Vilken jäkla morgon, rent ut sagt.
Vi har haft lite problem med att Ladda har rymt från trädgården ett par gånger i vår, så igår satte vi eltråd innanför det vanliga staketet. Vi släppte ut henne igår under (dold) uppsikt och såg att hon fick en rejäl smäll av tråden och att hon såg ut att fatta poängen. I morse släppte jag ut henne med grabbarna för första gången på jag-vet-inte-när och jag står och kollar på dem en lång stund innan jag går in, men när jag kollar till dem någon minut senare ser jag hur hon fullständigt skiter i eltråden och är i full färd med att krångla sig ut trots att jag ser att hon får flera stötar
Slänger på mig skor och springer vrålandes ut efter henne, men kommer så klart inte ikapp och hon lyssnar inte alls på det örat.
Vi bor på samma gård som mina föräldrar, så jag ringer till pappa och ber honom hjälpa mig att få tag i henne, men hinner knappt lägga på innan han ringer tillbaka och säger att hon lyckats ta sig ner till riksvägen och blivit påkörd där, men att hon åtminstone lever.
Kastar mig in i bilen och kör till anvisad plats och ser att det sitter några personer med henne i diket. Hon tittar på mig när jag kommer men är verkligen helt chockad och de som sitter där med henne har tagit på henne ett koppel men säger att hon inte rört sig något. Var nästan helt säker på att ryggen var av på henne, men efter lite lockande så reser hon på sig och står ordentligt på höger bak medan vänster bak hänger helt slappt. Känner igenom henne över höger bak, revbenen, frambenen och hittar ingenting onormalt, så jag lyfter in henne i bilen och ringer till djursjukhuset som säger att vi kan komma direkt.
Precis då kommer pappa också ner, så han får prata med killen som kört på henne och tjejerna som stannat och hjälpt till, medan jag åker till veterinären.
Efter röntgen och undersökningar verkar det som att hon har haft en otrolig tur - ingenting är brutet, men hon har ett fult skrapsår vid ena armbågen och höftkulan har hoppat ur led. De skulle ultraljuda buken för säkerhets skull eftersom de inte kunde se urinblåsan på röntgen, men de sa att om den spruckit brukar de vara otroligt ömma över buken vilket hon inte var.
Nu väntar jag på att de ska ringa efter att ortopeden har kollat på henne och förhoppningsvis kunnat lägga tillbaka leden i rätt läge igen. Jag hoppas innerligt att det är det enda och att de inte hittat något mera på henne, men oavsett har hon haft en helt galen tur. Hon borde inte ha överlevt en smäll med en bil som kom i åtminstone 80-90km/h i morgontrafiken. Hon verkar ha hoppat upp i luften när bilen kom, smällen verkar ha tagit som underifrån (kulan har hoppat ur uppåt) och kastade henne över till diket på andra sidan.
Jag tycker så otroligt synd om killen som körde på henne, han var helt förstörd. Han gav mig sitt nummer och jag har sms:at att det trots allt verkar ha gått bra, jag hoppas att det kan hjälpa honom lite med det dåliga samvetet. Det är ju verkligen inte hans fel.
Nu är hon i alla fall i otroligt kompetenta händer och jag tror aldrig att jag har varit så glad över att bössan som pappa slängde med i sin bil inte behövde användas. Fy fan.
Har nämligen lite funderingar på att köra det med valpen jag tar med mig hem från lägret så blir perfekt att få en intensivkurs i det.
vi håller tummarna här hemma att allt går bra. Stor kram till er allihopa! ❤
