Dejtingtråden nr 30!

[Fibusen]

Är i lite samma läge här. Jag checkade ju ut för ett tag sedan då jag inte orkade gå runt i den där eviga känslostormen, och det är lite skönt. Men som sagt, jag känner väldigt mkt för honom, men jag kan distansera mig från det och börja tänka nyktert. Känslorna kan såklart när som helst blossa upp men jag kan hantera det genom att gå utanför mig själv och se på det utifrån. Det gör det lättare. Jag mår verkligen inte bra av hur det var för ett par veckor sedan.

Jag var till honom igår kväll, och vi hade faktiskt ett bra samtal kring vår status, känslorna och allt det där. Eller rättare sagt så tvingade han mig till det. Det var bra för nu slipper både han och jag fundera utan det är mer tydligt med allt. Känner mig dränerad idag, det är jobbigt för mig att komma i kontakt med sånt där, men det var välbehövligt.
Vi är lika i det att vi trivs väldigt bra med våra liv utan en partner, men att vi gillar varann och vill umgås. Men inte alltid. Det är liksom inga konstigheter. Varken han eller jag kan lova nåt eller säga nåt om framtiden, mer än att intentionerna nu är att fortsätta träffas såsom det är. So far so good. Men jag vet inte riktigt vad det är jag hakar upp mig på. Det är ju precis så som jag vill ha det. Jag tror att jag fastnar i att övertänka kring detta, att han eg skulle mena att han inte vill nåt annat än ha det såhär alltid. Trots att vi igår var väldigt överens om att vi ser vad det leder till, och när det isf leder till nåt kan ingen säga. Vi har samma syn på hur vi vill att det ska funka i en relation osv. Detta är ju eg det bästa, ingen som kväver mig och vill ha en tidsplan för när jag tänker "foga mig" i en relation och liksom sänka garden och ge mig hän. Jätteskönt. Men-jag-kan-inte-sluta-övertänka. Kanske är det så att jag alltid varit den innan medan min partner varit den som stått och trampat och väntat på nån tydlighet från mig. Och nu dansar vi mer på lika villkor och det gör mig osäker. Antagligen är det exakt precis så.

Jag är så trött nu. Just nu känner jag bara för att gräva ner mig. Jag är arg på hela situationen. Jag behövde verkligen inte träffa nån öht, jag har ju inga behov av det egentligen. Men nu när jag träffat nån jag faktiskt gillar på riktigt så känner jag bara.... att fyfan vad jobbigt det blev. Jag vill inte.

Det är samma för mig, jag vill verkligen inte känna att jag ”sitter fast” i något, och jag är jättenöjd att ses 1-2 dagar varannan vecka under låååång tid tills man vet att det är värt att satsas på och man då kanske börjar ses lite på barnveckor också. Men det är lååångt dit.

Jag hade absolut kunnat ha det som nu för det känns alldeles lagomt, OM han kunde vara tydlig och bättre på att kommunicera, om jag fick raka svar på vad vi har, om det inte hade pendlat mellan ”hjärtat” och vara kallt. Att slippa dessa höööga toppar och djuuuuupa dalar. Att vi kunde komma överens om VAD vi ska ha och hålla oss till det.

Jag hade även absolut kunnat tänka mig helt kravlöst kk också, men nu har det ju gått så långt så det är nog för mycket känslor för det.

Det handlar inte om att jag vill ha mer och mer tid av honom, utan att det ska bli klart och tydligt, och att vi iallafall kan ses dom dagar vi sagt, eller om det blir förhinder, planera en annan dag.

Det är den här förvirringen över allt som gör att jag blir dum i huvudet, det är enbart den som förstör och inte att vi har för lite tid.

 

[Masqueradee]

Har helt tappat lusten att försöka träffa någon. Tror det blir en liten paus över helgerna, kanske man får lite ny inspiration och livslust till våren ^^

 

[MidnightSoul]

Han jag gillar skrev ett meddelande igår morse om att han är för skadat för att ha ett förhållande. Kan inte ens vara sur på karln då han var tydlig med att det är han som är dum och att jag är underbar, vacker med mera.

 

[Tonto]

Haha åh, jag är ju ibland vaken hela nätterna, inget konstigt för mig osv. Men nu stannade stackaren uppe och pratade med mig hela natten. Är inte van vid att ha sällskap på natten, även om det bara är textform. Var lite nice ändå. Trodde verkligen att jag tröttnat på social interaktion.

 

[Fibusen]

Han jag gillar skrev ett meddelande igår morse om att han är för skadat för att ha ett förhållande. Kan inte ens vara sur på karln då han var tydlig med att det är han som är dum och att jag är underbar, vacker med mera.

Skönt iallafall att få ett rakt och ärligt svar, även om det var ett tråkigt svar.

 

[_Taggis_]

Ju mer jag tänker på detta ju mer känner jag att jag skiter i det. Faktiskt. Jag orkar inte, och jag har självaktning. Jag har aldrig behövt ha en man i mitt liv så varför skulle jag orka hålla på och svamla? Nej bevare mig väl. Jag tycker det känns mkt lockande att krypa in under stenen igen, ännu bittrare än då jag kom ut. Jag hoppas bitterheten håller i sig så jag aldrig mer gör misstaget att göra nåt avsteg från min övertygelse att jag inte vill och kan vara med nån.

 

[MidnightSoul]

Skönt iallafall att få ett rakt och ärligt svar, även om det var ett tråkigt svar. ❤

Ja det är det. Det mest underhållande med detta är att han har en diagnos som säger att han är dålig på att kommunicera och han kommunicerar 80 ggr bättre än alla andra killar jag dejtat någonsin.

 

[_Taggis_]

Ja det är det. Det mest underhållande med detta är att han har en diagnos som säger att han är dålig på att kommunicera och han kommunicerar 80 ggr bättre än alla andra killar jag dejtat någonsin.

...det säger mer om dom än om honom tycker jag

 

[yamyam]

Ja det är det. Det mest underhållande med detta är att han har en diagnos som säger att han är dålig på att kommunicera och han kommunicerar 80 ggr bättre än alla andra killar jag dejtat någonsin.

Det bero på att sånna som ”vi” ofta är så medvetna om våra brister och svårigheter, och därför lägger ner mycket tanke och möda på att bli ”bättre” på att tex kommunicera. Men utan att veta vad som är ”normalbra” på att kommunicera så är det ju lätt hänt att man inte vet att man kommit dit (eller längre), man tror fortfarande att bristen kvarstår även om omgivningen inte upplever det.

 

[FadeAway]

Alltså karlar. Män som inte är är vad jag söker försöker ändå prata. Jag förklarar att de inte är min typ och vill ha en förklaring på varför.

Idag var en stjärna som började förklara att han hade stallvana. Förklarade att han ändå inte var min typ. En ännu längre förklaring om allt han kan om hästar.

Jag förklara att jag inte är ute efter en hästskötare. Svaret. God jul! /han med strandvillan

Jag har inte ens häst längre

 

[MidnightSoul]

Det bero på att sånna som ”vi” ofta är så medvetna om våra brister och svårigheter, och därför lägger ner mycket tanke och möda på att bli ”bättre” på att tex kommunicera. Men utan att veta vad som är ”normalbra” på att kommunicera så är det ju lätt hänt att man inte vet att man kommit dit (eller längre), man tror fortfarande att bristen kvarstår även om omgivningen inte upplever det.

Jag har försökt informera honom.

 

[Fibusen]

Ju mer jag tänker på detta ju mer känner jag att jag skiter i det. Faktiskt. Jag orkar inte, och jag har självaktning. Jag har aldrig behövt ha en man i mitt liv så varför skulle jag orka hålla på och svamla? Nej bevare mig väl. Jag tycker det känns mkt lockande att krypa in under stenen igen, ännu bittrare än då jag kom ut. Jag hoppas bitterheten håller i sig så jag aldrig mer gör misstaget att göra nåt avsteg från min övertygelse att jag inte vill och kan vara med nån.

Håller med dig helt. Det är så energikrävande, drygt, och irriterande. Och ändå helt i onödan?! Jag vill ju inte ha någon 100% iallafall! Det får jag panik av!

Gud, jag skulle verkligen behöva hitta någon som är okej nog att ha lite trevligt med, kolla på en film i soffan och sova hos ibland, men som ändå inte är så mycket att man vill ha mer för det blir bara komplicerat!

Träffade en vän här i veckan då han behövde hjälp med en sak och vi kramades då det var så länge sen vi sågs (självklart symtomfria!) och jag kände verkligen hur jag sög åt mig och att jag har saknat en manlig famn! Har aldrig känt det innan. Så tydligen så har jag vissa behov av närhet ändå.

 

[_Taggis_]

@Fibusen Jag har ju inte ens det där närhetsbehovet så detta var totalt onödigt från början till slut. Nu må det ju då vara att jag övertänkt på detta hela dagen, men jag är ändå less. Jag har tyckt det varit mer påfrestande än det varit bra, så jag är besviken på mig själv att jag lät det ske alls. Jag skulle ha hållit mig till det jag kände i början, att jag ska hålla mig borta. Men det lär väl inte bli ett problem framöver nu när jag har vatten på min kvarn. Igen.

 

[the_connemara]

Blir bara mer och mer nöjd att jag inte fegade ur i början

Har jobbat om varandra hela veckan, frågade i torsdags när han ville ses igen. Fick direkt ett "i morgon?" tillbaks. Tog upp vad han egentligen menade med att han inte ville ha något seriöst, vad innebär det för honom liksom. Han hade lika lite idéer om det som jag mer än att båda inte vill ha ett förhållande. Skönt. Han frågade om någon på jobbet visste och hade redan gissat de två jag berättade om. Absolut noll drama, han är så jäkla easy going med allt.

Fick årets citat av ena kollegan som frågade hur det gick med The Guy häromdagen och jag svarade väldigt positivt och fick detta tillbaka: "jag är nöjd att du gillar honom." Bah jaha, DU är nöjd att jag gillar honom Och The Guy å sin sida är nöjd med att vara approved

Så mycket drama att dejta kollegor. Not.

 

[grrrl]

Håller med dig helt. Det är så energikrävande, drygt, och irriterande. Och ändå helt i onödan?! Jag vill ju inte ha någon 100% iallafall! Det får jag panik av!

Gud, jag skulle verkligen behöva hitta någon som är okej nog att ha lite trevligt med, kolla på en film i soffan och sova hos ibland, men som ändå inte är så mycket att man vill ha mer för det blir bara komplicerat!

Träffade en vän här i veckan då han behövde hjälp med en sak och vi kramades då det var så länge sen vi sågs (självklart symtomfria!) och jag kände verkligen hur jag sög åt mig och att jag har saknat en manlig famn! Har aldrig känt det innan. Så tydligen så har jag vissa behov av närhet ändå.

Alltså ååh vad jag känner igen mig i så mycket ni skriver.
Jag har varit med om en på många sätt liknande resa som @Fibusen dessutom.

Jag saknar närhet och att dela vardagliga och djupa saker så mycket som med en bästa vän ungefär om jag inte träffar någon. Men är i en sorts dejtingpaus nu för att återhämta mig lite, men det dyker ju upp någon titt som tätt ändå.

Hur gör ni med killar som har svårt att få tummen ur att ses fort igen efter en date, eller som segar att boka första dejten? Jag känner att jag tappar intresset när de verkar så ointresserade, eller egentligen inte om jag var intresserad av de. Men jag mår lite dåligt av att hålla kontakten och lixom bara gå och vänta?

Jag gör hellre ett avslut och går vidare. När jag hintar om detta eller trots utan att det blir mer action, får nog och säger det så vill de ändå inte släppa en, men det händer ju lixom inget ändå. Hur länge ska jag gå och vänta? Hur himla roligt kan det vara att ha en relation med en kille som är sådär eller som har behandlat en så i början.. Så nu har jag "gjort slut" med tre-fyra stycken igen som vill fortsätta sega och inte boka att träffas igen..
Hur lång tid ska man ge det en chans egentligen innan o efter första dejten att ses igen?

Så till senaste killen jag träffat, jag sabbade nog det genom att verka för oseriös och prata ner mig själv eftersom jag haft så dåliga erfarenheter i det sista med killar som antingen är för på eller som segar. Allt var så bra med hur han var när vi sågs och våran kväll, allt vara bara wow och det vara så oväntat. Tror han antagligen kommer höra av sig om att ses igen på något sätt, men jag sitter och funderar på om jag ska det. Jag vet inte om jag vill något oseriöst med honom eftersom det var så bra.. eller så fortsätter jag se honom ett par gånger till och ser hur han verkar behandla mig och om han uttryckligen säger att han inte vill något seriöst nu efter vi setts. Han kanske kände samma, men antagligen inte?

 

[the_connemara]

Alltså ååh vad jag känner igen mig i så mycket ni skriver.
Jag har varit med om en på många sätt liknande resa som @Fibusen dessutom.

Jag saknar närhet och att dela vardagliga och djupa saker så mycket som med en bästa vän ungefär om jag inte träffar någon. Men är i en sorts dejtingpaus nu för att återhämta mig lite, men det dyker ju upp någon titt som tätt ändå.

Hur gör ni med killar som har svårt att få tummen ur att ses fort igen efter en date, eller som segar att boka första dejten? Jag känner att jag tappar intresset när de verkar så ointresserade, eller egentligen inte om jag var intresserad av de. Men jag mår lite dåligt av att hålla kontakten och lixom bara gå och vänta?

Jag gör hellre ett avslut och går vidare. När jag hintar om detta eller trots utan att det blir mer action, får nog och säger det så vill de ändå inte släppa en, men det händer ju lixom inget ändå. Hur länge ska jag gå och vänta? Hur himla roligt kan det vara att ha en relation med en kille som är sådär eller som har behandlat en så i början.. Så nu har jag "gjort slut" med tre-fyra stycken igen som vill fortsätta sega och inte boka att träffas igen..
Hur lång tid ska man ge det en chans egentligen innan o efter första dejten att ses igen?

Så till senaste killen jag träffat, jag sabbade nog det genom att verka för oseriös och prata ner mig själv eftersom jag haft så dåliga erfarenheter i det sista med killar som antingen är för på eller som segar. Allt var så bra med hur han var när vi sågs och våran kväll, allt vara bara wow och det vara så oväntat. Tror han antagligen kommer höra av sig om att ses igen på något sätt, men jag sitter och funderar på om jag ska det. Jag vet inte om jag vill något oseriöst med honom eftersom det var så bra.. eller så fortsätter jag se honom ett par gånger till och ser hur han verkar behandla mig och om han uttryckligen säger att han inte vill något seriöst nu efter vi setts. Han kanske kände samma, men antagligen inte?

Inte vänta alls får bli mitt svar

Ang senaste killen, hade absolut hört av mig och sagt att det var trevligt och att jag gärna ses igen!

 

[Bison]

Alltså ååh vad jag känner igen mig i så mycket ni skriver.
Jag har varit med om en på många sätt liknande resa som @Fibusen dessutom.

Jag saknar närhet och att dela vardagliga och djupa saker så mycket som med en bästa vän ungefär om jag inte träffar någon. Men är i en sorts dejtingpaus nu för att återhämta mig lite, men det dyker ju upp någon titt som tätt ändå.

Hur gör ni med killar som har svårt att få tummen ur att ses fort igen efter en date, eller som segar att boka första dejten? Jag känner att jag tappar intresset när de verkar så ointresserade, eller egentligen inte om jag var intresserad av de. Men jag mår lite dåligt av att hålla kontakten och lixom bara gå och vänta?

Jag gör hellre ett avslut och går vidare. När jag hintar om detta eller trots utan att det blir mer action, får nog och säger det så vill de ändå inte släppa en, men det händer ju lixom inget ändå. Hur länge ska jag gå och vänta? Hur himla roligt kan det vara att ha en relation med en kille som är sådär eller som har behandlat en så i början.. Så nu har jag "gjort slut" med tre-fyra stycken igen som vill fortsätta sega och inte boka att träffas igen..
Hur lång tid ska man ge det en chans egentligen innan o efter första dejten att ses igen?

Så till senaste killen jag träffat, jag sabbade nog det genom att verka för oseriös och prata ner mig själv eftersom jag haft så dåliga erfarenheter i det sista med killar som antingen är för på eller som segar. Allt var så bra med hur han var när vi sågs och våran kväll, allt vara bara wow och det vara så oväntat. Tror han antagligen kommer höra av sig om att ses igen på något sätt, men jag sitter och funderar på om jag ska det. Jag vet inte om jag vill något oseriöst med honom eftersom det var så bra.. eller så fortsätter jag se honom ett par gånger till och ser hur han verkar behandla mig och om han uttryckligen säger att han inte vill något seriöst nu efter vi setts. Han kanske kände samma, men antagligen inte?

Är jag intresserad här jag av mig direkt och bokar in en ny träff. Varför vänta att killen ska göra det?

 

[Zinfernia]

Mitt nästintill dejtingfria år börjar gå mot sitt slut. Om fyra veckor är min nya lägenhet tillräckligt färdig för att jag ska kunna flytta in i den och jag räknar med att all renovering är klar i slutet av januari/februari.
Det ska bli jättekul att börja dejta på allvar igen! Jag längtar otroligt mycket efter att ha en stor, totalrenoverad lägenhet att kunna visa upp och allt som hör till. Jag längtar efter att kunna dra hem någon för lite kul, att äta frukost tillsammans med någon i det splitternya köket, att styra upp middagar, att ligga i den nya soffan och kolla på film med någon, att känna spänningen och förväntningarna igen.

Jag har under större delen av året tyckt att jag inte har haft tillräckligt mycket att vara stolt över för att det ska vara värt att dejta. Så fort jag signade kontraktet till min nya lägenhet kändes min nuvarande tvåa alldeles för liten och trång, jag känner mig förbannat otränad och ur form, jag har haft fullt upp så gott som varje helg och jag har därtill inte haft samma ekonomiska frihet som jag i vanliga fall har. Jag har helt enkelt inte känt mig tillräckligt attraktiv på singelmarknaden

 

[Modest]

Mitt nästintill dejtingfria år börjar gå mot sitt slut. Om fyra veckor är min nya lägenhet tillräckligt färdig för att jag ska kunna flytta in i den och jag räknar med att all renovering är klar i slutet av januari/februari.
Det ska bli jättekul att börja dejta på allvar igen! Jag längtar otroligt mycket efter att ha en stor, totalrenoverad lägenhet att kunna visa upp och allt som hör till. Jag längtar efter att kunna dra hem någon för lite kul, att äta frukost tillsammans med någon i det splitternya köket, att styra upp middagar, att ligga i den nya soffan och kolla på film med någon, att känna spänningen och förväntningarna igen.

Jag har under större delen av året tyckt att jag inte har haft tillräckligt mycket att vara stolt över för att det ska vara värt att dejta. Så fort jag signade kontraktet till min nya lägenhet kändes min nuvarande tvåa alldeles för liten och trång, jag känner mig förbannat otränad och ur form, jag har haft fullt upp så gott som varje helg och jag har därtill inte haft samma ekonomiska frihet som jag i vanliga fall har. Jag har helt enkelt inte känt mig tillräckligt attraktiv på singelmarknaden

Vad sägs om din personlighet och dina egenskaper?

 

[Zinfernia]

Vad sägs om din personlighet och dina egenskaper?

Jag tycker inte att det räcker, inte när jag inte är stolt över min kropp, mitt boende och dessutom sällan har tid ändå