Det bidde ingenting...

[Barret]

@Houdinie
Det du skriver påminner mig om något en kollega berättade för mig nyligen. Hens syster hade jobbat som förskollärare i sin födelseort i 25 år, var gift och hade barn osv. Men när hon fyllde 45 kände hon att hon ville något annat. Hon flyttade till storstad, satte sig i skolbänken (innan dess hade hon bara utbildat sig till just förskollärare), pluggade till systemvetare och fick jobb som just det vid ett stort företag. Idag är hon närmare 60, har en högavlönad chefsposition inom företaget och stortrivs med sitt liv i en fin våning i centralt läge (mannen gjorde hon sig dock av med).

Vad jag vill säga med den historien är att livet är långt ifrån över vid 40. Livet är bara slut den dagen man ligger i graven. Innan dess kan vadsomhelst hända

 

[Nebraska]

Jag har absolut ingen aning alls.

Jag förstår att du inte har en aning. För det finns inga. Du är en toppenpingla på alla vis.

 

[stjarnhimmel]

Jaha, så har mitt fyrtionde levnadsår inletts och hittills kan jag sammanfatta mitt liv med att "det bidde ingenting".

Det blev aldrig några barn eller någon man, jag blev aldrig det jag utbildade mig till och jag blev aldrig riktigt duktig på något. Jag har aldrig haft sex och har aldrig blivit kysst. Det blev aldrig en liten röd stuga med vita knutar och aldrig fick jag borra ned fingrarna i myllan och kalla den min.

Jag har mina föräldrar, min bror, mina brorsbarn, några få men goda vänner, två katter och en fantastisk häst. Det borde väl vara nog!?

Så varför sitter jag här ensam i min hyreslägenhet och gråter?

Hur känns det idag? Ibland känns det ju bättre dagen efter när man fått gråta ut. Och sen dagen efter eller senare orkar man ta tag i saker och gå vidare.

 

[Houdinie]

Hur känns det idag? Ibland känns det ju bättre dagen efter när man fått gråta ut. Och sen dagen efter eller senare orkar man ta tag i saker och gå vidare.

Idag har jag fått träffa mina brorsbarn, så nu känns allt lite bättre.

 

[Houdinie]

Vad gör du de dagar du är hästfri?

Det är jag bara en dag i veckan, så då passar jag på att handla, städa, tvätta osv.

 

[MM]

Det är jag bara en dag i veckan, så då passar jag på att handla, städa, tvätta osv.

Och numera ragga killar på stan

Du känner väl någon som känner en singel som skulle passa dig, och gå på blinddate

 

[Houdinie]

Och numera ragga killar på stan

Nä, det har jag ingen aning om hur man gör!

 

[MM]

Nä, det har jag ingen aning om hur man gör!

Inte jag heller

Men det finns säkert någon här som har tips på hur man gör om man ser någon på stan som man vill få träffa igen.
Går man bara fram och frågar om han är singel, om ja, då ge numret på en lapp och be honom ringa om han vill?

 

[Ninnurur]

Det är jag bara en dag i veckan, så då passar jag på att handla, städa, tvätta osv.

Kan du bli det fler dagar? Både för att få lite mer tid till annat och för bidrag till stallhyran? Jag vet hur svårt det är, ffa samvetsmässigt, men det är bra för dig att hinna göra annat också.

 

[lil-sis]

Inte jag heller

Men det finns säkert någon här som har tips på hur man gör om man ser någon på stan som man vill få träffa igen.
Går man bara fram och frågar om han är singel, om ja, då ge numret på en lapp och be honom ringa om han vill?

Låter som en utmärkt idé. Men be om hans nummer också och bestäm en fika på plats om möjligt.

 

[ekra]

Jag tar stallet på morgonen ibland före jobbet för att få eftermiddag och kväll "fri". Men det fungerar ju inte för alla. Men det är härligt tycker jag, i vart fall när man väl kommit igång. När klockan ringer är det inte lika härligt.

 

[Houdinie]

Kan du bli det fler dagar? Både för att få lite mer tid till annat och för bidrag till stallhyran? Jag vet hur svårt det är, ffa samvetsmässigt, men det är bra för dig att hinna göra annat också.

Min medryttare kan inte ta fler dagar just nu, och jag tar ändå inte betalt av henne.

 

[Kirre]

Känner också igen mig. Är singel sen 14 år, har inga barn (som jag inte tror jag vill ha men är rädd att jag ska upptäcka att jag velat haft om jag någon gång träffar någon men för sent). Drömmer om liten gård men inte så lätt att ensam dra runt det där jag bor och då mitt jobb inte finns där gårdar är billigare sitter jag lite i moment 22.

Jag faller ner i exakt samma sorg som du är i, i perioder. Gråter och önskar något mer. Då trillar jag tom ut på någon dejtingsite för att där bli ännu mer deprimerad då ingen kontaktar mig och jag får inga svar från de jag kontaktar.

Så går det några dagar, jag åker spontant till någon hopptävling, bokar resa dit jag vill, när jag vill, struntar i att dammsuga idag också och går och lägger mig klockan sju. För att JAG känner för det. Då är jag så nöjd med att inte behöva anpassa mig. Sen att/om det är en mental vilseledning för mitt eget bästa vet jag inte men då mår jag lite bättre i alla fall.

Jag vill på ett sätt träffa någon men är samtidigt väldigt rädd om min självständighet. Och det märks nog när jag mot all förmodan hamnar i sociala sammanhang med singelkillar, tror jag har en "mur" som skrämmer, integritet? Brukar säga att jag vinner i längden.

Blablabla, nu fick jag skrivit av mig lite när jag egentligen bara ville säga att du är inte ensam i den där sorgen.

 

[tanten]

Känner också igen mig. Är singel sen 14 år, har inga barn (som jag inte tror jag vill ha men är rädd att jag ska upptäcka att jag velat haft om jag någon gång träffar någon men för sent). Drömmer om liten gård men inte så lätt att ensam dra runt det där jag bor och då mitt jobb inte finns där gårdar är billigare sitter jag lite i moment 22.

Jag faller ner i exakt samma sorg som du är i, i perioder. Gråter och önskar något mer. Då trillar jag tom ut på någon dejtingsite för att där bli ännu mer deprimerad då ingen kontaktar mig och jag får inga svar från de jag kontaktar.

Så går det några dagar, jag åker spontant till någon hopptävling, bokar resa dit jag vill, när jag vill, struntar i att dammsuga idag också och går och lägger mig klockan sju. För att JAG känner för det. Då är jag så nöjd med att inte behöva anpassa mig. Sen att/om det är en mental vilseledning för mitt eget bästa vet jag inte men då mår jag lite bättre i alla fall.

Jag vill på ett sätt träffa någon men är samtidigt väldigt rädd om min självständighet. Och det märks nog när jag mot all förmodan hamnar i sociala sammanhang med singelkillar, tror jag har en "mur" som skrämmer, integritet? Brukar säga att jag vinner i längden.

Blablabla, nu fick jag skrivit av mig lite när jag egentligen bara ville säga att du är inte ensam i den där sorgen.

Åh Kirre vad jag önskar att jag kunde lämna de där gråtmilda dagarna och faktiskt uppskatta mitt singelliv ibland. Langa gärna över receptet
Det gör jag aldrig.

Jag hittar faktiskt inget i mitt liv som är bättre av att vara ensam.
I den relation jag hade var vi bägge skapligt engagerade och uppmuntrade varann till det. De män jag attraheras av är drivna, engagerade och självständiga. Men få män verkar gilla dito kvinnor.

Hur hittar man glädje i att vara ensam när man i grunden är ett flockdjur?

 

[Inte_Ung]

Jag har absolut ingen aning alls.

Du är lätt att älska.
Men.
Du måste ta emot det när det kommer också.
Inte bli livrädd och springa din väg.

 

[Inte_Ung]

Dessutom har jag ju känt många män under mitt liv, de har ju sett mitt inre jag men ändå inte lockats, jag är helt enkelt inte attraherande på något vis.

Jodå, men du har inte sett dem.
Man måste se också inte bara synas.

Nej, men när jag läser i t.ex. dejtingtråden här på Senior så ser jag ju att utseenedet är väldigt viktigt för de flesta. Den som inte är attraktiv får ingen chans att visa något mer.

Men även om det inte är sant så är det också så att du ÄR attraktiv.
Men du hör inte komplimanger.
Du verkar ha ett "komplimangfilter" som sorterar bort det.

 

[Inte_Ung]

Du känner väl någon som känner en singel som skulle passa dig, och gå på blinddate

Ja det kan ju vara en kul ide.
Då så finns ingen risk att man bränner några broar utan man kan misslyckas hur mycket som helst utan att det gör något.
Det är en jättebra övning i umgänge med partnermaterial.
Så det har en mening även om det inte blir något.

 

[Inte_Ung]

Jag hittar faktiskt inget i mitt liv som är bättre av att vara ensam.

Och jag skulle nog helst vara singel men råkar kära ner mig och fastna.
Kanske har det något samband?

 

[tanten]

Och jag skulle nog helst vara singel men råkar kära ner mig och fastna.
Kanske har det något samband?

Kanske.

Men jag tror som @Houdinie att det inte finns nåt som får potentiella partners att attraheras. Snarare nåt som repellerar.

Jag tror det måste finnas någon sorts kommunikation som jag och hon inte har nyckeln till. Något i sättet, utseende, personligheten. Något som får - i vårt fall - män att springa åt andra hållet.

Genomgående är det så att kvinnor är förundrade över min ensamhet. Män är inte förvånade, och män ger inte komplimanger. Kvinnor säger positiva saker om min personlighet, mitt utseende, mig. Inte män. Och jag är inte det bittersta intresserad av intimitet med kvinnor. Det äcklar mig faktiskt. Inte homosexualiteten utan just situationen att min kropp skulle vara intim med en kropp av samma kön.

Det finns ett hål i min personlighet. Där det skulle suttit en pusselbit som attraherar män - där är det ett hål.

 

[aprilmaj]

De män jag attraheras av är drivna, engagerade och självständiga. Men få män verkar gilla dito kvinnor.

Jag gillar också sådana män, men har missat dem ibland. De som inte uppenbart och direkt visar de sidorna. Eller om det var jag som inte såg det. Jag tyckte t ex länge att en specifik man var mesig och konflikträdd. Efter flera år upptäckte jag att det var han inte alls, tvärtom. Han bara hanterade det på ett annat sätt. Jag, som är inne i träd-tänk nu , skulle likna honom vid ett segt träd, ett som står pall när det är storm, ett med rötterna djupt i myllan. Trädet bredvid kanske verkar kraftfullare men knäcks lättare. (Ursäkta! Låter knäppt, men du fattar?)

Alltså, sök inte bara bland de som på ytan är drivna, engagerade och självständiga. Den tillbakadragne, stillsamme mannen kanske har stor inre styrka.

(Fan, vad cheesy det låter, men kan inte beskriva bättre nu )