Skojamindoja
Trådstartare
Lite inspirerad av handskakartråden och också för att jag har ett evenemang framför mig i veckan som jag fasar lite för. Vad känner ni för det här med att kramas med kreti och pleti? Kan man backa ur det utan att bli stämplad som socialt awkward? Är det till och med okej att vara socialt awkward?
Jag är inte en kramig person. Jag är inte uppväxt i en kramig familj, det har inte varit vårt sätt att hantera känslor alls. Och jag tycker faktiskt det är rent obehagligt. Det finns i ärlighetens namn två personer som jag under mina snart 37 år har varit helt bekväm med att krama. Min femtonåriga kusin som hela sitt liv varit en person som velat sitta i knäet, hålla i handen, kramas, så där har det liksom växt fram sen hon var liten. Och en kille jag träffade som jag var så galet kär i. Annars är jag obekväm med alla, inklusive personer som jag verkligen genuint gillar.
Detta är sällan ett problem eftersom ingen annan än kusinen i min närhet är den kramiga typen. Det är nån kollega som gjort nån kramattack nån gång men backat när jag blir stel som en pinne.
Men. Nu ska jag som sagt på en tillställning där det finns en före detta ingift släkting som envisas med att kramas i tid och otid. Personen är inte speciellt trevlig och har alltid markerat att hen egentligen inte vill ha med oss att göra, men ska ändå envisas med att kramas. Jag ville inte krama människan innan och definitivt inte efter separationen. Relationen är minst sagt frostig och det har framkommit påtryckningar om att alla måste ”bete sig”. Och jag känner verkligen att jag vill inte. Stopp min kropp, typ.
Hur hade ni gjort?
(Det är en kvinna det är fråga om, så det inte så att det är en snuskig gubbe eller nått som tafsar. Men jag tycker likväl att det är fruktansvärt jobbigt.)
Jag är inte en kramig person. Jag är inte uppväxt i en kramig familj, det har inte varit vårt sätt att hantera känslor alls. Och jag tycker faktiskt det är rent obehagligt. Det finns i ärlighetens namn två personer som jag under mina snart 37 år har varit helt bekväm med att krama. Min femtonåriga kusin som hela sitt liv varit en person som velat sitta i knäet, hålla i handen, kramas, så där har det liksom växt fram sen hon var liten. Och en kille jag träffade som jag var så galet kär i. Annars är jag obekväm med alla, inklusive personer som jag verkligen genuint gillar.
Detta är sällan ett problem eftersom ingen annan än kusinen i min närhet är den kramiga typen. Det är nån kollega som gjort nån kramattack nån gång men backat när jag blir stel som en pinne.
Men. Nu ska jag som sagt på en tillställning där det finns en före detta ingift släkting som envisas med att kramas i tid och otid. Personen är inte speciellt trevlig och har alltid markerat att hen egentligen inte vill ha med oss att göra, men ska ändå envisas med att kramas. Jag ville inte krama människan innan och definitivt inte efter separationen. Relationen är minst sagt frostig och det har framkommit påtryckningar om att alla måste ”bete sig”. Och jag känner verkligen att jag vill inte. Stopp min kropp, typ.
Hur hade ni gjort?
(Det är en kvinna det är fråga om, så det inte så att det är en snuskig gubbe eller nått som tafsar. Men jag tycker likväl att det är fruktansvärt jobbigt.)
?
