Det här med att läsa ens barn sms

[Rumpnissen]

Flera av mina bekanta har sagt att de regelbundet läser igenom alla SMS-konversationer och liknande för att se vad som har skrivits. Har även läst det här att folk gör det.

Nu menar jag inte när man misstänker att något är fel utan bara rakt av som en vardaglig kontroll.

Hela min inre rättskänsla skriker högt av upprördhet och tycker att detta är extremt kränkande och integritetsöverskridande. Dessutom kan man ju radera konversationer och på det sättet dölja eventuella fel.

Hur gör ni? Är det jag som är för känslig? Blir lite ambivalent när det verkar vara så vanligt att på rutin kolla sina barns telefoner.

Mina är 11 och 14 år gamla. Med 11-åringen så händer det att jag skummar igenom snapchat och sms, men väldigt sällan. Och då är barnet alltid med när jag gör det. 14-åringen tycker jag är för gammal för att jag ska ha insyn i hans konversationer.

Jag tycker det är en fin balansgång och absolut inte helt enkelt. Det är så stor risk att de utsätts (och utsätter) för all möjlig skit, samtidigt som deras integritet också måste respekteras. Vi försöker, precis som i livet i övrigt, vara nyfikna och respektfulla och hoppas att barnen berättar när det händer saker.

 

[Askur2017]

Lite så tänker jag också. Att det man läser nödvändigtvis inte visar all kommunikation samt att det faktiskt går att radera smskonversationer. Sen kanske inte alla föräldrar låter sina barn ha Snapchat. Detta har varit väldiga diskussioner om hemma om Snapchats vara eller inte vara. De två äldsta använder inte Snapchat alls (säger de i alla fall) och himlar mest med ögonen när jag frågar om de gör det eller inte. Det är tydligen mest fjortisar som gör det och inte de två som är så vuxna (15 och 17 år )

På mitt jobb (gymnasiet) är det ca en miljon snap-notiser på varenda telefon när man delar ut dem efter lektionens slut.

 

[Askur2017]

Men räcker det inte att ni pratar om hur man beter sig mot varandra? Sitter du och lyssnar på när ditt barn pratar i telefon med sina kompisar också? Hur vet du att ditt barn inte raderat det som har skrivits? Jag förstår som sagt varför man gör det men det känns så konstigt att faktiskt göra det.

Kan ju vara något som kompisar skriver som denne inte vill att någon vuxen ska läsa. Behöver inte vara något negativt. Det kan vara att man är kär i någon. Hur hanterar du sådant?

Att prata är jättebra! Men även om man kan lita på att barnet vet rätt och fel, kan man inte lita på andra eller hur barnet agerar i den nya värld som öppnats för dem. Jag tycker det är helt självklart att en telefon med eventuella sociala medier kommer med vetskapen att ens föräldrar kommer ha insyn. Sen kan man titta tillsammans, det måste ju inte vara smygande och snokande såklart!

Jag sa till mina barn att de med fördel kunde vara öppna med att deras föräldrar tittar i telefonen. Kanske var det någon som drog sig för att skicka något dumt till dem tack vare det vetskapen. Kanske kunde mina barn ha det som ursäkt för att inte dras med i några dumheter mot någon annan när deras egen styrka vacklade under grupptryck…

Du frågar hur man hanterar vetskapen om kompisars eventuella hemligheter. Den frågan har för mig ingenting med telefoner att göra egentligen. Vi är förbi tiden då jag hade insyn i barnens telefoner, men min dotter har en vän hon oroar sig för och berättar saker om i förtroende för mig. En tråd till om hur man gör där hade jag gärna hoppat in i!

 

[miumiu]

Vi gör det här hemma och efter att ha läst vad som skrivits ibland är jag väldigt glad att vi gör det Sonen är 10 år gammal och han har inte den mognad ännu att han kan avgöra vad som är lämpligt att skriva "på skoj" till kompisar. Han hade Snapchat ett par veckor (efter att ha tjatat sig till det, för aaaalla andra har det) men det rök efter en incident i en gruppchatt med klasskompisar. Tycker inte att mellanstadiebarn kan lämnas obevakade och härja på internet utan föräldrars insyn, det spårar på två minuter.

 

[Grazing]

Jag har inga barn eller så men jag tänker att hålla koll på deras sociala medier absolut, alltså egentligen allting som inte är sms. Där är dom ju utsatta för allt möjligt och det behövs heller inte något privat nummer för att nå dom där, däremot sms tycker jag man bör låta bli. Att se vilka dom messar med absolut men att läsa privata meddelanden och konversationer tycker jag är tokigt. Jag antar att inte vem som helst har tillgång till det privata numret.

 

[Askur2017]

Kom att tänka på en reklam där en pappa säger godnatt till sitt barn. I rummet runt barnen står en massa märkliga personer och pappan säger något i stil med:
”Prata inte med den gubben där, och låtsas inte om kompisarna där borta som mobbar dig och strunta i hen som står där och vill lura med dig på detta… men sov gott!” Någon som känner igen

Vet inte vem som producerat den men andemeningen är att vi aldrig skulle lämnat barnen ensamma om vi på riktigt kunde se vidden av vad de får handskas med på nätet.

 

[strawberrysylt]

jag är själv med i en "föräldrapakt" där vi är ett helt gäng som gått samman och stöttar varandra i att avvakta med smartphone till våra barn.

En sån ska vi lätt starta eller gå med i sen! Vilken ålder siktar ni på att vänta till?

 

[Imogen]

Det är meningslöst att läsa deras sms då all kommunikation sker i Snapchat och liknande. Det känns som en virtue signalling att gå runt och säga att man läser sitt barns sms. Plus visar på okunnighet om hur barn och ungdomar kommunicerar med varandra.

Fast det är ju förutsatt att barnen har Snapchat och andra sociala medier?

Det här ämnet och förutsättningarna för det är ju väldigt olika beroende på ålder på barn och hur telefonerna används.

 

[Lingon]

Fast det är ju förutsatt att barnen har Snapchat och andra sociala medier?

Det här ämnet och förutsättningarna för det är ju väldigt olika beroende på ålder på barn och hur telefonerna används.

Jag tror att ju striktare och fler regler man ger barn/ungdomar desto större risk att de blir riktigt bra på att dölja saker från sina föräldrar. Undantaget riktigt små barn (som kanske inte borde ha smartphone) så är barn/unga ofta duktiga på teknik eller har vänner som är det. Eller har vänner som har äldre syskon som är det.

Jag litar inte på att jag kan vinna den kapprustningen helt enkelt. Då har jag större chans att skydda mitt barn genom tillit, förtroende och samtal om vad de bör tänka på när de är använder appar för att kommunicera med vänner.

 

[Sleepan]

Efter att i mitt jobb ha sett vad som skrivs i snap och Signal så kommer jag vara väldigt restriktiv kring vad barnen får ha för appar när det väl är dags för telefoner...
Kommer definitivt ha föräldrakoll.

 

[Tora]

Efter att i mitt jobb ha sett vad som skrivs i snap och Signal så kommer jag vara väldigt restriktiv kring vad barnen får ha för appar när det väl är dags för telefoner...
Kommer definitivt ha föräldrakoll.

Jag tänker att det är skillnad på att begränsa tillgången till något eller att aktivt gå in och rutinmässigt läsa allt som skrivits. Skillnad även om man misstänker att något är fel.

 

[Mirtai]

Jag tänker att det är skillnad på att begränsa tillgången till något eller att aktivt gå in och rutinmässigt läsa allt som skrivits. Skillnad även om man misstänker att något är fel.

Och jag tänker att det beror på ålder. Stor skillnad om man går i låg/mellanstadiet eller högstadie/gymnasium tycker jag

 

[Sleepan]

Jag tänker att det är skillnad på att begränsa tillgången till något eller att aktivt gå in och rutinmässigt läsa allt som skrivits. Skillnad även om man misstänker att något är fel.

Det är det. Men har vår dotter en telefon när hon är 10 kommer jag absolut ha koll på vad hon skriver.

 

[clusia]

Mitt barn är 8 år och jag har föräldrakoll på hennes telefon samt går igenom sms, bilder och filmer till och från. Hon får inte ha snap, men tror inte någon kompis har det ändå.

Jag tror inte hon reflekterar så mycket över integritet faktiskt. Hon är förliten för det. Plus att hon går igenom mina sms, filmer, bilder osv. Så jag får inte heller ha något hemligt.

 

[Midsommarblomster]

Spontant tänker jag att mina barn inte kommer att få telefoner fören de också är mogna nog att få ha privata konversationer. Men nu vet jag att verkligheten inte ser ut så för många av olika anledningar, så jag tänker att jag åtminstone inte hade läst meddelanden utan att barnen vetat om det. Med andra ord, jag hade varit transparent med att det är öppenhet som gäller och åtminstone inte gjort det bakom deras ryggar.

 

[jeennnnyy]

Spontant tänker jag att mina barn inte kommer att få telefoner fören de också är mogna nog att få ha privata konversationer. Men nu vet jag att verkligheten inte ser ut så för många av olika anledningar, så jag tänker att jag åtminstone inte hade läst meddelanden utan att barnen vetat om det. Med andra ord, jag hade varit transparent med att det är öppenhet som gäller och åtminstone inte gjort det bakom deras ryggar.

Ok! Det är ju annars rätt praktiskt att ens barn om det tar sig själv till träningar etc kan ringa om något går fel, kan kolla en karta om man råkar gå upp fel uppgång i tunnelbanan etc. Det behovet skulle jag säga nog rätt ofta uppstår innan barnet är helt moget för privata konversationer..

Dessutom osäker på hur man vet att ens barn är moget att ha privat konversationer om man inte alls följer upp det - hur kan man då veta?

Mitt barn är som sagt 10 år och hittills är all hens (rätt begränsade..) konversation absolut helt ok! Det betyder inte att jag är 100% säker på att hen aldrig skulle skriva något olämpligt (även om hen är både är väldigt försiktig och SNÄLL). Dessutom inte alls säker på att hens kompisar och bekanta är helt mogna för privata konversationer heller. Hur skulle jag kunna avgöra det?

Lägger man dessutom på det faktum att det utan föräldrakontroll typ är möjligt för vem som helst att kontakta barnet förstår jag knappt hur man som förälder vågar låta bli att hålla koll. Åtminstone när det rör ”yngre” barn.

Självklart är jag helt öppen med att jag kollar. Verkar helt naturligt för hen och inget hen lyft som ett problem överhuvudtaget.

 

[FeatherCloud]

Min sjuåring har tillgång till en mobil som han får använda lite på hemmaplan. Han messar bara sin pappa, mig, kusinen och mormor och morfar. Får inte ha Snapchat eller sociala medier och vet nog knappt vad det är heller. Ibland ber han mig läsa om han fått ett långt sms, i övrigt tittar jag inte mer än vad jag hinner se när jag bläddrar fram det efterfrågade.. Kan dock känna att jag kommer vilja hålla koll i framtiden när kompiskontakterna blir fler. Såklart i kombination med många samtal om hur man beter sig på nätet..

 

[VLMF]

Långt kvar tills vi behöver tänka på detta men för ett tag sedan tog jag en skärmbild på ett inlägg i en diskussion om detta på fb. Tyckte det lät vettigt och om det känns aktuellt fortfarande kommer vi nog använda sa oss av den här metoden med en ”familjetelefon”.

 

[miumiu]

Apropå Snapchat så sa sonens klassföreståndare något som fastnade för mig och det var nåt i stil med "Titta hur vuxna människor beter sig på internet, i grupper och liknande. Om inte vi kan bete oss hur kan vi då förvänta oss att 10-12 åringar ska klara det?"

Självklart är det ingen som tror att deras egen älskade lilla gullunge ska hålla på och trolla, mobba, använda fult språk osv. Men om rektor Hamid kunde sitta på Flashback och trolla är det klart att samma mekanismer där man förskjuter allt ansvar och gömmer sig bakom skärmen existerar bland minderåriga. Sonen kan tex använda en helt annan ton och ett annat språk i sms till kompisar som kan uppfattas rent stötande om inte vi går in och säger ifrån. Han menar att det är på skoj och att alla är med på det men det kan ju inte han med säkerhet veta, för väldigt mycket går förlorat i skrift och kan landa helt fel hos mottagaren.

 

[clusia]

Apropå Snapchat så sa sonens klassföreståndare något som fastnade för mig och det var nåt i stil med "Titta hur vuxna människor beter sig på internet, i grupper och liknande. Om inte vi kan bete oss hur kan vi då förvänta oss att 10-12 åringar ska klara det?"

Ja jag håller med. Jag tycker det känns sjukt att släppa lös barn på internet när inte ens vuxna klarar av att bete sig där.