Dejtingtråden del 12

[tuaphua]

Nej, de sitter där de sitter och påverkar honom när han höjer huvudet och även balansen och kroppskontrollen.
Man kan sätta in smärtstillande och utvärdera men jag tycker inte det är etiskt. Han har redan fått en avlastningskada som gett en påkagring i ett framben. På smärtstillande har jag ingen aning om han får fler skador som döljs samt att han är väldigt tuff mentalt och inte visar att han har ont.

Jag hör ju inte till tråden eg. Men ville bara skicka en hälsning till dig.
Beklagar verkligen!
Tycker du tänker himla klokt och just mot din häst även om det gör ont för dig. Hedervärt!

 

[Bison]

Jag hör ju inte till tråden eg. Men ville bara skicka en hälsning till dig.
Beklagar verkligen!
Tycker du tänker himla klokt och just mot din häst även om det gör ont för dig. Hedervärt!

Tack, det känns jävligt tungt just nu

 

[Red_Chili]

@Bison, finns det något vi bukefalister kan göra för att det ska kännas lite mindre tungt?

 

[Red_Chili]

Mannen på tinder svarade Vi verkar ha jäkligt mycket att diskutera i alla fall (och han framstår fortfarande som vettig). Det blev minst sagt ett helt annat och mer intressant utgångsläge nu när vi började chatta på tinder jämfört med när vi haft någon enstaka, kort konversation på det community där vi båda är medlemmar. Han kände inte igen mig först heller, utan hade bara gillat min presentation. Det känns bra, för min presentation är väldigt ärlig.

 

[Bison]

@Bison, finns det något vi bukefalister kan göra för att det ska kännas lite mindre tungt?

Tack, vad fint av dig
Just nu går jag all in på att tycka synd om mig själv bara.

 

[Red_Chili]

Tack, vad fint av dig
Just nu går jag all in på att tycka synd om mig själv bara.

Det förstår jag! Tyck synd om dig, tröstät något riktigt gott och hojta till OM du plötsligt skulle känna att det finns något som jag eller annan kan göra för dig.

 

[ptr]

Tack, vad fint av dig
Just nu går jag all in på att tycka synd om mig själv bara.

Man får göra så när det är tungt!
En kram till dig - vad det nu kan var värt.

 

[Malibu_Stacy]

Det verkar gå åt rätt håll det här men...
Vaknade precis med en bitterljuv klump i magen/bröstet. Jag har i och för sig haft en klump i bröstet i snart tre veckor men den börjar sakta minska.
Det är svårt, för att en del av mig svävar på rosa moln medan den andra delen tänker på det uppbrott som dessa rosa moln svävar över.
Jag tycker så fruktansvärt synd om den andra personen som blir sårad in på djupet. En del av mig önskar att jag kunde sluta tänka på det men jag vill inte vara en hård jävel och medmänniskan i mig tar ändå över.
Jag önskar att vi hade träffats under andra omständigheter men nu är det inte så.
Jag vill inte vara en taskig och hemsk person men mina känslor är alldeles för starka för att jag ska ha kunnat ignorera dom eller stöta bort dom. Hur gör man? Kommer detta för alltid ligga som en mörk skugga över mig eller kommer man över den?
Jag är ändå glad att hon tagit tag i saken nu och kommit fram till något efter ca 2,5 veckor. Jag förstår ju att det behövt ta den tiden, det går väl knappast att förvänta sig av någon att den ska veta vad den vill och sen göra slut direkt när den upptäcker att den har känslor för en annan? Eller?

 

[Ceta]

Det verkar gå åt rätt håll det här men...
Vaknade precis med en bitterljuv klump i magen/bröstet. Jag har i och för sig haft en klump i bröstet i snart tre veckor men den börjar sakta minska.
Det är svårt, för att en del av mig svävar på rosa moln medan den andra delen tänker på det uppbrott som dessa rosa moln svävar över.
Jag tycker så fruktansvärt synd om den andra personen som blir sårad in på djupet. En del av mig önskar att jag kunde sluta tänka på det men jag vill inte vara en hård jävel och medmänniskan i mig tar ändå över.
Jag önskar att vi hade träffats under andra omständigheter men nu är det inte så.
Jag vill inte vara en taskig och hemsk person men mina känslor är alldeles för starka för att jag ska ha kunnat ignorera dom eller stöta bort dom. Hur gör man? Kommer detta för alltid ligga som en mörk skugga över mig eller kommer man över den?
Jag är ändå glad att hon tagit tag i saken nu och kommit fram till något efter ca 2,5 veckor. Jag förstår ju att det behövt ta den tiden, det går väl knappast att förvänta sig av någon att den ska veta vad den vill och sen göra slut direkt när den upptäcker att den har känslor för en annan? Eller?

Härligt att det går åt det hållet du önskar
Förstår att det är jobbigt, men tycker du ska försöka minnas att det inte är ditt fel det här. Du har gett kollegan utrymme att bestämma sig, vilket är bra, och inte tvingat henne välja dig. Tror absolut din oro kommer mattas av, men försök jobba lite med den också, så du faktiskt förstår att det inte är ditt fel!

 

[Singoalla]

Det verkar gå åt rätt håll det här men...
Vaknade precis med en bitterljuv klump i magen/bröstet. Jag har i och för sig haft en klump i bröstet i snart tre veckor men den börjar sakta minska.
Det är svårt, för att en del av mig svävar på rosa moln medan den andra delen tänker på det uppbrott som dessa rosa moln svävar över.
Jag tycker så fruktansvärt synd om den andra personen som blir sårad in på djupet. En del av mig önskar att jag kunde sluta tänka på det men jag vill inte vara en hård jävel och medmänniskan i mig tar ändå över.
Jag önskar att vi hade träffats under andra omständigheter men nu är det inte så.
Jag vill inte vara en taskig och hemsk person men mina känslor är alldeles för starka för att jag ska ha kunnat ignorera dom eller stöta bort dom. Hur gör man? Kommer detta för alltid ligga som en mörk skugga över mig eller kommer man över den?
Jag är ändå glad att hon tagit tag i saken nu och kommit fram till något efter ca 2,5 veckor. Jag förstår ju att det behövt ta den tiden, det går väl knappast att förvänta sig av någon att den ska veta vad den vill och sen göra slut direkt när den upptäcker att den har känslor för en annan? Eller?

Jag tror också att den känslan kommer att mattas av. Självklart kommer det att kännas jobbigt för alla inblandade just nu, men som vi pratade om i fredags, all hjärtesorg går liksom över efter ett tag. Jag har blivit så sårad att det känns som att någon dragit mattan under fötterna på mig flera gånger i livet men man repar sig alltid. Om och om igen, och det kommer både ni två och hennes nuvarande också att göra. Det är inte ditt fel, livet händer liksom och det blir inte alltid som man trodde att det skulle bli, men det kan bli ännu bättre!

Jag tycker du ska ge henne lite mer tid, om du klarar av det. Ett uppbrott kan ta tid, och jag tror att ni båda kommer må mycket bättre efteråt om hon inte hastat genom någonting. Efter ett så långt förhållande så tycker jag hennes flickvän förtjänar att allt sköts någorlunda snyggt och att allt inte vänds upp och ner på en natt Då kan ni ha bättre samvete i efterhand också, om ni inte hastade igenom det allt för mycket.

 

[Singoalla]

Tack, vad fint av dig
Just nu går jag all in på att tycka synd om mig själv bara.

Tänker på dig och hästen!

 

[Singoalla]

Jag tycker frukosdejtkillen låter jättebra
Tycker inte heller att det är hela världen att du hånglade med din killkompis. Då har ni testat det liksom och kan gå vidare. Men hade nog också slagit mig för pannan när jag vaknade nästa dag men sen kommit över det. Bra att KKn ändå reagerade som han gjorde så blir det en mindre grej
Hjärnan blir så konstigt när en är full. Jag är också en sån som drar iväg mess mitt i natten till folk jag kanske inte borde messa till. Just där och då finns det inte mycket konsekvenstänk.
Ja, det hände ju senast i fredags, lite väl drucken, att jag helt plötsligt föreslog att mötas upp i en kall och regnig stockholmsnatt. Fast det var ändå bra att det hände så här i efterhand.

Visst är det märkligt! Jag brukar ändå vara väldigt städad när jag dricker alkohol, det märks sällan att jag är berusad och hjärnan brukar funka som den ska. Men det är väl när det kommer över en viss gräns som hjärncellerna tar semester. Just denna kille har varit intresserad av mig i över 6 år nu, sedan jag sommarjobbade på hans jobb. Jag har tackat nej och det var först förra året när jag började träffa hans kompis som jag upplevde att han verkligen förstod att det aldrig kommer att bli något mellan oss. Sedan dess har han inte tagit några initiativ själv, men ändå visat att han fortfarande är intresserad "på håll". Och vad gör jag? Jo, hånglar med honom

Nåväl. Det är faktiskt sällan jag gör dumma misstag på fyllan så jag får väl ge mig själv en break när det väl händer.

 

[prallan]

Mannen på tinder svarade Vi verkar ha jäkligt mycket att diskutera i alla fall (och han framstår fortfarande som vettig). Det blev minst sagt ett helt annat och mer intressant utgångsläge nu när vi började chatta på tinder jämfört med när vi haft någon enstaka, kort konversation på det community där vi båda är medlemmar. Han kände inte igen mig först heller, utan hade bara gillat min presentation. Det känns bra, för min presentation är väldigt ärlig.

Låter jättespännande!

 

[emma-vsm]

Hämtade dejten efter kryssningen igår kväll. Det är så fint allting just nu, jag skulle vilja bara njuta men jag är tyvärr lagd åt det hållet att jag oroar mig och funderar över allt som möjligtvis kan bli fel.
Han brukar för övrigt skratta lite åt mig i min sovmask (måste ha mörkt för att kunna sova) och nu fick jag en ny i present. Det var gulligt!

 

[Gnist]

Varför bor alla (få iofs, men ändå) intressanta och trevliga män i andra änden av landet?

Och inte fasiken vill de emigrera till Norrland heller

 

[emma-vsm]

Chattjejen och jag ska inte ses mer iaf (i nuläget, framtiden vet vi ju inget om). Det känns inte rätt mot någon av oss. Och nu är hon sårad och jag känner mig som en jävla röv.

 

[Malibu_Stacy]

Jag tror också att den känslan kommer att mattas av. Självklart kommer det att kännas jobbigt för alla inblandade just nu, men som vi pratade om i fredags, all hjärtesorg går liksom över efter ett tag. Jag har blivit så sårad att det känns som att någon dragit mattan under fötterna på mig flera gånger i livet men man repar sig alltid. Om och om igen, och det kommer både ni två och hennes nuvarande också att göra. Det är inte ditt fel, livet händer liksom och det blir inte alltid som man trodde att det skulle bli, men det kan bli ännu bättre!

Jag tycker du ska ge henne lite mer tid, om du klarar av det. Ett uppbrott kan ta tid, och jag tror att ni båda kommer må mycket bättre efteråt om hon inte hastat genom någonting. Efter ett så långt förhållande så tycker jag hennes flickvän förtjänar att allt sköts någorlunda snyggt och att allt inte vänds upp och ner på en natt Då kan ni ha bättre samvete i efterhand också, om ni inte hastade igenom det allt för mycket.

Härligt att det går åt det hållet du önskar
Förstår att det är jobbigt, men tycker du ska försöka minnas att det inte är ditt fel det här. Du har gett kollegan utrymme att bestämma sig, vilket är bra, och inte tvingat henne välja dig. Tror absolut din oro kommer mattas av, men försök jobba lite med den också, så du faktiskt förstår att det inte är ditt fel!

Tack hörrni, känns ändå skönt att läsa era svar! Jag vet ju att det inte är mitt fel heller att jag fått känslor för henne och jag vet inte om jag kunnat göra något annorlunda om jag varit i hennes situation heller.
Vill såklart att detta ska bli så bra som möjligt och varken hon eller jag har några planer på att förhasta oss in i något utan nu måste hon först reda ut det här och jag vill verkligen att hon gör det också.
Helst av allt vill jag ju bara att vi ska få vara ihop och vara lyckliga men det måste få ta tid nu. Förhoppningvis blir det bra till slut.

 

[Ceta]

Chattjejen och jag ska inte ses mer iaf (i nuläget, framtiden vet vi ju inget om). Det känns inte rätt mot någon av oss. Och nu är hon sårad och jag känner mig som en jävla röv.

Jag är säker att du gjort så gott du kan, och inte sårat henne medvetet! Ibland blir människor sårade ändå, och det måste en få bli.
Brs att du bryr dig om hur du bemöter folk, men efter du gett henne det beskedet är det nog bra att backa och ge henne plats att reagera Inte ska du känna dig som en röv heller!

 

[emma-vsm]

Jag är säker att du gjort så gott du kan, och inte sårat henne medvetet! Ibland blir människor sårade ändå, och det måste en få bli.
Brs att du bryr dig om hur du bemöter folk, men efter du gett henne det beskedet är det nog bra att backa och ge henne plats att reagera Inte ska du känna dig som en röv heller!

Tack, vad skönt att läsa vad du skriver. Ja jag bryr mig ju om henne, men märker att vi har helt olika inställning till relationen vi har, hon är intresserad av mer och jag är inte där.
Hon har upplevt mig som distanserad, vilket jag varit på sistone, men främst har det berott på att jag inte varit/är i balans, har inget med henne att göra. Jag önskar dock att jag hade tagit upp det här tidigare, för jag tror att hon funderat mycket och inte mått så bra av det.

 

[Ceta]

Tack, vad skönt att läsa vad du skriver. Ja jag bryr mig ju om henne, men märker att vi har helt olika inställning till relationen vi har, hon är intresserad av mer och jag är inte där.
Hon har upplevt mig som distanserad, vilket jag varit på sistone, men främst har det berott på att jag inte varit/är i balans, har inget med henne att göra. Jag önskar dock att jag hade tagit upp det här tidigare, för jag tror att hon funderat mycket och inte mått så bra av det.

Det är svårt att vara på olika platser i en relation. Jag har varit på "båda sidor" så att säga, och det är alltid risk att någon (eller båda!) blir sårad. En kan bara göra sitt bästa, och något tror jag du får med dig ur denna relationen. Kanske vet du hur du vill göra om du hamnar i liknande situationer