Dela rum på sjukhus?

[lil-sis]

Jobbar du på sjukhus? Om inte så är ett vårdyrke kanske något att satsa på? Jag är medicinsk sekreterare och har sökt jobb på sjukhus, föredrar nog att jobba på vårdcentral, jag!

Nej jag läser socionomprogrammet. Vilket gör att jag med vidareutbildning sen kan bli legitimerad hälso- och sjukvårdskurator.

Om jag vill. Funderar på att kanske göra VFUn på sjukhus.

 

[Sel]

Jag tänker mest att det här är ju jättesvårt. Visst vore det ultimat om man kunde ta hänsyn till alla önskemål på akuten och sjukhuset, men så är det ju inte. Sjukvården har periodvis dåligt om utrymme och typ alltid dåligt om personal.
Känner man obehag ska man givetvis säga till och då tror jag nog att peronalen gör sitt yttersta för att hjälpa, men finns inte resurserna så finns de inte.

 

[Stinaelin]

Jag tänker mest att det här är ju jättesvårt. Visst vore det ultimat om man kunde ta hänsyn till alla önskemål på akuten och sjukhuset, men så är det ju inte. Sjukvården har periodvis dåligt om utrymme och typ alltid dåligt om personal.
Känner man obehag ska man givetvis säga till och då tror jag nog att peronalen gör sitt yttersta för att hjälpa, men finns inte resurserna så finns de inte.

Precis så!
Jag är sjuksköterska, och jag och mina kollegor gör så gott vi kan med de resurser vi har. Men säg till om något är fel, så vi har en chans att rätta till den.
Så klart finns det personal som inte tänker längre än näsan räcker, men jag hoppas de flesta är vettiga och vill patientens bästa.

 

[Tokyo]

Draperier finns inte där jag legat. Är korta skärmar som gäller som knappt täcker.

Inte på någon avdelning alls som du varit på? Alla avdelningar jag legat på har haft draperier. Har dock aldrig legat på psykiatrin. Antar att de korta skärmarna är där av en anledning.

(trådkap!) Det är säkert olika på olika avdelningar och olika sjukhus, men det finns väl en riskfaktor med draperier på psykavdelning? När jag legat inne finns inga gardiner heller och man får t ex inte behålla "farliga" klädesplagg som strumpbyxor eller ens vanliga strumpor

 

[sthu]

Jag har aldrig varit inlagd på sjukhus med städat både psykavdelning och medicinavdelning.

På psyk satte de upp skärmar vid en säng, inte runt hela sängen utan mot sängen intill. Där var salarna blandade även om de försökte hålla det delat så långt det gick.

På medicin var det draperier som gällde. Principen var den samma som på psyk, de försökte hålla det delat så långt det gick. I några rum fanns bara två sängar och där var det nog aldrig blandat vad jag såg.

 

[Ciccio]

Tittar på vadå?

Man ligger i sin säng och det är draperier eller skärmar mellan sängarna. Man tittar på väggar och möblet. Det är knappast så att man har fri insyn om man inte vill

Ja vad brukar män titta på om det finns en kvinna i rummet?

 

[Ciccio]

på sjukhus delar män och kvinnor i alla åldrar rum. Är det bara jag som tycker det är märkligt och lite obehagligt?

som ung tjej att behöva dela rum med betydligt äldre män som tittar?

Nej det är inte bara du! Jag förstår sjukvårdens problem men det hindrar inte att en ung kvinna upplever obehag att i en redan utsatt situation behöva bli utsatt för en äldre mans blickar.

 

[tanten]

Ja vad brukar män titta på om det finns en kvinna i rummet?

Oki.

Jag ligger inlagd just nu. Med en man i den andra sängen. Jag ser inget av honom och han inget av mig.

Vi ser bägge väggen mittemot sängens kortända. Där hänger en TV.

Det har sett ut på liknande sätt alla de (alltför många) gånger jag legat inlagd. Man ligger inte precis med full insyn till någon annans säng. Oavsett vem som ligger där.

Integritet värnas även i vården. Men det viktiga är att vårda. Man ligger inte inlagd om man klarar sig utan dygnet-runt övervakning.

 

[mamman]

Nya sjukhus byggs med enkelrum. Inte för att det ska vara trevligt utan av smittspridningsskäl.

I samband med start av planeringen av ett nytt sjukhus så var vi några sjukhusamatörer i gruppen som kom att fundera på det här med att det kanske trots allt kunde vara trevligt med lite sällskap att prata med (vi mindes kanske någon lång trist sjukhusvistelse för länge sedan). Proffsen upplyste oss då om två saker:
1 Ligger man på sjukhus idag är man så sjuk att man inte kan/vill prata med någon och/eller så är man i regel inlagd så kort tid att man inte hinner bli uttråkad
2 Man väljer inte vem man får sällskap med, behöver inte alls vara trevligt sällskap, vilket framgår i den här tråden

(Ni anar inte hur många olika specialiteter som är inblandade i ett sjukhusbygge, man kan vara specialist på sitt område men - inledningsvis - amatör på just sjukhus. Kompenseras av att det finns andra som ett långt yrkesliv arbetat med eller på sjukhus och kan lära dem som är nykomlingar)

Att det sedan - speciellt på IVA - är mer personalkrävande och därför inte fungerar när det är ont om sjuksköterskor - är en annan sak.

 

[Stekspaden]

Blir man uttråkad av att vara på sjukhus kan man väl alltid titta på tv, lyssna på ljudbok eller gå till ett uppehållsrum?

Avskyr att ligga i delad sal och ens problem basunerar ut så att alla i rummet (inklusive anhöriga) får ta del av ens behandling och ibland har de anhöriga mage att fråga saker om medicineringen osv osv.
Och all hemsk gubbhosta, röklukt och parfymerade gäster....

 

[TinyWiny]

Nya sjukhus byggs med enkelrum. Inte för att det ska vara trevligt utan av smittspridningsskäl.

I samband med start av planeringen av ett nytt sjukhus så var vi några sjukhusamatörer i gruppen som kom att fundera på det här med att det kanske trots allt kunde vara trevligt med lite sällskap att prata med (vi mindes kanske någon lång trist sjukhusvistelse för länge sedan). Proffsen upplyste oss då om två saker:
1 Ligger man på sjukhus idag är man så sjuk att man inte kan/vill prata med någon och/eller så är man i regel inlagd så kort tid att man inte hinner bli uttråkad
2 Man väljer inte vem man får sällskap med, behöver inte alls vara trevligt sällskap, vilket framgår i den här tråden

(Ni anar inte hur många olika specialiteter som är inblandade i ett sjukhusbygge, man kan vara specialist på sitt område men - inledningsvis - amatör på just sjukhus. Kompenseras av att det finns andra som ett långt yrkesliv arbetat med eller på sjukhus och kan lära dem som är nykomlingar)

Att det sedan - speciellt på IVA - är mer personalkrävande och därför inte fungerar när det är ont om sjuksköterskor - är en annan sak.

Jag välkomnar verkligen den utvecklingen. Att ligga på sjukhus är vidrigt och att behöva vara där när man är sjuk är än värre. Att bli frisk på sjukhus som det är idag ser jag som fullkomligt omöjligt när inte ens de mest basal behoven som mat och sömn kan uppfyllas. Dålig mat, bli störd varannan minut av rumsgrannar eller av egen eller andras vård, folk som är nyfikna och tjatar om att få veta vad man ligger där för, anhöriga och andra patienter som glor, patienter som pratar högt i telefon utan att ta hänsyn till andra, folk som snarkar så taket lyfter... jag kan fortsätta i evigheter. Jag har tyvärr varit inlagd mycket och det är lika vidrigt varje gång och värst är nog att sekretess och intrigitet helt åsidosätts när man är inlagd. Man förväntas berätta om sina besvär så att alla i salen kan höra och läkare berättar i detalj om precis allt för sina kollegor utan att bry sig det minsta om att tio andra som inte alls har med saken att göra hör vad hen säger om patienten. För nej, man bor inte på hotell. Få hade valt att dela rum med främlingar när de är friska men man tvingas till det när man är så sjuk att man måste ha vård och inte har valet att slippa.

 

[tanten]

Blir man uttråkad av att vara på sjukhus kan man väl alltid titta på tv, lyssna på ljudbok eller gå till ett uppehållsrum?

Avskyr att ligga i delad sal och ens problem basunerar ut så att alla i rummet (inklusive anhöriga) får ta del av ens behandling och ibland har de anhöriga mage att fråga saker om medicineringen osv osv.
Och all hemsk gubbhosta, röklukt och parfymerade gäster....

Som tidigare, man ligger inte inlagd av bekvämlighet utan för att man är sjuk.

Hur man har det är inte prio ett utan att man ska få vård. Dagens effektiva vård kastar ut en så fort det inte är farligt att åka hem.

Alltså. En sängplats är en sängplats. Ett ställe att finnas på under behandlingen

 

[Grazing]

Det som gör mig mest mörkrädd är attityden visa har, att man inte får tycka det vore obehagligt.. Var tacksam för att du får vård och bit ihop typ..
Att vara sjuk är jobbigt, ligga inlagd är jobbigt, dela rum med främlingar är skitjobbigt och ÄN mer så att tvingas dela rum med främmande män. Är det så obegripligt?
Att man får lägga någon sorts pussel på de flesta sjukhus är en orsak, visst, men det betyder inte att det är ok. Så borde det finnas mer resurser till vården istället. Patienterna blir ju inte friskare av att känna sig otrygga och känna obehag.

Är väl ingen som antytt att man inte får tycka det är obehagligt, är väl självklart det är. Inte direkt en vardaglig situation man är med om jätteofta.

 

[myzzan]

Tråkigt att läsa att några klankar ner på sjukvården .

När jag låg inne 4 dagar på sjukhuset så var de mina 4 dagar som var dom längsta i hela mitt liv. Eftersom jag är aktiv person så

Men jag beundrar än dom som jobbar med sjuka personer hjälper en så mkt dom kan på så många patienter på lite folk. Så jag uppskattar hjälpen jag fick !

Maten var inte den bästa nej, men personalen var snälla mot mig . och jag mot dom.

och speciellt SSK som tipsa om att stripa stygnen ett tag framöver för att få snygga ärr den dagen jag åkte hem.

 

[Lingon]

Jag har aldrig varit inlagd men när jag besökt folk som varit det och delat rum så här det inte varit ovanligt att man hört vad de andra har för sjukdom. Sekretessen verkar fullkomligt bortblåst! Det tycker jag är obehagligt. Sen förstår jag inte hur man ska kunna bli frisk om man inte kan få sova ordentligt.

 

[Sedna]

Som tidigare, man ligger inte inlagd av bekvämlighet utan för att man är sjuk.

Hur man har det är inte prio ett utan att man ska få vård. Dagens effektiva vård kastar ut en så fort det inte är farligt att åka hem.

Alltså. En sängplats är en sängplats. Ett ställe att finnas på under behandlingen

Det är ändå människor vi talar om, inte bilar på en verkstad. Tycker det är skamligt när patienter reduceras till objekt.

 

[astronaut]

Senast jag låg inne fanns det massa sängar lediga i rum men jag hamnade i ett "mellanrum", närmare ett förråd. De förvarade gastuber, tillbehör till cancerpatienter där osv. Jag hade en korridor på vardera sida. Fick iaf mycket att kolla på.

Med tanke på hur överbelastat allt är så tror jag man får vara tacksam för det lilla.

Själv skulle jag föredra eget rum för andras skull, jag kan snarka som fasen ibland..

 

[YorkWann]

Jag har aldrig varit inlagd men när jag besökt folk som varit det och delat rum så här det inte varit ovanligt att man hört vad de andra har för sjukdom. Sekretessen verkar fullkomligt bortblåst! Det tycker jag är obehagligt. Sen förstår jag inte hur man ska kunna bli frisk om man inte kan få sova ordentligt.

När sambon låg inne på delat rum och jag kom och hälsade på, bad läkaren som pratade med en annan patient i rummet , mig att gå ut.

 

[Lingon]

När sambon låg inne på delat rum och jag kom och hälsade på, bad läkaren som pratade med en annan patient i rummet , mig att gå ut.

Du ja. Men de andra patienterna i rummet då? De är också människor och har ingen rätt att få veta vad de andra i rummet är inlagda för. Sekretessen är ju fortfarande bruten om det finns andra i rummet som inte är sjukvårdspersonal eller patienten (och personer patienten godkänt är närvarande).

 

[Petruska]

Jag hamnade på akuten ett par dygn för några månader sedan. Symtomen var alarmerande och jag fick världens bästa vård. Jag kände mig 100% trygg med vården och även med sättet de först pratade med min vän som fått dit mig, och sedan med min partner som kom och löste av vännen.

Personalen på alla nivåer kändes SUPERKOMPETENT. Jag kände varje gång någon vitklädd passerade mig att de med skarp och inkännande blick läste av viktiga symtom och tecken. Deras uppmärksamhetsnivå var på max HELA TIDEN. Undersköterskorna inte minst!

Jag fick ligga i ett hörn där de hela tiden hade.koll på mig. Bredvid låg en yngre man med liknande symtom som jag. Hans fru var där också. Vi sjuklingar var rätt väck, men stämningen var god och det var bra för fru och partner att kunna småprata lite och hämta kaffe åt varandra. Och frun hade arabiska småkakor.

Att den mannen skulle titta på mig på något otillbörligt vis i det läget, var inte ett problem. Tvärtom var vi alla glada om han alls orkade öppna ögonen.

Även han var trygg med vården. Det sa han flera gånger.

Jag hoppas att det gick bra för honom. En ung man med fru och en liten unge.