@Fibusen Så tråkigt att det blev som det blev mellan er
Men ja, samtidigt så förstår jag dig. Som du vet (
) så har jag varit Så jävla nära det där själv. Flera ggr. Att tröttna ur fullständigt på berg- och dalbanan. Jag hamnade också i det där likgiltiga som du beskrev så bra, när man liksom bara inte orkar med det mer. Det är väl ett försvar, men samtidigt är det kreativt. Iaf för mig. Det är först när jag kan kliva ur den hysteriska känslobubblan som jag kan agera. Annars sitter jag mest bara i en stressångestbubbla och kokar men gör inget. Det är just det tillståndet som gör att jag inte klarar av berg- och dalbana. Det blir så mkt ångest att jag måste käka piller för att stå ut, det känns ju inte som ett bra utgångsläge i en relation... Men då jag kommer ut i lite mer likgiltighet, då kan och vågar jag också ta tag i saker och faktiskt fråga rakt ut vad han avser med vissa grejer. När jag intalat mig att jag inte bryr mig, när inte hela min värld står och faller med svaret...
Jag tror en hel del i er kommunikation beror på hans svårigheter i kombination med ditt övertänkade, du och jag är nog rätt lika. Men jag tänker att det är som det är, även om det inte är någons fel. Vissa personligheter kan helt enkelt inte matcha varandra på ett sunt sätt. Så var det med mig och mitt ex. En man som aldrig fått eller kunnat tala öppet om sina känslor och alltid hamnade i försvar så fort någonting skulle tas upp öht oavsett det handlade om städning eller känslor. Totalt självförsvar till 100%. I kombo med en som gillar att diskutera, om inte för att ge kritik så för att kunna förstå. Vi blev bara mer och mer osams och smockan hängde i luften. Det dödade allt. Jag tycker fortfarande att han är en fantastisk person, men inte ihop med mig.
Det är en styrka att kunna bryta relationer som en ser inte kommer vara sunda för en, även om hjärtat är nån annanstans. Jag tycker du gör rätt, som sagt rakt ut åt honom att det funkar inte på det här viset. Du har liksom visat att det inte går att köra runt med dig. Oavsett det är hans avsikt eller ej, så blir ju resultatet katastrof. Ta hand om dig
men varför anpassar du ditt liv efter ditt x? Du måste släppa honom! Jag vet hur det är bor ju fortfarande ihop med mitt men jag anpassar mig enbart under samma tak inget utanför
Jag tänkte att det skulle vara lite stelt eftersom vi knappt setts alls på nästan 2v. Jag brukar kunna bli rätt stel av det. Men eh nej, inte ett dugg stelt. Bara hångel och svammel och vi missade att titta på det vi skulle se på teve, hunden blev svartsjuk, inget av alla mina overthinking-grejer som jag behövde lufta blev luftade... och ja. Det var det. Han tar fram sidor hos mig som jag aldrig tidigare sett, det är helt glet. Jag kan inte ens avgöra om det är sunt eller inte. Vet inte alls. Jag hoppas vi ses igen i helgen. Den som lever får se.
". Jag gillar verkligen kontakten man får av korta o snabba meddelanden! Idag tex var planen att börja jobba 18:
Och försöker som jag skrev vara rättvis (jag tycker ju det är viktigt i precis allt annat att det ska vara prick korrekt) och I det ingår att se det positiva lika mycket som det negativa. Så vill hjärnan fastna i det negativa upprepar jag det positiva så fort jag kommer på att jag åkt tillbaka i det negativa.
