Dejtingtråden 34

[escodobe]

Jag har skalat ner mina intressen för jag hinner inte allt. Och att sitta och berätta om mina projekt för någon som inte är engagerad, skulle inte vara givande. Och så vill jag inte hålla på ensam med mina projekt.

Jag tänker att det är rätt bra att ha vissa gemensamma, överlappande intressen eller kompatibla intressen - men de behöver liksom inte vara EXAKT likadana. En kanske gillar att vandra och en gillar att naturfota - så då går man ut i naturen tillsammans. Eller kanske odlar olika saker, han kanske älskar orkideer eller samlar på olika sorters palettblad och du har din trädgård så hjälps ni åt med det man behöver vara två om och snöar in var och en på sitt speciallområde.
Sen är det inte fel att ha olika intressen, och man blir ju engagerad eftersom den man tycker om är engagerad.
Jag fick ut något att höra exet diskutera sin utbildning och vad som hänt på föreläsningen även om itsäk i sig är rätt trist och han ville veta om jag hade haft en kul ridtur, för att den andra personen i är intressant. Jag tycker liksom om att höra hur hans dag varit?

Jag har två anhöriga som har flera kolonilotter ihop och odlar en himla massa grödor tillsammans bland annat för att det är lättare att vara två med vattning och så när man reser bort. Helt utan att vara ett par. Det är ju en lösning om man bara vill ha en odlingskompis och dela arbetet

 

[Kiwifrukt]

Jag tror verkligen att man behöver ha ett visst mått av likhet/liknande intressen för att få ut något av relationen. Men att vara för lika hade jag inte heller velat vara. En lagom dos helt enkelt.

Och som flera andra skrivit, bryr man sig om den andre och finner personen intressant orkar man nog lyssna ett tag även om människan babblar på om något man egentligen tycker är rövtråkigt.

 

[Tonto]

Jag har skalat ner mina intressen för jag hinner inte allt. Och att sitta och berätta om mina projekt för någon som inte är engagerad, skulle inte vara givande. Och så vill jag inte hålla på ensam med mina projekt.

Min partner kan absolut ingenting om sömnad eller historiska kläder. Han är super-engagerad i våra konversationer om mina projekt och vill hänga med på events och resor relaterade till det. Även om han inte har det som intresse.

 

[the_connemara]

Efter en pissig vecka på jobbet blev jag rätt sur på honom för en grej häromdagen som jag normalt inte skulle reagerat så mycket på, men i kombination med ett hormonöverflöd blev det så han är väldigt hjälpsam och ställer alltid upp till 100% för sina vänner, vilket är så himla fint. MEN ibland tänker han inte längre än till steg 1, vilket gick ut över mig den här gången. Det var vår första lilla clinch och när jag tog upp det sen så reagerade han bara så fint och förstod precis vad jag menade, lyssnade på mina känslor i det och ja, jag kände mig inte alls löjlig och grinig. Dagen efter frågade han mig om det fortfarande var okej eller om det var något mer jag ville lyfta, och jag kände mest bara att, vart har du liksom varit i hela mitt liv?

Just detta! Så otroligt viktigt ❤

 

[the_connemara]

Min partner kan absolut ingenting om sömnad eller historiska kläder. Han är super-engagerad i våra konversationer om mina projekt och vill hänga med på events och resor relaterade till det. Även om han inte har det som intresse.

Jag tror ibland The Guy kan mer än mina normalt hästintresserade vänner utan mitt specialintresse om hovar Och då pratar jag inte mycket med honom om det utan bara vad som kommer upp/han frågar hur det är med min häst (som har hovproblem). Jag är mycket sämre på hans intressen dock men jag är allmänt väldigt dålig på att ha "breda" intressen, der fastnar liksom inte precis som jag inte håller reda på var mina kollegor bor eller hur många barn de har förrän efter år av närmre vänskap typ.

 

[escodobe]

Jag tror ibland The Guy kan mer än mina normalt hästintresserade vänner utan mitt specialintresse om hovar Och då pratar jag inte mycket med honom om det utan bara vad som kommer upp/han frågar hur det är med min häst (som har hovproblem). Jag är mycket sämre på hans intressen dock men jag är allmänt väldigt dålig på att ha "breda" intressen, der fastnar liksom inte precis som jag inte håller reda på var mina kollegor bor eller hur många barn de har förrän efter år av närmre vänskap typ.

Ja, en av mina dykvänners man klarar inte av att dyka - men han vet mer om dykning än rätt många certade dykare och har stenkoll på dykplatserna vi är på och nyfiken på nya osv. För det gör henne så lycklig att hennes lycka för dykning smittar av sig på honom.
Och jag kapitulerade och tillät honom att skaffa mig en smart lampa. Som jag nästan aldrig kommer ihåg att använda smart...

 

[the_connemara]

Ja, en av mina dykvänners man klarar inte av att dyka - men han vet mer om dykning än rätt många certade dykare och har stenkoll på dykplatserna vi är på och nyfiken på nya osv. För det gör henne så lycklig att hennes lycka för dykning smittar av sig på honom.
Och jag kapitulerade och tillät honom att skaffa mig en smart lampa. Som jag nästan aldrig kommer ihåg att använda smart...

Jamen precis!

 

[Tonto]

Jag tror ibland The Guy kan mer än mina normalt hästintresserade vänner utan mitt specialintresse om hovar Och då pratar jag inte mycket med honom om det utan bara vad som kommer upp/han frågar hur det är med min häst (som har hovproblem). Jag är mycket sämre på hans intressen dock men jag är allmänt väldigt dålig på att ha "breda" intressen, der fastnar liksom inte precis som jag inte håller reda på var mina kollegor bor eller hur många barn de har förrän efter år av närmre vänskap typ.

Ja, man kan ju verkligen vara intresserad utan att faktiskt ha det som intresse! Sen tror jag att det är sjukt viktigt att se varandra och ge varandra utrymme att verkligen utforska och ägna tid åt sina intressen.

 

[Nahar]

Angående intressen, så tror jag att det viktiga är att dela glädjen, oavsett vad det är. Det kan vara den andra personens intresse, men det kan också vara något så litet som att ens partner ser ett roligt moln eller något, och att en då också tittar, och skrattar, och delar upplevelsen. Det i sig har ju inte med intressen att göra, bara med känslor.

Och detta är varför jag personligen rekommenderar att människor som är djupt deprimerade, och inte kan finna glädje i något, hittar åtminstone lite glädjeämnen innan de ger sig in i dejting. För det är svårt, nästintill omöjligt, att bygga en ny relation utan att kunna dela någon glädje tillsammans. Hjälpas åt och stötta varandra är viktigt i alla relationer, men jag tror helt ärligt att utan att kunna dela åtminstone de små glädjeämnena så fungerar inte någon relation i längden.

 

[MidnightSoul]

Angående intressen, så tror jag att det viktiga är att dela glädjen, oavsett vad det är. Det kan vara den andra personens intresse, men det kan också vara något så litet som att ens partner ser ett roligt moln eller något, och att en då också tittar, och skrattar, och delar upplevelsen. Det i sig har ju inte med intressen att göra, bara med känslor.

Och detta är varför jag personligen rekommenderar att människor som är djupt deprimerade, och inte kan finna glädje i något, hittar åtminstone lite glädjeämnen innan de ger sig in i dejting. För det är svårt, nästintill omöjligt, att bygga en ny relation utan att kunna dela någon glädje tillsammans. Hjälpas åt och stötta varandra är viktigt i alla relationer, men jag tror helt ärligt att utan att kunna dela åtminstone de små glädjeämnena så fungerar inte någon relation i längden.

Detta påminner mig om ett program jag scrollade förbi på tvn. Dom iakttog par på en bed and breakfast. Par som bekräftade det den andra sa var lyckligare än par där partnern inte fick bekräftelse när dom sa något.
T ex. En tittar ut genom fönstret och sa titta på fågeln och paret där partner tittar upp och säger något liknande med ja vilken vacker fågel. Var lyckligare tillsammans.

 

[Nahar]

Detta påminner mig om ett program jag scrollade förbi på tvn. Dom iakttog par på en bed and breakfast. Par som bekräftade det den andra sa var lyckligare än par där partnern inte fick bekräftelse när dom sa något.
T ex. En tittar ut genom fönstret och sa titta på fågeln och paret där partner tittar upp och säger något liknande med ja vilken vacker fågel. Var lyckligare tillsammans.

Kul! Min iakttagelse är mest baserad på människor i min närhet som jag inte tål (dvs folk som aldrig är glada för något och direkt slår ner ens egna glädjeämnen) men är inte förvånad om fler lagt märke till mönstret.

 

[Kiwifrukt]

Om min partner t.ex. bara skulle gilla att meka med bilar, när skulle vi umgås? Vad skulle vi få ut av varandra? Han skulle liksom bara bli ett bihang till mitt liv som jag också måste skapa tid för och orka med. Har ju liksom redan fullt upp.

Jag skrev inget svar på det här igår, för det känns som att du har bestämt dig för att om du och din potentiella partner inte är lika som enäggstvillingar så kommer det aldrig funka. Men din bild av när man håller på med sina intressen är väldigt märklig?

Mitt största intresse är hästar och de allra flesta skulle nog säga att jag är nörd. Har två egna i eget stall. Men det tar inte hela mitt liv i anspråk, varje dag, 24 timmar om dygnet. Igår var jag i stallet typ två och en halv timme sammanhängande tid, plus typ tio minuter här och där för utfodring. Två och en halv timme av 24! Om vi till och med räknar grovt så tar det kanske fyra timmar på vintern när hästarna går inne om nätterna och det ska mockas och grejas också. Fyra timmar är fortfarande inte mycket.

Självklart äter jobbet upp tid vanliga vardagar. Men då planerar jag så att jag kanske i första hand lägger vilodagar på vardagar, inte tar båda hästarna på vardagar och så vidare. Och då lever jag ändå ensam, hade jag haft en partner hade jag så klart fått prioritera och kompromissa mer.

Varför skulle inte du kunna ägna dig åt din hobby medan han ägnar sig åt sin? Då gör ni ju båda era respektive hobbys samtidigt och har mer tid tillsammans efteråt? Du kan liksom inte jämföra dig med Mandelmanns som dels lever på att ha den livsstilen (de jobbar ju dessutom ihop/är att jämställa med kollegor) och så har de fått en rejäl skjuts av media/sitt tv-program.

 

[Gnist]

Om min partner t.ex. bara skulle gilla att meka med bilar, när skulle vi umgås? Vad skulle vi få ut av varandra? Han skulle liksom bara bli ett bihang till mitt liv som jag också måste skapa tid för och orka med. Har ju liksom redan fullt upp.

Man hantlangar verktyg, hjälper så gott man kan, eller bara är med = umgås.

Att vara med på partnerns intressen ibland går liksom åt båda håll...

 

[Kiwifrukt]

Tillägg till diskussionen utan att egentligen rikta sig till någon särskild. En kollega sa en intressant sak häromdagen. Vi har ett jobb som under pandemin helt har skötts hemifrån, detta har uppskattats mycket av hela arbetsplatsen (inte bara jag eller bara vår grupp) så många har fortsatt med det på halvtid även efter. Den här kollegan har en partner som också har ett jobb som kan skötas hemifrån.

De var så trötta på varandra efter två år att de nu delar upp veckan. Halva veckan jobbar hon hemma och halva veckan jobbar han hemma, de är aldrig hemma samtidigt. Jag kan förstå det, jag hade fått slag att umgås med samma människa 24/7 och aldrig få något andningshål. Tror inte alls det är bra att sitta ihop hela tiden och aldrig göra något utan den andre.

 

[parellikusken]

Var på dejt idag igen med personen jag träffar. Och hen gör att jag kan slappna av och känna mig lugn och trygg. Det är så mycket värt för mig.
Vet inte alls hur det utvecklar sig, men just idag känns det bra iaf.

 

[Bison]

Angående intressen, så tror jag att det viktiga är att dela glädjen, oavsett vad det är. Det kan vara den andra personens intresse, men det kan också vara något så litet som att ens partner ser ett roligt moln eller något, och att en då också tittar, och skrattar, och delar upplevelsen. Det i sig har ju inte med intressen att göra, bara med känslor.

Och detta är varför jag personligen rekommenderar att människor som är djupt deprimerade, och inte kan finna glädje i något, hittar åtminstone lite glädjeämnen innan de ger sig in i dejting. För det är svårt, nästintill omöjligt, att bygga en ny relation utan att kunna dela någon glädje tillsammans. Hjälpas åt och stötta varandra är viktigt i alla relationer, men jag tror helt ärligt att utan att kunna dela åtminstone de små glädjeämnena så fungerar inte någon relation i längden.

Så himla bra skrivet

Jag och min sambo har en hel del gemensamt men vi har våra egna intressen vilket är otroligt viktigt för mig.
Han kör MC, hänger på klubben och lägger massa tid på det.
Jag är så himla glad för hans skull
Har noll intresse för motorcyklar och skumma mc-klubbar
Men han är så exalterad när han kommer hem och det är underbart att se min normalt tystlåtna och surmulna snubbe leva upp så han knapot kan sluta prata om allt de har gjort och allt de ska göra. Det gör mig alldeles varm i kroppen

 

[the_connemara]

Så himla bra skrivet

Jag och min sambo har en hel del gemensamt men vi har våra egna intressen vilket är otroligt viktigt för mig.
Han kör MC, hänger på klubben och lägger massa tid på det.
Jag är så himla glad för hans skull
Har noll intresse för motorcyklar och skumma mc-klubbar
Men han är så exalterad när han kommer hem och det är underbart att se min normalt tystlåtna och surmulna snubbe leva upp så han knapot kan sluta prata om allt de har gjort och allt de ska göra. Det gör mig alldeles varm i kroppen

Precis så! ❤

 

[Ramona]

Nej precis, jag började skriva något om det också men orkade inte riktigt leta källor. Men det är ju den känslan man får. Samma sak med den där serien med Brita och Kalle Zackari. De bor ju inte ens där på gården utan har kvar sitt radhus i Stockholm där barnen går kvar på förskola etc.

Det är tv och tillrättalagt.

Jag känner inte dem så jag vet ju inte, men de är i alla all folkbokförda på gården i Sorunda. Och jag tänker att man inte får ha barnen i skolan om man inte är folkbokförd i kommunen.

 

[Gnist]

Och jag tänker att man inte får ha barnen i skolan om man inte är folkbokförd i kommunen.

Klart man får det. Dottern gick högstadiet i grannkommunen utan problem.

 

[Wille]

Jag tänker att det är rätt bra att ha vissa gemensamma, överlappande intressen eller kompatibla intressen - men de behöver liksom inte vara EXAKT likadana. En kanske gillar att vandra och en gillar att naturfota - så då går man ut i naturen tillsammans. Eller kanske odlar olika saker, han kanske älskar orkideer eller samlar på olika sorters palettblad och du har din trädgård så hjälps ni åt med det man behöver vara två om och snöar in var och en på sitt speciallområde.
Sen är det inte fel att ha olika intressen, och man blir ju engagerad eftersom den man tycker om är engagerad.
Jag fick ut något att höra exet diskutera sin utbildning och vad som hänt på föreläsningen även om itsäk i sig är rätt trist och han ville veta om jag hade haft en kul ridtur, för att den andra personen i är intressant. Jag tycker liksom om att höra hur hans dag varit?

Jag har två anhöriga som har flera kolonilotter ihop och odlar en himla massa grödor tillsammans bland annat för att det är lättare att vara två med vattning och så när man reser bort. Helt utan att vara ett par. Det är ju en lösning om man bara vill ha en odlingskompis och dela arbetet

Jag har annonserat efter folk som vill odla men saknar mark. Jag tänkte de kunde få odla hos mig. Har fått noll svar.

Jag skrev inget svar på det här igår, för det känns som att du har bestämt dig för att om du och din potentiella partner inte är lika som enäggstvillingar så kommer det aldrig funka. Men din bild av när man håller på med sina intressen är väldigt märklig?

Mitt största intresse är hästar och de allra flesta skulle nog säga att jag är nörd. Har två egna i eget stall. Men det tar inte hela mitt liv i anspråk, varje dag, 24 timmar om dygnet. Igår var jag i stallet typ två och en halv timme sammanhängande tid, plus typ tio minuter här och där för utfodring. Två och en halv timme av 24! Om vi till och med räknar grovt så tar det kanske fyra timmar på vintern när hästarna går inne om nätterna och det ska mockas och grejas också. Fyra timmar är fortfarande inte mycket.

Självklart äter jobbet upp tid vanliga vardagar. Men då planerar jag så att jag kanske i första hand lägger vilodagar på vardagar, inte tar båda hästarna på vardagar och så vidare. Och då lever jag ändå ensam, hade jag haft en partner hade jag så klart fått prioritera och kompromissa mer.

Varför skulle inte du kunna ägna dig åt din hobby medan han ägnar sig åt sin? Då gör ni ju båda era respektive hobbys samtidigt och har mer tid tillsammans efteråt? Du kan liksom inte jämföra dig med Mandelmanns som dels lever på att ha den livsstilen (de jobbar ju dessutom ihop/är att jämställa med kollegor) och så har de fått en rejäl skjuts av media/sitt tv-program.

Jag har ingen tid över efteråt. Och på vardagar kommer jag hem strax före fem, äter, duschar och landar i soffan. Somnar för det mesta. Går och lägger mig nio. Orkar inget annat. Helgerna har jag försökt köra på så mycket som möjligt i trädgården. Det blir ingen tid över till annat.

Man hantlangar verktyg, hjälper så gott man kan, eller bara är med = umgås.

Att vara med på partnerns intressen ibland går liksom åt båda håll...

Jag har inte den tiden och den orken.