sån barnslig humor och fattar också att alla människor behöver gå på toaletten. Det går ibland, men visst, jag står oftast där och knölar i papper i toaletten innan ett toalettbesök för att det inte ska höras ut. Har hört väldigt många, framför allt tjejkompisar, som stått och eldat med tändstickor på toaletten hos en pojkvän/när pojkvännen är hos dem för att få bort lukten av nummer två, så du är verkligen inte ensam!

 

[_Taggis_]

Telefonkillen hörde av sig igår, han hade vägarna förbi och jag missade honom precis. Så jävla irriterande för han skulle fråga om jag ville hänga med honom på en grej han skulle göra i mina trakter, och det hade jag ju gärna gjort om jag bara varit 5 min snabbare på telefonen. Han hade dock hunnit passera redan när jag svarade Inte för att jag har några planer på att lägga in en stöt med tanke på allt runtikring, men jag trivs så himla bra i hans sällskap så det hade varit riktigt trevligt att umgås ett par timmar utan att liksom vara på väg nånstans. Nätverka är ju tydligen en av mina (dolda) talanger...

 

[Nahar]

Förresten, angående det här: jag har själv ganska många åsikter och tankar om sånt du tar upp här som t ex gruppmentalitet i fotboll, sociala strukturer, samhällsfrågor osv. Men jag är väldigt sällan intresserad av att prata om det. Det är vid speciella tillfällen med mina bästa vänner där jag vet att de kommer ha bra och intressanta tankar eller kanske nån bekant eller kollega som är särskilt skarp.

Annars håller jag gärna samtal kring allmänna ämnen. Jag var mer intresserad av att diskutera sånt förr när jag var yngre och var superintresserad av vad den andre hade för tankar och åsikter och varje samtal gav upphov till en aha-upplevelse. Nu känns det inte som att det blir särskilt djupt eller givande med bara nån random person på en fest, jag har hört det mesta liksom, vet på förhand ungefär vad personen kommer säga och jag får sällan nån ny infallsvinkel.

Däremot lyssnar jag gärna på poddar och läser böcker om såna ämnen men då är det med noga utvalda upphovspersoner.

Man är ju olika som personer helt enkelt, det man får göra är att hitta sammanhang där man trivs antar jag.

För mig är det inte så viktigt vad de tycker. Alltså, ren information och analys får jag på andra håll. Det är bara att mitt sätt att försöka visa intresse för andra människor (genom att ta upp en gemensam aspekt av något de nämnt) inte riktigt går hem ofta. Jag behöver inte deras perspektiv på sociala strukturer och analys och så vidare, utan är ute efter deras personliga erfarenheter och tankar. För att lära känna dem. Jag lär ju inte känna dem bättre för att de säger vilket lag de hejar på, det säger mig ju inte så mycket om hur de egentligen är som personer.

Det är det jag menar med att jag går in på för personliga saker för fort. Folk vill prata om betydelselösa saker först, och jag känner att livet är kort och jag har bättre saker för mig. Människor är intressanta, och jag vill lära känna dem, men som sagt, småprat är inte lära känna. Inte på riktigt.

 

[Lillefrun]

För det första - grattis!

För det andra - inte alls, jag har också problem med toalettbesök när jag inte är ensam hemma. Precis som min telefonnoja grundar det sig i att min lillebror (sex år yngre) var en riktig pain in the ass när han var liten, han kunde stå och trycka örat mot toalettdörren för att höra, lirkade upp låset med en sax när någon var på toa eller duschade, gömde sig i en stor garderob som står i badrummet i mitt föräldrahem och när någon pratade i telefon på de fasta telefonernas tid smög han upp och lyfte luren i mammas och pappas sovrum, så att han satt och tjuvlyssnade på samtalet och kunde helt plötsligt bara börja skratta/härmas/föra samtalet vidare. Allt detta var så lagom kul när man var tonåring, och det sitter i fortfarande.

Just när det gäller toaletten försöker jag tänka att vuxna människor har inte sån barnslig humor och fattar också att alla människor behöver gå på toaletten. Det går ibland, men visst, jag står oftast där och knölar i papper i toaletten innan ett toalettbesök för att det inte ska höras ut. Har hört väldigt många, framför allt tjejkompisar, som stått och eldat med tändstickor på toaletten hos en pojkvän/när pojkvännen är hos dem för att få bort lukten av nummer två, så du är verkligen inte ensam!

Åh, tack, inte bara jag alltså. Tror jag ska säga till honom att det är svårt och ta med mobilen och sätta på lite musik eller youtube när jag kissar.

 

[Lillefrun]

Jag vill typ skrika till alla att jag har en pojkvän, ”Du där på stan, jag har en pojkvän. Hej brevbäraren jag är en flickvän ”

Det hela kom ut lite lustigt, som allt med mig. Vi hade pratat om maskar och att jag brukade pussa på dom när jag var liten. Sen stod vi vid mitt kylskåp och tittade på något och jag har ett aning udda förhållande till mat så vi föll i skratt när jag lyfte ut ett päron som jag tagit en tugga på och lagt tillbaka igen för att jag bara hade varit sugen på en tugga och inte ett helt päron. Gör ofta så att jag bara tar delar av saker.

Sa att så här ser det ut när man är siiiinge….och ändrade mitt i ordet och sa att jag ju inte är singel längre utan att jag har honom och frågade om jag fick vara hans flickvän även om jag äter maskar (vilket jag ju inte gör men återkoppling till min kärlek till maskar sen jag var barn. Så himla typiskt mig att säga en så korkad sak). Han gick fram och kramade mig och sa att jag får vara hans flickvän oavsett vad jag äter, bara jag äter något.

Så nu har jag en pojkvän som accepterar udda matvanor, korkade kommentarer och hela mig.

Jag har en tendens att säga lite vad som helst, det som poppar upp i mitt huvud och det kan vara riktigt konstigt ibland. Inte så romantisk när jag drog en hel historia om dom 10 helt galna stegen i hur man tillagar en god måltid av maskar. Fantasi har jag mycket av…

 

[Lillefrun]

Jag vill typ skrika till alla att jag har en pojkvän, ”Du där på stan, jag har en pojkvän. Hej brevbäraren jag är en flickvän ”

Det hela kom ut lite lustigt, som allt med mig. Vi hade pratat om maskar och att jag brukade pussa på dom när jag var liten. Sen stod vi vid mitt kylskåp och tittade på något och jag har ett aning udda förhållande till mat så vi föll i skratt när jag lyfte ut ett päron som jag tagit en tugga på och lagt tillbaka igen för att jag bara hade varit sugen på en tugga och inte ett helt päron. Gör ofta så att jag bara tar delar av saker.

Sa att så här ser det ut när man är siiiinge….och ändrade mitt i ordet och sa att jag ju inte är singel längre utan att jag har honom och frågade om jag fick vara hans flickvän även om jag äter maskar (vilket jag ju inte gör men återkoppling till min kärlek till maskar sen jag var barn. Så himla typiskt mig att säga en så korkad sak). Han gick fram och kramade mig och sa att jag får vara hans flickvän oavsett vad jag äter, bara jag äter något.

Så nu har jag en pojkvän som accepterar udda matvanor, korkade kommentarer och hela mig.

Jag har en tendens att säga lite vad som helst, det som poppar upp i mitt huvud och det kan vara riktigt konstigt ibland. Inte så romantisk när jag drog en hel historia om dom 10 helt galna stegen i hur man tillagar en god måltid av maskar. Fantasi har jag mycket av…

Fast måste erkänna att jag inte bara är korkad utan rätt så smart, har bara två sidor av mig. Gick ut gymnasiet med MVG i alla kurser och när jag gjorde högskoleprovet och resultaten kom i Aftonbladet stod jag som smartast i artikeln ”Dom är smartast där du bor” där varje kommun stod med.

Kan säga att killarna i skolan var rätt så sura eftersom dom trodde att jag ”bara” var en pluggis och bra på det jag läst på men med högskoleprovet visste jag inte ens vilka ämnen och delar som ingick, gick bara dit för skojs skull. Behövde ju inte extra poäng med toppbetyg i allt. Killarna ville såååå gärna vara bäst och inte vara sämre än en tjej, men jag brydde mig inte så mycket för poängen betydde inget för mig.

Så smart men lite konstig och annorlunda och busig. Inte så populärt när man blev mobbad pga det i åratal. Men verkar trots allt vara en rätt så bra mix som vuxen.

 

[Masqueradee]

Hade en riktigt mysig kväll igår. Vi lagade mat, drack och snackade skit. Helt plötsligt blev han ganska seriös och frågade lite om vad jag sökte, kände etc. Det bara knöt sig i magen och jag väntade ett "du ät trevlig, men...", men det var tvärt om. Han pratade om hur han avsiktligt tagit saker långsamt för att jag är en "nice lady" och att han tycker om mig. Jag höll med och sa att jag uppskattat att vi tagit det lugnt, fram tills dess hade vi inte ens kyssts trots att vi träffats ganska många gånger nu. Efter fortsatte vi lyssna på musik, snackade och vips var klockan 0330 och vi gick och la oss.
Han är hur fin som helst, fortfarande lite frågetecken och tveksamhet från min sida.. Vågar liksom inte hoppas på något.

 

[the_connemara]

Fast måste erkänna att jag inte bara är korkad utan rätt så smart, har bara två sidor av mig. Gick ut gymnasiet med MVG i alla kurser och när jag gjorde högskoleprovet och resultaten kom i Aftonbladet stod jag som smartast i artikeln ”Dom är smartast där du bor” där varje kommun stod med.

Kan säga att killarna i skolan var rätt så sura eftersom dom trodde att jag ”bara” var en pluggis och bra på det jag läst på men med högskoleprovet visste jag inte ens vilka ämnen och delar som ingick, gick bara dit för skojs skull. Behövde ju inte extra poäng med toppbetyg i allt. Killarna ville såååå gärna vara bäst och inte vara sämre än en tjej, men jag brydde mig inte så mycket för poängen betydde inget för mig.

Så smart men lite konstig och annorlunda och busig. Inte så populärt när man blev mobbad pga det i åratal. Men verkar trots allt vara en rätt så bra mix som vuxen.

När jag råkade göra något enkelt iq-test på nätet och en kille jag träffat fick reda på resultatet och blev tyst. Han hade skrutit så mycket om sitt egna resultat och hur speciell och smart han själv var Jag tycker sådant är svinjobbigt, hade ju aldrig vågat berätta om den delen i min utredning sedan. Tur vi slutade träffas!

Jag kan ha missat (hänger med lite dåligt i perioder här när det ibland skrivs så mycket ) men blev det något snack om det där att han ställde in och hade låg svarsfrekvens? Du behöver inte svara såklart eller om jag bara missat. Är mest nyfiken för egen del för känner ofta igen mig väldigt mycket i det du skriver och är något jag själv har väldigt svårt med.

 

[Lillefrun]

När jag råkade göra något enkelt iq-test på nätet och en kille jag träffat fick reda på resultatet och blev tyst. Han hade skrutit så mycket om sitt egna resultat och hur speciell och smart han själv var Jag tycker sådant är svinjobbigt, hade ju aldrig vågat berätta om den delen i min utredning sedan. Tur vi slutade träffas!

Jag kan ha missat (hänger med lite dåligt i perioder här när det ibland skrivs så mycket ) men blev det något snack om det där att han ställde in och hade låg svarsfrekvens? Du behöver inte svara såklart eller om jag bara missat. Är mest nyfiken för egen del för känner ofta igen mig väldigt mycket i det du skriver och är något jag själv har väldigt svårt med.

Saker löste sig rätt bra, jag har accepterat vissa saker som dom är, tagit upp andra saker och just nu känns det mesta bara så bra.

 

[cirkus]

Jag är lite oroad över att min bästa bästis sen hundra år är lite väl förtjust i mig. Han vet att jag är kär i min kollega. Jag har lite småsvårt att navigera i detta. Jag gillar verkligen att umgås med honom och vi hånglar glatt och det känns bra. Vi planerar en massa saker som jag verkligen gillar att göra och han är full med förslag och ideer och vill väldigt mycket