Det jag hoppas att ingen såg

Cyklade med mina två hundar i koppel på en grusväg där det sällan kommer gående. Denna dagen bestämde sig min ena hund för att göra ett stopp åt sidan och jag som satt på en cykel med bockstyre och snorsmala däck föll som en fura. Just då kom det ett sällskap på 10 personer framför mig som såg vurpan. Lika snabbt som jag föll var jag uppe på cykeln igen och trampade, de frågade såklart hur det gick.... jag mumlade fram att det gick bra och trampade iväg fortast möjligt röd som en tomat i ansiktet av pinsamhet :laugh:
 
När jag var sånn ca 15 hörde jag att om du blundar så är det otroligt svårt att hålla en rak linje om du går. Fick ett starkt behov av att testa om den teorin stämde på grusvägen hemma, när jag cykla!.. av alla logiska alternativ :up: självklart kunde jag inte cykla rakt fram och blunda nån längre sträcka, kom väl knappast 2m innan jag cykla rätt in i en stor buske, som även innehöll en lyktstolpe som jag såklart träffa mitt i prick :angel::D:D tror nog jag såg mindre intliggent ut där jag låg å sprattla, först cyklar jag helt normalt också svänger jag rätt in i en buske,.. haha!!! det var väl kanske inte ett av mina skarpaste ögonblick här i livet 😎

:laugh:

Påminner mig om när jag sprang på löpbandet och blundade. "Man kan ju inte springa in i någonting, ändå" tänkte jag och tänkte inte på att det här med att avgöra hastighet sker en hel del med ögat. Så hamnade för långt bak och trillade. Försökte ställa mig upp igenom att sätta handen på bandet, som fortfarande var igång, så jag trillade en gång till med kinden ner i backen. Blödde som satan. Hade ju vara skönt om ingen såg men nu var gymmet helt fullsatt..

Haltade i över en månad och mumlade att "jag ramlade" när någon frågade. Vågar fortfarande inte springa snabbt på löpband.
 
Jag gick på en gata i Krakow. Jag letade efter någonting i min handväska. Tittar upp och möts av en visserligen vacker lyktstolpe och bröt av två av mina ganska framträdande framtänder.

Efter några år när jag fixat nya framtänder (kronor) så halkar jag i duschen och slår sönder båda tänderna igen.

Men aj! :nailbiting:

En vän till mig gick in i en stolpe i Paris, med sina privatare delar.. Ni vet en sån där kort variant som ska dela av trottoar med väg. Vi gick och pratade och plötsligt tog det tvärstopp för henne och solglasögonen flög två meter fram. Jag skrattade så jag höll på att kissa på mig. På kvällen ropar hon från toaletten att fiffi är blå.
 
:laugh:

Påminner mig om när jag sprang på löpbandet och blundade. "Man kan ju inte springa in i någonting, ändå" tänkte jag och tänkte inte på att det här med att avgöra hastighet sker en hel del med ögat. Så hamnade för långt bak och trillade. Försökte ställa mig upp igenom att sätta handen på bandet, som fortfarande var igång, så jag trillade en gång till med kinden ner i backen. Blödde som satan. Hade ju vara skönt om ingen såg men nu var gymmet helt fullsatt..

Haltade i över en månad och mumlade att "jag ramlade" när någon frågade. Vågar fortfarande inte springa snabbt på löpband.

Ouch! Känner mig lite elak som samtidigt tycker det låter lite roligt att du skulle ha hjälp upp av löpbandet som fortfarande var igång 🙈🙈 om jag jobba på det gymmet hade jag satt upp varningsskyltar på maskinerna, blunda inte under löpning 😜 farligt å blunda alltså,!! undrar varför man får lyst å göra det på så egentligen dumma tidspunkt 😂😂
 
På en skolavslutning skulle min årskurs hålla en flagga. Eftersom "alla" ville hålla denna nedrans flagga så bestämde våran lärare att då turas vi helt enkelt om. Vi stog på skolgården, i en trappa, och flaggan samt scenen var nedanför trappan. För att få ut ström till högtalarna och pianona och allt vad det var hade lärarna dragit en sladd "över" trappan (liksom över ett trappsteg). Så, när det var min tur att gå ner och hålla flaggan hade jag lite bråttom och skyndade mig ner för trappan. Detta resulterade i att jag snubblade över den där nedrans elsladden. Och ALLA såg, alla lärare på hela skolan, alla elever på hela skolan, alla föräldrar och anhöriga till alla elever på skolan såg och jag trodde att jag skulle skämmas ihjäl :rofl:


Detta är väl mer något jag hoppas att ingen hörde, men: Jag, mormor och min kusin skulle åka hem till mormor. Vi hade hämtat min kusin på förskolan (hon var säkert typ 4 år) och skulle åka buss hem till mormor. Det var en sån där lång buss med dragspel och vi satt typ i mitten. Bussen åkte förbi en McDonalds skylt och min kusin, som inte kunde uttala vissa ord, säger högt och tydligt "farmor, farmor jag vill ha f*ttor" (:o) så att alla i den överfulla bussen hörde. Mormor som inte vet vad f*tta betyder säger lugnt "vi har inga pommes här nu, men vi kan laga det när vi kommer hem", och vid det här laget tittade ALLA i hela bussen på oss :D:angel:.
Som om det inte var slut här... en stund senare började min min kusin sjunga "vi ska äta f*ttor, vi ska äta f*ttor" och ALLA tittade åter igen på oss. Väl hemma hos mormor fick min kusin sig en ordentlig lektion i hur "pommes" uttalas och ja, hon har uttalat det rätt hädanefter :rofl:
 
Ouch! Känner mig lite elak som samtidigt tycker det låter lite roligt att du skulle ha hjälp upp av löpbandet som fortfarande var igång 🙈🙈 om jag jobba på det gymmet hade jag satt upp varningsskyltar på maskinerna, blunda inte under löpning 😜 farligt å blunda alltså,!! undrar varför man får lyst å göra det på så egentligen dumma tidspunkt 😂😂

😂😂

”Blunda ej under pågående löpning. Tester visar på allvarlig fara”

Det ”roliga” var att jag precis innan hade tittat på den där lilla plastpluppen man ska fästa i tröjan och tänkte att vem fan ramlar på ett löpband? Så sket i den, och ja ramlade då, vilket resulterade i att löpbandet fortfarande rullade när jag försökte häva mig upp på det.
 
Vi har haft två dörrar in till vårt sovrum. För nån vecka satte vi igen den ena och har alltså sedan dess endast en väg in i sovrummet.

Problemet är att den igensatta dörren ligger närmast toan och därför är det naturligtvis den man alltid använder. Särskilt på nätterna.

Jag går fel varje natt men det som hände igår var nåt alldeles extra.
Först gick jag i vanlig ordning helt enkelt fel och när det hänt tidigare nätter har jag accepterat faktum och bara vänt och tagit rätt väg.

I natt vände jag som vanligt men sen slog det slint och jag tappade bort mig helt så i hallen på väg till rätt dörr vände jag tillbaka till den igensatta. Samma sak upprepade sig en gång till fast när jag stod framför den före detta dörren för tredje gången bestämde jag mig för att knacka. Då äntligen kom jag till sans och hittade tillbaka till sängen.
 
Apropå gymmet ... Jag gjorde en klassiker och fastnade i bänkpressen en gång.

Det var två bänkar som stod med huvudändarna mitt emot varandra. Bakom mig höll två killar på, en som bänkade och en som stod med ryggen precis emot mig och passade.

De märkte inte när jag fick stången i rakt i bröstet och låg där och sprattlade och funderade på hur i helvete jag skulle komma loss. Efter en stunds tyst kamp fick jag pipa fram ett ”ursäkta, kan ni hjälpa mig?”. Båda flög upp och lyfte av stången. Alltså känslan inombords när jag tvingades tacka för hjälpen och försökte hålla huvudet högt samtidigt som jag lite lagom nonchalant lassade av ett par vikter ...

Som tur väl var det inga fler personer i närheten.
 
OCH jag har lyckats sätta i två linser i samma öga vid mer än ett tillfälle och börjat dra i hornhinnan (när jag skulle plocka ut linsen jag trodde att jag hade i andra ögat) och funderat på varför jag ser så suddigt.

Klassiker!! :D
För ett tag sen upptäckte jag är jag körde hem från stallet (hade då alltså jobbat hela dagen och sen ridit) att jag såg mycket sämre med det ena ögat! Provade att hålla för det andra och då blev det suddigt! Fattade ingenting, och visste att jag inte hade förväxlat linserna, för jag har så stor skillnad på synfel att om jag sätter den starka linsen i det bästa ögat så märks det direkt (har såklart provat det också). Visade sig att den ena linsen var ut-och-in, fattar inte att jag inte känt det på hela dagen, det brukar ju höra ont direkt.

En annan grej jag ofta gör är att på kvällen ta ut linserna, tvätta ansiktet och sen sätta i linserna igen för att jag tror att det är morgon. 🙄
 
Det här kommer visserligen inte ens i närheten av en förhoppning om att ingen såg (I wish!) men jag kan bjuda på den ändå, en tabbe var det i alla fall milt uttryckt.

Jag var i yngre tonåren i New York, första resan utomlands i mina drömmars stad. Vi besökte Empire State Building och skulle självfallet ända upp till utsiktsplatsen. Högt hus det där, många rulltrappor. Jag föreställer mig att ni är bekanta med rulltrappor, de brukar inte vara föremål för några större bryderier, går ofta parallellt med en upp och en ner:up: Här gick det dock två bredvid varandra upp mellan några våningar.
Jag hade just kommit upp för en trappa med föräldern strax bakom och gick väl med huvudet bland molnen och såg mig storögt omkring på väg mot nästa trappa upp. Bara det att de återgick till ordningen en upp och en ner, något jag uppenbarligen inte registrerade, eftersom jag gick upp i fel trappa!! Den som gick neråt!!!!!

Eller gick och gick, jag kom inte så långt, men inte för att jag inte försökte! :meh:
Det var ungefär samma känsla som @aiquen beskrev när en panikslaget stampar på bromsen för att den stillastående bilen rullar, när det egentligen är bilen bredvid som gör det.

Min hjärna fick tydligen total black out och vägrade inse att trappan gick åt fel håll utan jag fortsatte desperat försöka ta mig uppför!!!! under några fullständigt oändliga sekunder innan det klickade till och jag insåg vad jag höll på med.

Vet ni hur många människor det alltid finns i Empire State Building???? :arghh:

Jag är bara innerligt tacksam för att detta var före smartphones tid, annars hade jag väl hamnat på youtube, World's dumbest tourist!
 
Jag står och väntar på bussen, rakt upp och ner. Ser bussen komma, plockar fram busskortet och tar det där lilla klivet fram.
Men bussen saktar inte ens ner! En rad stirrande ansikten swishar förbi..upptäcker då att jag har ställt mig framför en vanlig stolpe :cautious:. Bussen stannar kanske 20 meter längre fram. Får en inre konflikt om jag ska börja springa eller låtsas som inget. För att försöka släta över mitt misstag låtsades jag knyta skorna och promenerade hemåt.
 
När jag gick som lärling hos min ena tränare var vi och jobbade i Småland. Vi bodde annars i Stockholmstrakten. I Småland bor gemensamma vänner. En av dem var med för att lära sig under jobbdagen. Vi två fick lite ledigt på ett ställe med pool och skulle hänga vid polen, bada etc ett tag. De som har gården propsar på att vi ska bada och mysa och att ingen kommer vara där och störa oss. Supermysigt!
Vi drog till bilen och bytte om. Försökte hitta ngt vi kunde bada i. Jag hade trosor som såg ut som bikini och hittade en av tränarens t-shirts till överdel som jag knöt ihop lite. Hon hade shorts och hittade en sjal/halsduk till topp. Vi drar båda igen dörren samtidigt. Nyckeln är i bilen! Reservnyckel i Sthlm och massa jobb inbokat en vecka framöver. Det var innan det fanns appar och grejer.. Där står vi i våra utstyrslar och blir livrädda. Vi rusar in barfota i det tomma stallet och hittar till slut någon uråldrig del av en sele/del till vagn etc och lyckas efter 20-30 minuter fiska ut nyckeln genom en pyttespringa i fönstret.
När vi pustar ut och tror att vi smugit under radarn hör vi applåder och inser att det nu är tyst från ridbanan. Det var bara att vända sig om och buga och förbereda sig för ev utskällning.

Har också lyckats fälla mig själv när jag hade lektion och sporrarna krokade tag i varann då jag gick. Då var jag glad att det inte var en stor clinic. Jag stöp som en fura.

Har haft en helvetes midsommar något år när jag som yngre förfestade med en tjejkompis och jag blev för full för riktiga festen. Vi stannade hos mig och jag tvingade henne bada badkar med mig. När jag vaknade dagen därpå i blöta underkläder och hörde ett djupt snarkande bakom ryggen och inget mindes fick jag panik. Trodde jag släpat hem någon innan jag insåg att det var hennes hund. Skulle ta ut den och mina egna och drog på mig shorts och linne. Möter skvallertanten som verkligen gottar sig i skvaller och hon ryggar till när hon ser mig. Jag såg sen när jag kom in att jag dels hade shortsen ut och in. Men framför allt såg jag ut som Alice Cooper i sminket efter mitt badande under kvällen. Kärringen hade frågat en granne om jag hade sprit- eller drog-problem. :laugh:
 
Kul tråd! Och jag har alldeles för många historier som skulle passa in, både rena tabbar och "blind girl moments"... Vi tar väl en av varje!

Skulle morgonfodra hemma på gården och hade sjukt bråttom för jag skulle iväg, så springer ut i stadskläder och foppatofflor. När jag slängt ut hö i sista hagen vänder jag och joggar nerför backen mot huset. Det var frostigt ute... Halkar såklart och fallträningen från judo jag gick på som ung kickar in och jag viker in huvud och armar och gör en framåt kullerbytta i full fart för att sedan direkt komma på fötter igen och fortsätta springa, något skitigare än innan. Sååå glad att gården ligger ensligt! :D

Härom veckan skyggade min häst och vägrade gå förbi något som var några meter fram vid sidan av vägen. Jag tyckte det såg ut som en människa som stod där, så jag hälsar glatt och ber att hen ska säga något så min häst förstår att hen är en människa och inte ett monster. Får inget svar märkligt nog, trots att jag upprepar mig . Lyckas så småningom få pålle att inse att han inte kommer bli uppäten och fortsätter framåt. När vi passerar "människan" kommer jag tillräckligt nära för att kunna se att det är en hög stubbe med en blomkruka ovanpå...🙈 Hoppas innerligt att ingen var i närheten och såg mig prata med den😂
 
Vi har en skottkärra i stallet som är helt värdelös. Mjuk i plasten och ett lågt stöd på framhjulet så man råkar köra in den i diverse stenar och kanter så det tar tvärstopp.

För ett par somrar sedan skulle jag fylla vatten i hagen medelst en sån där vattensäck i sagda skottkärra.

Hagen ligger nerför en backe med diverse rötter. Säcken är tung så jag hinner få upp en rätt hyfsad fart innan jag lutar kärran aningen för mycket och slår i en rot. Kärran välter framåt och jag med den.

Två killar höll på att snickra på vår altan och jag är rätt övertygad om att de såg... :cautious: de låtsades dock som ingenting.

Förödmjukelsen var total när jag var tvungen att tappa ut allt vatten ur säcken eftersom jag, efter idoga försök, tvingades inse att den var på tok för tung för att lyftas tillbaka i kärran.
 
Jag har också lyckats med konststycket att hänga upp mig själv på en trädgren under en ridtur.

En vinterdag passerade jag ett träd med flera utstickande grenar. Jag lutar mig lite ledigt åt vänster för att undvika att få dem i magen men märker inte hur en trär in sig i min jackficka förrän jag rycks ur sadeln och landar i snön.

Hästen stod dock kvar och tittade undrande på mig.
 
Apropå gymmet ... Jag gjorde en klassiker och fastnade i bänkpressen en gång.

Det var två bänkar som stod med huvudändarna mitt emot varandra. Bakom mig höll två killar på, en som bänkade och en som stod med ryggen precis emot mig och passade.

De märkte inte när jag fick stången i rakt i bröstet och låg där och sprattlade och funderade på hur i helvete jag skulle komma loss. Efter en stunds tyst kamp fick jag pipa fram ett ”ursäkta, kan ni hjälpa mig?”. Båda flög upp och lyfte av stången. Alltså känslan inombords när jag tvingades tacka för hjälpen och försökte hålla huvudet högt samtidigt som jag lite lagom nonchalant lassade av ett par vikter ...

Som tur väl var det inga fler personer i närheten.

Jag har gjort samma, fast med en skivstång på axlarna när jag gjorde benböj. När jag var klar var stången för tung för att lyfta över huvudet igen, och jag ville inte släppa den rakt bak. Så jag fick snällt knata bort en bit till receptionen och be personalen lassa av den från mig :angel::grin:
 
Mannen och jag åkte till bensinmacken för att tanka och handla lite godis. När han kommer tillbaka säger han ”Är i klara att åka”? Jag svarar positivt på frågan och vi börjar rulla........en bit.

I bensinluckan hänger slangen efter bilen och jag bara ropar ”STANNA”.

Jag meddelade mannen att han fick gå in med slangen. Det var han som tankat, handlat och kommit tillbaka. Jag hade suttit i bilen hela tiden men han ville gärna att det skulle vara mitt fel för att jag svarat ja på frågan.
 
Måste ta en till, trots att det tyvärr var rätt många som såg...

Jobbade i receptionen på en större advokatbyrå i Stockholms innerstad. Vi hade många fruktkorgar på varje våningsplan och något som aldrig går åt är äpplen. Så istället för att slänga tar jag såklart med till stallet.

Byrån hade fina rymliga papperskassar med snörhandtag, perfekta att lassa fulla med äpplen. Ryms säkert 50 stycken!

Packade en påse full och tog bussen hemåt. Den var fullpackad med folk eftersom det var eftermiddagsrusning.

Precis när jag ska gå av och lyfter kassen från golvet går den sönder i botten och alla äpplen rullar ut över bussgolvet i samma ögonblick som dörrarna öppnas.

Jag överväger i en halv sekund om jag ska kasta mig på golvet och försöka få tag på alla äpplen, innan jag hastigt och med allas blickar på mig kliver av bussen med den tomma kassen i handen.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp