Att dejta en kollega, granne, eller person inom närmsta kretsen (utbruten från Dejtingtråden 39)

[Skojamindoja]

Tänker att det låter knepigt att dejta någon som bor så nära.
Och med det sagt är jag glad över att endast ha pensionärer och par till grannar

Jag brukar lyssna på Rix Morronzoo på morgnarna och Roger har ett citat från Gert Fylking som han brukar ta upp när de pratar om dejting. ”Du ska inte bedriva hor där du jobbar eller bor”. Och lite har jag faktiskt det i bakhuvudet.

Jag skulle inte vilja dejta en granne, för jag vill inte må dåligt om det skiter sig och behöva påminnas hela tiden. Skulle kännas lika jobbigt om det var jag som valde att avsluta och veta att han fortfarande vill ses. Likadant med en kollega. Min arbetsplats har inte som policy att man inte får vara ihop med en kollega (en del har ju det) så det finns flera par som både är gifta och har barn, ett par jobbar till och med i samma grupp under samma chef. Men jag är ändå tveksam. Som tur var har jag också mest pensionärer till grannar (utom en man som jag faktiskt valde att inte stöta på trots att han är attraktiv like hell just för att han är min granne, idag har han familj så det är inte längre aktuellt) och att jag mest jobbar med kvinnor så det inte heller blir aktuellt på jobbet.

 

[Dorinda]

Jag brukar lyssna på Rix Morronzoo på morgnarna och Roger har ett citat från Gert Fylking som han brukar ta upp när de pratar om dejting. ”Du ska inte bedriva hor där du jobbar eller bor”. Och lite har jag faktiskt det i bakhuvudet.

Jag skulle inte vilja dejta en granne, för jag vill inte må dåligt om det skiter sig och behöva påminnas hela tiden. Skulle kännas lika jobbigt om det var jag som valde att avsluta och veta att han fortfarande vill ses. Likadant med en kollega. Min arbetsplats har inte som policy att man inte får vara ihop med en kollega (en del har ju det) så det finns flera par som både är gifta och har barn, ett par jobbar till och med i samma grupp under samma chef. Men jag är ändå tveksam. Som tur var har jag också mest pensionärer till grannar (utom en man som jag faktiskt valde att inte stöta på trots att han är attraktiv like hell just för att han är min granne, idag har han familj så det är inte längre aktuellt) och att jag mest jobbar med kvinnor så det inte heller blir aktuellt på jobbet.

Jag är gift med en tidigare kollega. Skulle aldrig dissa någon på den grunden.

Innan jag träffade maken dejtade jag andra kollegor. Inget som blev stelt eller konstigt alls när det tog slut.

 

[Bison]

Jag har ju dejtat några kollegor och det har inte blivit konsigt alls.
Raggande grannen bor 3 meter bort, hade absolut kunnat dejta honom om jag varit singel.
Men jag är också väldigt obrydd och har inte det största känsloregistret

 

[Malibu_Stacy]

Jag har också haft ihop det med en granne och träffade min fru på jobbet. Även haft ihop det med vänner som sen ändå fortsatt vara vänner efteråt. Jag och min fru jobbade ihop i flera år innan hon valde att byta bana. Ibland jobbade vi även som team så vi jobbade väldigt nära varandra.
Jag kan hantera det men förstår att det kan bli jättejobbigt för andra.

 

[cambodia]

Det är ju inte som att man planerar att bli kär. Hade kollegan besvarat mina känslor hade jag kört på helt utan hämningar
Sen hade det säkert blivit märkligt om det blev och sen tog slut, men det hade inte hindrat mig…

Det är ju inte så konstigt ändå att man får en nära relation till sina kollegor. Flera av mina bästa vänner har jag hittat på jobbet!

 

[Sel]

Jag hade aldrig vågat satsa på relation hos granne, kollega eller inom vängruppen eller "utökad familj" tänk svägerskans syskon eller liknande. Inte värt för mig om det blir krångligt sedan. Jag är väldigt mån om min okomplicerade sfär.

 

[Bison]

Jag hade aldrig vågat satsa på relation hos granne, kollega eller inom vängruppen eller "utökad familj" tänk svägerskans syskon eller liknande. Inte värt för mig om det blir krångligt sedan. Jag är väldigt mån om min okomplicerade sfär.

Utökad familj och inom vänkretsen hade jag också undvikit, det känns som det kan bli krångligt, inte så mycket för mig men för andra

Mina kollegor har återgått till att vara kollegor igen, vi hälsar och kan prata lite då och då, det är ett stort företag och jobbar inte nära någon.
S som säkert några minns ska dock börja på min avdelning, dock inte på min del av den. Känns bara trevligt att ha honom där, han är en så fin person.
Granne hade för mig bara återgått till granne, jag är ju redan nu en sån som gör allt för att undvika att stöta på mina grannar i onödan

 

[Sel]

Utökad familj och inom vänkretsen hade jag också undvikit, det känns som det kan bli krångligt, inte så mycket för mig men för andra

Mina kollegor har återgått till att vara kollegor igen, vi hälsar och kan prata lite då och då, det är ett stort företag och jobbar inte nära någon.
S som säkert några minns ska dock börja på min avdelning, dock inte på min del av den. Känns bara trevligt att ha honom där, han är en så fin person.
Granne hade för mig bara återgått till granne, jag är ju redan nu en sån som gör allt för att undvika att stöta på mina grannar i onödan

Jag litar helt enkelt inte på att människor kan hantera att återgå till "bara granne" eller "bara kollega" utan räknar med att minst hälften blir hämndgiriga stolpskott utan vett eller reson så jag hade aldrig vågat chansa. Eller åtminstone att det blir så knepigt att det känns av i atmosfären när man möts och det skulle jag aldrig orka med. Som du säger är det ju jobbigt nog med grannar ändå.

 

[Sryoqwe]

Tvärtom mot vissa här är det snarare ett krav att vara inom vänkretsen/kollega/liknande för att bli tillsammans med mig. Jag vill ha referenser, om inte från tidigare partners så iallafall från folk som känner människan. Jag vill även känna någon iallafall någotsånär innan vi blir ihop. Stort plus om jag även får prata med någon människan haft en någon komplicerad relation med, så att jag kan bedöma människans agerande och dess sätt att uttrycka sig om situationen mot mig. Kan även erbjuda referens i form av en person jag haft en relation med, om så önskas.

Inser att jag nog inte tar alltför stor skillnad på en partner och en kollega... det finns stora likheter. Okomplicerade relationer utan en massa dramatik är något jag värderar högt i alla lägen och jag försöker hellre välja individer som inte sysslar med sådant framför att undvika situationer som inte skulle kunna skapa dramatik.

 

[Sel]

Tvärtom mot vissa här är det snarare ett krav att vara inom vänkretsen/kollega/liknande för att bli tillsammans med mig. Jag vill ha referenser, om inte från tidigare partners så iallafall från folk som känner människan. Jag vill även känna någon iallafall någotsånär innan vi blir ihop. Stort plus om jag även får prata med någon människan haft en någon komplicerad relation med, så att jag kan bedöma människans agerande och dess sätt att uttrycka sig om situationen mot mig. Kan även erbjuda referens i form av en person jag haft en relation med, om så önskas.

Inser att jag nog inte tar alltför stor skillnad på en partner och en kollega... det finns stora likheter. Okomplicerade relationer utan en massa dramatik är något jag värderar högt i alla lägen och jag försöker hellre välja individer som inte sysslar med sådant framför att undvika situationer som inte skulle kunna skapa dramatik.

Jag tänker att det inte spelar någon roll hur odramatiska tidigare relationer har varit, om uppbrottet blir riktigt fult av någon anledning lär det fördärva hela arbetsplatsen om man jobbar förhållandevis nära. Likaså vänkretsen... men det är väl tur att det finns folk som är villiga att ta risker!
Själv vill jag kunna blocka och glömma utan att behöva flytta, så helst ska eventuella ragg bo minst tio mil bort och inte ha några kopplingar inom vänskaper, hobbies, jobb eller annat.

 

[Sassy]

Jag tänker att det inte spelar någon roll hur odramatiska tidigare relationer har varit, om uppbrottet blir riktigt fult av någon anledning lär det fördärva hela arbetsplatsen om man jobbar förhållandevis nära. Likaså vänkretsen... men det är väl tur att det finns folk som är villiga att ta risker!
Själv vill jag kunna blocka och glömma utan att behöva flytta, så helst ska eventuella ragg bo minst tio mil bort och inte ha några kopplingar inom vänskaper, hobbies, jobb eller annat.

Fast risken med vänkretsen lär man ju ha ändå om man varit tillsammans ett tag? Efter ett par år tillsammans har man ju ofta skapat egna relationer till vissa av partnerns vänner, och det vore helt orimligt att förbjuda någon att umgås eller dyka upp i samma sammanhang.

Jag vill ha en partner som delar några av mina hobbies (annars hade jag ju varit tvungen att skära ner på mina egna intressen om jag ska ha tid att umgås med en partner också) och någon som inte trivs i min vänkrets kommer det aldrig att bli något med.

Har inte någon gång i vuxen ålder haft en dålig relation med ett ex, trots att det ibland varit rätt sunkiga avslut och mycket konflikter i relationen. Majoriteten av mina ex betraktar jag som vänner och träffa mellan någon gång i veckan till några gånger om året.

Letar inte aktivt på jobbet däremot, det är för många faktorer där som man inte själv kan styra över. Hade kanske tänkt annorlunda om det faktiskt hade funnits ett utbud av singlar, men är nog rätt nöjd med att kunna hålla fokus helt på jobbet. Det är tankemässigt nog krävande som det är även utan distraktioner liksom. På tidigare, mindre "seriösa och karriärbetonade" jobb har jag definitivt träffat folk. På nuvarande tjänst är arbetsnätverket så snävt att jag inte hade kunnat komma undan någon vart jag än flyttar i landet om det skulle vara så.

 

[Jamtland]

Ang diskussionen här om en ska eller inte ska ragga på grannar, kollegor eller bekanta så har jag en fundering.

De gånger jag blivit kär så har jag liksom inte haft någon chans att"välja " vem jag blivit kär i, utan jag har blivit kär oavsett personens bostadsort, yrke, osv. I takt med att jag lärt känna personen så har känslorna växt, funkar det inte så för er andra?

 

[Sel]

Ang diskussionen här om en ska eller inte ska ragga på grannar, kollegor eller bekanta så har jag en fundering.

De gånger jag blivit kär så har jag liksom inte haft någon chans att"välja " vem jag blivit kär i, utan jag har blivit kär oavsett personens bostadsort, yrke, osv. I takt med att jag lärt känna personen så har känslorna växt, funkar det inte så för er andra?

Fast det är ju en sak att bli kär/attraherad/förtjust och en annan att välja att agera på det tänker jag.

 

[Sryoqwe]

Jag tänker att det inte spelar någon roll hur odramatiska tidigare relationer har varit, om uppbrottet blir riktigt fult av någon anledning lär det fördärva hela arbetsplatsen om man jobbar förhållandevis nära. Likaså vänkretsen... men det är väl tur att det finns folk som är villiga att ta risker!
Själv vill jag kunna blocka och glömma utan att behöva flytta, så helst ska eventuella ragg bo minst tio mil bort och inte ha några kopplingar inom vänskaper, hobbies, jobb eller annat.

Snarare olika risker man tar, tänker jag

Jag är som person väldigt enkel att ha att göra med, på gott och ont. Finns nog de som anser att jag är för hård/opåverkad när jag till exempel inte har några som helst problem med att behandla en tidigare god vän som vem som helst, med samma artighet och hyfs som alla andra. Även efter att saker och ting inte riktigt gått rätt till. Om den andra personen inte klarar av det är det visserligen synd men inget jag tänker ta ansvar över. Jag hanterar dödsfall på ett liknande sätt och blir sällan särskilt påverkad av sådana heller.

Sen ska det nog mycket till för att det ska bli något vidare komplicerat uppbrott som involverar mig. Då är vi nog på nivån ganska grava brott, från den andra personen eftersom att jag inte har något intresse av sådant. Visst förekommer sådant men det känns ändå ganska osannolikt.

Jag vill också ha en partner som delar min livsstil och därmed intressen. De ställen jag träffar folk är inom hobby, jobb och på promenader/annan uteaktivitet i min närhet. Så det finns inte så väldigt många alternativ, man har något gemensamt med mig, annars vet man inte om att jag existerar och då är det väl lite krångligt att försöka bli tillsammans med mig.

 

[Jamtland]

Fast det är ju en sak att bli kär/attraherad/förtjust och en annan att välja att agera på det tänker jag.

Jo, det är ju sant.

 

[Sel]

Fast risken med vänkretsen lär man ju ha ändå om man varit tillsammans ett tag? Efter ett par år tillsammans har man ju ofta skapat egna relationer till vissa av partnerns vänner, och det vore helt orimligt att förbjuda någon att umgås eller dyka upp i samma sammanhang.

Jag vill ha en partner som delar några av mina hobbies (annars hade jag ju varit tvungen att skära ner på mina egna intressen om jag ska ha tid att umgås med en partner också) och någon som inte trivs i min vänkrets kommer det aldrig att bli något med.

Har inte någon gång i vuxen ålder haft en dålig relation med ett ex, trots att det ibland varit rätt sunkiga avslut och mycket konflikter i relationen. Majoriteten av mina ex betraktar jag som vänner och träffa mellan någon gång i veckan till några gånger om året.

Letar inte aktivt på jobbet däremot, det är för många faktorer där som man inte själv kan styra över. Hade kanske tänkt annorlunda om det faktiskt hade funnits ett utbud av singlar, men är nog rätt nöjd med att kunna hålla fokus helt på jobbet. Det är tankemässigt nog krävande som det är även utan distraktioner liksom. På tidigare, mindre "seriösa och karriärbetonade" jobb har jag definitivt träffat folk. På nuvarande tjänst är arbetsnätverket så snävt att jag inte hade kunnat komma undan någon vart jag än flyttar i landet om det skulle vara så.

Nu överdrev jag en smula, men det är givetvis annorlunda att bygga upp en vänkrets som par och att finna partner i en existerande vänkrets. Sedan funkar det säkert ofta jättebra men jag skulle personligen hellre behålla vänkretsen som den är än komplicera med kärlek.
Hobbies beror lite på, där kan jag se att man möts.

Jag har sett många, många komplicerade expartnersituationer runtomkring mig som vuxen, även om en del lugnar sig med åren. Alla gör det absolut inte, och det vore en ren mardröm att hantera på jobbet. Jag vill mest hålla för öronen och lalla åt andra hållet när jag hör att kollegor blivit ihop.

 

[Sryoqwe]

Sedan huruvida det egentligen vore en lämplig idé att försöka bli tillsammans med mig när man är min kollega, det kan man nog diskutera. Jag har haft ungefär till 90% manliga kollegor. De allra flesta trevliga typer men jag ser dem mer som en egen intressant grupp tomtar än som några jag skulle ha minsta önskan om att ha en vidare relation med. Pratar gärna rör och bilar med dem dock.

Så då får man nog avvika från tomte-gruppen. Jag är inte säker på hur man gör det, men någon lyckas kanske någon gång.

 

[Malibu_Stacy]

Jag hade aldrig vågat satsa på relation hos granne, kollega eller inom vängruppen eller "utökad familj" tänk svägerskans syskon eller liknande. Inte värt för mig om det blir krångligt sedan. Jag är väldigt mån om min okomplicerade sfär.

Jag håller lite med @cambodia här. Man kan liksom inte alltid rå för vem man blir kär i. Tänk om du träffar ditt livs kärlek i en kollega/granne? Flyttar du då längre bort/byter jobb för att ni ska kunna vara ihop eller struntar du i att agera på det och är olyckligt kär istället så att ni kan fortsätta vara grannar/kollegor? Frågan är ställd lite skämtsamt men trots det är det ju faktiskt vanligt att träffa sin partner på jobbet idag.

 

[Trasmatta]

Ang diskussionen här om en ska eller inte ska ragga på grannar, kollegor eller bekanta så har jag en fundering.

De gånger jag blivit kär så har jag liksom inte haft någon chans att"välja " vem jag blivit kär i, utan jag har blivit kär oavsett personens bostadsort, yrke, osv. I takt med att jag lärt känna personen så har känslorna växt, funkar det inte så för er andra?

För mig funkar det så iaf.

 

[Malibu_Stacy]

Ang diskussionen här om en ska eller inte ska ragga på grannar, kollegor eller bekanta så har jag en fundering.

De gånger jag blivit kär så har jag liksom inte haft någon chans att"välja " vem jag blivit kär i, utan jag har blivit kär oavsett personens bostadsort, yrke, osv. I takt med att jag lärt känna personen så har känslorna växt, funkar det inte så för er andra?

Jo så funkar det för mig. Kan liksom inte välja utan det händer bara. Men, jag kan ju självklart välja att agera eller inte agera på känslorna.